Thursday, May 14, 2009

Idag var jag på Järnia och letade efter ett beslag till dörrhandtaget till balkongen. Vet inte om det är ett beslag jag letar efter, men det gav meningen en aura av insatthet. Medan jag väntade på en järngubbe så kollade jag lite på gräsklippare, blomspadar och annat villarelaterat. I ögonvrån stod en suit och gjorde samma sak. Kände en blandning av längtan och sorg när det slog mig att det aldrig kommer att bli mitt liv och, framförallt, när jag förstod att jag drömde om att köpa en stor spade för trehundra spänn på väg hem.
- Åh, inte en till spade, vi har ju så många, älskling.
- Ja men den här har aluminumskaft, mycket lättare att gräva då sa dom i butiken. Älskling.

Tänkte även på att det vore skönt om jag hade fixat en utbildning som kunde ge mig ett jobb på ett lite mer automatiserat vis. Att det inte behöver vara idol-juryn varenda gång man vill tjäna lite flis. Vi säger att jag läser till civilekonom med inriktning mot medelstora företag verksamma inom den nordiska marknaden. Sedan läser jag metro på min mobil med stor skärm som jag fick som en examenspresent av mina föräldrar. Där är ett medelstort företag som jobbar mycket mot den nordiska marknaden och dom behöver en civilekonom. Jag går dit, de frågar vad jag kan, jag svarar, vi har en match. Jag ser hel och ren ut och har inga psykoögon. Jag får jobbet och köper en spade på vägen hem. Jag behöver inte dansa en liten apdans eller visa teckningar jag gjorde när jag var barn eller motivera varför min person är en väldigt bra person.

Nu säger ni att det inte är så här, men i mitt huvud är det så. När jag nyligen hade läst filosofi så kunde jag termer som skulle kunna abstrahera resonemanget till något teoretisk och mer allmängiltigt. Men det kan jag inte nu.

5 comments:

Anonymous said...

Nu har du ju redan sagt det men ändå: Det är knappast enklare att få jobb som civilekonom än journalist eller typ mimare eller vad som helst just nu. Och sen så är rekryteringarna inte speciellt softa. De anlitar rekryteringsföretag och så är det kanske 4 omgångar av intervjuer, långa testningar, både iq och personlighet. Typ idoljuryn fast i flera månader och lite till.

Nackdelen med att läsa till civilekonom är väl att det verkar vara en skittråkig utbildning, inte ens de som läser tycker att det är så kul men de gör det för att kanske tjäna pengar i framtiden. Man kanske väljer att läsa till journalist för att det är intressant roligt och givande? Nånstans kan jag tycka mer synd om arbetslösa civilekonomer då. De har ju inte haft så kul på vägen.

Problemet är väl snarare att det är så sjukt svårt att få jobb överhuvudtaget för unga människor som inte har så mycket erfarenhet. Man kan vara hur jävla duktig som helst utan att nån bryr sig. Och sen när man väl är inne i systemet så visar det sig att de flesta jobb i stort sett går ut på att fika.

Det här blev en lång och konstig kommentar, den är väldigt post-jobb pre-middag.

/H aka högerpensionären

ps. haha min verifieringsgrej är "ressesse"

martin said...

Det var ett bra inlägg, stämmer nog på alla sätt. Jag har inte tänkt på det där "roligt på vägen". Mitt problem är väl att jag såg journalist som en kompromiss, som ett praktiskt val. När jag väl började på skolan fattade jag att det var lite mer av ett självförverkligande yrke. Borde vara det. Så jag ångrar att jag inte gick in för något väldigt pragmatiskt. Men det kanske inte är civilekonom man ska bli då.

Eller att jag inte satsade helhjärtat på något jag skulle ha gillat.

Det jag tänker är ändå att det vore skönt med ett yrke där det finns tydliga parametrar, inte bara att man ska ha ett konstigt efternamn och/eller föräldrar i branschen och/eller enastående begåvning och/eller bra säljpersonlighet. Jag tänker mig it-tekniker. Kan du det här serversystemet? Ja. Grattis, jobbet är dit, fikarum till vänster.

Det är sant det där du skrev om att det är väldigt få som får jobb, men när man väl har det verkar det som att det är en ganska soft resa mot pension. MED UNDANTAG. Annars kan folk känna sig kränkta över att man inte tar deras gärning på allvar.

chops said...

Men du, som tröst eller nåt, det är strax vi kulturarbetare kommer att behövas. När folk bara mår ännu lite sämre. Då kommer vi och sjunger. Deras tårar droppar ned i deras stora stark och de känner sig mindre ensamma.

Anonymous said...

Bibliotekarie, kan inte det vara nåt? Kultur + stor chans till jobb när alla 40-talister går i pension. Om inte borgarna väljer att dra ner ännu mer...

/Erik

martin said...

Tror väldigt starkt på bibliotekarie. Undrar varför man inte övervägde det förut? Konstigt, jag kan inte minnas att jag någonsin ställde olika alternativ mot varandra ens. Var jag utvecklingsstörd månne?

Ja, får hoppas på det chops.