Thursday, December 10, 2009

Det bästa med julen är att det är jul.

Det sämsta med julen är alla kåserier om hur stressigt det är i juletid och hur less man är på julen i mellandagarna. "Men så sitter man där framför Kalle och käkar knäck ändå..." Ja men även om det är så är det ingen stor tanke som måste ta plats om och om igen. Det finns en gräns mellan allmänmänskligt och banalt och meningslöst som många inte förstå. Är du bättre då, Mörn? Ja det är jag, jag är fan köng.

Det här fick mig att tänka på lokaltidningar, eftersom sådana här krönikor frodas där (inte för att de inte förekommer i DN, men då slänger man väl in ett "dubstep" eller något annat hittepå så det ska kännas lite mer city). Så här var tanken: tänk när man var ung och bodde i Jämtland, då tyckte man att ÖP Freda´ var rätt tufft ändå. Det är en ganska svindlande tanke. Men det stora svindlet är att jag fortfarande kan bli nervös av människor som anses häftiga! Vad är det för fjanteri i min ålder? Jag är gärna skrämd inför människor som är smarta eller roliga, men inte inför folk som är skickliga på att anpassa sig till gängse normer. Vad är det att vara stolt över liksom? Det här är min stora skam och mitt stora misslyckande som människa. Jag skriver det här för en del i processen att bli hel.

Aporpå hittepå: tror ni att någon riktig människa under det här decenniet verkligen använde ordet baleariskt?
- Jaha, har ni startat band? Hur låter ni då?
- Eh, det är skitsvårt att placera in det i en fack...
- Ja, jag fattar. Men om du måste, vad är närmast, är det typ pop eller?
- Om man ska hårddra det så är det väl rätt så baleariskt.
- Aha, baleariskt! Då fattar jag!
Lä ju!

Monday, November 23, 2009

Läste om Katarina Wennstams nya bok i Filter. Den ska handla om ett manligt svin till skådespelare. Det gillar jag såklart. Men i intervjun var det med ett citat som visar på ett sätt att argumentera som jag tycker mig se rätt ofta. Jag tog hennes pratminus nu eftersom det fanns framför näsan, men bara därför, det är ingen diss av Wennstam.
Att vi har så många kvinnofridsbrott säger något om ett samhälle som kallare sig ett var världens mest jämställda. Visst, vi stenar inte kvinnor till döds, med det är fortfarande en massa kvinnor som våldtas och mördas i Sverige.

Det här argumentet är väldigt vanligt när det handlar om nationellt självrannsakande.Först utgår det från en uppfattning om att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Att säga "kallar sig" är bra, det triggar våran nationella skam "vi svenskar tror ju att vi är så bra". I nästa led ställs det mot en väldigt tillspetsad fördom om de andra, de som stenar kvinnor. Vilket får oss att skämma för vår trångsynthet. I sista ledet konstateras att även om förtrycket ser annorlunda ut i Sverige så mördas och våldtas kvinnor även här. Vilket såklart stämmer och är viktigt att ta upp.

Men argumentationen är ändå fel och lite feg då den stödjer sig så mycket på guilt by association. Att vi i Sverige kallar oss för ett av världens mest jämställda länder är ju en relativ utsaga. Det betyder inte att vi är helst jämställda, bara att om vi jämför med andra länder så finns det de som är ännu värre. Så att konstatera att det finns förtryck i Sverige står inte i kontrast till tanken om att vi är ett att världens mest jämställda land. För att ta ett annat exempel: i Sverige finns det både rika industripampar och fattiga hemlösa. Ändå är vi ett land med mindre klassklyftor än USA.

Men det här handlar bara om retorik. Jag är lite nyfiken på om Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Jag tror ju det, men har ingen hårdfakta att stödja mig mot. Kan bara inte minnas att jag besökt ett land, vare sig på riktigt eller genom kulturupplevelser, som varit mindre sexistiskt. Berätta lite för mig ni som har fakta på hand!

