Saturday, January 31, 2009

Hoola Bandoola Band - Herkules

Jag lyssnar på den här låten hela tiden nu. Det enda som är dålig med den är bandnamnet. Lite rädd att någon på jobbet eller tunnelbanan ska fråga vad jag lyssnar på så jag tvingas ta det i munnen.

Texten är fantastisk, inte så schablonartat revolutionära som deras låtar om sydamerikanska frihetshjältar och volontärer i spanska inbördeskriget kan bli. Refrängen är helt genial i sin summering av medmänsklighetens grundförutsättning. Dessutom är låter otroligt svängig. Eftersom de var proggare så kanske det har funnits en förutfattad mening hos mig om att de ska låta som deras ideal om "en alla musikkultur". Musikaliskt är låten inspirerad av The Band, men jag tycker det här bättre. Roligare trummor. Gillar till och med elgitarrsolot. Och hur de hänger i slutet av det, in i din sista refrängen är fantastiskt.

Playback-snacket i introt är roligt för en nörd, dessutom får ju låten en extra autenticitetskjuts när man hör att de lägger allt live. Härligt hur skånskan försvinner så fort "bandet rullar" har förkunnats av en torr teknikerröst. Man hör riktigt hur han har på sig vitskjorta på jobbet.
Nu känns det nog som att jag aldrig kommer att bli frisk. Mådde illa måndag, gick hem på eftermiddagen och tänkte att det var överspelat på tisdag. På onsdagen var det inga konstigheter förrän på kvällen då jag inte kunde sova eftersom febern gjorde mig invecklad i något slags jobb där illamåendet log i en låda som satt i magen och täcken och lakan var olika sjok som alla framställde olika grundämnen. De protester jag hade i huvudet viftades i väg av en röst som sa att "det var fel i castingen, och inte hennes problem". Sedan dess har det varit blandning av kräk och feber. Jag är inte så van vid febern, men van vid att må illa. Men brukar det inte sluta efter någon dag normalt? Önskar att jag vore i Marieby nu, då hade man kunnat vanka omkring lite. Här känner man sig lite instängd. Standargatan vore också rätt bra, där finns det ju ett vardagsrum.

Roligare än så här blev det inte.

Wednesday, January 28, 2009

Såg lite av debatten om Kleerup ska få knarka eller inte. Efter att ha hört honom prata live så framstår hans citat i tidningsartiklar som Wilde-aforismer. Det var som när jag läste en intervju med Joel Alme av Belfrage efter att bara hade hört honom försöka slutföra en hel mening på en psl-intervju (och hört han ropa "hora" på scen, såklart). Popmusiker är ofta mycket, mycket dummare än vad man kan föreställa sig. Och då tänker man väl sig inte dem som samhällets brain-trust från första början. Nu när många pop-band går in för en "akademisk" look så blir det ännu mer komiskt.

Kleerup drog en ny vits på samma tema som "jag underhåller Sverige på helgen, jag hjälper fattiga barn". Nu var det typ "jag betalar mer än hälften av mina pengar i skatt och ändå sätter de poliser på mig som kostar massa pengar på en musikgala". Undrar om han förstår att alla som har f-skatt betalar hälften i skatt, eller om han tror att de bara jävlas med honom? Han sa även att han skulle flytta till götet för att det "var softare där". Verkar dock inte vara så soft, om man ska tro min källa som hörde att han blev utkastad från Ritz i söndags. Förmyndarsamhälle.

