Någon lirare ville ha ackorden till Sthlm, sett snett uppifrån så jag blev tvungen att lyssna igenom den. Kör resten av skivan nu. Har inte lyssnat så mycket på den, eftersom den är förknippad med en deppig period av livet. Framförallt blev floppandet något av en symbol för mitt livs floppande. På det rent yrkesmässiga planet. Döda fallet, passande titel.

Hur som helst är den väldigt bra. Men på något sätt känns det lite jobbigt. Tror inte att jag har så mycket bättre låtar i mig än på den skivan - Plötsligt händer det inte är låtsnickrande på en sjuk nivå - och produktionen är fantastisk. Jag kan inte känna att det var något som blev riktigt fel, förutom en del texter som bär spår av den här 2005-lyriken. Ni vet, lite putslustigt, mycket referenser och samtid och skit. Som alla band som kom runt 2005. Vi, Hello Saferide, Suburban Kids, Lekman och så vidare. Det är ju band som jag gillar, hela gänget. Men jag är väldigt less på låtar som handlar om internet och tv-serier. Varför hade jag med "salsakurs" i en låt? Det är poptexternas motsvarighet till alla indiefilmer om dysfunktionella familjer som rippar estetiken från Wes Anderson. Tycker inte att man bör sträva efter en tidslöshet, men det här pepprandet av referenser bara för att någon feja ska småle igenkännande åt det är ett sådant slöseri med melodier.

Men det jag i praktiken fick skit för var ändå plakatlyriken, och den står jag för till hundra procent. Och politik blev ju också trendigt igen ett år senare, så jag var väl bara efter/före min tid som vanligt. Men hur som helst. Det deppiga med att känna sig nöjd över skivan är väl att man landar i en slutsats som överstämmer med ett depressionssymptom: känslan av maktlöshet, att ansträngningar inte leder någon vart.

Å andra sidan: vad hade kunna hänt, som bäst? Lite mer radiotid, några till festivaler, lite glada gubbar i tidningar. Pajaskonster i Nyhetsmorgon. Jag fick ju göra det där innan, var ju sur och missnöjd ändå. Svårt att förstå vad målet var. Nu för tiden skulle jag bara vilja ha en stadig inkomst och något som pröjsade inspelning så skiter jag i resten. Alltså, jag tror att jag känner så på riktigt. Annars brukar man ju säga det men fantisera om att smäda Joel Alme live i Skavlan ändå.