Wednesday, November 18, 2009

Hittat på underläkare.se. Ämnet var ingångslön som läkare. Någon sa att den låg på 37000, var på den här "Allsvensken" svarade:

Mein Gott!
Det är sanslöst vilka pisslöner man har hemma i Svedala, inte minst med tanke på hur sanslöst mycket skatt man betalar i kombination med att det stora flertalet också sitter på studielån på dryga kvartsmiljonen.

Flertalet av mina vänner arbetar inom bank-/finansbranschern
och vid en snabb jämförelse av arbetsbörda och ansvar så kan man ju bara gråta över hur pissigt betalt läkarjobbet numera är. Iofs så brukar vännerna bjuda på drickat när vi är ute; jag är ju fattigdoktorn.
OBS att detta enkom gäller de som arbetar i Sthlm, de som arbetar i London och NYC spelar i en helt annan liga, vilket dock är förståeligt då de inte bor i ett socialistiskt land. En del av polarna t.o.m. skäms över att de tjänar som de gör, men inte fan skulle de klaga till arbetsgivaren.

Summa summarum; Läkarförbundet suger! Istället för att vara ett "fack" som värnar om sina medlemmar så vurmar de för en massa socialistiska ideér om samhällsansvar och annan dynga. Vi ligger som vi bäddat för oss.


PS Att man är läkare impar inte ens på tjejer numera, tja utom kanske på IWT* brudar, so inte vet bättre, men dem vill man ju näppeligen att ha med att göra.

*International White Trash


Verkligheten överträffar satiren. Hoppas jag inte träffar honom i min karriär som sjuk bidragstagare. Tror inte han skulle ha problem med att "råka" felbehandla mig om han visste att jag omfamnade vänsterextremistiska idéer som samhällsansvar och medmänsklighet.

Monday, November 09, 2009

Jag tycker att nöjesredaktioner på olika tidningar i Sverige kan ta och skämmas lite. varenda artikel jag sett om Amanda Jensen ska det nämnas att hon är ihop med Dennis Lyxzen, i Metro gick det till Carla Bruni-nivåer när intervjun kom att handla om varför hon inte ville prata om vem hon var ihop med. Jag har sökt på lite Lyxzen tidningsklipp nu för att kolla så jag inte hade fått det helt om bakfoten, men det hade jag ju så klart inte. Hon var helt frånvarande i artiklarna om honom. Trots att hon egentligen är ett större namn, om än inte lika värdeladdat.

Apropå det jag skrev om lite tidigare, Jöbacks indieskiva och så vidare, så tycker jag att det är helt okej att avfärda henne helt och hållet för Idol-grejen. Det säger ju rätt mycket om omdömet hos en artist. Men att ta döma henne utefter hennes kille är inte okej, oavsett om det är en tillgång eller en belastning. Skärp er.

Jag har börjat skriva att grejer "inte är okej". Kommer från att jag började dryga mig med lillasyrran, som ett tag sa det i varannan mening. Det är fan inte okej.
Händer ju inte så mycket nu förutom ryggens olika nyanser av jävulskap. Hade bestämt mig för att ta itu med skiten idag och ringa runt och kräva en tid hos någon läkare. Men eftersom rädslan för svinisen har slagit ut vården helt så blev det inte så mycket tillfällen till att gorma och bete sig. Får vänta en vecka, sedan blir det väl den sedvanliga remissvalsen i några veckor till. Ska göra slut med min gamla sjukgymnast också, verkar inte bli så svårt. Efter hennes "hör av dig när du inte har ont" så hörde jag ändå av mig till hennes röstbrevlåda och berättade att det gjorde mer ont. Sedan dess har hon inte ringt upp. Hon kanske tyckte jag var dum som inte fattade instruktioner.

Det har gått bra att göra låtar på slutet, men jag tror att det blir värre av att spela gitarr så jag ska nog sluta med det också. Är lite inne på att det handlar om att göra bot inför gud, han slog ju ut nerven för gitarrspelandet i somras. Men jag lärde mig nog inte något av det. Nu tar han både bort basketen, det jag gillar mest, och gitarren, det enda jag är bra på.

