MÖRN

2012-01-10T15:06:00.000-08:00

Går in på djungeltrumman ibland för att läsa komediblogg. Jag är verkligen inte deras målgrupp. På alla bilder är det massa galna tjugoåringar som poserar med tokerier och dövtecken. Den där livsstilen som ska vara så jävla rolig, är den så jävla rolig? Jag får samma känsla som för folk som beskriver sig själva som "helt galna". Att de kanske inte är det, alltså.

Tröttsamt verkar det vara.

Nu kanske ni tänker som jag: har det här med åldern att göra? Då ska jag be att få återberätta en observation som min goda vän David Södergren-Medin gjorde: "Folk i vår ålder koketterar ofta med att de gillar vuxna grejer, eller pensonärsgrejer rent av, som att lyssna på P1, odla, skaffa barn eller ta två glas öl. Men grejen är ju att detta är inte pensionärsgrejer: det är ju vår egen ålder!" Det är sant, det.

2011-10-10T12:22:00.000-07:00

Måste verkligen skriva lite låttexter, jag har en ganska tydlig känsla av hur de ska vara, inte bara hur de inte ska vara. Det är ju ovanligt. Skämdes lite när jag lyssnade på gamla låtar, även om jag har förståelse för hur jag tänkte. Tidiga Sibirialåtar är det i och för sig egentligen rent hantverksmässigt som jag är ute och cyklar, men med Vapnet tror jag snurrade bort mig i en vilja att göra allt konkret och förankrat som var hade mer ideologisk än estetisk botten. Delvis håller jag med mig själv: det är ju bättre än den här meningslösa seglarpoesin som var rådande då, och kanske fortfarande är, jag vet inte. Alltså att sjunga om horisonter, laguner, "in my mind" och så vidare. Typ som Ride gjorde bak i tid, förresten. Helt meningslöst. Men det är ändå idiotisk att lägga in "salsakurs" i en låt. Va fan.

Men jag vet inte när jag ska få tid att göra något av insikten hur som helst. Mest för att jag har ett jobb, det är värre än ha ett barn. Mer tidskrävande i alla fall. Märkligt ändå: för två år sedan slog jag nog i botten med röven först, handikappad av både diskbråck och arbetslöshet och allmän uppgivenhet. Låg på golvet i en andrahandsetta som var iskall. Nu är jag en femtiotalspappa som går till jobbet och kommer hem till barn, tjej och middag. Det är ganska skönt, mest för att man får så mycket gratis av de där grejerna.

För de här är tydligen de bästa egenskaperna en människa kan ha: 1, ett jobb, 2, ett barn, 3, en tjej/kille. Vet inte i vilket ordning dock. Och om de kan kombineras hur som helst. Det är i alla fall rätt taskigt av samhället (skäms på er) för allt det där är ju till absolut största del baserad på tur istället för förtjänst. Dessutom slår det ju dubbelt mått dom som redan saknar de där grejerna (förutsatt att de vill ha dem). Jag tycker det är viktigt att påpeka: jag står inte ut med folk som hela tiden ska påpeka att de förtjänar sina framgångar och räkmackor. Nej, det gör ni inte. Ingen gör det. Det blir som det blir, olika grader av orättvisa och rättvisa, tur och otur utan ordning eller reda.

Tänkte utvärdera det här inlägget direkt.
Ämne(n): 3/5, personligt men med ett intressant makroperspektiv. Lite tjatigt med låttexterna igen. Känns som att jag borde ha skrivit klart om det vid det här laget. I alla fall om jag inte utvecklar det på något sätt.
Diskussion, berättande: 2/5, det märks att jag inte orkar tänka klart eller stylta upp det på ett vettigt sätt. Blir lite skissartat och halvhjärtat. Diskussionen om vad samhället tycker är intressant på riktigt, men som den behandlas nu känns den bara omogen och ogenomtänkt. Överlag känns det som att det är rätt mycket upprepande av tidigare ämnen.
Språk: 2/5. Vill inte läsa om vad jag skrivit, men antar att det är fyllt av syftningsfel och annat grammatikknas eftersom jag inte läst om det. Känns även som att det blev lite väl många "ni fattar" och "men va fan", ett tecken på att jag är en slapp hjärna i en slapp kropp. Att det inte blir en etta är för att jag alltid har haft lite för höga tankar om min språkliga förmåga, trots att motsatsen ofta bevisas.
Överlag: 2/5, inget inlägg vi kommer att minnas men ändå roligt med en återkomst. Något att tugga i sig i väntan på en riktig jävla bloggdänga. Lite som ett band som släpper en halvrövig skiva för att få komma ut och gigga igen.

2011-08-22T10:43:00.000-07:00

Länge sen jag skrev något. Kanske känt lite prestationskrav, eftersom jag blivit farsa. Då borde man komma tillbaka med något annat än det vanliga tanketröskandet. Eller komma tillbaka som en jävla idiot, i tron att man har varit med om ett mirakel. Inte för att underminera händelsen som sådan - födsel och dödsel är ju mäktiga och läskiga händelser - men det är inget övernaturligt med dem. Tvärtom.

Jag och David brukar ofta bråka om samma saker, till exempel om det är bra eller dåligt att växa upp på landet (pudelfrågan är om man vill känna sin mobbare eller föredrar främlingar). En annat återkommande spår är om det är en narcissistisk handling att skaffa barn eller inte. David menar att barnet flyttar perspektivet från jaget, jag har alltid sett barnet som en förlängning av ens ego (på samma sätt som romantiskt svärmeri i offentligheten är en illa dold självgodhet). Efter att själv ha fått barn måste jag ge mig själv rätt: jag har inte känt att min narcissism har minskat nämnvärt. Eller att jag var mer självupptagen innan jag fick barn. I och för sig: självupptagna människor märker ju sällan av sin egen narcissism. Hupp. Hursomhelst är det kanske för tidigt att utvärdera. Testa mig om ett år!

Apropå att älska sitt förlängda ego: vi har spelat in låtar med mord & synd som blir så jävla bra! Jag längtar tills mixen är klar. Det är som en ny graviditet, med skillnaden att gravven var astråkig och jobbig och det här är askul. Och att när man är gravid så kommer ett barn, nu kommer det tre wavfiler.

Ljudfilerna pressas sedan till en cd som förvaras i en lokal i ett industriområde innan de skickas till krossning, någonstans i mellaneuropa. Iofs har vi inget skivkontrakt nu, så vi kan skicka låtarna direkt till kross. Cut out the middle man, som jag brukar säga i min tankesmedja för digitalt entreprenörskap.

2011-05-27T06:34:00.000-07:00

Det intressanta med Ann Charlott Altstadts krönika om den blåsta generationen är att gensvaret hon fick på alla sätt styrker hennes tes. Ann Charlott Alstadt säger att tidsandan är ungdomsfixerad, kritikerna säger att hon är gammal och bitter. Hon säger att tidsandan är genomsyrad av en individualistisk entreprenörsanda, kritikerna säger att det är bra att unga tjejer blir egenföretagare. Hon säger att kritik mot utseendefixering och festande ses som en kränkning av unga tjejer, kritikerna säger att hon tar gubbarnas sida.

Men att tala om generationer, vad otroligt lättviktigt och ovetenskapligt det görs. Altstadt vilar sin argumentation på Blondibella och Style by Kling. När Ann Heberlein sedan ifrågasätter hennes empiriska urval gör hon det genom hennes politiskt medvetna studenter som bas. Förutom att det givetvis inte går att se folk födda mellan 1980-1999 som en homogen grupp - i den bemärkelsen att födelsedatumet skulle utgöra en större skillnad än kön, klass, uppväxt och så vidare - så är det en bisarr tanke att en generation verkar i ett vakuum från alla andra. Ska man tala om något så är det väl tidsandan och den bär den äldre generation minst lika mycket ansvar för som den yngre.

2011-05-25T07:22:00.000-07:00

Om ni blundar och tänker på löneförhandling, vad ser ni framför er då? Blunda rå och testa.

Färdig? Jaha, ni såg en chef vid ett skrivbord som sa "du får 26000". Du säger "28000" och så blev det 27. Eller något liknande. Så här kan det se ut för mig: "vi har inga pengar, men det blir en rolig fest!", "vill ni vara med på en samlings-cd, ni kan ett gratis ex!", "vi publicerar gärna din krönika, men kan inte betala för den", "skulle du vilja komma över klippa min gräsmatta med en nagelsax, som tack kan du få en klapp på axeln". Min ingång i det här brukar alltså vara att förhandla om att jag ska få någon slags ersättning överhuvudtaget medan motparten hävdar att det är bättre att jag jobbar gratis. Diskussionen är alltså verkligen en löne-förhandling, eftersom det är själva lönens existens eller inte som förhandlas.

Kanske borde man köra rolighets-argumentet själv, konfrontera varenda nisse som vill ha betalt, och förtjänar det, med argumentet "gillar du inte ditt jobb, din snåla jävel". Eller överföra detta synsätt till de betalda jobb man också gör: göra avdrag på fakturan för allt som har känts meningsfullt. Inte ska jag ha betalt för det där inte, det var ju så roligt! Stoppa undan de där pengarna! Ingen diskussion, den där notan tar jag hand om!

Ett inlägg, varken mer eller mindre

2011-05-09T08:09:00.000-07:00

Rock är en rolig hobby. Utövade den i lördags i lund. "I lördags i lund" låter som en fyrtiotalsfilm. Var på efterfest i korridor, det var kul trots/på grund av att man mindes hur det var att en gång ha varit ung. Inte så länge sedan men ändå väldigt länge sen. Pratade inte med någon som jag inte kände, men det gjorde jag ju inte när jag var ung heller, så allt var på sin plats.

Min telefon dog precis när jag skulle sätta på Sweet Jane och ta humöret till nya nivåer. Irriterande, ingen annan hade varken Lou Reed eller Velvet med sig. Amatörer. Har lämnat in den idag, imorgon får jag veta om livet ska fortgå som vanligt eller om jag ska veva mot väderkvarnar på heltid. Iofs är väl inte Apple en väderkvarn, utan mera ondska i sin puraste form kanske. Men så gullig med all design och små äpplen... *måste ha* Skoja bara.

På vägen ner lekte "vem tänker jag på" och bandleken. Det var halvkul. På vägen upp lekte vi pest eller kolera. Det var askul. Julia drog den äckligaste jag någonsin hört. Kan inte ens skriva det här, kommer bara dra åt mig massa flashback- och familjelivsläsare. Det är fan en pest eller kolera: gå ut på en helkväll med helpension och helrör med antigen flashbacks mest frekventa postare eller familjelivs? Svår!

Tog med mig en förkylning hem. Gör inte så mycket, förutom att jag tror att den gjorde mig lite irriterad. Var inte på det charmiga, älskvärda och ödmjuka humör som jag gjort mig känd för när jag kom hem till "regeringen".

2011-05-05T07:38:00.001-07:00

Jag är förvånad och förfärad över frånvaron av kritik av avrättandet av Bin Laden. Det är typ bara Ken som ryter ifrån. Givetvis är det helt vansinnigt att avrätta en människa utan rättegång, vilket vissa också har reserverat sig emot. Men det stora problemet är att, till exempel, Reinfeldt är positiv till att han avrättades. På frågan om hur han ser på att han inte ställdes inför rättegång svarar han: "Det är viktigt att han är borta men det hade varit bra om han hade kunnat ställas till rätta."

Jag tycker att det är väldigt skrämmande att det råder något slags konsensus kring att det finns vissa personer som förtjänar att dö. Om vi accepterar att Bin Laden blev mördad är det ett avstamp från en grundläggande mänsklig rättighet som enligt regeringen uttrycks som rätten till liv och ett avståndstagande från alla typer av dödsstraff. FN har inte med förbud mot dödsstraff i sin deklaration, men den anledningen behöver man väl inte var Jan Myrdal för att räkna ut.

Om Bin Laden bör skjutas så är det väl ganska svårt att argumentera för att någon mördare överhuvudtaget borde få leva? Varje människoliv är lika mycket värd, framförallt i bemärkelsen att ett offers lidande är lika stort oavsett hur många andra som blev drabbade. Och om vi ska acceptera att företrädare för en politisk organisation som tar beslut om våld mot civila ska accepteras är väl inte det bara Bin Ladens huvud som ska rulla.

Ni som läser den här bloggen är inte dumma i huvvet, så ni håller nog med mig. Ni kanske till och med tycker att det jag säger är lite väl uppenbart. Men är inte värdeförskjutningen väldigt skrämmande? Jag tycker att man måste vara benhård i övertygelsen att det aldrig går att kvitta ett lidande med ett lika vidrigt dåd.

2011-03-30T09:45:00.000-07:00

På slutet har jag varit lite självömkande, mycket för att jag märkte att det inte fanns något samband mellan prestation och belöning i mitt liv. De gånger jag inte anstränger mig verkar det belönas och tvärtom. Som jag tidigare skrivit om: Kalla mig tog en kafferast att göra och ger fortfarande pengar på banken, Döda fallet gick jag över lik för och gav mest huvudvärk. När jag har ansträngt mig för jobb har det inte lett till något, de få bra betalda jag fått har jag inte gjort ett skit för att förtjäna. Likaså har de sämst betalda jobben varit tråkigast och slitigast, så klart.

Det här är väl egentligen inget konstigt: det gäller nog alla, bara det att folk kanske inte tänker så för det mesta. Kanske inte vill tänka så heller, ifrågasätta om de är värda vad de har. Svaret är väl dessutom väldigt relativt, finns väl alltid någon som är värd något mer eller mindre. Jag är till exempel en rätt bra kille att vara ihop med, tror jag, men det finns ju definitivt förbättringspotential om man säger så.

Hur som helst, det här var bara tänkt som en prolog. Grundantagandet är alltså att jag är självömkande för att känslan av att inte kunna påverka sitt liv gör mig lite deprimerad. Inga konstigheter. Då tänker man lite så här: nä men mörn, fan vad patetiskt, sluta vara tyck synd om dig själv. Som ni som läser gör nu. Men om man tar det ett steg längre: varför ska man inte vara självömkande? (Förutom att det är irriterande då, men sådana småborgerliga invändningar tar jag inte hänsyn till.)

Motsatsen - att vara positivt, konstruktiv, se möjligheter - är ju ett uttryck för den värsta typen av psykologiserad liberala ideologi jag vet. Antagandet att alla kan bli vad de vill, att vi själva sätter gränserna och så vidare. När blev det USA i allas skallar helt plötsligt? Det är ju inte bara på hälsomässor och konferenser som den där skiten tröskas, folk runt omkring börjar ju också tro på allvar att det spelar någon roll vilken inställning man har. Mycket beror det väl på att folk som är ett fan av dessa psykologiska luftslott tror att de själv har påverkat sitt liv genom mental träning, lite som den där boken, The Secret. Att de aldrig hade träffat sin tjej om de inte trodde på det. Men det handlar ju bara om tur.

Det den här inställningen gör i ett större perspektiv är att den lägger allt ansvar på individen, alla omständigheter blir en konsekvens av ett felaktigt handlande. Lite som när kristna säger att man får cancer för att man onanerar. Att myten kan förstärkas beror nog mycket på att man sällan ställer frågor om karriär och lycka till folk som har misslyckats med det, därför blir det empiriska materialet lite snedvridet. Hundra rosiga kreatörer säger att det handlar om att jobba hårt och tro på sig själv. Vi hör inte hundra rostiga kreatur säga att det jobbade hårt och trodde på sig själv men att det ändå gick åt helvete. Vilket är lika troligt. Eller att man inte jobbade hårt alls, men att det ändå gick vägen. Vem vill tro på det liksom.

Dessutom måste självömkan, alltså självhat, vara den raka motsatsen till uppmaningen om att vara anti-jante. Självömkan är ju ett slags internaliserande av jantelagen: "du duger inte till något, nä jag vet, jag är sämst". Anti-janten måste bekämpas eftersom alla som tycker att de är värda en extra klapp på axeln är värda en smäll på käften.

Slutsats alltså: motverka den mentala kulturimperialismen, tyck synd om dig själv!

