Wednesday, May 27, 2009

Jag vet inte om jag lär som jag lever eller lever som jag lär, men nu har jag i alla fall skrivit in mig på arbetsförnedringen. Broschyrerna med glada tillrop i tog skruv som brukligt: jag kände en instinktiv motvilja till allt vad arbete hette. Märkligt. Det känns lite deppigt att låta firman vila. Inte för att jag är ett fan av entreprenörskap eller för att det är lönsamt på något sätt - tvärtom enskilda näringsidkare är det nya knasproletariatet. Men det har varit lite fint för identiteten på något sätt. Eller borde vara det. Jag har även haft någon konstig stolthet i att jag inte ligger samhället till last. Men jag har tänkt om där (om jag inte har ändrat tänkandet efter levandet som sagt). Jag vet inte varför jag borde ha dåligt samvete mot samhället. Jag har ju inte knarkat mig ner i misär, har ju försökt utbilda mig och så där. Dessutom visat framfötterna och hittat min egen lilla väg som är så populärt nu för tiden. Att få arbetslösa att satsa på eget företagande är en så win/win för samhället: de behöver inte betala a-kassa, inte soc, inga pensionspengar. Ser bra ut på statistiken också. Blir irriterad på att man köpt den där skiten.

Det roliga är att när jag räknade på hur mycket alfa-kassan kommer att ge så är det ganska precis min önskan lite längre ner här på bloggen, 7000. Handläggningstiden är beräknad på 11 veckor, så den som lever får se. Om inget mer lukrativt dyker upp så känns det rätt okej. Har fått en idé till en roman jag ska skriva. Eller novell kanske, känns lite lagom att börja så. Annars kan jag ju bara fortsätta att göra hits och skita i om det bär sig ekonomiskt eller inte.

Det finns så mycket att säga om hur jävla lurad man blir så fort man skaffar f-skattesedel men jag orkar inte. Tagg: Konspirationsteori.

Tuesday, May 26, 2009

5.5 Har du, någon i din familj eller annan tidigare fått
arbetslöshetsersättning då företaget varit vilande? Nej Ja
5.6 Har verksamheten bedrivits säsongsmässigt? Nej Ja
Om ja, ange under vilken period verksamheten bedrivits
5.7 Finns det djur eller växter i företaget? Nej Ja

Monday, May 25, 2009

Fan, kom på att när jag lämnade Uppsala så tänkte jag nog att det skulle kunna bli folk av mig med. Innan hade jag inte så högflygande planer. Jag har inte tänkt så mycket på att jag faktiskt är ett misslyckat samhälleligt projekt. Vad man i folkmun brukar referera till som "patetisk". Nu ska jag undersöka om det finns några möjligheter att ligga samhället till last genom a-kassa, något jag tidigare aldrig har gjort. Ska jag ändå mötas av stilla förakt av min omgivning så borde jag ändå ta betalt för det. Pris just nu: mot alfa-kassa så tar jag emot både spott och spe, för såväl mina ambitioner som kulturarbetare såsom mina misslyckanden som löntagare. Vad ligger notan på? Jag vet inte. 7000 / månaden kanske. Slår man ut det på nio miljoner är det ändå rätt lite.

Saturday, May 23, 2009

Två bra grejer

Studio för ny-sibiria är bokad och ett handslag från vår skivboss är framtvingat. Känns fantastiskt roligt.

Det börjar ljusna för oss på lägenhetsbytarfronten. Vi har två möjliga lägenheter nu på gång. En är en etta som är lite härligare och en är en två som är lite mer tvåa. Men de är lika stora. Har varit lite smått besatt av att bygga ett sovloft så att vi kan ta ettan. Får veta senare idag om det blir av med lägenheten.

Monday, May 18, 2009

Orkar inte ens ha roligt så jag lyssnar på P3 Svea istället. Pauline, fan vad hon är kass. Hörde en låt alldeles nyss som lät som Pontare Jr. Sen Lorentz/M. Sakarias, också onödigt och pinsamt. Nu Those Dancing Days, något av ett luftslott om man ska vara ärlig. Skoja bara, alla de där artisterna är skitbra. Men jag är rädd för starka kvinnor.