Tuesday, November 03, 2009

Jag har gått från fascinerad till irriterad över Peter Jöbacks indieprojekt. När han efter Laakso-duetten sa att han inte visste om han var indie eller mainstream var det mest underhållande i sin dumhet, men nu har han tappat det helt och börjat jämföra sig själv med Rufus Wainwright.

Jag har förstått att många tycker att det är fantastiskt när mainstreamartister gör sin spirituella resa och börjar att branda sig som konstnärer istället för dansande björnar men jag tycker inte vi ska gå på den där luringen. Att låta rika musikalartister leka konstnärer är lika osmakligt som att se en vit man sjunga om Babylon. Nu tänker ni "Jöback, inte kommer jag någonsin tycka att han är äkta och tuff". Precis så tänkte ni om Robyn! (Här kommer konspirationsmusiken in när den här bloggen blir film).

IF YOU TOLERATE THIS THEN HAN DEN RÖDKRULLIGA FRÅN IDOL WILL BE NEXT

Thursday, October 08, 2009

Länge sedan jag bloggade. Jag bloggar lite i huvudet ibland när jag ska sova, men jag ids aldrig skriva ner det. Det som känns mest aktuellt just nu är att gnälla över att jag har haft ont i rygga i fyra veckor snart. Men det känns som att det går lika bra att byta ut "knä" mot "rygg" och läsa tidigare poster om det. Var i alla fall till en sjukgymnast som kändes rätt okej. Hon var rätt mycket för att lägga sig ovanpå mig och trycka tills det gjorde ont. Det kändes märkligt. En skäms ju ner en måste uppträda i bara mässingen också. Kändes bättre där, men vet inte om det gör det nu.

Har sökt lite jobb, känns bra att jag har tagit mig för det eftersom det är i det särklass värsta jag vet. Skulle hellre operera knät en gång till om jag slapp skiten. Alltså sökandet, jobb i sig känner jag igen aversion mot. Annars rullar minimum-kassan in som den ska. Det går bra att skriva låtar. Svårigheten att skriva texter har släppt sedan jag bakar in ett djur i varje låt. Oftast är de helt överflödiga, men de lättar upp på något sätt. Rätt många handlar om död och förgänglighet, då kan det vara skönt att skriva in en liten räv så att det inte ska kännas så hemskt.

Anna råkade trampa på min gitarr så att huvvet sprack för tredje gången. Den får nog pensioneras nu. Skulle kosta 2500 att laga. Ja, det var lite lustigt att hon klev på den. Hon var väl less på oväsenet! Ha ha, va mycke humor det finns i ett förhållande. Ja jävlar. Det positiva är att jag får köpa en ny gitarr. Det negativa är att det kommer att kosta en månadslön av att ligga skattebetalare till last.

Avslutar med något positivt: jag har hittat ett gäng att spela korpenbasket med. Basket är det roligaste jag vet. Kan ju inte spela nu för ryggen, men ändå.

Monday, September 07, 2009

En retorisk knep som verkar ha blivit väldigt vanligt i kulturdebatter nu för tiden är efterledet -hatet. När de tjafsade om positioner angående von Trier filmen så var han (och hans försvarare, antar jag) kvinnohatare, istället för sexist eller gubbtjyv. När folk tycker att hon Odell får ta och skärpa (bälta) till sig så är de konsthatare. Jag är inte en man av små ord, men tycker ändå att det här börjar kännas lite fånigt.

Trixet i det hela är nog att genom att brännmärka något som något väldigt osympatiskt, till exempel att hata alla kvinnor som finns, så flyttar man diskussionen från sakfrågan. Istället handlar det om att se upp för att hamna i läger som konst- och kvinnohatarna. Eftersom ordet är så laddat i sig själv så vill inte folk ifrågasätta vad det betyder utan lägger istället fokus på att försvara sig. Och varför ska man försvara sig om man inte känner sig lite skyldig? Ingen rök utan eld.

Historiska retoriksläktingar är till exempel den amerikanska söderns niggerlover, vänsterns fascist eller nittiotalets -rasism ("det är ju djurrasism!" till exempel).

