Tuesday, February 01, 2011

Är man inte rätt less på Coldplays Viva la vida i dokumentärsserier? Känns som den typ alltid används när man ska bygga upp lite förväntan: "Här är deltagarna (dö-dö-dö-dödö-dö-dö)" Började googla det här, men tänkte va fan. Skit samma.

***

Det sämsta med mansrollen i Jämtland var att det var chefigt att vara tystlåten, korthuggen och barsk. Av flera olika anledningar så klart, till exempel att det föder känslomässiga dvärgar som inte kan verbalisera vad de känner. Men framförallt om man kommer från en familj där verbal sparring stod på menyn varje dag. Det gjorde jag alltså. Ändå har jag märkt att jag på slutet börjar odla en sjuk fascination för den här typiska norrlandsgubben, i alla fall som skidåkare. Kollar på Från Sixten till Kalla, på jakt efter one-liners i stil med Häggblads "en skidåkares liv är ett helvete, jag önskar jag vore död". Att jag börjar tycka skidor är så roligt känns kopplat till kärleken till surgubben på något sätt. Börjar Jämtland kalla mig tillbaka till något jag aldrig varit? Har jag blivit Jonathan Selmane? Mina längdskidor är väl hans hockey.

Åk själv, gubbjävel.

6 comments:

Han1 said...

Var det Wassberg som sa så?

Rätt kul annars när han tackade nej till bragdguldet.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=1136397

martin said...

Det var också Hägglund.

Wassberg är ju iofs så jävla indie, inte så konstigt att man gillar honom. När han tackade nej till Bragdguldet var det ju lika mäktigt som när BQ pissade på grammsigalan.

martin said...

Häggblad menar jag!

martin said...

Fan att man är så slapp i skallen. Eller det är väl okej, om man inte vore så slapp i bloggen.

martin said...

Ha ha, säcken knyts ihop, 11:54:
http://www.youtube.com/watch?v=SBDSRdU6MMI&feature=related

Han1 said...

Hahaha! Den där låten är så mäktig, så förlösande på nåt sätt...