Idag har jag reservnamnsdag, mitt andranamn Erik. Mamma gratulerade genom att ringa och berätta att hon var orolig över vad jag skulle göra med mitt liv. Hon gav mig en liten heads-up om att Anna kanske kommer att lämna mig om jag inte skaffar ett riktigt jobb. Men det var ändå ett samtal som inte kändes värst jobbigt, blev inte irriterad alls. Det var trevligt.

Oj jävlar nu kommer Ralf från Mustach och spänner sina tribals i örat på mig! Starka män är jag också rädd för. Fy fan, vad låten (Double Nature-ah) är irriterande. Låter ju som Bullet med Infinite Mass som också är en skitlåt utan motstycke.

Mörn läser en bok nu: Aldrig fucka upp. Riktigt dåligt språk. Meningarna: korta. Det enda skiljetecknet som används är kolon och punkt. Det förra används väldigt flititgt. Men samtidigt: spännande. Å andra sidan: väldigt övertdyligt redovisande av karaktärernas känslor och åsikter. Hela tiden. Mörn tänker: sabbar lite.

Miss Li borde inte ge sig på att skriva om psykisk ohälsa utan hålla sig till nycirkusen.

Saturday, May 16, 2009

Har nyss importerat nya Bat For Lashes som Anna köpt. Så vi lyssnar sedan på en ny skiva tillsammans på en lördagkväll. Som bak i tid! Däremot gjorde vi en kompromiss med våra gamla själv och gav oss själv rätt att hoppa över låtar som verkar sega, något som var en dödssynd när man var ung.

Nu kom det ett syntharpeggio som lät väldigt mycket The Knife. Översköljdes av ett starkt våg av avsmak inför det ljudet. Jag vet inte varför, The Knife har alltid varit ett band som är plus minus för mig. Plus för det är lite fina bitar, minus för att folk tar de på stort allvar. Av den enda anledning att de tror att man måste göra det. Jag känner så här: all konst ska tas på allvar av de som skapar den men inte den som njuter av den. Döden, sjukdomar, hjärtesorg, svartkontrakt, alternativmedicin. Det är saker man ska ta på allvar och frukta. Hela grejen med konst är att det är skoj och på lur. Jag har mycket större respekt för människor som gillar en "fin bit" än för folk som påstår att en artist har ett "intressant idébygge" eller liknande fjanterier.

Friday, May 15, 2009

Kom på en bra grej. Så fort jag känner att en jobbig tanke börjar gnaga sig fram från amygdala så visslar jag på baby elephant walk. Om jag fortfarande känner mig lite ledsen så bidrar det bara till en dissonans som ändå är rätt komisk.

Tyvärr funkar nog inte det här om man verkligen är skitledsen. Det är synd, det vore väldigt roligt att se någon lipa och vissla samtidigt.

Thursday, May 14, 2009

Idag var jag på Järnia och letade efter ett beslag till dörrhandtaget till balkongen. Vet inte om det är ett beslag jag letar efter, men det gav meningen en aura av insatthet. Medan jag väntade på en järngubbe så kollade jag lite på gräsklippare, blomspadar och annat villarelaterat. I ögonvrån stod en suit och gjorde samma sak. Kände en blandning av längtan och sorg när det slog mig att det aldrig kommer att bli mitt liv och, framförallt, när jag förstod att jag drömde om att köpa en stor spade för trehundra spänn på väg hem.
- Åh, inte en till spade, vi har ju så många, älskling.
- Ja men den här har aluminumskaft, mycket lättare att gräva då sa dom i butiken. Älskling.

Tänkte även på att det vore skönt om jag hade fixat en utbildning som kunde ge mig ett jobb på ett lite mer automatiserat vis. Att det inte behöver vara idol-juryn varenda gång man vill tjäna lite flis. Vi säger att jag läser till civilekonom med inriktning mot medelstora företag verksamma inom den nordiska marknaden. Sedan läser jag metro på min mobil med stor skärm som jag fick som en examenspresent av mina föräldrar. Där är ett medelstort företag som jobbar mycket mot den nordiska marknaden och dom behöver en civilekonom. Jag går dit, de frågar vad jag kan, jag svarar, vi har en match. Jag ser hel och ren ut och har inga psykoögon. Jag får jobbet och köper en spade på vägen hem. Jag behöver inte dansa en liten apdans eller visa teckningar jag gjorde när jag var barn eller motivera varför min person är en väldigt bra person.

