Monday, October 10, 2011

Måste verkligen skriva lite låttexter, jag har en ganska tydlig känsla av hur de ska vara, inte bara hur de inte ska vara. Det är ju ovanligt. Skämdes lite när jag lyssnade på gamla låtar, även om jag har förståelse för hur jag tänkte. Tidiga Sibirialåtar är det i och för sig egentligen rent hantverksmässigt som jag är ute och cyklar, men med Vapnet tror jag snurrade bort mig i en vilja att göra allt konkret och förankrat som var hade mer ideologisk än estetisk botten. Delvis håller jag med mig själv: det är ju bättre än den här meningslösa seglarpoesin som var rådande då, och kanske fortfarande är, jag vet inte. Alltså att sjunga om horisonter, laguner, "in my mind" och så vidare. Typ som Ride gjorde bak i tid, förresten. Helt meningslöst. Men det är ändå idiotisk att lägga in "salsakurs" i en låt. Va fan.

Men jag vet inte när jag ska få tid att göra något av insikten hur som helst. Mest för att jag har ett jobb, det är värre än ha ett barn. Mer tidskrävande i alla fall. Märkligt ändå: för två år sedan slog jag nog i botten med röven först, handikappad av både diskbråck och arbetslöshet och allmän uppgivenhet. Låg på golvet i en andrahandsetta som var iskall. Nu är jag en femtiotalspappa som går till jobbet och kommer hem till barn, tjej och middag. Det är ganska skönt, mest för att man får så mycket gratis av de där grejerna.

För de här är tydligen de bästa egenskaperna en människa kan ha: 1, ett jobb, 2, ett barn, 3, en tjej/kille. Vet inte i vilket ordning dock. Och om de kan kombineras hur som helst. Det är i alla fall rätt taskigt av samhället (skäms på er) för allt det där är ju till absolut största del baserad på tur istället för förtjänst. Dessutom slår det ju dubbelt mått dom som redan saknar de där grejerna (förutsatt att de vill ha dem). Jag tycker det är viktigt att påpeka: jag står inte ut med folk som hela tiden ska påpeka att de förtjänar sina framgångar och räkmackor. Nej, det gör ni inte. Ingen gör det. Det blir som det blir, olika grader av orättvisa och rättvisa, tur och otur utan ordning eller reda.

Tänkte utvärdera det här inlägget direkt.
Ämne(n): 3/5, personligt men med ett intressant makroperspektiv. Lite tjatigt med låttexterna igen. Känns som att jag borde ha skrivit klart om det vid det här laget. I alla fall om jag inte utvecklar det på något sätt.
Diskussion, berättande: 2/5, det märks att jag inte orkar tänka klart eller stylta upp det på ett vettigt sätt. Blir lite skissartat och halvhjärtat. Diskussionen om vad samhället tycker är intressant på riktigt, men som den  behandlas nu känns den bara omogen och ogenomtänkt. Överlag känns det som att det är rätt mycket upprepande av tidigare ämnen. 
Språk: 2/5. Vill inte läsa om vad jag skrivit, men antar att det är fyllt av syftningsfel och annat grammatikknas eftersom jag inte läst om det. Känns även som att det blev lite väl många "ni fattar" och "men va fan", ett tecken på att jag är en slapp hjärna i en slapp kropp. Att det inte blir en etta är för att jag alltid har haft lite för höga tankar om min språkliga förmåga, trots att motsatsen ofta bevisas.
Överlag: 2/5, inget inlägg vi kommer att minnas men ändå roligt med en återkomst. Något att tugga i sig i väntan på en riktig jävla bloggdänga. Lite som ett band som släpper en halvrövig skiva för att få komma ut och gigga igen.