Friday, September 04, 2009

Det här är kanske inaktuellt nu, men skit samma. Temat är odödligt.

Man kan se på Robyns val av Dr. Alban som gästartist på två sätt:
1) Dr. Alban är kult, så jävla roligt att dansa till, nu är det verkligen fest, humöret är på topp.
2) Dr. Alban är en artist som inte har fått den uppskattning han förtjänar.
Oavsett vilken förklaring man väljer, står man och skrattar och klappar händerna framför det där spektaklet är man dum i skallen.

Överlag är det här med kalkylerat oväntade gästartister ganska tröttsamt. Som att Fibes, Oh Fibes har med sig Björn "Sveriges bästa rockröst" Skifs på en låt nu. Men väntat oväntade covers är nästan ännu värre. Det verkar finnas ett helt bottenlöst stort behov av att höra radio rix-låtar i singer songwriter-versioner. "Tänk vilken LÅT egentligen". Anledningen till att folk bli helt tokiga så fort någon nisse kör en 50 Cent låt på piano är ju bara att de har hört den förut. Skulle Anna Ternheim göra barapapapapapapa-låten i en stillsam version skulle ju folk börja lipa som om det vore Broder Daniels sista spelning igen.

Thursday, August 13, 2009



Jaha, en fantastisk semester hade vi. Men nu går man sin lilla höst till mötes. Ser ni symboliken i bilden? Förutom att jag går ner till ett grönskande semesterparadis då.

Vet inte om jag orkar skriva något, det mesta är som vanligt. Jag har det rätt bra av uppenbara anledningar och rätt dåligt av oklara anledningar. Eller vissa anledningar är inte så oklara, hade man en tydligare funktion i samhällsbygget kanske allt vore en lustiger dans. Äh, skoja bara. Behöver pengar och rimlig berömmelse.

Friday, July 17, 2009

Hoppas inte symptomen för svininfluensa är tröttma, för i så fall är jag drabbad. Man bara sover och sover och sover, men kommer aldrig till dörren. Skum känsla, ni vet, när man vaknar upp och känner sig så trött att man inte vet om det är jobbigast att gå upp eller att försöka somna om.

Tuesday, July 14, 2009

Uppdatering

Svårt att toppa den lustiga satiren jag bjöd på för typ en månad sen, så istället bjuder jag på en uppdatering av mitt liv och leverne.

Börjar med levernet: Anna har stämplat ut från kommun och semesterkänslan smittar av sig för mig, även om jag kryssar "arbetslös" på kassakorten. Smygstartade redan för någon vecka sedan med la dolce vita då jag och Jenny åkte och gick mellan olika badställen och tjafsade och skrattade om olika saker. Sen har Lymer varit här och haft lite kreativ verkstad. Jag har varit till Barkaby igen och köpt lite grejer. Jag har flyttat in syrran i hennes ägda lägenhet i Aspudden. Föräldrarna har varit här. Jag fick hjälp av pappa att hämt ett kolossalt tjänstemannaskrivbord anno sent sjuttio som jag köpte för femti spänn. Jag köpte ett billigt cd-ställ som jag snickrade om till två små hyllor som jag använde till att baxa upp min gamla skrivbordsskiv uppepå. Så nu har jag en mäktig arbetsplats där alla nördprylar får plats och mina armar inte värker av.

Jag och Anna har bokat resa till Ischia. Jag ska få se Pompeji igen, hurra! Sist var jag tio år och brände sönder mig i solen. Den här gången ska jag smörja in mig noggrannare. Jag har spelat basket och kommer att få göra det igen. True Blood har börjat igen. Har haft roligt med musiken, kul att göra låtar, kul att spela gitarr.

Livet: som ni märker är det många bra grejer nu. Dock är jag ju fortfarande lite cp i huvudet så man går väl omkring och ojar sig och är rastis som vanligt. Men på det hela skulle jag ge livet 7/10 nu, vilket ändå måste anses som väldigt bra!