Nu säger ni att det inte är så här, men i mitt huvud är det så. När jag nyligen hade läst filosofi så kunde jag termer som skulle kunna abstrahera resonemanget till något teoretisk och mer allmängiltigt. Men det kan jag inte nu.

Eftersom vi ändå lattjar så mycket med naturen, kan vi inte odla fram en björnsort som inte blir större än nallar och som inte har något rovdjurstänk? Lufsa omkring med en sådan där liten lirare och äta blåbär, det vore något det. Vore iofs ganska mäktigt att tämja en stor björn också. Man skulle aldrig behöva vara rädd för mördarhundar och deras mördarhussar.

Wednesday, May 13, 2009

Tänkte en tanke om Odell medan jag läste aftonbladet och märkte att den redan var formulerad:
Det ironiska är att man i hennes filmer snarare skymtar en psykvård som fungerar alldeles utmärkt. Ett samhälle som rycker ut när hon befinner sig på gränsen. Från medmänniskorna som engagerar sig i den trasiga människa de möter på Liljeholmsbron till polisen som utan märkbart övervåld stoppar in den sprattlande Odell i en polisbil. Läkaren är förstående och inkännande, tills hon fått klart för sig att det hela är en charad och skickar hem Odell, så hon inte behöver ta vårdens uppmärksamhet.

Måste vara väldigt frustrerande med välviljan. Att hata vården är en folksport som kanske gör sig bäst på kammaren. Jag tar inte bort frustrationen från någon som är sjuk på något sätt, framförallt om den också har blivit eller ansett sig kränkt av vårdpersonal. Men ibland kanske man måste reflektera över vems fel det är att man är sjuk. Jag vet inte om det alltid finns någon ansvarig. Lättare när allt var i guds händer kanske.

Orkar inte läsa så mycket mer om det här, men kan fortfarande inte förstå hur någon blir upprörd över att hon ska anmälas för de brott hon har begått. De har ju ingenting med konsten att göra. Lika lite som att Pete Dohertys knarkande borde vara lagligt, trots att det är en väsentlig del av hans konstnärskap. Om konsten ska erkännas ett värde som inte är beroende och baserat på lagar och konventioner, vilket många tycker är viktigt, så måste vi skilja på konstnären och konsten. Människan ska ställas inför rätta, inte konsten. Det tycker jag är en viktig princip. Konsekvensen av det blir även att konst inte kan vara en förmildrande omständighet, eftersom det inte ska ha någonting med lagar och konventioner att göra. Syftet spelar inte heller någon roll för om det är okej eller inte - accepterar vi det så sätter vi definitivt en moralisk tvångströja på konsten.

Friday, May 08, 2009

Den här Avner måste väl ändå vara nålen för Belfrage-ballongen? Som låtskrivare verkar han rätt bra. Men texterna. Carln jämför honom med Hjalmar Söderberg och Bret Easton Ellis, passande någon som har "en aversion mot ointelligent och intetsägande pop". Jag vet inte om Söderbergs plats skulle vara hotad av Avner i en eventuell litterär kanon.

jag kan inte se
jag kan inte le
i en hotfull tid
kan vi bara be
jag kan inte gå
varför är det så?
jag tänker bara på
att jag vill dig få
jag tänker på
en vacker dö
när ska det ske
vill inte leva
så bed för mig

Jag tänker på Kung Misär, för er som någon gång varit inne på avsomnade The Cricket. Han var ett troll iscensatt av Terry Ericsson, som hatade allt som inte var twee. CRB kanske är ett papperstroll i syfte att driva med vår pseudointellektuella tidsanda? Unga män med svårmod, som hellre bär en bok under armen än att läsa den och som utökar sitt ordförråd genom att läsa kurskataloger men inte tar någon kurs (därav det flitiga användandet av ordet estetik i fel sammanhang) börjar bli vår tids motsvarighet till whiggern. Bara yta, ingen substans.

Monday, May 04, 2009

Hittade en mammablogg som jag satt och skrattade åt. Som vanligt så handlade den om hur mycket mamman älska, hon skriver så, sina barn. Fick lite dåligt samvete, eftersom det är lite taskigt att driva med någon som verkar lite svagbegåvad och är jättestolt över att vara mamma. Det var lite dikter och funderingar om att om man inte är mamma så vet man inget om livet och så vidare. Det kanske är så, vad vet jag. Jag mysryser och läser längre ner. Kommer ett inlägg med rubriken "Hårda Skämt , Läs Om Ni Vill Men Klaga Inte". Tänkte att det inte kan vara så värst provocerande när det kommer från en närmast frälst mamma. Men det visar sig att det alla skämt har gemensamt, förutom sär skrivningar, är att de skojar om "negrer", som den här:
-Vad är de för likheter mellan McDonalds och en ner sparkad neger?
-Livet har sina goda stunder!

