Friday, November 26, 2010

Den här veckan har varit något av en skammens festival. Inte för att jag har skämt ut mig så värst, utan bara för att hjärnan har felkopplat skammen till i stort sett varje aktivitet. Skickar ut en faktura och känner "vem fan tror jag att jag är? Han är inte lite fräck han". Tänkte ta några fler exempel, men skäms för mycket för att kunna göra det.

Varför blir det så där? Ni som känner mig vet ju ändå att jag är ganska skamlös i många sammanhang. Verkar höra ihop det där: har man lätt för att brista ut i skam verkar man inte kunna avgöra själv när man passerar för långt åt andra hållet heller. Får känslan av att när jag väl agerar pinigt är det i situationer där jag själv tycker att jag har varit klanderfri. Och när jag väl ligger i fosterställning (mentalt, är väl inget jävla barn) kan jag inte riktigt förklara varför det känns som det gör.

Wednesday, November 17, 2010

Repade igår för första gången på tvåhundra år. Spelade med distpedal för första gången i mitt liv kanske. Det var överraskande roligt, båda grejerna. Blev klar med ett jobb igår och sket i att mobilen skulle ladda ur sig under natten, när jag vaknade var det redan Täppas på radion. Ska inte så sova så länge egentligen. Fanns ont om frukost hemma. Åkte till kontoret mest för att jag trodde vi skulle äta lunch tillsammans på lokal, men det visade sig vara imorgon det skulle hända. Köpte ingen lunch för att straffa mig själv. Kanske lika bra att åka hem då: den som inte arbetar ska heller inte äta. Den som inte äter ska inte heller arbeta.

Min återgång till det triviala bloggandet, istället för det förbannade, har mest att göra med att jag inte vill att det ska gå en månad mellan inläggen. Så nu hamnar jag alltså i den sämsta formen av bloggandet: meta-bloggandet. Det måste ju ligga snäppet över att berätta om sina drömmar på tråkskalan.

Jag berättar min senaste dröm så får ni bedöma själva: jag drömde att jag och Anna tog ledigt från våra respektive jobb (att jag hade ett löntagarjobb är surrealistiskt nog för att ni ska förstå att det handlar om en dröm). Vi satt i en bil i Småland och tog sikte på Norge. När vi var framme i ett härligt snölandskap hade Anna blivit min pappa och bilen en skoter. Sen åkte jag snowboard, det var askul. Sen var drömmen slut.