Hursomhelst Isobel Hadley-Kamptz var med i debatten och sa något fruktansvärt skämmigt om att (citerat från minnet) "konstnärer överlag är känsligare och skörare människor som behöver droger för att få fram stora känslor eller dämpa dom". Jag vet inte varifrån alla människor som tror på den här myten grundar det på? Jag tror definitivt att konstnärer knarkar mer än gemene man och att de också tillåter sig själv att bete sig som barn mer än vad andra vuxna gör. Men att det skulle bero på något annat än att identitet och internalisering kan jag inte se. Har det någonsin gjorts en riktig undersökning som visar att konstnärer har en ökad känslighet innan de börjar med konstnärsyrket? De enda argument man brukar höra är att många konstnärer (nu räknar jag även in skådespelare här, trots min åsikt om det "yrket") dör för tidigt och blir beroende av droger. Men det kanske finns en anledning till att självmord och drogmissbruk inte blir så känt och glamoröst om det inte är en känd person kopplad till det.

Restaurangbranschen måste ju vara den mest nerknarkade branschen som det finns. Beror det på att kockar är så överdrivet känsliga? Eller bara på en fjantig machokultur kanske?

Och att sitta och försvara konstnärsjälar... Brr. Men det kanske är för att hon har skrivit en bok? Hon kanske pratar i egen sak även om hon använde ett distanserat språk.

Konstigast var när Janne Josefson gav en tjej ordet så här: "Du är en ung tjej, vad säger du?"

Har inte det här med "unga tjejer" gått lite väl långt nu?

Tuesday, January 20, 2009

Lite lustigt att Obama kommer att komma undan med sin imperalistretorik, Bush skulle inte ha en chans om han pratade om att "leda världen igen" eller vara hård mot de som utmanar deras livsstil. När jag säger chans menar jag alltså domen i Sverige, som borde ha mera vett än att ordna hyllningsgalor för en president som inte ens har hunnit uträttat något.

Nina Persson knackade dörr i USA. Om hon inte kan rösta på honom själv, så kan folk göra det åt henne. Är folk helt dumma i huvudet eller?

Thursday, January 15, 2009

Vi ska till götet imorgon och hämta lite grejer. En miniflytt. Det kommer att bli historiskt tråkigt. Köra ner hyrbilen fredag efter jobbet. Lär ju komma fram elva. Jag har inte packat i ordning någonting så hela lördagen lär gå åt till det. Också väldigt tråkigt. Söndag, upp tidigt, flytta ut, köra bil sex timmar, flytta in i lägenheten här, lämna tillbaka bil, sova.

Värst är nog att vara i Göteborg utan att kunna götta sig något. Men om vi får tid över sen fredag eller, troligare, lördag kväll vore det roligt att träffa er som bor där! Alla ska väl inte gå och dunka rygg på Franke eller?

Det vore även fantastiskt om någon ville hjälpa oss att flytta ut och in. Det handlar om en väldigt lättsam flytt det här, så passa på att plocka lite poäng. Det är typ två möbler totalt tror jag. Det är nog mest i sthlm vi behöver hjälp, för hissen är minimal och vi bor på femte våningen.

Frodo!

...verkar ha rakat fötterna, för en gångs skull.



Homer and his guide

Wednesday, January 14, 2009

Irriterande att tänka på Kleerup och grammisgalan. Jag vet att jag inte borde ödsla energi, men ändå.

Det här är det värsta: att många verkar tro att grammisgalan är någon slags underavdelning till en myndighet eller liknande eftersom de tycker att det var dåligt polisen inte hade samarbetat bättre med organisatörerna. Detta späs på av att tidningar gör intervjuer med TV4 och Ifpi och låter dom kommentera ingripandet med "att det kunde gjorts smidigare". Det verkar också finnas många i den så kallade allmänna opinionen som tycker att det var taskigt mot polisen att inte låta Kleerup knarka i fred när han hade fått ett pris. Som att högtidligare tillfällen gav diplomatisk immunitet.

Stör mig även på artister som ska gå ut och backa upp honom, såg till exempel Ternheim på Nyhetsmorgon, som tyckte att det var dåligt gjort eftersom "han har blivit inbjuden för att ta emot ett pris". Men det är ju inte polisen som har bjudit in honom?

När polisen inte ingriper mot kändisar brukar det också kritiseras och det med rätta. Det känns som att många köper Kleerups försvar, att man måste knarka för att göra musik, och det är ju så skämmigt. Kanske ännu mer för folk som inte knarkar själv men ändå tycker att det "hör till".

