Wednesday, June 24, 2009

Satir

Från DN På stan:
I en tv-reklam beskriver toalettpapperstillverkaren Lambi sin ”limited collection” som ”trendig”. Det betyder alltså att mitt vanliga är otrendigt. Wow. Snacka om pinsamt om nån skulle komma in när jag, ni vet, och se mig använda otrendigt dasspapper. Då skulle det bara vara att spola ner hela varumärket Erik Gripenholm. Förresten – vilket är det trendigaste fotsvampmedlet? Och de hippaste topsen? Vilka ögondroppar har ”mest designad” flaska? Ja, nu börjar det faktiskt gå för långt med dumheter i begränsad upplaga.

Apropå det, Dn På Stan, vilka är de trendigaste kläderna/vinerna/klubbarna just nu? Pinigt om man inte har rätt weekend-bag eller går på "events" sponsrade av någon limiterad spritsort! Som ni märker vänder jag på steken här. Kom hit där jag står, kolla på det från ett nytt perspektiv! Visst är det tokigt ändå, man måste skratta lite. Satir.

Kunde ju gjort humor av dubbelbetydelsen av skitnödigt och dn på stan/toapapper, men man är ju så jävla subtil.

Tuesday, June 23, 2009

Ringde alfa-kassan och frågade hur de ser på stim-pengar, om måste ostämpla några dagar för att inte komma upp på en normal levnadsstandard. Han jag pratade med hade ingen aning och bad mig att skicka ett brev (alltså inte e-mail, dom jobbar inte med det) för att få svar av en handläggare. Beräknad handläggningstid är elva veckor (kanske för att de inte har börjat använda sig av internet än) men jag vill veta nu. Någon som vet eller vill gissa? Stimpengar släpar efter ett år, så man tycker väl att det borde angå alfa-kassan lika mycket som en lön jag fick förra året egentligen.

Blir lite tokig av att inte bli klok på detta. Kafkaartat skulle man kunna säga om man hade läst Kafka men det har jag inte.

Monday, June 22, 2009

Jag tycker ändå att man kan prata om guilty pleasures (även om det alltid är töntigt att använda engelska utryck, skammens njutning låter ju mycket bättre) med då ska det vara relevant. Pratade med David om detta. Han hade en skamnjutning som var så skamlig att jag inte ens vill skriva den här.

En skamnjutning får inte vara (1) kitsch, då går den ju in i humornjutningen. Den får inte heller vara (2) nostalgiskt, som Roxette till exempel. Och (3) den får inte ha nämnts som en positiv skamnjutning i någon form av media eller ha spelats på uteställen. Skamnjutningen ska vara så skamsen att du knappt kan berätta den för dina närmsta vänner. Men framförallt måste du ju skämmas, annars är det ju ingen skamnjutning. Används den som ett sätt att kokettera med din öppenhet och förmåga att hoppa mellan högt och lågt ska du skämmas av andra anledningar.

Sunday, June 21, 2009


När jag lämnade Umeå hade jag inte bara med mig en skiva i bagaget utan även en oväntad sympati för staden. Och ett nummer av Filter, Re:Public Service och Det grymma svärdet vardera. Filter var skitbra, vilken tidning. Re:Public var en besvikelse som vanligt. För dåligt skriven och för hetsig i tyckandet på något sätt. Synd när det ofta är intressanta ämnen och kunnigt folk som skriver om det. Det grymma svärdet har jag bara börjat läsa, men känns rätt bra.

Men Umeå i alla fall. Det är ju verkligen en ful och trist stad, ur ett arkitektonisk perspektiv (om en får uttala sig om sånt en inte vet nåe om egentligen) och ur ett allmänmänskligt perspektiv. Men en härlig atmosfär på något sätt. Jag gillar att det finne en hyfsat stor stad i norrland som kan erbjuda lite förströelse i form av spelningar och skörlevnad. Men som saknar de större städernas fräckhet och självgodhet. Man kan tycka att det är löjligt att vilja "bo i norrland", men egentligen är det väl inte löjligare än att vilja bo någon annanstans.

Man kan alltid göra vad man vill av sig själv i förhållande till var man bor. Definiera sig mot eller med. Men det känns som att i sthlm måste man betala så dyrt (alltså rent bokstavligt) för att positionera sig som en sur jävel från Östersund. Då kan jag lika gärna sitta i en norrländsk stad och sura på distans.

Apropå det ofräcka i Umeå, det är ju en lite obrydd stämning där. De roligaste kläderna jag såg: en fjortonåring tjej med tuggummi och "men vadårå"-utseende bar en tischa med enormt tryck som läste "SO WHAT?" Kongenialt med hennes uppenbarelse. En tjock nörd med hårdrocksattribut kom ut med sin matchande flickvän från en pizzeria med en t-shirt med texten: "I logged out for this?" Svar på tal liksom. Man ger honom en lite småföraktfull min och kan bara hålla med tröjans andemening, varför ska han bry sig om att gå ut när han inte möts med tillbörlig respekt. Men det kan även tolkas som att alla runt honom är idioter jämfört med trollen och orcherna i WoW. Den tredje var en vegantjej i Ålidhem med gråsvarta tajtslappa jeans som bar en ica-kasse på huvudet. Då är man väldigt obrydd om rådande ideal.

Sunday, June 07, 2009

Hepp! va man va pepp.

Ska bli så jävulskt kul att spela in en skiva, som Jenny (Umeå) skulle ha sagt. Och roligt att undersöka Umebornas speciella lynne. Jenny blir väldigt arg när man pratar om att de skiljer sig rätt markant från resten av norrland. Det är ju väldigt vanskligt att prata om ett norrländskt lynne, men jag och Nygård (Kiruna) har konstaterat att vi har mycket lättare att relatera till varandra än vad vi båda har till Umebor. De är så positiva och käcka där. Tror på förändring och att nå varandra som människor.