2011-03-28T06:32:00.000-07:00

Människor som jobbar som experter eller konsulter med fokus på sociala medier, vilket jävla vinstlott de har dragit i arbetslivets tombola. Dels för att sociala medier är så lätt att förstå att vem som helst med en smart phone skulle kunna fakturerar för "kunskaperna", men framförallt för att de inte kan misslyckas med sitt uppdrag. Det är ju bara att gissa och rapa klyschor: "I framtiden kommer medier bli allt mer viktiga. Vi måste förbereda oss på ett nytt sätt att kommunicera, som inte är lika beroende av de kanaler som historiskt sett varit dominerande, det vi nu kallar gammel-media. Hur ska vi kunna göra denna omställning? Det är både en spännande och enormt krävande utmaning. Det vi hittills har sett är att tekniken inte bara följer utvecklingen, utan även styr utvecklingen. Vi kan till exempel se hur språket influeras av emoticions och den korta textlängd som, till exempel, förekommer på Twitter. Nu tar vi en kort paus, kaffe och smörgåsar finns i lobbyn, jag måste bara skratta mig hela vägen till internetbanken."

Men värst är väl ändå journalister som specialiserar sig på sociala medier. Dels för att det inte finns något att förstå som inte alla redan förstår. Men framförallt för att de ska vara så jävla cutting edge hela tiden: "vi behöver inte gammel-media!", "sociala medier skapar revolutioner", "jag är kompis med Magnus Betner på facebook", "jag har inga skivor längre!". Om folk på allvar tror att gammelmedia är död och passé varför nöjer de sig inte med en blogg då? Varför ska de ta upp tidningssidor med digitalt dravel? Det är lite som folk som går ut bara för att tjata om hur tråkigt det är att gå ut, hög musik och så vidare. Alltså som jag brukar göra, helt meningslöst. Åk hem eller skärp till dig!

2011-03-24T07:17:00.000-07:00

När man blir glad över att få ett nej i mailboxen istället för att bara bli ignorerad vet man att man inte är ett högdjur inom näringslivet precis. Men det är alltid bättre med ett dåligt svar än inget. Om jag någonsin får någon slags maktposition, kanske går med i Hem & Skola eller Reumatikerförbundet vad det lider, så lovar jag dyrt och heligt att aldrig behandla andra människor så tarvligt att jag inte bemödar mig med ett svar.

Andra tarvligheter. Det tar emot att konstatera det här, men i en fråga har utlandssvenskar faktiskt rätt: folk beter sig för jävla dåligt i kollektivtrafiken. I alla fall i Stockholm, kanske stämmer på andra städer också. Men här reser sig i alla fall inte folk på sig för gamla och sjuka. Det är inte bara ungdomarna utan även deras föräldrar som sitter kvar i godan ro medan, Agnes 83 år, flyger fram och tillbaka som en gammal yllevante. Man blir ju helt matt i huvudet när Elin, 32 år och senior advisor/human resources/human trafficking/public relations, sitter och kvittrar på mobilen medan russinen bryter lårbenshalsar på löpande band.

Det är en del av det. Den andra är att folk hellre hoppar på spåret än att släppa förbi en medmänniska i rusningstrafiken. Igår såg jag en tjej som forecheckade en gammal gubbe i trappan vid Gullmarsplan för att försäkra sig om att bli först med att vänta 8 minuter på nästa vagn mot Sickla. Det riktigt sjuka var att strebern ändå vände sig om, men inte för att be om ursäkt utan för att skicka en mördarblick, av sorten "hem till hemmet och dö".

Jag är långt ifrån en kosmopolit, men jag har nog faktiskt inte varit med om ett annat europeiskt land där medborgare foular varandra offentligt utan att be om ursäkt i samma utsträckning. Eller låter folk med kryckor dansa omkring i mittgången på tunnelbanan.

Till viss del är det ju SL:s fel så klart, eftersom de bygger upp så mycket hat med sin extremt låga service och fientliga inställning till resenärer. Men det handlar ju om en individualistisk mentalitet också. Man måste ju "ta för sig".

Dagens dikt

2011-03-22T09:02:00.000-07:00

Det är något säreget, smått poetiskt, över Metros sms-insändare. Som korta minnesanteckningar eller ingresser till debattartiklar. Eller, kanske mer än något annat, ett slags kärnfull punkpoesi. Här under är två från idag. Jag bytte titlar, det är ju ändå redigerarna på Metro som sätter dem antar jag, men texterna återges annars i sin helhet. Tänk er dem med lite bjäbbig kängskrik. Omkväde på sista raden.

"INGEN HAR FRÅGAR FOLKET"
Östros, Nuder och Ylva.
De bästa får gå.
Vad tänker ni på?
Sparka Juholt i stället.
Ingen har frågat folket.

"FAST I SYSTEMET"
Fast i systemet.
Jag önskar att jag fick gå
en KY-utbildning,
men det får jag inte,
för jag är arbetslös

2011-03-08T08:17:00.000-08:00

Hanet var här tidigare idag. Jenny verkar bli lite trött när vi kommer igång med vår hatglädje. Jag försökte kicka igång han på tv-sportens idiotiska användande av "gå mot guld" och "gå för medalj" under skid-vm, men han hade blivit för avtrubbad trodde han.

I ett intressant inlägg i debatten kring huruvida Petter Northug är en gris eller inte hördes tidigare idag i ett debattprogram i P1. "Varför är vi så taskig mot grisen jämt?" frågade sig en engagerad medborgare och fortsatte "vad har grisen gjort för att förtjäna att bli jämförd med en norsk guldmedaljör?" Programledaren Täppas höll med - taskigt är det - innan han avslutade samtalet med ett "nöff-nöff". "Nöff-nöff" svarade medborgaren förvånat.

Men Northug (grisen/vargen) alltså: jag tycker inte att segergesten var så ful. Det är värre att han ska gnälla på svenskar varenda gång han inte vinner. Svenskarna som däremot är bra sportföredömen: dels för att de hyllar vallamannen både när det går bra och dåligt och dels för att de är så präktiga. Även om det kan stå en lite upp i halsen med rosiga, rejäla killar som inte är rädda för att ta i, speciellt när man kommer från ett skidåkarrike som Jämtland, så är präktighet ändå mer subversivt än vad kaxighet är. På samma sätt som twee är mer punk än vad punk är.

2011-03-01T01:29:00.000-08:00

Någon lirare ville ha ackorden till Sthlm, sett snett uppifrån så jag blev tvungen att lyssna igenom den. Kör resten av skivan nu. Har inte lyssnat så mycket på den, eftersom den är förknippad med en deppig period av livet. Framförallt blev floppandet något av en symbol för mitt livs floppande. På det rent yrkesmässiga planet. Döda fallet, passande titel.

Hur som helst är den väldigt bra. Men på något sätt känns det lite jobbigt. Tror inte att jag har så mycket bättre låtar i mig än på den skivan - Plötsligt händer det inte är låtsnickrande på en sjuk nivå - och produktionen är fantastisk. Jag kan inte känna att det var något som blev riktigt fel, förutom en del texter som bär spår av den här 2005-lyriken. Ni vet, lite putslustigt, mycket referenser och samtid och skit. Som alla band som kom runt 2005. Vi, Hello Saferide, Suburban Kids, Lekman och så vidare. Det är ju band som jag gillar, hela gänget. Men jag är väldigt less på låtar som handlar om internet och tv-serier. Varför hade jag med "salsakurs" i en låt? Det är poptexternas motsvarighet till alla indiefilmer om dysfunktionella familjer som rippar estetiken från Wes Anderson. Tycker inte att man bör sträva efter en tidslöshet, men det här pepprandet av referenser bara för att någon feja ska småle igenkännande åt det är ett sådant slöseri med melodier.

Men det jag i praktiken fick skit för var ändå plakatlyriken, och den står jag för till hundra procent. Och politik blev ju också trendigt igen ett år senare, så jag var väl bara efter/före min tid som vanligt. Men hur som helst. Det deppiga med att känna sig nöjd över skivan är väl att man landar i en slutsats som överstämmer med ett depressionssymptom: känslan av maktlöshet, att ansträngningar inte leder någon vart.

Å andra sidan: vad hade kunna hänt, som bäst? Lite mer radiotid, några till festivaler, lite glada gubbar i tidningar. Pajaskonster i Nyhetsmorgon. Jag fick ju göra det där innan, var ju sur och missnöjd ändå. Svårt att förstå vad målet var. Nu för tiden skulle jag bara vilja ha en stadig inkomst och något som pröjsade inspelning så skiter jag i resten. Alltså, jag tror att jag känner så på riktigt. Annars brukar man ju säga det men fantisera om att smäda Joel Alme live i Skavlan ändå.

2011-02-22T03:04:00.000-08:00

Om det är något jag stör mig på så är det folk som är cyniska på ett ny-deprimerat vis, så där som det är första gången man fattar att allt är meningslöst. Kanske för att jag själv hamnar där. När något är dåligt tänker man "jävla skit, fan i fan". Det är hopplöst, lika bra att ge upp. När något är bra tänker man "jaha, nu är livet på topp och ändå rinner det bara iväg och så ska man dö". Det är irriterande som fan att man inte ska kunna skaka av sig den här gymnasiala inställningen. Man vet inte riktigt vem man ska ställa mot väggen. Varför tar ingen ansvar för det här? Det här är ett strukturellt problem. VI HAR INTE FÅTT NÅGON INFORMATION!

En annan irriterande grej, på andra sidan, är humanister som omhuldar livets meningslöshet som något positivt. "Vi måste skapa ett paradis på jorden, vi har bara ett liv och så vidare". Typ Ricky Gervais som hela tiden gör en grej av att han är ateist. Som att det är något att vara märkvärdig över. Att pissa på kristna för att de inte fattar att det är hitte-på är lika raffinerat som att klaga på särskrivningar.

?

2011-02-18T06:06:00.000-08:00

Ett populärt skämt är killen som spelar gitarr på hemmafester. Till exempel Liv Strömqvist skojar mycket kring detta. Men frågan är om han finns? Har ni någonsin varit på en fest där en kille sätter sig ner och sjunger typ Jason Mraz och alla flockar runt honom och klappar händerna? Jag utesluter inte att de finns, undrar bara om de människor som ondgör sig över Trubadix verkligen brukar vara på sådana gillen.

Extra märkligt är det när folk skriver om "indietrubadurer" - synd att jag inte har källa här - för det måste väl vara en oxymoron? Eller så menar folk inte indie när de säger indie. Kanske lite som en s föräldrar kallade allt för svartrock mellan Cure och Gyllene Tider.

Jag tror att folk höftar med sanningen för att bilden av en Trubadick är så passande som symbol: urtypen av den självgoda konstnärssjälen som saknar talang men ändå får ryggen dunkad.

2011-02-18T05:30:00.000-08:00

Sociala medier, finns det något mer överskattat? Löjligt är det.

2011-02-01T07:08:00.000-08:00

Är man inte rätt less på Coldplays Viva la vida i dokumentärsserier? Känns som den typ alltid används när man ska bygga upp lite förväntan: "Här är deltagarna (dö-dö-dö-dödö-dö-dö)" Började googla det här, men tänkte va fan. Skit samma.

***

Det sämsta med mansrollen i Jämtland var att det var chefigt att vara tystlåten, korthuggen och barsk. Av flera olika anledningar så klart, till exempel att det föder känslomässiga dvärgar som inte kan verbalisera vad de känner. Men framförallt om man kommer från en familj där verbal sparring stod på menyn varje dag. Det gjorde jag alltså. Ändå har jag märkt att jag på slutet börjar odla en sjuk fascination för den här typiska norrlandsgubben, i alla fall som skidåkare. Kollar på Från Sixten till Kalla, på jakt efter one-liners i stil med Häggblads "en skidåkares liv är ett helvete, jag önskar jag vore död". Att jag börjar tycka skidor är så roligt känns kopplat till kärleken till surgubben på något sätt. Börjar Jämtland kalla mig tillbaka till något jag aldrig varit? Har jag blivit Jonathan Selmane? Mina längdskidor är väl hans hockey.

Åk själv, gubbjävel.

2011-01-19T02:39:00.000-08:00

Läser Sthlm City, de tipsar om bättre sömn. Att inte kolla på tv är tydligen ett självklart tips: man ska inte stimulera hjärnan några timmar innan man går och lägger sig. Hur gör man då? Om det är något som får hjärnan att gå på högvarv är väl snarare att sluta mata den med intryck. Som det där pyskexperimentet jag såg en gång på tv: folk fick vara i ett mörk, tyst rum för att se hur snabbt de ballar ur och börjar toka sig. Det gick rätt snabbt, förutom för en tjej som bara la sig ner och sov. Men har man den förmågan kanske man inte behöver sömntips i vilket fall.

Jag behöver inga sömntips, jag kör sitcoms tills jag nickar till i soffan, sedan lyssnar jag på podradio i sängen, hela vägen in i mål.

2011-01-18T07:32:00.000-08:00

Känner mig lite bakis utan att vara bakis. Så var det även förra veckan, tre dagar i rad vaknade jag med illamående och skallebank. Jag hoppas det här innebär att jag har några fyllor innestående utan att behöva betala för det.

Tog med mig längdskidor från Östersund, det kändes väldigt ovärt så här i efterhand med diarréväder varje dag i Fräckestan. Inte så jävla fräck nu va?

Fick NBA 2K11 av mina syrror, det är nog det roligaste spelet jag någonsin spelat. Kan tänka mig att det är helt meningslöst att spela om man inte kan hyfsat mycket basket. Mycket regler och taktik, det gör det roligare så klart. I ett läge ska man lära upp en lirare till att bli bäst. Då får man inte bara poäng efter sin egen insats i form av returer, poäng, assist och sådant utan även utefter hur sina lagkamrater uppfattade sin insats. Har man varit snål med screens, hållit i bollen för länge, tagit onödiga skott och så vidare så blir det minus. Väldigt bra, lite uppfostrande. Men man kan bli väldigt arg också, när tv:n är orättvis fast man gör sitt bästa. Anna ropar "jag hör att du pratar med tv:n" från sovrummet.

2010-12-15T05:34:00.000-08:00

Var på kontoret halv nio idag, vad skulle det vara bra för. Känner mig tom i huvvet. Nästan lite ledsen över att jag blev klar med en rejäl klump förträngd bokföring igår. Skönt att sitta som en räknenisse ibland och bara mata siffror i block. Som en annan kontorist.

Kanske ska åka hem och baka lite bröd, så man känner att man har fått något gjort.

(Om jag ska vara ärlig så är det här blogginlägget också en strävan åt samma håll, men jag fick aldrig luft under vingarna)

2010-12-06T05:02:00.000-08:00

Lagt upp låtar som vi spelat in med nya bandet nu. Heter Nord & Syd än så länge, kan inte säga att det är ett namn som känns så där hundra. Men va fan. Bandnamn är ju ofta dåliga. Vem hade trott att Broder Daniel någonsin skulle tas på allvar? Och mest av allt ville jag inte ha ett namn i bestämd form, skapade ju ett riktigt jävla monster med Vapnet. Nu dräller det ju av dåliga indieband som skriver låtar om "nätternas eufori och melankolin morgonen efter" och heter typ Anfallet eller Dolken.

Nord & Syd by Nord & Syd

2010-12-02T01:21:00.000-08:00

Är det inte något lite sunkigt med den här videon? Att vara ett fan är väl ingen konstigt i sig, oavsett ålder. Men att uppifrån skildra relationen mellan Rockstjärnan och den trånande flickan känns lite ofräscht. Slowmotionbilder på rockande trettioplusare och svimmande femtonåringar. Förstår att det är ett effektivt sätt att gestalta konserteufori, som vi tänkt oss den sedan Tages tid. Och enligt kommentarerna på youtube så verkar den ha denna effekt också. Men jag tycker ändå att det är trist att engagemang alltid måste speglas utifrån ett romantiskt trånande. Ett förminskande av både honom och fansen. Framförallt så blir det en väldigt diskrepans mot texten, som jag tycker är värdig, vuxen och befriad från rockromantik, trots titeln.

2010-11-26T05:39:00.001-08:00

Den här veckan har varit något av en skammens festival. Inte för att jag har skämt ut mig så värst, utan bara för att hjärnan har felkopplat skammen till i stort sett varje aktivitet. Skickar ut en faktura och känner "vem fan tror jag att jag är? Han är inte lite fräck han". Tänkte ta några fler exempel, men skäms för mycket för att kunna göra det.