Wednesday, June 24, 2009

Satir

Från DN På stan:
I en tv-reklam beskriver toalettpapperstillverkaren Lambi sin ”limited collection” som ”trendig”. Det betyder alltså att mitt vanliga är otrendigt. Wow. Snacka om pinsamt om nån skulle komma in när jag, ni vet, och se mig använda otrendigt dasspapper. Då skulle det bara vara att spola ner hela varumärket Erik Gripenholm. Förresten – vilket är det trendigaste fotsvampmedlet? Och de hippaste topsen? Vilka ögondroppar har ”mest designad” flaska? Ja, nu börjar det faktiskt gå för långt med dumheter i begränsad upplaga.

Apropå det, Dn På Stan, vilka är de trendigaste kläderna/vinerna/klubbarna just nu? Pinigt om man inte har rätt weekend-bag eller går på "events" sponsrade av någon limiterad spritsort! Som ni märker vänder jag på steken här. Kom hit där jag står, kolla på det från ett nytt perspektiv! Visst är det tokigt ändå, man måste skratta lite. Satir.

Kunde ju gjort humor av dubbelbetydelsen av skitnödigt och dn på stan/toapapper, men man är ju så jävla subtil.

Tuesday, June 23, 2009

Ringde alfa-kassan och frågade hur de ser på stim-pengar, om måste ostämpla några dagar för att inte komma upp på en normal levnadsstandard. Han jag pratade med hade ingen aning och bad mig att skicka ett brev (alltså inte e-mail, dom jobbar inte med det) för att få svar av en handläggare. Beräknad handläggningstid är elva veckor (kanske för att de inte har börjat använda sig av internet än) men jag vill veta nu. Någon som vet eller vill gissa? Stimpengar släpar efter ett år, så man tycker väl att det borde angå alfa-kassan lika mycket som en lön jag fick förra året egentligen.

Blir lite tokig av att inte bli klok på detta. Kafkaartat skulle man kunna säga om man hade läst Kafka men det har jag inte.

Monday, June 22, 2009

Jag tycker ändå att man kan prata om guilty pleasures (även om det alltid är töntigt att använda engelska utryck, skammens njutning låter ju mycket bättre) med då ska det vara relevant. Pratade med David om detta. Han hade en skamnjutning som var så skamlig att jag inte ens vill skriva den här.

En skamnjutning får inte vara (1) kitsch, då går den ju in i humornjutningen. Den får inte heller vara (2) nostalgiskt, som Roxette till exempel. Och (3) den får inte ha nämnts som en positiv skamnjutning i någon form av media eller ha spelats på uteställen. Skamnjutningen ska vara så skamsen att du knappt kan berätta den för dina närmsta vänner. Men framförallt måste du ju skämmas, annars är det ju ingen skamnjutning. Används den som ett sätt att kokettera med din öppenhet och förmåga att hoppa mellan högt och lågt ska du skämmas av andra anledningar.

Sunday, June 21, 2009


När jag lämnade Umeå hade jag inte bara med mig en skiva i bagaget utan även en oväntad sympati för staden. Och ett nummer av Filter, Re:Public Service och Det grymma svärdet vardera. Filter var skitbra, vilken tidning. Re:Public var en besvikelse som vanligt. För dåligt skriven och för hetsig i tyckandet på något sätt. Synd när det ofta är intressanta ämnen och kunnigt folk som skriver om det. Det grymma svärdet har jag bara börjat läsa, men känns rätt bra.

Men Umeå i alla fall. Det är ju verkligen en ful och trist stad, ur ett arkitektonisk perspektiv (om en får uttala sig om sånt en inte vet nåe om egentligen) och ur ett allmänmänskligt perspektiv. Men en härlig atmosfär på något sätt. Jag gillar att det finne en hyfsat stor stad i norrland som kan erbjuda lite förströelse i form av spelningar och skörlevnad. Men som saknar de större städernas fräckhet och självgodhet. Man kan tycka att det är löjligt att vilja "bo i norrland", men egentligen är det väl inte löjligare än att vilja bo någon annanstans.

