Wednesday, January 28, 2009

Såg lite av debatten om Kleerup ska få knarka eller inte. Efter att ha hört honom prata live så framstår hans citat i tidningsartiklar som Wilde-aforismer. Det var som när jag läste en intervju med Joel Alme av Belfrage efter att bara hade hört honom försöka slutföra en hel mening på en psl-intervju (och hört han ropa "hora" på scen, såklart). Popmusiker är ofta mycket, mycket dummare än vad man kan föreställa sig. Och då tänker man väl sig inte dem som samhällets brain-trust från första början. Nu när många pop-band går in för en "akademisk" look så blir det ännu mer komiskt.

Kleerup drog en ny vits på samma tema som "jag underhåller Sverige på helgen, jag hjälper fattiga barn". Nu var det typ "jag betalar mer än hälften av mina pengar i skatt och ändå sätter de poliser på mig som kostar massa pengar på en musikgala". Undrar om han förstår att alla som har f-skatt betalar hälften i skatt, eller om han tror att de bara jävlas med honom? Han sa även att han skulle flytta till götet för att det "var softare där". Verkar dock inte vara så soft, om man ska tro min källa som hörde att han blev utkastad från Ritz i söndags. Förmyndarsamhälle.

Hursomhelst Isobel Hadley-Kamptz var med i debatten och sa något fruktansvärt skämmigt om att (citerat från minnet) "konstnärer överlag är känsligare och skörare människor som behöver droger för att få fram stora känslor eller dämpa dom". Jag vet inte varifrån alla människor som tror på den här myten grundar det på? Jag tror definitivt att konstnärer knarkar mer än gemene man och att de också tillåter sig själv att bete sig som barn mer än vad andra vuxna gör. Men att det skulle bero på något annat än att identitet och internalisering kan jag inte se. Har det någonsin gjorts en riktig undersökning som visar att konstnärer har en ökad känslighet innan de börjar med konstnärsyrket? De enda argument man brukar höra är att många konstnärer (nu räknar jag även in skådespelare här, trots min åsikt om det "yrket") dör för tidigt och blir beroende av droger. Men det kanske finns en anledning till att självmord och drogmissbruk inte blir så känt och glamoröst om det inte är en känd person kopplad till det.

Restaurangbranschen måste ju vara den mest nerknarkade branschen som det finns. Beror det på att kockar är så överdrivet känsliga? Eller bara på en fjantig machokultur kanske?

Och att sitta och försvara konstnärsjälar... Brr. Men det kanske är för att hon har skrivit en bok? Hon kanske pratar i egen sak även om hon använde ett distanserat språk.

Konstigast var när Janne Josefson gav en tjej ordet så här: "Du är en ung tjej, vad säger du?"

Har inte det här med "unga tjejer" gått lite väl långt nu?

4 comments:

ellen said...

pratade med emelie om debatten idag (hon hade sett den, inte jag) och vi kom fram till att det är väldigt konstigt att ingen dragit några paralleller mellan kleerup och thorsten flinck? lika som bär! även till det yttre.
kleerup, 00-talets thorsten flinck©

/ung tjej

Stef said...

Såg debatten på SVT play och skriver under på allt du just sade. Pisset både kokade och frös till is om vartannat. Hon konstnärssjälsmänniskans uttalande som du pratade om var nog faktiskt värst, då närmade sig absoluta nollpunkten i urinblåsan. BRRR som sagt.

Annars tyckte jag att den tolvåriga konstnärsstudenten var rätt rolig som pratade om "vi konstnärer" hela tiden. Det blir nåt för roliga timmen på schillerska på fredag.

chops said...

Isobel är väl nyliberal? Hon måste försvara knark då.
Hon är smart i övrigt. Tycker jag det verkar som.

Å andra sidan, för mig som aldrig röt något starkare än starkt går det inte lika bra för som vare sig Kleerup eller Flink. Eller för den delen Hadley-Kamptz.
Kanske för att jag inte har direktkontakt med mina inre demoner. Som Sid Vicious och Charlie Parker hade.

martin said...

"Unga tjejen" skulle man ju har stört ihjäl sig på om det inte vore för Josefssons tilltal. Att hon gång på gång påpekade att hon var konstnär, fast hon egentligen var konstnärsstudent. Det är ju ganska svårt att definiera en konstnär, men eftersom konst brukar definieras som det som etablissemanget kallar för konst så borde väl det egentligen gälla för konstnärer också. Men allting är väl bättre än att bli kallad för "ung tjej" när man sitter i en debatt.

Om Isobel är nyliberal så kan det ju förklara varför hon verkar vara rätt dålig ändå. Jag vet att jag har blivit besviken på henne förut och Anna säger att hennes bok var dålig. Men det är något med hennes namn som utstrålar självförtroende och pondus.

Principiellt vill jag inte dela upp kultur i konst och underhållning, men när Kleerup börjar försvaras utifrån en konstnärsaspekt går det lite för långt. Det är ju faktiskt skillnad mellan konst och nöje, och det Kleerup gör är inte i närheten av konst.