Jag älskar jantelagen, det är det bästa någonsin.

Saturday, January 10, 2009

Jenny har fixat ett jobb åt mig! Jag ska skriva frågor till ett frågeprogram. Det ska bli skitkul, jag är ju vetgirig och så. Gick väldigt snabbt, var dit igår och pratade, fick besked idag och börjar på måndag.

Detta medför att jag har en biljett till Göteborg imorgon som jag inte kan använda. Halv sex med x2000, första klass. Bästa komfort. Tänkte sälja den för 200. Kom igen!

Wednesday, January 07, 2009

Pratade med Hyresrättskvinna. Hon tyckte också att det lät tokigt. Men vad ska jag göra med den infon nu egentligen? Skiten står där den står.

Blev lite röksugen så fort jag närmade mig stockholm. Inte så sugen på cigg egentligen, utan mer på idén av att röka. Det passar rätt bra att göra det i sthlm. Speciellt när man är fattig musiker/journalist, bor i andrahand på söder och blir lite småknullad. Om Anna lämnade mig så skulle jag vara ett snäpp från att vara Jack. Eller Erik Hörstadius kanske.Beroende på hur generös man vill vara mot sig själv.

Tidigare idag, stod jag och väntade på Nygård, med två stora väskor på slussen, då kändes det som att jag var tjugotre och allt var spännande. Eller det kändes inte så, men jag kunde leva mig in lite i hur det hade känts. Stockholm har ju lite av en laddning som Göteborg saknar för mig. Stockholm var ju det första jag såg av den större världen och har fortfarande någon slags förväntning inbyggd, trots att jag bara har blivit besviken hittills.

Nu ska jag träffa Nygård, det brukar inte göra mig besviken!
Okej, nu är man i sthlm då!

Fin dag och allt men kan inte släppa ilskan mot vår hyresvärd, eller vad man ska kalla det. Det känns mer som en inneboende eftersom hon inte har flyttat ut sina grejer. Hon la in en brasklapp för att hon inte hade hunnit göra en fullständig städning. I praktiken innebar det att hon inte städade alls, plus lämnade kvar halva hennes bohag i lägenheten. Vi betalar sthlmstull så klart (det så kallade möbelpåslaget) för två små bord och hennes hyllor, som vi dock inte kan utnyttja eftersom hon inte tömt dom. Egentligen borde väl hon dra av från hyran eftersom hon använder det som förråd.

När vi mailade henne om detta svarade hon med argumentet "det är ändå en bra hyra för att vara sthlm, jag kan hitta någon annan som vill ha den, så det är bara att packa om ni inte trivs". Är väldigt orolig för att hur vi ska få plats. Lägenheten är nästan fylld och vi har inte tagit hit våra grejer än.

Jag hade svurit på att inte låta mentaliteten komma innanför skinnet på mig, men det är ju rätt svårt. Anna vill helst att vi bara ska ta skiten och gå vidare, vilket är en rimlig grej att göra utifrån sitt välmående. Men för det första så är jag inte riktigt typen som kan glömma en oförrätt och för det andra så känns det fel att anpassa sig till en kultur som varken har stöd av lag eller allmän moral.

Pratade med en tjej uppe i Östersund som själv hyr ut med tillägg på hyran. Jag kan inte förstå det. För mig är det viktigt att ha någon slags etisk linje. Om man i ett läge tycker att det är okej att utnyttja ett övertag, varför ska man då inte göra det i alla lägen? Att tjäna pengar på en hyresrätt måste också vara den lägsta formen av kapitalism, då kan man inte ens luta sig mot argumentet att man har tagit en risk när man placerade sitt kapital.

Det värsta är att alla hänvisar till att "alla andra gör det". Det argumentet godkänns ju inte ens för barn, varför ska det då gälla för vuxna?