Varför blir det så där? Ni som känner mig vet ju ändå att jag är ganska skamlös i många sammanhang. Verkar höra ihop det där: har man lätt för att brista ut i skam verkar man inte kunna avgöra själv när man passerar för långt åt andra hållet heller. Får känslan av att när jag väl agerar pinigt är det i situationer där jag själv tycker att jag har varit klanderfri. Och när jag väl ligger i fosterställning (mentalt, är väl inget jävla barn) kan jag inte riktigt förklara varför det känns som det gör.

2010-11-17T05:10:00.000-08:00

Repade igår för första gången på tvåhundra år. Spelade med distpedal för första gången i mitt liv kanske. Det var överraskande roligt, båda grejerna. Blev klar med ett jobb igår och sket i att mobilen skulle ladda ur sig under natten, när jag vaknade var det redan Täppas på radion. Ska inte så sova så länge egentligen. Fanns ont om frukost hemma. Åkte till kontoret mest för att jag trodde vi skulle äta lunch tillsammans på lokal, men det visade sig vara imorgon det skulle hända. Köpte ingen lunch för att straffa mig själv. Kanske lika bra att åka hem då: den som inte arbetar ska heller inte äta. Den som inte äter ska inte heller arbeta.

Min återgång till det triviala bloggandet, istället för det förbannade, har mest att göra med att jag inte vill att det ska gå en månad mellan inläggen. Så nu hamnar jag alltså i den sämsta formen av bloggandet: meta-bloggandet. Det måste ju ligga snäppet över att berätta om sina drömmar på tråkskalan.

Jag berättar min senaste dröm så får ni bedöma själva: jag drömde att jag och Anna tog ledigt från våra respektive jobb (att jag hade ett löntagarjobb är surrealistiskt nog för att ni ska förstå att det handlar om en dröm). Vi satt i en bil i Småland och tog sikte på Norge. När vi var framme i ett härligt snölandskap hade Anna blivit min pappa och bilen en skoter. Sen åkte jag snowboard, det var askul. Sen var drömmen slut.

Rör inte min fiende

2010-10-18T03:28:00.000-07:00

Jag tycker inte att det är okej att skoja om hur Anton Abele ser ut, ovärdigt. Läste in en intervju att han inte tar sina belackare på allvar då alla bara koncentrerar sig på hans haka och han har ju rätt. Vi har en bortskämd moderatslyngel framför oss, som tror på att lösningen på kriminalitet är att straffa förbrytare så hårt att de lär sig en läxa och slutar med brott. Vi behöver inte använda oss att tjuvgrepp. Han är så uppenbart offside att det bara är korkat att göra en ful kapning.

Om det är något som provocerar mig med Abele så är det hans låsta position och snäva synsätt. Som många andra privilegierade liberaler har han ett förvridet meritokratiskt synsätt där pengar i sig är ett tecken på att prestation. Ett cirkelresonemang som bygger på att den som är förtjänt av pengar blir rik och att den som är rik har gjort sig förtjänt av pengar. Det finns inga strukturella skillnader människor emellan - det enda som skiljer oss åt är initiativförmåga och begåvning. Utifrån detta perspektiv är det så klart befängt att begå brott, speciellt om man blir hårt straffad. Bättre att ta ett jobb och jobba sig upp till toppen, som Abele (eller hans föräldrar) har gjort. Om man har oket av en silversked hängande över sig kan jag förstå att det är ett tröstande perspektiv att vila i: när alla har samma förutsättningar behöver man inte heller känna någon skuld. Livet är som en match där förlorarna borde agera sportsligt och tacka motståndarna och domaren med tre starka hej och träna extra mycket inför nästa match. Så tänker nog vissa. En del tror jag helt enkelt saknar empati, inte i bemärkelsen att de är ondskefulla, utan att de inte har förmågan att sätta sig in i andras situationer. Jag har haft diskussioner med folk som inte vill tro att det finns klasskillnader i Sverige, som på största allvar tror att alla börjar på samma ruta. Ett exempel på det såg jag i Metro, angående kravet på att alla barn förväntas ha tillgång till en dator. Insändaren tyckte att barnen skulle sluta lipa och istället kräva av deras föräldrar att de skulle "ta ett jobb" där det tjänade bättre.

Men inget av detta har ju någonting att göra med hur Abele ser ut. Eller till viss del - börjar vi som meningsmotståndare agera som en korkad pöbel, som mobbare, så sänker vi oss inte bara till högerns låga moraliska nivå. Vi gör dessutom deras resonemang rättvisa: vi framställer Abele som en underdog och en stackare som jobbar sig framåt mot alla odds. Vi bygger upp en historia kring en ensam, utsatt kille som ensam tar på sig jobbet att stoppa det "meningslösa" våldet. Och när hans paradfrågor handlar om våld och kränkningar så kan han ju inte får bättre hjälp än om folk fortsätter att mobba honom för det han inte behöver skämmas för - hur han ser ut.

Det blir samma björntjänst för en solidarisk politik som när plumpa påhopp på Sverigedemokrater får dem att framstå som offer för etablissemanget. Som Jimmies folkdräkt, hade det varit någon annan partiledare hade det setts som en rolig grej. Kan tänka mig Peter Eriksson komma in i ekologiska knästrumpor. Jag var på ett bröllop där en kille hade folkdräkt, jag tyckte att det var strålande. Min mamma har en landskapsdräkt som hon hade på skolavslutningar förut. Det var ju iofs skämmigt då, men ändå. Om jag skulle gå på någon tillställning som krävde högtidsdräkt, typ frack, skulle jag mycket hellre komma som Nils Holgersson än som pingvin.

En liten utvikning. Men hursomhelst det ovärdigt av vänstern att leta efter människors svaga punkter och exponera dessa. Det är en retorik som passar högern bättre, med deras stigmatisering av sjuka som lata och fattiga som korkade.

2010-10-06T04:09:00.000-07:00

Reinfeldt fortsätter att visa fingertoppskänsla i ministerval.

En kulturminister som tycker kultur låter trist.
En jämställdhetsminister som inte gillar feminism.
En utrikesminister som tjänar oljepengar på blodiga konflikter.
Och nu senast: en socialförsäkringsminister som pissar hemlösa i ansiktet.

Man kan tycka att det är märkligt att han alltid verkar välja att låta ministrar ansvara för de områden de föraktar? Men det kommer nog sig av att hans väljare också hatar fattiga, feminister, folk i utlandet och kulturarbetare. Är nog ett smart drag.

2010-09-27T06:07:00.000-07:00

Ord jag lärt mig det senaste året:
Sistone, inte sistonde.
Foajé, inte foalje.
Trilogi, inte triologi.
Storbritannien, inte Storbrittanien.

Dessutom var jag helt övertygad om att ordet pausur fanns.

Det är härligt att lära!

2010-09-27T05:56:00.000-07:00

Jag har gjort en ny blogg för lite krönikor jag skrivit på slutet, ligger som mörnikor här till höger.

Har även varit i Helsingfors, fin stad!

Söndra och härska

2010-09-22T05:47:00.000-07:00

Hade man ett komiskt sinneslag hade man väl sett komiken i hur övertydligt högern i Sverige agerar. Deras politik passar som handen i handsken för en snabb klassisk marxistisk analys. Stigmatiseringen av vänstern har varit så lyckad att såväl etablerade partier, journalister, sverigedemokrater, outbildad arbetarklass och obildad överklass gläfser kommunist så fort Ohly försynt pratar om solidaritet. Samtidigt har islamofobin krattat mattan för det främlingsfientliga så länge att det är märkligt att bli förvånad. Vårat stöd för USA:s krig i Afghanistan är ju ett tydligt exempel på hur vi långsamt vaggas in i historien om vi i väst och hotet från det andra. Att våra, förmodat gemensamma, värderingar är viktiga nog att mörda för. Det som inte är något annat än kulturimperialism. Fast idag måste man väl klä om etablerade politiska termer för att inte riskeras att bli kallad för DDR-nostalgiker och stalinist.

Vänsterns tolkning av fattigdom: att den uppstår för att folk skor sig på andra människors olycka ses som förlegad och ogin. Att överklassungar vaskar sprit räcker liksom inte för att folk ska förstå att vissa har för mycket pengar. I det läget är det väl inte så konstigt att folk hatar invandrare? Om man inte har vett att hata uppåt är det väl inte så konstigt att man hatar neråt eller åt sidan?

Många av alliansens väljare är korkade. Men det finns nog många som förstår vilket fantastiskt läge borgerligheten sitter i nu: samtidigt som rasisterna skyller på invandrarna för att välfärden skrotas är icke-rasisterna för upptagna med sverigedemokraterna för att se orsaken bakom rasismen. Att fattigdom och alienation (alltså utanförskap som det så snärtigt kallas idag) leder till rasism är ju klart som korvspad, rasistiska rörelser utan fattiga idioter är som kaffe utan grädde och kärlek utan kyssar. Idag ser vi på främlingsfientlighet som ett märkligt virus som inte kan förutses eller förebyggas. Men priset för att sko sig på andra människor är ju att det föder hat, det är ju ingen teori eller så, det är ju fakta.

2010-09-20T06:40:00.000-07:00

Har aldrig känt mig så ledsen över ett val som igår. Att mamma berättade att de har avlivat vår älskade hund kanske spelar viss roll också. Det är sorgligt att inte ha Ella hemma längre.

Men tror jag hade känt mig ledsen och uppgiven ändå. Jag har alltid hatat sossarna för deras ideologiska svek, men nu saknar jag dom som fan. NI FATTAS MIG! Det är så sorgligt att tänka sig att det Bamse-Sverige vi växte upp i säljs ut och styckas sönder nu. Att "klass" är ett suspekt ord i valrörelsen är inte något nytt. Men nu känns det som att till och med solidaritet ifrågasätts. Förut var det bra de absolut mest hårdnackade liberalerna som argumentera för att individens rätt att pissa på andra. Nu är det inte längre skamligt att bara agera utifrån sin egen plånbok. Det är äckligt, overkligt.

Äh, det finns så mycket att säga om det här. Går liksom inte. Men jag tror jag ska bli partipolitiskt aktiv. Göra något kanske.

2010-09-07T07:40:00.000-07:00

Tack Gustav för idé och design.

2010-08-23T06:52:00.000-07:00

Det värsta jag kan tänka mig just nu är folk som använder bilder på sina barn som profilbild på facebook. Det är ju ändå en egen människa även om ni kläckt den själv. Skulle hata om mina föräldrar hade använt bilder av mig utan att fråga. Dessutom säger det ingenting om personen i fråga. Jaha, du har en livmoder eller en penis, grattis. Du har lyckats få barn, grattis. Inte så unikt. Inte för att facebook säger något om ens liv men ändå.

Om det är en bild där man själv är med känns det lite mer okej. Då är det inte värre än att sitta med en katt i knät och det är ju rätt kung. Men bara en lite skrynklig feja... Usch.

Jag vet inte om det här är nästan lika illa, precis lika illa eller värre: att använda bilder av sin pojkvän/flickvän som profil? På något sätt är det väl i alla fall sorgligare. Det här är jag, liksom. Värdefull bara genom någon annan.

2010-07-27T09:51:00.000-07:00

Det var mycket riktigt väldigt kallt i Östersund. Men skit samma. Undrar hur mycket man påverkas av miljön i tidiga år? Känner mig ändå mer hemma där än någon annanstans, även om det kanske inte är bättre. Men bara att känna sig hemma är väl värt rätt mycket. Så skönt att kunna vandra i spenaten utan att vara rädd för fästingar, ormar, sniglar och annat äckligt som södernaturen kryllar av.

2010-07-21T04:12:00.001-07:00

Jaha. Inte ska man låta sig nedslås av att det som en gång var en prunkande liten bloggvärld är en spökstad där jag är den enda som är halvt vid liv.

Har köpt en cykel, det är det bästa på länge. Ingen fjantig sthlmscykel med fixed gear och skit. En fin, blå Crescent för herrn. Ropar till Anna att "jag sticker ut och cyklar" på kvällen. Känns som att vara tolv. Glädjen i att höra gruset knastra under hjulen. Kanske ska låta nostalgin löpa fullt ut och köpa en moppe nästa år. Igår stack Anna ut på cykel utan mig, då blev jag lite avis och kontrade med en egen sväng till centat.

Köpte godis på videobutiken. Han som jobbar där en karaktär som gör sig bättre i en mustig film, typ Smoke, än i verkligheten. Han är självgod och utåtagerande. Pratar om "psykologi" och den erfarenhet han har av filmer. "Jag vet något som inte ni vet, jag vet vilka filmer ni blir nöjda med". När jag och Anna var där första gången skulle han göra en profil på oss... "Låt mig se... Ni gillar lite smalare filmer. Som Juno och Eternal sunshine, eller hur?" Vi ba: "Nä, de var dåliga." Det sket han i och fortsatte sin monolog. Igår höll han på likadant mot några andra som var där. Puh.

Dessutom gillar jag mest glättiga filmer (fast inte Juno då), jag vill inte ha något som triggar ångest. Folk som tror att de är lite förmer för att de gillar att vältra sig i påhittad ångest, lägg av. Har man det naturligt att kunna plocka upp en skenande dödsångest på tre sekunder behöver man ingen hjälp med det.

Nu ska jag åka till Östersund. Det har varit typ tio grader där hela sommaren. Mina föräldrar säger, i vanlig ordning, att det för det mesta har varit jättefint med undantag av någon dag då den ständiga polarisvinden var lite extra kylslagen. Alltså polar-is, inte Polaris. Även om det kanske kunde vara en lika passande beskrivning för skoterlandet.

2010-06-10T04:59:00.001-07:00

Fick en liten släng av ryggen igen. Är inte så värst orolig, känns inte lika som förut. Fick gå till min gamla sjukgymnast igen. Hon är bra. Sträng och snäll. Påminde om att det ändå har varit bra ett tag och att jag inte behövde operera mig, som hon tydligen hade varit inställd på. Och jag har varit väldigt tacksam för ryggen när den funkar. Känner mig som en ärrad gubbe som börjar uppskatta det lilla i livet. Skoja bara, jag är ju mer av en klassisk skitgubbe som lyssnar på Ring P1 och tycker att det gjordes bättre pop på Nackas tid.

Precis när jag skrev det där så körde radion Lady GaGas telefonlåt! Så det är väl inte för inte man är sur. Tänk om man levde förr i tin, då kanske det hade varit Lill Lindfors på radion. Hur fint vore inte det. Apropå Lady GaGA så konstaterade jag i söndags att jag inte hört Robyns nya låt. Hade som mål att aldrig höra den. Men det sprack idag.

Hyr en kontorsplats nu där jag ska skriva frågor och texter och sånt. Tror att det är bra för min normaliseringsprocess.

***

Filmrecensioner (de fyra senaste jag sett):
Youth in revolt (4/5)
Småputtrig och småhärlig.
Wall Street (4/5)
Den första, hade inte sett den. Ganska radikal i sitt budskap för att vara Hollywood. Bud Foxs farsa, som är fackman, tycker inte att sonen ska leva på profiten av andras arbete. Han skulle kunna vara svensk sosse av den gamla skolan.
Whip It (3/5)
Själva grundstoryn om rullande riot grrls får en 4. Kärlekshistorien som klämms in är dock vidrig och drar ner helhetsintrycket. Hon träffar en skitirriterande kille som spelar i ett band. Deras relation tar udden av filmens tema om hennes utveckling då hon förvandlas från Babe Ruthless till en utvecklingsstörd hundvalp när hon är med honom. Det känns som att filmbolaget klämde in honom bara för att det MÅSTE vara med en menlös romans i varje film. Tre Jens Lekmanlåtar var med! Mäktigt.
Shutter Island (4/5)
Anna blev mer rädd än mig! Äcklig film om galenskap och sådant. Men den var väldigt bra, ska in spoila för mycket så skriver inget mer.

2010-06-02T08:48:00.000-07:00

Nu fick jag en stark känsla av att jag aldrig mer kommer att kunna skriva en låttext. Men den där känslan kommer ju och går. Sedan flyter på det på. Sedan tjocknar det till och tar stopp. Jag och Hanet konstaterade att vi faktiskt släppt sex album de senaste fem åren eller var det nu blir. Plus ett miniablum, en ep, b-sidor och demos. Det är ju lika mycket som vissa artisters hela karriär. Å andra sidan kanske det är hela min karriär också.

Men med det i åtanke borde jag kunna kosta på mig att återanvända lite mer. Kommunfloppen är ju bra i den bemärkelsen att ingen hört skivan. De texterna kan jag bara översätta rakt av så är det klart. Kan översätta musiken också så går det dubbelt som snabbt.