Hanet har skrivit om det här förut på skunken. Det är bra att vi håller med varandra. Kommer att vara bra för undersökningen och gemenskapen.

Tappade lite lusten till att spela in när jag lyssnade på den nya BQ-låten, Millions. Lät ju som Lykke Li, fast bra. Lät som modernt, fast bra. Vår skiva kommer nog inte vara så spännande vilket gjorde mig lite nedstämd ett tag. Men sedan hörde jag Sparkys Dream med Teenage Fanclub och Feel The Pain med Dino. Jr. på radion, tätt efter varandra och såg det som ett tecken. Kött och potatis har också sin givna plats på (skiv)tallriken, det kan inte bara vara quiona och annat nytt som ser ut som ris.

Prolog. Har jag bloggat om min ulinarisnerv? Som kunde sätta stopp för mitt jinglande, min uppgift på jorden? Det är nerv som går från armbåge till lillfinger som kukade ur och gjorde att mitt fingret stumt och bedövat. Fick det förra veckan och har varit orolig för att det ska sätta käppar i hjulen inför inspelningen.
Epilog. Det har blivit mycket bättre.

Summer of mörn?

Friday, June 05, 2009

Tror att jag har blivit gammal i huvudet och inte bara kroppen: jag kände genuin ilska över att de spelar Eminem under frukosttid. Jag vill inte höra om hans sexuella preferenser mitt mogronmaten. Okej, om det var lite maskerat i en sångmelodi, men att höra ett gäng vuxna män i mjubyxor skrika ass och fuck i örat är rent ut sagt äckligt. Det kan man väl respektera på samma sätt som att man inte bör sitta och prata om det intima högt på bussen.

Dessutom tycker jag faktiskt inte att han verkar ha en trevlig syn på relationer, han framstår som lite dominant när han pratar om att han vill ha en tjej som gör vad han säger. Otrevliga låtar kan köras kvällstid, när barn och vi med svaga nerver har gått och lagt sig.

Apropå musik så blev jag lite förvånad över att Frida Hyvönens senaste, som jag tyckte var riktigt bra när den kom, är i princip olyssningsbar idag. Man tänker att pianobaserad musik borde stå emot tidens tand rätt bra. Piano = klassiskt. Det kanske har med texterna att göra.

Däremot verkar jag inte bli less på att lyssna på Amy Winehouse. Det tycker jag är märkligt själv.

Monday, June 01, 2009

Igår åt jag vegankycklingklubba! Gott och ganska naturtroget tyckte jag. Men det var länge sedan jag åt den riktiga dealen iofs. Köpte det i den här affären som jag och Jenna gick förbi av en slump. Roligt var det, de spelade Belle and Sebastian och annat gött.

När jag länkade till en affär kände jag mig lite som en modebloggare. Det får mig sökt att tänka på en av mina största irritationsmoment i livet: folk som älskar Ben & Jerrys. Det kan användas som ett schablontest för att se om man är lite svagbegåvad. För det första så startades hypen av Ebba von Sydow och hennes följe av femtonåriga modebloggare. Det räcker för att skita i det.

För det andra så bygger deras hype till den absolut största delen på att det är ett amerikanskt varumärke. Ger en bra anledning att säga "när jag är i N.Y. så käkar jag alltid B&J. Det är ju skandal att det inte finns i Sverige." Inte nu längre då, nu kan man klaga över att vi inte har Starbucks eller något annat skit.

För det tredje så verkar människor gå på deras "två lurviga tjockisar som bara vill väl"-grej. Att de har en dag om året då de delar ut gratis glass gör att folk inte drar sig för att likna dem vid Läkare utan gräner eller Röda korset.

För det fjärde så är det bara vanlig glass, fast med gassa kakor och godis i. Kör en bigpack med en rulltårta och lite thélyx i en mixer så får ni samma resultat skulle jag tro.
Jag har inte det minsta politikerförakt, tvärtom har jag lite förakt inför politikerförakt. Jag tror inte att det finns fler korrumperade pampar inom politikerskrået mot finansvärlden, byggbranschen, tidningsvärlden eller var som helst. Att Wanja Lundby-Wedin (som jag däremot hatar av politiska orsaker bör tilläggas) tar med sin make på bju-semester kan jag inte uppröras så mycket över. Det är väl inte så mycket värre än att vi har tagit med värdelösa kompisar på Hultsfred som "roddare". För att jag inte kommer på ett bättre exempel.

Däremot mår jag väldigt dåligt över reklamen på Spotify inför EU-valet. Det värsta är att jag måste erkänna att sossarna gör bättre ifrån sig där en miljöparitet. Sahlin pratar om ungdomsarbetslöshet. Finns en lite gnutta populism där, eftersom de säkert tänker att spotify är en viktig kanal för att nå ungdomar. Men ändå, det är ju en riktigt, viktig fråga. Miljöpartiet förvänatar jag mig något mer av, kanske något om miljön kanske. Istället läser Wetterstand upp ett pinsamt statement om att "jag vill inte veta vilken musik du lyssnar på. Jag vill inte veta vilka böcker eller tidningar du läser." och så vidare. För det första kanske de inte borde lägga reklampengar på Spotify då, eftersom de loggar all musik man lyssnar på. Men det är en petitess. Det jag irriterar mig på är att de sänker sig ner till en så låg, populistisk nivå.

Det finns givetvis problem med övervakning. Om de hade handlat om övervakning av politiska meningsmotståndare som vi har haft en sorglig historia av i Sverige hade det varit en sak. Men att slåss för ungdomars rätt att vara anonyma på nätet (vilket jag ändå tycker är rätt) är en jävla skitsak i ett större perspektiv.