Man kan alltid göra vad man vill av sig själv i förhållande till var man bor. Definiera sig mot eller med. Men det känns som att i sthlm måste man betala så dyrt (alltså rent bokstavligt) för att positionera sig som en sur jävel från Östersund. Då kan jag lika gärna sitta i en norrländsk stad och sura på distans.

Apropå det ofräcka i Umeå, det är ju en lite obrydd stämning där. De roligaste kläderna jag såg: en fjortonåring tjej med tuggummi och "men vadårå"-utseende bar en tischa med enormt tryck som läste "SO WHAT?" Kongenialt med hennes uppenbarelse. En tjock nörd med hårdrocksattribut kom ut med sin matchande flickvän från en pizzeria med en t-shirt med texten: "I logged out for this?" Svar på tal liksom. Man ger honom en lite småföraktfull min och kan bara hålla med tröjans andemening, varför ska han bry sig om att gå ut när han inte möts med tillbörlig respekt. Men det kan även tolkas som att alla runt honom är idioter jämfört med trollen och orcherna i WoW. Den tredje var en vegantjej i Ålidhem med gråsvarta tajtslappa jeans som bar en ica-kasse på huvudet. Då är man väldigt obrydd om rådande ideal.

Sunday, June 07, 2009

Hepp! va man va pepp.

Ska bli så jävulskt kul att spela in en skiva, som Jenny (Umeå) skulle ha sagt. Och roligt att undersöka Umebornas speciella lynne. Jenny blir väldigt arg när man pratar om att de skiljer sig rätt markant från resten av norrland. Det är ju väldigt vanskligt att prata om ett norrländskt lynne, men jag och Nygård (Kiruna) har konstaterat att vi har mycket lättare att relatera till varandra än vad vi båda har till Umebor. De är så positiva och käcka där. Tror på förändring och att nå varandra som människor.

Hanet har skrivit om det här förut på skunken. Det är bra att vi håller med varandra. Kommer att vara bra för undersökningen och gemenskapen.

Tappade lite lusten till att spela in när jag lyssnade på den nya BQ-låten, Millions. Lät ju som Lykke Li, fast bra. Lät som modernt, fast bra. Vår skiva kommer nog inte vara så spännande vilket gjorde mig lite nedstämd ett tag. Men sedan hörde jag Sparkys Dream med Teenage Fanclub och Feel The Pain med Dino. Jr. på radion, tätt efter varandra och såg det som ett tecken. Kött och potatis har också sin givna plats på (skiv)tallriken, det kan inte bara vara quiona och annat nytt som ser ut som ris.

Prolog. Har jag bloggat om min ulinarisnerv? Som kunde sätta stopp för mitt jinglande, min uppgift på jorden? Det är nerv som går från armbåge till lillfinger som kukade ur och gjorde att mitt fingret stumt och bedövat. Fick det förra veckan och har varit orolig för att det ska sätta käppar i hjulen inför inspelningen.
Epilog. Det har blivit mycket bättre.

Summer of mörn?

Friday, June 05, 2009

Tror att jag har blivit gammal i huvudet och inte bara kroppen: jag kände genuin ilska över att de spelar Eminem under frukosttid. Jag vill inte höra om hans sexuella preferenser mitt mogronmaten. Okej, om det var lite maskerat i en sångmelodi, men att höra ett gäng vuxna män i mjubyxor skrika ass och fuck i örat är rent ut sagt äckligt. Det kan man väl respektera på samma sätt som att man inte bör sitta och prata om det intima högt på bussen.

Dessutom tycker jag faktiskt inte att han verkar ha en trevlig syn på relationer, han framstår som lite dominant när han pratar om att han vill ha en tjej som gör vad han säger. Otrevliga låtar kan köras kvällstid, när barn och vi med svaga nerver har gått och lagt sig.

Apropå musik så blev jag lite förvånad över att Frida Hyvönens senaste, som jag tyckte var riktigt bra när den kom, är i princip olyssningsbar idag. Man tänker att pianobaserad musik borde stå emot tidens tand rätt bra. Piano = klassiskt. Det kanske har med texterna att göra.