***

Jag tycker att sommaren är lite vansinnig på något sätt. Det blir så mycket av allt: grönska, värme, djur, människor. Det kan inte vara riktigt normalt. Och då har jag inte varit i sommarjämtland ännu. De nätterna kan ju göra en lite tokig för de är så vackra i sin mättade melankoli.

***

Det som jag tycker är värst med Israel är att det är så orättvist. Jag är fortfarande lite naiv i den bemärkelsen, tycker att det är hemskt när det inte är likadana spelregler för alla. "Ojämna lag", tänker jag, som om det vore fotboll på skolgården. Varför får Israel ha kärnvapen och inte Nordkorea, till exempel? Båda länderna är ju dum i huvudet. Tror inte att något land som skaffar kärnvapen inte är dum i huvudet. Antigen eller säger jag.

2010-05-28T01:28:00.000-07:00

Läste en annons för Sonic, där de lovade att "beskriva trender och sätta fingret på tidsandan." Det är just det som är problemet med den mesta nöjesjournalistiken: den utgår från att själva ändamålet bara är att beskriva trenderna - inte ifrågasätta eller bråka med dem. Och att skriva "trenden uppstod för tre år sedan i Berlin" är inte heller en analys, vilket många verkar tro.

Att hitta tidens anda. Varför skulle man vilja ha hjälp med det? Det svåra är ju att stå emot den. Att sätta ära i att vara flexibel och lyhörd mot marknadens konjunkturer är för mig obegripligt. I alla andra sammanhang ses det som en dålig egenskap att sakna egen vilja och smak.

Vore jag liberal skulle jag säga att det är jantelagens fel att alla strävar efter likriktning. Nu är jag inte det så jag konstaterar hellre att folk är dum i huvudet.

PS. Man kan tycka att min "bara döda fiskar flyter med strömmen"-argumentation är lite opassande för en trettioåring, men det är inte mitt fel att vuxet folk fortfarande lever efter samma sociala koder som på högstadiet. Man tar cd:n dit man kommer. DS.

2010-05-19T02:57:00.000-07:00

Läste lite gamla inlägg i bloggen nyss. Fan vad jag skrev bra när jag var som sämst. Kanske är det som Jonny säger: "hungrig varg jagar bäst". Problemet är väl bara att när den här vargen är svulten börjar han jaga sin egen svans istället för kassakor. Apropå djurmetaforer så har jag börjat läsa Första Moseboken nu, i serieversionen så klart. Det här slår mig: den tidiga Gud är något av ett klantarsel, det glädjer mig.

Såg han mest som en Tony Soprano-figur förut, stundtals mysig, men framförallt helt känslokall när det kommer till att rensa upp bland sina besvikelser. Nu har jag en annan bild av honom, han verkar gå rätt mycket på magkänsla och plötsliga ingivelser. Ibland blir det dåligt, ibland blir det bra. Han det varit idag hade Gud fått en bokstavskombination innan han hann med att säga "och det var gott".

När jag började läsa boken fick jag en snabb känsla av "jag kommer att bli kristen!" och började fantisera om vilken spännande utmaning det skulle bli. Men det känns som att det är för mycket snårigheter och svårigheter. Dessutom går jag inte riktigt igång på alla ändlösa uppräkningar av namn hit och dit. Är nog mer pepp på asatron, den känns enklare. Dessutom vore det en fantastisk ingång till alla debattprogram: socialist, feminist, vegetarian och asatroende. Den kombinationen ser man inte varje dag. Kanske på flashback iofs.

2010-05-18T07:55:00.000-07:00

Hemskt att söka på Sunday Morning och behöva höra Maroon 5. Sådant glapp mellan det jag förväntade mig och vad jag fick. Kollar alltså på covers, det var därför jag inte kunde ana något innan. Jag attraheras tydligen av tråkighet, men tanke på att jag började med asroliga intervjuer med Lou Reed och slutar med två ingenjörsstudenter med femsträngad bas och utskrivna tabs.

Eller den här konstnärssjälen!

Verkar vara en väldigt populär låt att göra. Här är en en som ser "sin röst som ett instrument" och tänker mycket på fraseringar och sådant.

2010-05-05T07:06:00.000-07:00

Det känns som att alla mina tankar är tänkta förut - den tanken, till exempel.

Lyssnar på Pugh Rogerfeldt. Vilken lustig karl det är! Tänk vad märkligt att han har varit folkkär. Idag hade han ju inte ens fått känna lukten av Germund Stenhages lista.

Om politisk satir

2010-04-28T05:04:00.001-07:00

Min åsikt: att i satiriskt syfte måla upp ett samhälle som styrs av Sverigedemokrater och som avrättar människor med dreads tar udden av det verkliga problemet.

Exempel: Johan Jerger Egerviks ”Bort med slöddret” i senaste Galago. Om en anarkist som driver ett aktivitetshus och därför blir avrättad i en Sverigedemoktarisk tv-show. Innan hockeyn börjar.

Mina argument: (1) om man låtsas att borgare i allmänhet vill avrätta folk till höger och vänster är det lite som att säga att de inte är något hot idag. Jag tycker man kan nöja sig med deras riktiga politik utan att fjanta sig med överdrifter. Att (2) skriva in förtryck av en subkultur som man troligen själv tillhör visar bara en drivkraft att få vara ett offer. Att (3) hata dreads har ingenting med politisk färg att göra. Tror nog att Göran Hägglund tycker att tribals är fult och att det är taskigt att plåga små djur. Men det betyder inte att något av det skulle vara ett slag i ansiktet på kristdemokratin.

Mera som jag lärt mig av P1 - den talade kanalen

2010-04-20T07:05:00.000-07:00

Jag äter min lunch i en vacker ådrad keramikskål som jag köpte i Grekland. Oftast blir det sallad.

Vad jag lärt mig från Ring P1

2010-04-20T07:04:00.000-07:00

Vem har vi där
Ja hej, Staffan heter jag från Helsingborg
Jaha, hej Staffan, vad vill du prata om
Jag vill prata om en fråga som aldrig tas upp i media
Jaha, vad är det
Ja det är massa frågor som aldrig tas upp
Vill du ta upp någon av dom nu kanske
Ja till exempel det här med invandringen
Jaha, vad är det med den
Ja, den tas aldrig upp
Men jag tycker den debatteras rätt ofta
Ja men det är bara från ett håll
Ja vilket håll är det då
Ja att det skulle vara bra med invandring
Är det verkligen så
Ja eller jo så är det väl man får liksom bara höra ena sidan
Jaha vad är andra sidan då
Ja det kan bli mycket problem också
Säger du det, tack för att du ringde
Jaha, okej så vill jag bara säga att det borde vara lägre bensinskatt också
Okej, nu tar vi nästa, tack för att du ringde

Minnenas allé del 2

2010-04-09T08:43:00.001-07:00

Pratade lite med mamma om hennes oro inför mitt liv. Dumt. Sådant där ska bara klippas av med lite skoj och ljug. Blir man allvarlig och ärlig blir det bara problem. Det gäller nog inte bara föräldrar utan folk i allmänhet. Man blir bara ledsen när folk inte förstår, det blir som lök på en äcklig lax från första början.

Frågan är hur mycket man förstår själv. En gång läste jag en doktor i en tidning som sa "lyssna inte på din kropp - du förstår ändå inte vad den säger". Det är det bästa citatet jag hört. Och det gäller nog för skallen också. Man ska inte känna efter och grubbla och ligga vaken. Man ska se två å halv man och sen skratta sig till sömns.

Om man ska tro gemene man så är det väldigt viktigt att känna efter och att kommunicera det med andra människor. Men jag tror det är tvärtom, det är väldigt viktigt att stoppa huvudet i sanden, grisen i säcken och slänga ut babyn med badvattnet.

---

Tänkte mer på minnen idag när jag gick genom Östersund. Passerade Björns lägenhet och mindes gården vi rökte på, ett staket där jag faktiskt fick hångla en gång, en port där Stadsmissionen låg och så vidare. Nu ser ju det mesta annorlunda ut mot vad det gjorde då. Till exempel finns inte Stadsmissionen och Källarn har blivit O´Learys. Jag började fundera över vad som är viktigast för minnet: är det geografin eller miljön? Om Björns lägenhet hade flyttats hundra meter bort, med intakt inredning (till exempel Nick Cave på väggen), så hade det känts lite fel. Men hade det bättre än att stå i lägenheten när någon helt annan bor där? När man börjar grubbla i de där banorna så mynnar det alltid ut i ett konstaterande att minnen är som vilken fiktion som helst. Att försöka rekonstruera händelser genom att stirra på en port är lite som att gå en guidad tur i Lisbet Salanders fotspår, meningslöst. När man börjar ifrågasätta vad som verkligen har hänt så leder det ofelbart till ett ifrågasättande av en själv. Vilket för mig tillbaka till slutpunkten här ovanför: grubblande är ett jävla sattyg.

2010-04-07T06:54:00.000-07:00

Jag har varit hemma länge nu.

Det är märklig att ha en stad att återvända till, att ha ett levande, personligt museum. Eftersom jag aldrig har betalat en räkning eller skaffat en försäkring i Östersund så finns det bara ungdom att komma ihåg för mig. Men det stökas ju om i Östersund på samma sätt som i huvudet. Det är inte samma stad och det är inte samma jag. Bara väldigt likt. Det är nästan läskigt hur allt kan vara så främmande och bekant samtidigt.

Det var en halvtråkig vårdag i alla fall och jag kände en ofantlig saknad efter att träffa någon för en kopp, eller gå ner i badhusparken. Försökte förklara det för mamma, hon konstaterade krasst att "dom tiderna är förbi". Hon har en pragmatisk melankoli, som en hård gammal man.

Jag kände väl ungefär som Jonathan Richmans That Summer Feeling tror jag.

2010-03-29T02:07:00.000-07:00

Väntar på hantverkare som ska rengöra ventilationen eller nåt. Alltid lika psykad av att inte veta när de kommer. Någon gång mellan 7:30 och 16:00. Kikade ut genom fönstret och knegarbilen stod redan där halv åtta, lite hotfull. Skulle vilja gå och träna. Skulle vilja handla. Skulle vilja hämta min stärkare som jag lämnat in för tredje jävla gången.

Anna tyckte att det var bäst att jag var hemma när de kom. Jag skulle nog tycka det var bäst att inte vara hemma. Man känner sig så stel när man ska vara i sitt naturliga habitat tillsammans med en betraktare utanför. Som de få gånger då de gjort tv om banden och man har varit tvungen att gå omkring eller dricka kaffe avslappnat. Ser ju helt cp ut. Nu är ju inte hantverkarna här för att studera mig, men ändå. Man börjar tänka på sig själv utifrån.

Och jag känner mig alltid lite skamsen inför folk som har riktiga jobb. Speciellt när jobben är väldigt konkreta och viktiga för samhällskroppen. Råkade ha på radion och det var trädgårdsnytt. Tänkte att det skulle ju vara pinsamt om de kom in i blåställ och jag satt med massa böcker och okammad frisyr och lyssnade på P1 som en liten Täppas. Så jag har stängt av nu. Men egentligen lyssnar inte ens på radion, tycker bara att det är skönt med harmlösa röster som pratar om harmlösa saker. Kanske måste förklara det för dom.

Jag måste även förklara för mitt gym att om man har gymmet i obehandlad betongkällare med skrikande fläktar så gör inte Stockholms rockklassiker på ashög, mullrig volym någon glad. Dålig akustik - en dold folksjukdom.

Apropå rondellhunden

2010-03-10T10:32:00.000-08:00

Lars Vilks, rätt mycket av en fjant. Är så less på konstnärer som påstår sig vill ha "en diskussion" när de bara gör vad som förväntas av dem. Får man göra vad man vill som konstnär? Får man skämta om vad som helst? Har vi fullständig yttrandefrihet? På alla frågor är nog svaret: nej, egentligen inte. Men det är faktiskt bara ett problem för nazister och pedofiler, så skit samma.

Och vad har det hela med tryckfriheten att göra? Det har ju aldrig varit tal om censur från statligt håll så det kan vi lämna helt utanför diskussionen.

Att göra en politisk, eller konstnärlig, fråga av rätten att pissa på ett folk är bara barnsligt. Lite som att vifta med en hand i ansiktet på någon bara för att "luften är fri".

2010-02-25T00:46:00.000-08:00

Börjar använda Ring P1 som min främsta nyhetskanal. Det är spännande att gå in i tokskallarnas verklighet, lite som att läsa föräldraforum eller surfa konspirationsteorier. Problemet är väl att visa ämnen får mer uppmärksamhet än andra, till exempel den "mediakritik" många vill framföra. Kritiken handlar alltid om att media rapporterar ensidigt om "massinvandringen", alltså inte skriver att de ska skickas hem me de samma.

Idag är pigtjänster på tapeten. Det värsta är att många försöker göra en feministisk poäng av det. Deras argument är: att eftersom kvinnor har börjat arbete de senaste åren så blir det ett dubbelarbete eftersom de givetvis måste sköta hemmet när de kommer hem. Lösningen på detta problem är att ta in en annan kvinna (man utgår alltid från att det är en annan kvinna) som gör hushållsarbetet, med skattelättnad. På så sätt uppvärderar man ett kvinnligt yrke samtidigt.

För det första är det väldigt konstigt att prata om yrkesarbetande kvinnor som något nytt. En tjej i min generation funderar ju inte över om hon verkligen har tid att jobba vid sidan om sitt hemmaarbete. För det andra så är det väldigt cyniskt att utgå från att kvinnor kommer att göra mer hemma. Vilka signaler sänder det ut om staten hjälper de grisar som vägrar att göra något hemma med skattelättnader?

För det tredje är det märkligt att man fokuserar så mycket på att det skulle vara ett sätt att uppvärdera ett kvinnoyrke. Det finns en underton i debatten som knyter städningen till en kvinnlig erfarenhet, något som definierar kvinnlighet. Att vara kritisk mot hemhjälp blir alltså ett angrepp på kvinnligheten. För städvännerna verkar det vara helt otänkbart att mannen skulle städa, det finns inte ens med som argument. På samma sätt utgår man alltid från att städhjälpen är en kvinna. Man ser det hellre som ett traditionellt, vårdande kvinnoyrke än det lågstatusyrke det är. Även om man säger sig vara kritisk till den låga status som ens hembiträden har (vilket är ironisk eftersom bristen på status kommer sig av att man inte vill betala mer) så finns det något romantiskt kring ett hembiträde med hårda händer av att skura golv och knep för att ta bort rödvinsfläckar som ärvts ner genom generationer av varma, rejäla fruntimmer som städas sig genom herrgårdar och slott. Den bilden är i alla fall mer sympatisk än att tänka sig än att det handlar om ett jobb för outbildad underklass. Det är väl trevligare att tänka sig att man värnar om kvinnoyrken, som att köpa något virkat på skansen, än att man har tjänstefolk.

2010-02-22T05:37:00.000-08:00

Ett nyårslöfte som inte var ett löfte är att inte läsa skit i onödan. Det har gått väldigt bra. De senaste veckorna har jag i princip inte läst någon nöjesjournalistik. Viktigast är att undvika alla recensioner och krönikor för jag blir så förbannad att det inte är värt det. Inte för att folk inte har gjort sig förtjänt av ilska utan för att det inte är så mycket jag kan göra. Och för att det i det långa loppet inte spelar någon roll.

Nu kollar jag mest veckans skivsläpp, och bara i DN eftersom de har en hederlig ton som jag gillar. Svenskan kan vara kul, men de har ju Lokko, och han är ansvarig för allt som är dåligt i svensk musikjournalistik. Han är lite som Jan Guillou fast utan patos och bildning. Bara ett narcissistiskt vidöppet gap av bekräftelsehunger. Det är inte hans fel - men jag vill inte låta det kladda ner musiken jag bryr mig om.

Ni ser - jag mår bättre av att inte veta.

Att Sverige numera är en lydstat till Nato gör mig också förbannad. Men det känns lite mer berättigat.

2010 har hittills varit ett ganska behagligt år. Ryggen börjar bli bättre. Jag har skrivit frågor och tjänat lite pengar på det. Jag har skrivit lite låtar som jag är nöjd med. Men det är synd att jag aldrig hittar någonting som passar mig. Det känns som att jag har någon slags potential (om man kan använda det ordet om någon som är 29) men att jag inte hittar någonstans att rikta det mot. Kanske inte ens är i närheten nu.