Går bak i tid och hittar, bland barnbilder, <3:n, självpoträtt och sandalinköp, hennes favvo med Ultima Thule och en hyllningslåt till Ian Stuart (från Skredriwer) framförd av Englands nazistiska motsvarighet till Linda Bengtzing, Saga. Om Ultima Thule i sig kanske mer är ett tecken på dålig smak än nazism kan inte det samma sägas om henne. Det är Blood and Honour rakt upp och ner.

Men det sjukaste kommer sen. Helt plötsligt dyker det upp en bild på Henrik Larsson och hennes son. "Min sons favorit" står det bredvid bilden hon själv tagit.
Fick ett mail av syrran här om dagen, om att rösta på Schyman inför EU-valet. Kan jag lätt tänka mig eftersom hon är mäktig. Men brevet var väldigt jobbigt att läsa. Det var undertecknat med Gudrun, men det kan inte ha varit hon som har skrivit det. Det börjar med det här citatet, väldigt abrupt, och har samma naiva ton rakt igenom. Om det här är FI:s officiella pressutskick så känns det som att de kommer få det rätt tufft.

Alla de här är inte utbytbara den 7 juni men vi kan faktiskt förändra. Det spelar roll vilka som finns med när problemen formuleras. Jag kan inte tro att rätten till abort, rätt till barnomsorg, förskola och äldreomsorg, frihet från patriarkalt våld eller delat ansvar för föräldraskapet är de här herrarnas prioriterade frågor. Däremot kan de en del om bilar och flygplan och tung miljöförstörande teknik och riskfylld finansiering.


För det första: det ger ett väldigt oseriöst intryck att börja en mening med "jag kan inte tro" och sedan bara ösa på med lösa generaliseringar. Tro kan man göra i kyrkan, i politiska sammanhang känns det ganska meningslöst att gissa.
För det andra: att herrarna som hon refererar till (jag vet inte vilka de är) kan mycket om tung miljöförstörande teknik och riskfylld finansiering är väl inte heller något negativt om man är folkvald för att ta beslut om dessa frågor. Själva kunskapen är inget negativt, om de är fans av miljöförstörande teknik är det nog värre.
För det trejde: känns väldigt förlegat att anta att kvinnor automatiskt intresserar sig för mjuka frågor, som gamla och barn, medan män gillar tung teknik och riskfylld finansiering. "Ni vet hur karlar ska hålla på." Det blir lite av en variant på klassikern "kvinnor startar inga krig" som är det mest idiotiska jag vet. Hade vi levat i ett matriarkat är det klart att de hade startat upp skiten. Ett bevis på att könsbetingade aktiviteter, som att misshandla någon, är en socialiseringsprocess och ingenting statiskt, är att tjejer nu har börjat slåss mycket mer.

Hursomhelst. Givetvis tror jag att det är skitbra om vi får ner någon som kan lyfta upp viktiga frågor i Bryssel, och det tror jag Gudrun skulle göra, men jag blir äcklad när man får det att låta som att det är biologiskt betingat vad man bryr sig om.

Sunday, May 03, 2009

Den sjukaste gruppen av rättshaverister och bitterhetsriddare i Sverige verkar inte längre vara elallergiker utan lågkolhydratfans. Läste en artikel i Aftonbladet om att man blir fet av frukt, som vanligt är kommentarerna helt knasiga och insnurrade i lösa konspirationstankar. Citat som "Ju kortare tid man tvingas "leva" i det här SJUKA LANDET desto bättre!" apropå om man ska äta bananer eller inte sammanfattar det hela.

Varför kan sjukvård göra folk så otroligt hatiska? Den ilska folk känner mot läkare, livsmedelsverket och pillerindustrin är ju något helt annat. Mer än vad antirasister hatar nazister, mer än vad tjuvar hatar poliser. Är det besvikelsen över att växa upp i ett sekulariserat samhälle där vetenskap skulle ersätta religionen, men visade sig ha biverkningar i form av existentiell ångest och otillräcklighet?