2009-12-10T13:50:00.000-08:00

Det bästa med julen är att det är jul.

Det sämsta med julen är alla kåserier om hur stressigt det är i juletid och hur less man är på julen i mellandagarna. "Men så sitter man där framför Kalle och käkar knäck ändå..." Ja men även om det är så är det ingen stor tanke som måste ta plats om och om igen. Det finns en gräns mellan allmänmänskligt och banalt och meningslöst som många inte förstå. Är du bättre då, Mörn? Ja det är jag, jag är fan köng.

Det här fick mig att tänka på lokaltidningar, eftersom sådana här krönikor frodas där (inte för att de inte förekommer i DN, men då slänger man väl in ett "dubstep" eller något annat hittepå så det ska kännas lite mer city). Så här var tanken: tänk när man var ung och bodde i Jämtland, då tyckte man att ÖP Freda´ var rätt tufft ändå. Det är en ganska svindlande tanke. Men det stora svindlet är att jag fortfarande kan bli nervös av människor som anses häftiga! Vad är det för fjanteri i min ålder? Jag är gärna skrämd inför människor som är smarta eller roliga, men inte inför folk som är skickliga på att anpassa sig till gängse normer. Vad är det att vara stolt över liksom? Det här är min stora skam och mitt stora misslyckande som människa. Jag skriver det här för en del i processen att bli hel.

Aporpå hittepå: tror ni att någon riktig människa under det här decenniet verkligen använde ordet baleariskt?
- Jaha, har ni startat band? Hur låter ni då?
- Eh, det är skitsvårt att placera in det i en fack...
- Ja, jag fattar. Men om du måste, vad är närmast, är det typ pop eller?
- Om man ska hårddra det så är det väl rätt så baleariskt.
- Aha, baleariskt! Då fattar jag!
Lä ju!

2009-11-23T00:29:00.000-08:00

Läste om Katarina Wennstams nya bok i Filter. Den ska handla om ett manligt svin till skådespelare. Det gillar jag såklart. Men i intervjun var det med ett citat som visar på ett sätt att argumentera som jag tycker mig se rätt ofta. Jag tog hennes pratminus nu eftersom det fanns framför näsan, men bara därför, det är ingen diss av Wennstam.
Att vi har så många kvinnofridsbrott säger något om ett samhälle som kallare sig ett var världens mest jämställda. Visst, vi stenar inte kvinnor till döds, med det är fortfarande en massa kvinnor som våldtas och mördas i Sverige.

Det här argumentet är väldigt vanligt när det handlar om nationellt självrannsakande.Först utgår det från en uppfattning om att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Att säga "kallar sig" är bra, det triggar våran nationella skam "vi svenskar tror ju att vi är så bra". I nästa led ställs det mot en väldigt tillspetsad fördom om de andra, de som stenar kvinnor. Vilket får oss att skämma för vår trångsynthet. I sista ledet konstateras att även om förtrycket ser annorlunda ut i Sverige så mördas och våldtas kvinnor även här. Vilket såklart stämmer och är viktigt att ta upp.

Men argumentationen är ändå fel och lite feg då den stödjer sig så mycket på guilt by association. Att vi i Sverige kallar oss för ett av världens mest jämställda länder är ju en relativ utsaga. Det betyder inte att vi är helst jämställda, bara att om vi jämför med andra länder så finns det de som är ännu värre. Så att konstatera att det finns förtryck i Sverige står inte i kontrast till tanken om att vi är ett att världens mest jämställda land. För att ta ett annat exempel: i Sverige finns det både rika industripampar och fattiga hemlösa. Ändå är vi ett land med mindre klassklyftor än USA.

Men det här handlar bara om retorik. Jag är lite nyfiken på om Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Jag tror ju det, men har ingen hårdfakta att stödja mig mot. Kan bara inte minnas att jag besökt ett land, vare sig på riktigt eller genom kulturupplevelser, som varit mindre sexistiskt. Berätta lite för mig ni som har fakta på hand!

2009-11-18T13:29:00.000-08:00

Hittat på underläkare.se. Ämnet var ingångslön som läkare. Någon sa att den låg på 37000, var på den här "Allsvensken" svarade:

Mein Gott!
Det är sanslöst vilka pisslöner man har hemma i Svedala, inte minst med tanke på hur sanslöst mycket skatt man betalar i kombination med att det stora flertalet också sitter på studielån på dryga kvartsmiljonen.

Flertalet av mina vänner arbetar inom bank-/finansbranschern
och vid en snabb jämförelse av arbetsbörda och ansvar så kan man ju bara gråta över hur pissigt betalt läkarjobbet numera är. Iofs så brukar vännerna bjuda på drickat när vi är ute; jag är ju fattigdoktorn.
OBS att detta enkom gäller de som arbetar i Sthlm, de som arbetar i London och NYC spelar i en helt annan liga, vilket dock är förståeligt då de inte bor i ett socialistiskt land. En del av polarna t.o.m. skäms över att de tjänar som de gör, men inte fan skulle de klaga till arbetsgivaren.

Summa summarum; Läkarförbundet suger! Istället för att vara ett "fack" som värnar om sina medlemmar så vurmar de för en massa socialistiska ideér om samhällsansvar och annan dynga. Vi ligger som vi bäddat för oss.

PS Att man är läkare impar inte ens på tjejer numera, tja utom kanske på IWT* brudar, so inte vet bättre, men dem vill man ju näppeligen att ha med att göra.

*International White Trash

Verkligheten överträffar satiren. Hoppas jag inte träffar honom i min karriär som sjuk bidragstagare. Tror inte han skulle ha problem med att "råka" felbehandla mig om han visste att jag omfamnade vänsterextremistiska idéer som samhällsansvar och medmänsklighet.

2009-11-09T08:13:00.000-08:00

Jag tycker att nöjesredaktioner på olika tidningar i Sverige kan ta och skämmas lite. varenda artikel jag sett om Amanda Jensen ska det nämnas att hon är ihop med Dennis Lyxzen, i Metro gick det till Carla Bruni-nivåer när intervjun kom att handla om varför hon inte ville prata om vem hon var ihop med. Jag har sökt på lite Lyxzen tidningsklipp nu för att kolla så jag inte hade fått det helt om bakfoten, men det hade jag ju så klart inte. Hon var helt frånvarande i artiklarna om honom. Trots att hon egentligen är ett större namn, om än inte lika värdeladdat.

Apropå det jag skrev om lite tidigare, Jöbacks indieskiva och så vidare, så tycker jag att det är helt okej att avfärda henne helt och hållet för Idol-grejen. Det säger ju rätt mycket om omdömet hos en artist. Men att ta döma henne utefter hennes kille är inte okej, oavsett om det är en tillgång eller en belastning. Skärp er.

Jag har börjat skriva att grejer "inte är okej". Kommer från att jag började dryga mig med lillasyrran, som ett tag sa det i varannan mening. Det är fan inte okej.

2009-11-09T07:16:00.000-08:00

Händer ju inte så mycket nu förutom ryggens olika nyanser av jävulskap. Hade bestämt mig för att ta itu med skiten idag och ringa runt och kräva en tid hos någon läkare. Men eftersom rädslan för svinisen har slagit ut vården helt så blev det inte så mycket tillfällen till att gorma och bete sig. Får vänta en vecka, sedan blir det väl den sedvanliga remissvalsen i några veckor till. Ska göra slut med min gamla sjukgymnast också, verkar inte bli så svårt. Efter hennes "hör av dig när du inte har ont" så hörde jag ändå av mig till hennes röstbrevlåda och berättade att det gjorde mer ont. Sedan dess har hon inte ringt upp. Hon kanske tyckte jag var dum som inte fattade instruktioner.

Det har gått bra att göra låtar på slutet, men jag tror att det blir värre av att spela gitarr så jag ska nog sluta med det också. Är lite inne på att det handlar om att göra bot inför gud, han slog ju ut nerven för gitarrspelandet i somras. Men jag lärde mig nog inte något av det. Nu tar han både bort basketen, det jag gillar mest, och gitarren, det enda jag är bra på.

2009-11-03T08:15:00.000-08:00

Jag har gått från fascinerad till irriterad över Peter Jöbacks indieprojekt. När han efter Laakso-duetten sa att han inte visste om han var indie eller mainstream var det mest underhållande i sin dumhet, men nu har han tappat det helt och börjat jämföra sig själv med Rufus Wainwright.

Jag har förstått att många tycker att det är fantastiskt när mainstreamartister gör sin spirituella resa och börjar att branda sig som konstnärer istället för dansande björnar men jag tycker inte vi ska gå på den där luringen. Att låta rika musikalartister leka konstnärer är lika osmakligt som att se en vit man sjunga om Babylon. Nu tänker ni "Jöback, inte kommer jag någonsin tycka att han är äkta och tuff". Precis så tänkte ni om Robyn! (Här kommer konspirationsmusiken in när den här bloggen blir film).

IF YOU TOLERATE THIS THEN HAN DEN RÖDKRULLIGA FRÅN IDOL WILL BE NEXT

2009-10-08T03:45:00.000-07:00

Länge sedan jag bloggade. Jag bloggar lite i huvudet ibland när jag ska sova, men jag ids aldrig skriva ner det. Det som känns mest aktuellt just nu är att gnälla över att jag har haft ont i rygga i fyra veckor snart. Men det känns som att det går lika bra att byta ut "knä" mot "rygg" och läsa tidigare poster om det. Var i alla fall till en sjukgymnast som kändes rätt okej. Hon var rätt mycket för att lägga sig ovanpå mig och trycka tills det gjorde ont. Det kändes märkligt. En skäms ju ner en måste uppträda i bara mässingen också. Kändes bättre där, men vet inte om det gör det nu.

Har sökt lite jobb, känns bra att jag har tagit mig för det eftersom det är i det särklass värsta jag vet. Skulle hellre operera knät en gång till om jag slapp skiten. Alltså sökandet, jobb i sig känner jag igen aversion mot. Annars rullar minimum-kassan in som den ska. Det går bra att skriva låtar. Svårigheten att skriva texter har släppt sedan jag bakar in ett djur i varje låt. Oftast är de helt överflödiga, men de lättar upp på något sätt. Rätt många handlar om död och förgänglighet, då kan det vara skönt att skriva in en liten räv så att det inte ska kännas så hemskt.

Anna råkade trampa på min gitarr så att huvvet sprack för tredje gången. Den får nog pensioneras nu. Skulle kosta 2500 att laga. Ja, det var lite lustigt att hon klev på den. Hon var väl less på oväsenet! Ha ha, va mycke humor det finns i ett förhållande. Ja jävlar. Det positiva är att jag får köpa en ny gitarr. Det negativa är att det kommer att kosta en månadslön av att ligga skattebetalare till last.

Avslutar med något positivt: jag har hittat ett gäng att spela korpenbasket med. Basket är det roligaste jag vet. Kan ju inte spela nu för ryggen, men ändå.

2009-09-07T10:54:00.000-07:00

En retorisk knep som verkar ha blivit väldigt vanligt i kulturdebatter nu för tiden är efterledet -hatet. När de tjafsade om positioner angående von Trier filmen så var han (och hans försvarare, antar jag) kvinnohatare, istället för sexist eller gubbtjyv. När folk tycker att hon Odell får ta och skärpa (bälta) till sig så är de konsthatare. Jag är inte en man av små ord, men tycker ändå att det här börjar kännas lite fånigt.

Trixet i det hela är nog att genom att brännmärka något som något väldigt osympatiskt, till exempel att hata alla kvinnor som finns, så flyttar man diskussionen från sakfrågan. Istället handlar det om att se upp för att hamna i läger som konst- och kvinnohatarna. Eftersom ordet är så laddat i sig själv så vill inte folk ifrågasätta vad det betyder utan lägger istället fokus på att försvara sig. Och varför ska man försvara sig om man inte känner sig lite skyldig? Ingen rök utan eld.

Historiska retoriksläktingar är till exempel den amerikanska söderns niggerlover, vänsterns fascist eller nittiotalets -rasism ("det är ju djurrasism!" till exempel).

2009-09-04T00:34:00.000-07:00

Det här är kanske inaktuellt nu, men skit samma. Temat är odödligt.

Man kan se på Robyns val av Dr. Alban som gästartist på två sätt:
1) Dr. Alban är kult, så jävla roligt att dansa till, nu är det verkligen fest, humöret är på topp.
2) Dr. Alban är en artist som inte har fått den uppskattning han förtjänar.
Oavsett vilken förklaring man väljer, står man och skrattar och klappar händerna framför det där spektaklet är man dum i skallen.

Överlag är det här med kalkylerat oväntade gästartister ganska tröttsamt. Som att Fibes, Oh Fibes har med sig Björn "Sveriges bästa rockröst" Skifs på en låt nu. Men väntat oväntade covers är nästan ännu värre. Det verkar finnas ett helt bottenlöst stort behov av att höra radio rix-låtar i singer songwriter-versioner. "Tänk vilken LÅT egentligen". Anledningen till att folk bli helt tokiga så fort någon nisse kör en 50 Cent låt på piano är ju bara att de har hört den förut. Skulle Anna Ternheim göra barapapapapapapa-låten i en stillsam version skulle ju folk börja lipa som om det vore Broder Daniels sista spelning igen.

2009-08-13T00:33:00.000-07:00

Jaha, en fantastisk semester hade vi. Men nu går man sin lilla höst till mötes. Ser ni symboliken i bilden? Förutom att jag går ner till ett grönskande semesterparadis då.

Vet inte om jag orkar skriva något, det mesta är som vanligt. Jag har det rätt bra av uppenbara anledningar och rätt dåligt av oklara anledningar. Eller vissa anledningar är inte så oklara, hade man en tydligare funktion i samhällsbygget kanske allt vore en lustiger dans. Äh, skoja bara. Behöver pengar och rimlig berömmelse.

2009-07-17T03:56:00.000-07:00

Hoppas inte symptomen för svininfluensa är tröttma, för i så fall är jag drabbad. Man bara sover och sover och sover, men kommer aldrig till dörren. Skum känsla, ni vet, när man vaknar upp och känner sig så trött att man inte vet om det är jobbigast att gå upp eller att försöka somna om.

Uppdatering

2009-07-14T08:57:00.000-07:00

Svårt att toppa den lustiga satiren jag bjöd på för typ en månad sen, så istället bjuder jag på en uppdatering av mitt liv och leverne.

Börjar med levernet: Anna har stämplat ut från kommun och semesterkänslan smittar av sig för mig, även om jag kryssar "arbetslös" på kassakorten. Smygstartade redan för någon vecka sedan med la dolce vita då jag och Jenny åkte och gick mellan olika badställen och tjafsade och skrattade om olika saker. Sen har Lymer varit här och haft lite kreativ verkstad. Jag har varit till Barkaby igen och köpt lite grejer. Jag har flyttat in syrran i hennes ägda lägenhet i Aspudden. Föräldrarna har varit här. Jag fick hjälp av pappa att hämt ett kolossalt tjänstemannaskrivbord anno sent sjuttio som jag köpte för femti spänn. Jag köpte ett billigt cd-ställ som jag snickrade om till två små hyllor som jag använde till att baxa upp min gamla skrivbordsskiv uppepå. Så nu har jag en mäktig arbetsplats där alla nördprylar får plats och mina armar inte värker av.

Jag och Anna har bokat resa till Ischia. Jag ska få se Pompeji igen, hurra! Sist var jag tio år och brände sönder mig i solen. Den här gången ska jag smörja in mig noggrannare. Jag har spelat basket och kommer att få göra det igen. True Blood har börjat igen. Har haft roligt med musiken, kul att göra låtar, kul att spela gitarr.

Livet: som ni märker är det många bra grejer nu. Dock är jag ju fortfarande lite cp i huvudet så man går väl omkring och ojar sig och är rastis som vanligt. Men på det hela skulle jag ge livet 7/10 nu, vilket ändå måste anses som väldigt bra!

Satir

2009-06-24T12:54:00.000-07:00

Från DN På stan:
I en tv-reklam beskriver toalettpapperstillverkaren Lambi sin ”limited collection” som ”trendig”. Det betyder alltså att mitt vanliga är otrendigt. Wow. Snacka om pinsamt om nån skulle komma in när jag, ni vet, och se mig använda otrendigt dasspapper. Då skulle det bara vara att spola ner hela varumärket Erik Gripenholm. Förresten – vilket är det trendigaste fotsvampmedlet? Och de hippaste topsen? Vilka ögondroppar har ”mest designad” flaska? Ja, nu börjar det faktiskt gå för långt med dumheter i begränsad upplaga.

Apropå det, Dn På Stan, vilka är de trendigaste kläderna/vinerna/klubbarna just nu? Pinigt om man inte har rätt weekend-bag eller går på "events" sponsrade av någon limiterad spritsort! Som ni märker vänder jag på steken här. Kom hit där jag står, kolla på det från ett nytt perspektiv! Visst är det tokigt ändå, man måste skratta lite. Satir.

Kunde ju gjort humor av dubbelbetydelsen av skitnödigt och dn på stan/toapapper, men man är ju så jävla subtil.

2009-06-23T03:08:00.001-07:00

Ringde alfa-kassan och frågade hur de ser på stim-pengar, om måste ostämpla några dagar för att inte komma upp på en normal levnadsstandard. Han jag pratade med hade ingen aning och bad mig att skicka ett brev (alltså inte e-mail, dom jobbar inte med det) för att få svar av en handläggare. Beräknad handläggningstid är elva veckor (kanske för att de inte har börjat använda sig av internet än) men jag vill veta nu. Någon som vet eller vill gissa? Stimpengar släpar efter ett år, så man tycker väl att det borde angå alfa-kassan lika mycket som en lön jag fick förra året egentligen.

Blir lite tokig av att inte bli klok på detta. Kafkaartat skulle man kunna säga om man hade läst Kafka men det har jag inte.

2009-06-22T02:09:00.000-07:00

Jag tycker ändå att man kan prata om guilty pleasures (även om det alltid är töntigt att använda engelska utryck, skammens njutning låter ju mycket bättre) med då ska det vara relevant. Pratade med David om detta. Han hade en skamnjutning som var så skamlig att jag inte ens vill skriva den här.

En skamnjutning får inte vara (1) kitsch, då går den ju in i humornjutningen. Den får inte heller vara (2) nostalgiskt, som Roxette till exempel. Och (3) den får inte ha nämnts som en positiv skamnjutning i någon form av media eller ha spelats på uteställen. Skamnjutningen ska vara så skamsen att du knappt kan berätta den för dina närmsta vänner. Men framförallt måste du ju skämmas, annars är det ju ingen skamnjutning. Används den som ett sätt att kokettera med din öppenhet och förmåga att hoppa mellan högt och lågt ska du skämmas av andra anledningar.

2009-06-21T09:48:00.000-07:00

När jag lämnade Umeå hade jag inte bara med mig en skiva i bagaget utan även en oväntad sympati för staden. Och ett nummer av Filter, Re:Public Service och Det grymma svärdet vardera. Filter var skitbra, vilken tidning. Re:Public var en besvikelse som vanligt. För dåligt skriven och för hetsig i tyckandet på något sätt. Synd när det ofta är intressanta ämnen och kunnigt folk som skriver om det. Det grymma svärdet har jag bara börjat läsa, men känns rätt bra.

Men Umeå i alla fall. Det är ju verkligen en ful och trist stad, ur ett arkitektonisk perspektiv (om en får uttala sig om sånt en inte vet nåe om egentligen) och ur ett allmänmänskligt perspektiv. Men en härlig atmosfär på något sätt. Jag gillar att det finne en hyfsat stor stad i norrland som kan erbjuda lite förströelse i form av spelningar och skörlevnad. Men som saknar de större städernas fräckhet och självgodhet. Man kan tycka att det är löjligt att vilja "bo i norrland", men egentligen är det väl inte löjligare än att vilja bo någon annanstans.

Man kan alltid göra vad man vill av sig själv i förhållande till var man bor. Definiera sig mot eller med. Men det känns som att i sthlm måste man betala så dyrt (alltså rent bokstavligt) för att positionera sig som en sur jävel från Östersund. Då kan jag lika gärna sitta i en norrländsk stad och sura på distans.

Apropå det ofräcka i Umeå, det är ju en lite obrydd stämning där. De roligaste kläderna jag såg: en fjortonåring tjej med tuggummi och "men vadårå"-utseende bar en tischa med enormt tryck som läste "SO WHAT?" Kongenialt med hennes uppenbarelse. En tjock nörd med hårdrocksattribut kom ut med sin matchande flickvän från en pizzeria med en t-shirt med texten: "I logged out for this?" Svar på tal liksom. Man ger honom en lite småföraktfull min och kan bara hålla med tröjans andemening, varför ska han bry sig om att gå ut när han inte möts med tillbörlig respekt. Men det kan även tolkas som att alla runt honom är idioter jämfört med trollen och orcherna i WoW. Den tredje var en vegantjej i Ålidhem med gråsvarta tajtslappa jeans som bar en ica-kasse på huvudet. Då är man väldigt obrydd om rådande ideal.

2009-06-07T11:13:00.000-07:00

Hepp! va man va pepp.

Ska bli så jävulskt kul att spela in en skiva, som Jenny (Umeå) skulle ha sagt. Och roligt att undersöka Umebornas speciella lynne. Jenny blir väldigt arg när man pratar om att de skiljer sig rätt markant från resten av norrland. Det är ju väldigt vanskligt att prata om ett norrländskt lynne, men jag och Nygård (Kiruna) har konstaterat att vi har mycket lättare att relatera till varandra än vad vi båda har till Umebor. De är så positiva och käcka där. Tror på förändring och att nå varandra som människor.

Hanet har skrivit om det här förut på skunken. Det är bra att vi håller med varandra. Kommer att vara bra för undersökningen och gemenskapen.

Tappade lite lusten till att spela in när jag lyssnade på den nya BQ-låten, Millions. Lät ju som Lykke Li, fast bra. Lät som modernt, fast bra. Vår skiva kommer nog inte vara så spännande vilket gjorde mig lite nedstämd ett tag. Men sedan hörde jag Sparkys Dream med Teenage Fanclub och Feel The Pain med Dino. Jr. på radion, tätt efter varandra och såg det som ett tecken. Kött och potatis har också sin givna plats på (skiv)tallriken, det kan inte bara vara quiona och annat nytt som ser ut som ris.

Prolog. Har jag bloggat om min ulinarisnerv? Som kunde sätta stopp för mitt jinglande, min uppgift på jorden? Det är nerv som går från armbåge till lillfinger som kukade ur och gjorde att mitt fingret stumt och bedövat. Fick det förra veckan och har varit orolig för att det ska sätta käppar i hjulen inför inspelningen.
Epilog. Det har blivit mycket bättre.

Summer of mörn?

2009-06-05T02:24:00.000-07:00

Tror att jag har blivit gammal i huvudet och inte bara kroppen: jag kände genuin ilska över att de spelar Eminem under frukosttid. Jag vill inte höra om hans sexuella preferenser mitt mogronmaten. Okej, om det var lite maskerat i en sångmelodi, men att höra ett gäng vuxna män i mjubyxor skrika ass och fuck i örat är rent ut sagt äckligt. Det kan man väl respektera på samma sätt som att man inte bör sitta och prata om det intima högt på bussen.

Dessutom tycker jag faktiskt inte att han verkar ha en trevlig syn på relationer, han framstår som lite dominant när han pratar om att han vill ha en tjej som gör vad han säger. Otrevliga låtar kan köras kvällstid, när barn och vi med svaga nerver har gått och lagt sig.

Apropå musik så blev jag lite förvånad över att Frida Hyvönens senaste, som jag tyckte var riktigt bra när den kom, är i princip olyssningsbar idag. Man tänker att pianobaserad musik borde stå emot tidens tand rätt bra. Piano = klassiskt. Det kanske har med texterna att göra.

Däremot verkar jag inte bli less på att lyssna på Amy Winehouse. Det tycker jag är märkligt själv.

2009-06-01T23:44:00.001-07:00

Igår åt jag vegankycklingklubba! Gott och ganska naturtroget tyckte jag. Men det var länge sedan jag åt den riktiga dealen iofs. Köpte det i den här affären som jag och Jenna gick förbi av en slump. Roligt var det, de spelade Belle and Sebastian och annat gött.

När jag länkade till en affär kände jag mig lite som en modebloggare. Det får mig sökt att tänka på en av mina största irritationsmoment i livet: folk som älskar Ben & Jerrys. Det kan användas som ett schablontest för att se om man är lite svagbegåvad. För det första så startades hypen av Ebba von Sydow och hennes följe av femtonåriga modebloggare. Det räcker för att skita i det.

För det andra så bygger deras hype till den absolut största delen på att det är ett amerikanskt varumärke. Ger en bra anledning att säga "när jag är i N.Y. så käkar jag alltid B&J. Det är ju skandal att det inte finns i Sverige." Inte nu längre då, nu kan man klaga över att vi inte har Starbucks eller något annat skit.

För det tredje så verkar människor gå på deras "två lurviga tjockisar som bara vill väl"-grej. Att de har en dag om året då de delar ut gratis glass gör att folk inte drar sig för att likna dem vid Läkare utan gräner eller Röda korset.

För det fjärde så är det bara vanlig glass, fast med gassa kakor och godis i. Kör en bigpack med en rulltårta och lite thélyx i en mixer så får ni samma resultat skulle jag tro.

2009-06-01T01:47:00.001-07:00

Jag har inte det minsta politikerförakt, tvärtom har jag lite förakt inför politikerförakt. Jag tror inte att det finns fler korrumperade pampar inom politikerskrået mot finansvärlden, byggbranschen, tidningsvärlden eller var som helst. Att Wanja Lundby-Wedin (som jag däremot hatar av politiska orsaker bör tilläggas) tar med sin make på bju-semester kan jag inte uppröras så mycket över. Det är väl inte så mycket värre än att vi har tagit med värdelösa kompisar på Hultsfred som "roddare". För att jag inte kommer på ett bättre exempel.

Däremot mår jag väldigt dåligt över reklamen på Spotify inför EU-valet. Det värsta är att jag måste erkänna att sossarna gör bättre ifrån sig där en miljöparitet. Sahlin pratar om ungdomsarbetslöshet. Finns en lite gnutta populism där, eftersom de säkert tänker att spotify är en viktig kanal för att nå ungdomar. Men ändå, det är ju en riktigt, viktig fråga. Miljöpartiet förvänatar jag mig något mer av, kanske något om miljön kanske. Istället läser Wetterstand upp ett pinsamt statement om att "jag vill inte veta vilken musik du lyssnar på. Jag vill inte veta vilka böcker eller tidningar du läser." och så vidare. För det första kanske de inte borde lägga reklampengar på Spotify då, eftersom de loggar all musik man lyssnar på. Men det är en petitess. Det jag irriterar mig på är att de sänker sig ner till en så låg, populistisk nivå.

Det finns givetvis problem med övervakning. Om de hade handlat om övervakning av politiska meningsmotståndare som vi har haft en sorglig historia av i Sverige hade det varit en sak. Men att slåss för ungdomars rätt att vara anonyma på nätet (vilket jag ändå tycker är rätt) är en jävla skitsak i ett större perspektiv.

2009-05-27T01:51:00.000-07:00

Jag vet inte om jag lär som jag lever eller lever som jag lär, men nu har jag i alla fall skrivit in mig på arbetsförnedringen. Broschyrerna med glada tillrop i tog skruv som brukligt: jag kände en instinktiv motvilja till allt vad arbete hette. Märkligt. Det känns lite deppigt att låta firman vila. Inte för att jag är ett fan av entreprenörskap eller för att det är lönsamt på något sätt - tvärtom enskilda näringsidkare är det nya knasproletariatet. Men det har varit lite fint för identiteten på något sätt. Eller borde vara det. Jag har även haft någon konstig stolthet i att jag inte ligger samhället till last. Men jag har tänkt om där (om jag inte har ändrat tänkandet efter levandet som sagt). Jag vet inte varför jag borde ha dåligt samvete mot samhället. Jag har ju inte knarkat mig ner i misär, har ju försökt utbilda mig och så där. Dessutom visat framfötterna och hittat min egen lilla väg som är så populärt nu för tiden. Att få arbetslösa att satsa på eget företagande är en så win/win för samhället: de behöver inte betala a-kassa, inte soc, inga pensionspengar. Ser bra ut på statistiken också. Blir irriterad på att man köpt den där skiten.

Det roliga är att när jag räknade på hur mycket alfa-kassan kommer att ge så är det ganska precis min önskan lite längre ner här på bloggen, 7000. Handläggningstiden är beräknad på 11 veckor, så den som lever får se. Om inget mer lukrativt dyker upp så känns det rätt okej. Har fått en idé till en roman jag ska skriva. Eller novell kanske, känns lite lagom att börja så. Annars kan jag ju bara fortsätta att göra hits och skita i om det bär sig ekonomiskt eller inte.

Det finns så mycket att säga om hur jävla lurad man blir så fort man skaffar f-skattesedel men jag orkar inte. Tagg: Konspirationsteori.

2009-05-26T02:51:00.001-07:00

5.5 Har du, någon i din familj eller annan tidigare fått
arbetslöshetsersättning då företaget varit vilande? Nej Ja
5.6 Har verksamheten bedrivits säsongsmässigt? Nej Ja
Om ja, ange under vilken period verksamheten bedrivits
5.7 Finns det djur eller växter i företaget? Nej Ja

2009-05-25T13:09:00.000-07:00

Fan, kom på att när jag lämnade Uppsala så tänkte jag nog att det skulle kunna bli folk av mig med. Innan hade jag inte så högflygande planer. Jag har inte tänkt så mycket på att jag faktiskt är ett misslyckat samhälleligt projekt. Vad man i folkmun brukar referera till som "patetisk". Nu ska jag undersöka om det finns några möjligheter att ligga samhället till last genom a-kassa, något jag tidigare aldrig har gjort. Ska jag ändå mötas av stilla förakt av min omgivning så borde jag ändå ta betalt för det. Pris just nu: mot alfa-kassa så tar jag emot både spott och spe, för såväl mina ambitioner som kulturarbetare såsom mina misslyckanden som löntagare. Vad ligger notan på? Jag vet inte. 7000 / månaden kanske. Slår man ut det på nio miljoner är det ändå rätt lite.

Två bra grejer

2009-05-23T01:41:00.000-07:00

Studio för ny-sibiria är bokad och ett handslag från vår skivboss är framtvingat. Känns fantastiskt roligt.

Det börjar ljusna för oss på lägenhetsbytarfronten. Vi har två möjliga lägenheter nu på gång. En är en etta som är lite härligare och en är en två som är lite mer tvåa. Men de är lika stora. Har varit lite smått besatt av att bygga ett sovloft så att vi kan ta ettan. Får veta senare idag om det blir av med lägenheten.

2009-05-18T10:03:00.001-07:00

Orkar inte ens ha roligt så jag lyssnar på P3 Svea istället. Pauline, fan vad hon är kass. Hörde en låt alldeles nyss som lät som Pontare Jr. Sen Lorentz/M. Sakarias, också onödigt och pinsamt. Nu Those Dancing Days, något av ett luftslott om man ska vara ärlig. Skoja bara, alla de där artisterna är skitbra. Men jag är rädd för starka kvinnor.

Idag har jag reservnamnsdag, mitt andranamn Erik. Mamma gratulerade genom att ringa och berätta att hon var orolig över vad jag skulle göra med mitt liv. Hon gav mig en liten heads-up om att Anna kanske kommer att lämna mig om jag inte skaffar ett riktigt jobb. Men det var ändå ett samtal som inte kändes värst jobbigt, blev inte irriterad alls. Det var trevligt.

Oj jävlar nu kommer Ralf från Mustach och spänner sina tribals i örat på mig! Starka män är jag också rädd för. Fy fan, vad låten (Double Nature-ah) är irriterande. Låter ju som Bullet med Infinite Mass som också är en skitlåt utan motstycke.

Mörn läser en bok nu: Aldrig fucka upp. Riktigt dåligt språk. Meningarna: korta. Det enda skiljetecknet som används är kolon och punkt. Det förra används väldigt flititgt. Men samtidigt: spännande. Å andra sidan: väldigt övertdyligt redovisande av karaktärernas känslor och åsikter. Hela tiden. Mörn tänker: sabbar lite.

Miss Li borde inte ge sig på att skriva om psykisk ohälsa utan hålla sig till nycirkusen.

2009-05-16T10:40:00.000-07:00

Har nyss importerat nya Bat For Lashes som Anna köpt. Så vi lyssnar sedan på en ny skiva tillsammans på en lördagkväll. Som bak i tid! Däremot gjorde vi en kompromiss med våra gamla själv och gav oss själv rätt att hoppa över låtar som verkar sega, något som var en dödssynd när man var ung.

Nu kom det ett syntharpeggio som lät väldigt mycket The Knife. Översköljdes av ett starkt våg av avsmak inför det ljudet. Jag vet inte varför, The Knife har alltid varit ett band som är plus minus för mig. Plus för det är lite fina bitar, minus för att folk tar de på stort allvar. Av den enda anledning att de tror att man måste göra det. Jag känner så här: all konst ska tas på allvar av de som skapar den men inte den som njuter av den. Döden, sjukdomar, hjärtesorg, svartkontrakt, alternativmedicin. Det är saker man ska ta på allvar och frukta. Hela grejen med konst är att det är skoj och på lur. Jag har mycket större respekt för människor som gillar en "fin bit" än för folk som påstår att en artist har ett "intressant idébygge" eller liknande fjanterier.

2009-05-15T05:30:00.001-07:00

Kom på en bra grej. Så fort jag känner att en jobbig tanke börjar gnaga sig fram från amygdala så visslar jag på baby elephant walk. Om jag fortfarande känner mig lite ledsen så bidrar det bara till en dissonans som ändå är rätt komisk.

Tyvärr funkar nog inte det här om man verkligen är skitledsen. Det är synd, det vore väldigt roligt att se någon lipa och vissla samtidigt.

2009-05-14T08:49:00.000-07:00

Idag var jag på Järnia och letade efter ett beslag till dörrhandtaget till balkongen. Vet inte om det är ett beslag jag letar efter, men det gav meningen en aura av insatthet. Medan jag väntade på en järngubbe så kollade jag lite på gräsklippare, blomspadar och annat villarelaterat. I ögonvrån stod en suit och gjorde samma sak. Kände en blandning av längtan och sorg när det slog mig att det aldrig kommer att bli mitt liv och, framförallt, när jag förstod att jag drömde om att köpa en stor spade för trehundra spänn på väg hem.
- Åh, inte en till spade, vi har ju så många, älskling.
- Ja men den här har aluminumskaft, mycket lättare att gräva då sa dom i butiken. Älskling.

Tänkte även på att det vore skönt om jag hade fixat en utbildning som kunde ge mig ett jobb på ett lite mer automatiserat vis. Att det inte behöver vara idol-juryn varenda gång man vill tjäna lite flis. Vi säger att jag läser till civilekonom med inriktning mot medelstora företag verksamma inom den nordiska marknaden. Sedan läser jag metro på min mobil med stor skärm som jag fick som en examenspresent av mina föräldrar. Där är ett medelstort företag som jobbar mycket mot den nordiska marknaden och dom behöver en civilekonom. Jag går dit, de frågar vad jag kan, jag svarar, vi har en match. Jag ser hel och ren ut och har inga psykoögon. Jag får jobbet och köper en spade på vägen hem. Jag behöver inte dansa en liten apdans eller visa teckningar jag gjorde när jag var barn eller motivera varför min person är en väldigt bra person.

Nu säger ni att det inte är så här, men i mitt huvud är det så. När jag nyligen hade läst filosofi så kunde jag termer som skulle kunna abstrahera resonemanget till något teoretisk och mer allmängiltigt. Men det kan jag inte nu.

2009-05-14T01:40:00.000-07:00

Eftersom vi ändå lattjar så mycket med naturen, kan vi inte odla fram en björnsort som inte blir större än nallar och som inte har något rovdjurstänk? Lufsa omkring med en sådan där liten lirare och äta blåbär, det vore något det. Vore iofs ganska mäktigt att tämja en stor björn också. Man skulle aldrig behöva vara rädd för mördarhundar och deras mördarhussar.

2009-05-13T05:58:00.000-07:00

Tänkte en tanke om Odell medan jag läste aftonbladet och märkte att den redan var formulerad:
Det ironiska är att man i hennes filmer snarare skymtar en psykvård som fungerar alldeles utmärkt. Ett samhälle som rycker ut när hon befinner sig på gränsen. Från medmänniskorna som engagerar sig i den trasiga människa de möter på Liljeholmsbron till polisen som utan märkbart övervåld stoppar in den sprattlande Odell i en polisbil. Läkaren är förstående och inkännande, tills hon fått klart för sig att det hela är en charad och skickar hem Odell, så hon inte behöver ta vårdens uppmärksamhet.

Måste vara väldigt frustrerande med välviljan. Att hata vården är en folksport som kanske gör sig bäst på kammaren. Jag tar inte bort frustrationen från någon som är sjuk på något sätt, framförallt om den också har blivit eller ansett sig kränkt av vårdpersonal. Men ibland kanske man måste reflektera över vems fel det är att man är sjuk. Jag vet inte om det alltid finns någon ansvarig. Lättare när allt var i guds händer kanske.

Orkar inte läsa så mycket mer om det här, men kan fortfarande inte förstå hur någon blir upprörd över att hon ska anmälas för de brott hon har begått. De har ju ingenting med konsten att göra. Lika lite som att Pete Dohertys knarkande borde vara lagligt, trots att det är en väsentlig del av hans konstnärskap. Om konsten ska erkännas ett värde som inte är beroende och baserat på lagar och konventioner, vilket många tycker är viktigt, så måste vi skilja på konstnären och konsten. Människan ska ställas inför rätta, inte konsten. Det tycker jag är en viktig princip. Konsekvensen av det blir även att konst inte kan vara en förmildrande omständighet, eftersom det inte ska ha någonting med lagar och konventioner att göra. Syftet spelar inte heller någon roll för om det är okej eller inte - accepterar vi det så sätter vi definitivt en moralisk tvångströja på konsten.

2009-05-08T01:41:00.000-07:00

Den här Avner måste väl ändå vara nålen för Belfrage-ballongen? Som låtskrivare verkar han rätt bra. Men texterna. Carln jämför honom med Hjalmar Söderberg och Bret Easton Ellis, passande någon som har "en aversion mot ointelligent och intetsägande pop". Jag vet inte om Söderbergs plats skulle vara hotad av Avner i en eventuell litterär kanon.

jag kan inte se
jag kan inte le
i en hotfull tid
kan vi bara be
jag kan inte gå
varför är det så?
jag tänker bara på
att jag vill dig få
jag tänker på
en vacker dö
när ska det ske
vill inte leva
så bed för mig

Jag tänker på Kung Misär, för er som någon gång varit inne på avsomnade The Cricket. Han var ett troll iscensatt av Terry Ericsson, som hatade allt som inte var twee. CRB kanske är ett papperstroll i syfte att driva med vår pseudointellektuella tidsanda? Unga män med svårmod, som hellre bär en bok under armen än att läsa den och som utökar sitt ordförråd genom att läsa kurskataloger men inte tar någon kurs (därav det flitiga användandet av ordet estetik i fel sammanhang) börjar bli vår tids motsvarighet till whiggern. Bara yta, ingen substans.

2009-05-04T11:23:00.000-07:00

Hittade en mammablogg som jag satt och skrattade åt. Som vanligt så handlade den om hur mycket mamman älska, hon skriver så, sina barn. Fick lite dåligt samvete, eftersom det är lite taskigt att driva med någon som verkar lite svagbegåvad och är jättestolt över att vara mamma. Det var lite dikter och funderingar om att om man inte är mamma så vet man inget om livet och så vidare. Det kanske är så, vad vet jag. Jag mysryser och läser längre ner. Kommer ett inlägg med rubriken "Hårda Skämt , Läs Om Ni Vill Men Klaga Inte". Tänkte att det inte kan vara så värst provocerande när det kommer från en närmast frälst mamma. Men det visar sig att det alla skämt har gemensamt, förutom sär skrivningar, är att de skojar om "negrer", som den här:
-Vad är de för likheter mellan McDonalds och en ner sparkad neger?
-Livet har sina goda stunder!
Går bak i tid och hittar, bland barnbilder, <3:n, självpoträtt och sandalinköp, hennes favvo med Ultima Thule och en hyllningslåt till Ian Stuart (från Skredriwer) framförd av Englands nazistiska motsvarighet till Linda Bengtzing, Saga. Om Ultima Thule i sig kanske mer är ett tecken på dålig smak än nazism kan inte det samma sägas om henne. Det är Blood and Honour rakt upp och ner.

Men det sjukaste kommer sen. Helt plötsligt dyker det upp en bild på Henrik Larsson och hennes son. "Min sons favorit" står det bredvid bilden hon själv tagit.

2009-05-04T06:33:00.000-07:00

Fick ett mail av syrran här om dagen, om att rösta på Schyman inför EU-valet. Kan jag lätt tänka mig eftersom hon är mäktig. Men brevet var väldigt jobbigt att läsa. Det var undertecknat med Gudrun, men det kan inte ha varit hon som har skrivit det. Det börjar med det här citatet, väldigt abrupt, och har samma naiva ton rakt igenom. Om det här är FI:s officiella pressutskick så känns det som att de kommer få det rätt tufft.

Alla de här är inte utbytbara den 7 juni men vi kan faktiskt förändra. Det spelar roll vilka som finns med när problemen formuleras. Jag kan inte tro att rätten till abort, rätt till barnomsorg, förskola och äldreomsorg, frihet från patriarkalt våld eller delat ansvar för föräldraskapet är de här herrarnas prioriterade frågor. Däremot kan de en del om bilar och flygplan och tung miljöförstörande teknik och riskfylld finansiering.

För det första: det ger ett väldigt oseriöst intryck att börja en mening med "jag kan inte tro" och sedan bara ösa på med lösa generaliseringar. Tro kan man göra i kyrkan, i politiska sammanhang känns det ganska meningslöst att gissa.
För det andra: att herrarna som hon refererar till (jag vet inte vilka de är) kan mycket om tung miljöförstörande teknik och riskfylld finansiering är väl inte heller något negativt om man är folkvald för att ta beslut om dessa frågor. Själva kunskapen är inget negativt, om de är fans av miljöförstörande teknik är det nog värre.
För det trejde: känns väldigt förlegat att anta att kvinnor automatiskt intresserar sig för mjuka frågor, som gamla och barn, medan män gillar tung teknik och riskfylld finansiering. "Ni vet hur karlar ska hålla på." Det blir lite av en variant på klassikern "kvinnor startar inga krig" som är det mest idiotiska jag vet. Hade vi levat i ett matriarkat är det klart att de hade startat upp skiten. Ett bevis på att könsbetingade aktiviteter, som att misshandla någon, är en socialiseringsprocess och ingenting statiskt, är att tjejer nu har börjat slåss mycket mer.

Hursomhelst. Givetvis tror jag att det är skitbra om vi får ner någon som kan lyfta upp viktiga frågor i Bryssel, och det tror jag Gudrun skulle göra, men jag blir äcklad när man får det att låta som att det är biologiskt betingat vad man bryr sig om.

2009-05-03T03:12:00.001-07:00

Den sjukaste gruppen av rättshaverister och bitterhetsriddare i Sverige verkar inte längre vara elallergiker utan lågkolhydratfans. Läste en artikel i Aftonbladet om att man blir fet av frukt, som vanligt är kommentarerna helt knasiga och insnurrade i lösa konspirationstankar. Citat som "Ju kortare tid man tvingas "leva" i det här SJUKA LANDET desto bättre!" apropå om man ska äta bananer eller inte sammanfattar det hela.

Varför kan sjukvård göra folk så otroligt hatiska? Den ilska folk känner mot läkare, livsmedelsverket och pillerindustrin är ju något helt annat. Mer än vad antirasister hatar nazister, mer än vad tjuvar hatar poliser. Är det besvikelsen över att växa upp i ett sekulariserat samhälle där vetenskap skulle ersätta religionen, men visade sig ha biverkningar i form av existentiell ångest och otillräcklighet?

2009-04-26T00:50:00.001-07:00

Såg Anna Järvinen i fredags. Det var väldigt bra. Jobbigt när man ser ett band med skolade, duktiga musiker som ändå lyckas hålla på sig och spela glatt och spontant. Det gör ju oss utan skolning lite överflödiga.

Efter spelningen stod vi och pratade med Annika när Järvinen kom fram och pratade med henne. Jag har flera gånger blivit irriterad på mig själv över att jag inte har sagt att jag tycker hon är bra, det är viktigt att säga sådant även om man inte behöver. Jag blev lite nervös över hela situationen, knackade henne på axeln lite för aggressivt och stammade fram ett forcerat "jag tycker du är jättebra!" Alldeles för högt och med en konstigt tystnad som följd. Anna och de andra sa typ "bra spelning" i normalt, vuxet tonläge. Det var något med "du är jättebra" som verkligen kändes utvecklingsstört. Men det var skönt att få känna sig lite nervös i en sådan situation. Lite stjärnglans skapades just för att det var obehagligt för mig. Så ska det kännas.

Hädanefter ska jag bara ge komplimanger när jag menar det. Till band man känner kan man dra klassikern "vad tyckte ni om ljudet på scen då?" Det är min favoritluring för att slippa undan förväntningarna på ryggdunk. Men nu är ju den outad så då får man väl börja ducka för spelningar där man känner någon. Vilket helvete det måste vara för ens egna kompisar kom jag på nu!

Min pappa har inte det problemet, han recenserar alla nya grejer som "inte lika bra som Kalla mig, det var något speciellt med den". Verkligen det man vill höra.

2009-04-21T11:36:00.000-07:00

Det här med Partille Johnys har fan gjort min dag. Har suttit och surfat Johnys och den breda allmänhetens kommentarer på dessa till och från hela dan. Dom verkar ju vara riktigt obehagliga snubbar av bilderna att döma. Innebandy så det skriker om det. Men jag älskar ändå konceptet: mest brat, lite disney-emo, lite EMD. Men med en egen twist av hårband, intersport-strumpor och blygsam metrosexualitet. För att vara en så utpräglad normiskultur är den väldigt subersiv i sitt nonchalans av rådande stilideal.

Älskar att läsa modebloggar som är upprörda. "Hur kan man klä sig på ett sätt som inte är godkänt av Expressen Fredag?" Tar lätt ett hårband under knät före det där hårbandet runt huvudet som bloggtjejerna har. Partille har knixat fram en stil som är modern, i bemärkelsen att den inte hade kunnat skapats tidigare, men samtidigt väldigt lokal. De läser inte amerikanske bloggar för att förstå vilket ben de ska bandet på. Det är mäktigt. Och intersport, finns det något svenskare?

Även om Partille Johnys är ett monster, så är det ju i alla fall ett monster som de skapat själva. Och det är alltid fint.

Ps. Vet inte riktigt hur det är med tjejerna. De verkar kallas för Jonnas eller Jennys. Men de kanske bara kör vanlig fjortisstil? Får gräva lite i detta. Ds.

2009-04-18T04:38:00.000-07:00

Jag har lyssnat mycket på John Cale. Apropå det så var det en intervju med J.J. Cale idag som var väldigt läsvärd. Jag har bara första skivan, det känns som att den räcker. Precis som artikelförfattaren skriver så är den märkligt svängig. Och att 1971 inleda med en trummaskin när man spelar lantlig och bluesig gubbmusik är rätt fantastiskt. Men nu upprepar jag bara vad jag läst. Sympatiskt att han slog igenom när han var 33, blir peppad av folk som är sena i utveckling (eftersom jag själv har varit det på alla plan).

Stort plus för ett djur på framsidan. I människokläder.

Lyssan på Call me the breeze och Magnolia, de är mina favoriter. Hittade inte dom på Tuben, förutom massa covers. Men halva grejen är den hemkörda produktionen. Finns på spotify.

2009-04-17T12:53:00.000-07:00

Vill ni höra mina reflektioner kring Pirattribunalen? Okej.

Bästa citat stod skäggets advokat för: "Det blir mycket extrajobb för Gottfried".

Det jag kokar över av är att folk verkar köpa den där pedofiltjänsten som gör en hemlig för 50 spänn. Läste om några entreprenörsnissar som hoppades kunna leva på en sådan tjänst snart. Vilken vidrig form av profit, rövarkapitalism verkligen. De investerar inte ens någonting.

Idag har jag även läst någon nöt som tyckte att en krona var ett lämpligt pris för en låt. Har man så billig syn på musik förtjänar man inte den. CD-skivor har ju blivit mycket billigare än för tio år sedan, ändå klagar alla över att de inte vill betala för en plastbit. Nähä. Men hur många betalar inte femtio spänn för en pissig öl utan att reflektera över det? Eller trettio för en kaffe.

För det handlar i botten om en snålhetsprincip. Har man fått något gratis kan man aldrig mer betala för det. Det är samma mekanism som gör att idioter ska hålla på och pruta så fort de sätter foten i ett u-land. "Man vill ju inte bli blåst". Apropå pruta, så är det så sjukt att det anses som gränsen till ren fattigdom att inte åka till Thailand varje år. Men 80 spänn för en cd-skiva, det är omöjligt att skrapa ihop.

Därför är det mer logiskt för folk att betala för en hemlig ip-adress för femti spänn i månaden än att köpa en skiva för samma pris. Idioter.

En annan sak jag hatar är när folk inte betalar tv-avgiften. Det är samma skit. På ytan lite rebelliskt, i grunden nyliberal snålhet. Allt ska roffas åt. Samma människor som inte betalar för sin radio har däremot inga problem med att gnälla på hur dåliga program är. Skit i det du, snåljåp.

Nu ska jag se någon film som Anna har laddat ner.

2009-04-08T08:42:00.000-07:00

Fy fan. Öppnar min blogg och tror att jag har hamnat på Jonathans trattsida. Den han hade byggde själv i html och som låg på lycos, yahoo eller något annat gammalt glömt webhotell. Eddie Meduza, mogna kvinnor som spelar djembe och gif:ar som blinkar i parti och minut. Vad händer med mig, Jonny?

Tar bort gif:arna nu, apan får vara rolig en sista gång.

Börjar förlika mig själv med tanken på att jag nog aldrig kommer att bli dagstidningsmurvel. Eftersom jag inte får sommarjobb på lokaltidningar så vet jag inte riktigt hur mycket lägre jag kan sänka mina ambitioner. Å andra sidan är det lite skit samma eftersom jag inte har någon större entusiasm inför det. Jag känner inte heller att jag är sämre på att skriva eller dummare än gemene murvel. Och självförtroendet är viktigt för att inte dö.

Däremot känner jag lite vilja att ge igen. Nu jävlar ska det produceras, ska skriva hela tiden även om jag inte publicerar något.

2009-04-08T07:52:00.000-07:00

På Facebook: närliggande grupper till sidan om en Eddie Meduza-dokumentär.

* Jag är inte rasist, men uppför dig ordentligt eller dra!
* Det heter negerboll
* We Will Not Pay To Use Facebook. We Are Gone If This Happens
* Stoppa övergrepp på barn
* Jag har varit full med någon i den här gruppen

2009-04-07T03:04:00.000-07:00

Det var länge sedan man hörde något roligt på p3, men den här förnumstiga, självgoda reportern direkt från Urkult kände man igen. Igenkänning - humor.

Min blogg gör skillnad

2009-04-05T00:45:00.000-07:00

I förra inlägget skrev jag om att det är idiotisk att betala 5 Euro till pirater men inte till hederliga skivbolag, som ändå måste betala för vi ska kunna spela in vår skitindie. Får ett meddelande från Hybris en dag senare:
Fick en skum betalning på 5 Euro till Paypal idag annars med enda specifikationen "Vapnet". Kan vara en donation, men osäker.

Apropå pirater så gillar jag faktiskt Robinsondeltagaren som ser ut att ha rymt från Roskilde 1998. Den där subkulturen som blandar lukten av träskpunk, akademisk skåpmat, "provokation" och förutsägbara assessorer kan vara ganska tröttsam när man är över 22. Just snacket om att studera "människors natur" känns ju lite trött sedan dokusåpasociologin gjorde sitt intåg.

Men jag gillar ändå honom, han för fram sunda värderingar i en osund miljö på ett mycket mer ödmjukt sätt än vad man kan förvänta sig av nämnda subkultur. Bland årets deltagare, där i stort sett alla killar är vidriga företagare utan någon förmåga att lyssna på andra människor, är det skönt med någon som respekterar demokrati och djur. Och det var faktiskt mäktigt när han lyckades få in "åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga" i ett öråd ledd av ärkeidioten Linda Isaksson.

2009-04-03T04:16:00.000-07:00

Tänkte se ett avsnitt 30 Rock till lunchen, men kom på att ipreden har ju kickat igång. Kollade om det fanns något sätt att vara anonym, tydligen har Pirate Bay en tjänst som de säljer för 50 kr i månaden.

Är det bara jag som tycker att det är märkligt att samma personer som slåss med klor och näbbar för att inte betala ett öre till kulturproducenter inte har några problem med att själva sälja tjänster? Från pirathåll brukas det argumenteras för att skivbolagen ändå tar alla artisters pengar och det därför inte spelar någon roll. Men jag ser hellre att Hybris får femti spänn i bidrag än knäckebrödsnazisten.

Jag är inte emot nedladdning, tycker bara att det är märkligt att samma personer som brukar göra rätten till att få gratisgrejer på internet till någon slags demokratiaspekt inte har några problem med att profitera på det nu. Eller förut heller för den delen.

Jag förstår att det kostar för dom. De har säkert tekniska kostnader och så vidare. En av nissarna ville ha en heltidslön för att jobba med "frågan", det är ju också en utgift. Vad är då skillnaden mot ett skivbolag med deras omkostnader? Kanske att Pirate Bay inte betalar studiotid och skivtryck och alltså är rena profitörer. De skulle ryka snabbare än ett par glasögon under kulturrevolutionen.

(I och för sig kanske inte något skivbolag vill betala studiotid heller. Men visst gillar ni att jag försöker jobba med ett litet knorrigt avslut?)

2009-04-02T05:13:00.000-07:00

Solig jävla dag idag.

Läste att Blondinbella har det tufft igen. Det blev jag lite glad över. De här små sakerna är så viktiga: ett barns leende, ett strävsamt gammalt par på en parkbänk, en bloggentreprenör som får konsumentverket på halsen.

Skulle bjuda Jenna på lunch idag som tack för att jag fick överta ett sl-kort med en vecka kvar på. Hade dock inga kontanter på fiket så hon blev tvungen att betala för mig. Kafékillen kommenterade som "nu blev det ombytta roller!". Män och kvinnor, det är förjävla tokigt ändå! Jag säger då det.

Löken har styrt upp ett frilansknäck åt mig. Kommer att skriva en beställd artikel åt ett företag. Inte så mycket grävande murvel över det med andra ord. Men jag skiter verkligen i vad murvlar tycker. Det känns bra. Jag ska säga ja till allt i år.

2009-03-31T03:15:00.000-07:00

Vi verkar ha fått djur på toaletten. Kanske tusenfotingar eller pälsänglar eller silverfiskar. Det satt en gynnare på mitt badlakan i morse. Sedan satt samma eller en annan i handfatet. Lite äcklad. Ska köpa något giftigt på affären för att markera lite.

Kämpar lite mot att bli deprimerad. Det är inte så jobbigt att inte jobba. Jag har ju saker jag "jobbar" med ändå. Problemet är att känslan av nederlag och avfärdande gör att jag riskerar att fastna i tankar som kommer att göra mig värdelös på alla plan. Det är en ständig dissonans i mig - huvudet har ganska höga tankar om mig själv. Jag har ju en väldigt glad livsstil också. Men kroppen jobbar hela tiden med fel signalsubstanser. När saker gick bra för mig så var det ändå en kamp för att inte twista om allt till oro. Nu när jag inte hittar så mycket att glädja sig över är det ett väldigt lurigt jobb att inte låta kroppen lura huvudet att vara ledsen. Tänker att det blir lättare om jag använder mig av den här dualismen. Jag ska inte lyssna på mitt hjärta, mitt hjärta är en taskig och neggig jävel.

Det var rolig att ha Stef på besök. Undrar om det är han som har tagit med sig djuren?

Har börjat lyssna lite på musik igen. Att kunna njuta av musik är fantastiskt. Det var så jävla tråkigt när jag inte kunde det. Jag tror att det blev någon slags Pavlovsk betingning när min livsångest kopplades till musik i största allmänhet. Har lyssnat på Huggy Bear som jag plockade från chops förra året. Och som Ingo spelade för mig för första gången för flera år sen. Fan vad bra det är. Måste bara hoppa över spåren med spoken word.

2009-03-24T03:01:00.000-07:00

Igår läste jag om Janne Kasks soloskiva. Den ska släppas på Service "som är kända för att dekonstruera rockmyten". Jag vet inte om jag någonsin läst en artikel som berör Service utan att det, deras "teoribyggen" eller "koncept" nämns. Men vore det inte då påpassligt om man någon gång skulle få veta vad dessa teorier handlar om?

Såvitt jag vet har ingen någonsin vågat sig på en analys, inte ens ett referat. Och detta verkar vara lite av tidens anda ändå - att använda så komplicerade ord som möjligt för att säga så enfaldiga saker som möjligt. Jag tycker att handväskedebatten är en jävla parentes så länge man beskriver ostar som sublima och danslåtar som kompositioner.

Pratade om detta med David igår. Apropå rockmyten så konstaterade vi att Pascal är det svenska band som kommer närmast en dekonstruktion av rockmyten, genom att vara ett gäng marinbiologer som sjunger om mjölk och köttsliga lustar, till en musik som inte bär några liknelser med deras egen utstrålning.

Resten pratade vi inte om, för David skulle med tuben.

2009-03-23T07:23:00.001-07:00

Elaka Måns.

Läste en tråd på flashback, om ljudboksversionen av Mein Kampf som ligger ute på Piraye Bay. Den bekräftade verkligen fördomen om nazister. I början av tråden är det en jävla pepp, de har redan sett framför sig hur smarta de ska bli och vilka insiktsfulla paralleller de ska kunna dra till dagens samhälle. Men efter nio sidor är det fortfarande ingen som har orkat lyssna klart på den. Att ingen har orkat läsa den behöver ju inte påpekas.

I tråden odlas också en konspirationsteori om att boken har varit förbjuden i Sverige. Många har svårt att släppa den tanken, passar väl rätt bra för deras livsstil att vara lite motarbetade.

Men det är just det dom är rädda för, att människor ska förstå och vakna till så som du har gjort. Så därför vill man inte gärna använda sanningen som undervisningsmaterial utan ser hellre att människor får lära sig om "nazzismen" genom Hollywood-filmer, propagandistiska myndigheter som Forum för Levande Historia, Expo, Exit osv. och genom allmän dum- och slaskinformation som menar att "nazzism" är nersupna skinnskallar. Sådana får ut och föreläsa om "nazzzismen" och lära folk att "nazzism" handlar om att supa, hata, slåss och knarka typ. Och så givetvis de eviga lögnerna, de förvrängda citaten från t.ex Mein Kampf, där ord och betydelser ändras.

Innan jag läste om nazister så skaffade jag ett twitterkonto. Man måste ju hänga med!

2009-03-02T13:48:00.000-08:00

Californication går på här i bakgrunden. Det låter ungefär som när pappa gör sin imitation av hur jänkare pratar:
-Fuck-fucking-fuck.
-Hey fuck you man.
-Fuck you too.
Så talade pappa.

Tröttsam serie. Jag såg de två första avsnitten och la av. Nu när jag ser snuttar långt senare är det som samma avsnitt. Allt handlar om att Hank ligger med tjejer som är mycket yngre än honom och som han inte känner en minsta gnutta respekt för. Sedan är det inget mer. Karaktärsutveckling verkar helt borta från kartan. Bara billiga poänger på dekadens och platt provokation.

Testar tesen genom att vända mig om så jag ser tv:n. En psykolog pratar om "mormorsknull" och en gubbe pratar om hur runkbara brösten på hans unga tjej är. Case fucking closed fucking fuck man, som vi säger i Usa.

PS. Nu ska Agent Mulder ligga med sin städare ser det ut som. DS.

Det var roligt i Norge, men det har Stef redan bloggat om.

Imorgon åker jag till Göteborg, det blir roligt. Är där tills på söndag om någon vill hänga lite.

Häng

2009-02-22T07:13:00.000-08:00

Håh, herre min je vad jag skäms. Skrev ett ansökningsbrev i fredags som jag drog iväg till dn. Skickade iväg samma till svenskan idag. Efter att mailet hade gått såg jag dels några stilistiska grejer som inte känns så bra. Tre meningar som börjar likadant, till exempel. Men värst var ett grammatisk fel som jag inte vet vad det heter och inte kan citera här på grund av skam. Det värsta är att jag sedan skriver att jag är "bra på att skriva" och "har ett avslappnat språk". Såväl i ansökan som på den här bloggen framgår det rätt tydligt att jag är bra på att skriva på samma sätt som man kan vara bra på att äta. Mer kvantitet än kvalitet. Och "det avslappnade" handlar nog främst om brist på korrektur och grammatiskt hyfs. Slapp.

Det värsta är att jag inte kan göra något. Det går ju inte att maila och påpeka ett slarvfel liksom. Tänkte tanken, men det skulle nog inte göra så bra intryck. Det enda jag kan hoppas på är att ingen ser det. Tänkte även att jag kunde skriva att de bara fick ett utkast. Men det känns lite fel att skylta med att man är jobbig och slarvig redan innan de ens har hunnit läsa horbrevet.

Vad skulle ni gjort?

Årets kalkon

2009-02-10T12:11:00.000-08:00

Kan vi nog utse utan att se mer än trailern. Har inte skämts så här mycket sedan jag såg "Angel".

För det första känns det som att serien kom tre år för sent. De ämnen som serien tar upp är precis de som vi alla har ledsnat på för länge, länge sen.

Huvudtemat är: "vad händer efter kändislivet?" Ja, man kan väl gissa på att en tjej kommer att pushas till att ligga för mycket och sedan kommer att ångra det och att en kille kommer att bli aggressiv och alkad. Eller vad tror ni?

Den verkar rätt lik "Angel" på mer än skämssättet. Angel byggde på att en manager tar kändiskonceptet ett steg för långt och dokusåpan i den här serien ska också vara "den värsta hitills".

Att den här serien kommer att floppa är av samma anledning som att Mästarnas mästare är så bra. Den nya serien tar avstamp i offentlig förnedring, men det är ingen som är intresserad av det längre. I Mästarnas mästare är det bara härligt och kamratligt mest hela tiden och därför trevligt att titta på. I jobbarsåporna kanske en del framstår som idioter, men det är inte själva syftet med programmen utan mer ett resultat av att vanliga människor är med. Jag tycker till exempel att alla som åker till Thailand är dum i huvudet, men det är ju inte en allmän uppfattning.

Tuva Novotny är med i serien. Hon sitter hos den där norsken och hävdar att hon inte gillar att synas. Kan inte riktigt ta det från en skådis. En jobbsåpa med riktiga kändisar vore kanske något, de skulle ju inte dra sig för att förnedra sig för lite extra uppmärksamhet. Skådespelare ser ner på dokukändisar för att de tycker att de inte förtjänar att vara kändisar på samma meriter, på samma sätt som finare författare inte vill förknippas med deckarförfattare.

Ja ja, vi får väl se. Man kanske inte båda pissa på grejer när man själv inte ens har en ambitionsnivå hög nog att skriva ordentligt. Men skit samma.

Hoola Bandoola Band - Herkules

2009-01-31T14:22:00.000-08:00

Jag lyssnar på den här låten hela tiden nu. Det enda som är dålig med den är bandnamnet. Lite rädd att någon på jobbet eller tunnelbanan ska fråga vad jag lyssnar på så jag tvingas ta det i munnen.

Texten är fantastisk, inte så schablonartat revolutionära som deras låtar om sydamerikanska frihetshjältar och volontärer i spanska inbördeskriget kan bli. Refrängen är helt genial i sin summering av medmänsklighetens grundförutsättning. Dessutom är låter otroligt svängig. Eftersom de var proggare så kanske det har funnits en förutfattad mening hos mig om att de ska låta som deras ideal om "en alla musikkultur". Musikaliskt är låten inspirerad av The Band, men jag tycker det här bättre. Roligare trummor. Gillar till och med elgitarrsolot. Och hur de hänger i slutet av det, in i din sista refrängen är fantastiskt.

Playback-snacket i introt är roligt för en nörd, dessutom får ju låten en extra autenticitetskjuts när man hör att de lägger allt live. Härligt hur skånskan försvinner så fort "bandet rullar" har förkunnats av en torr teknikerröst. Man hör riktigt hur han har på sig vitskjorta på jobbet.