Däremot verkar jag inte bli less på att lyssna på Amy Winehouse. Det tycker jag är märkligt själv.

Monday, June 01, 2009

Igår åt jag vegankycklingklubba! Gott och ganska naturtroget tyckte jag. Men det var länge sedan jag åt den riktiga dealen iofs. Köpte det i den här affären som jag och Jenna gick förbi av en slump. Roligt var det, de spelade Belle and Sebastian och annat gött.

När jag länkade till en affär kände jag mig lite som en modebloggare. Det får mig sökt att tänka på en av mina största irritationsmoment i livet: folk som älskar Ben & Jerrys. Det kan användas som ett schablontest för att se om man är lite svagbegåvad. För det första så startades hypen av Ebba von Sydow och hennes följe av femtonåriga modebloggare. Det räcker för att skita i det.

För det andra så bygger deras hype till den absolut största delen på att det är ett amerikanskt varumärke. Ger en bra anledning att säga "när jag är i N.Y. så käkar jag alltid B&J. Det är ju skandal att det inte finns i Sverige." Inte nu längre då, nu kan man klaga över att vi inte har Starbucks eller något annat skit.

För det tredje så verkar människor gå på deras "två lurviga tjockisar som bara vill väl"-grej. Att de har en dag om året då de delar ut gratis glass gör att folk inte drar sig för att likna dem vid Läkare utan gräner eller Röda korset.

För det fjärde så är det bara vanlig glass, fast med gassa kakor och godis i. Kör en bigpack med en rulltårta och lite thélyx i en mixer så får ni samma resultat skulle jag tro.
Jag har inte det minsta politikerförakt, tvärtom har jag lite förakt inför politikerförakt. Jag tror inte att det finns fler korrumperade pampar inom politikerskrået mot finansvärlden, byggbranschen, tidningsvärlden eller var som helst. Att Wanja Lundby-Wedin (som jag däremot hatar av politiska orsaker bör tilläggas) tar med sin make på bju-semester kan jag inte uppröras så mycket över. Det är väl inte så mycket värre än att vi har tagit med värdelösa kompisar på Hultsfred som "roddare". För att jag inte kommer på ett bättre exempel.

Däremot mår jag väldigt dåligt över reklamen på Spotify inför EU-valet. Det värsta är att jag måste erkänna att sossarna gör bättre ifrån sig där en miljöparitet. Sahlin pratar om ungdomsarbetslöshet. Finns en lite gnutta populism där, eftersom de säkert tänker att spotify är en viktig kanal för att nå ungdomar. Men ändå, det är ju en riktigt, viktig fråga. Miljöpartiet förvänatar jag mig något mer av, kanske något om miljön kanske. Istället läser Wetterstand upp ett pinsamt statement om att "jag vill inte veta vilken musik du lyssnar på. Jag vill inte veta vilka böcker eller tidningar du läser." och så vidare. För det första kanske de inte borde lägga reklampengar på Spotify då, eftersom de loggar all musik man lyssnar på. Men det är en petitess. Det jag irriterar mig på är att de sänker sig ner till en så låg, populistisk nivå.

Det finns givetvis problem med övervakning. Om de hade handlat om övervakning av politiska meningsmotståndare som vi har haft en sorglig historia av i Sverige hade det varit en sak. Men att slåss för ungdomars rätt att vara anonyma på nätet (vilket jag ändå tycker är rätt) är en jävla skitsak i ett större perspektiv.

Wednesday, May 27, 2009

Jag vet inte om jag lär som jag lever eller lever som jag lär, men nu har jag i alla fall skrivit in mig på arbetsförnedringen. Broschyrerna med glada tillrop i tog skruv som brukligt: jag kände en instinktiv motvilja till allt vad arbete hette. Märkligt. Det känns lite deppigt att låta firman vila. Inte för att jag är ett fan av entreprenörskap eller för att det är lönsamt på något sätt - tvärtom enskilda näringsidkare är det nya knasproletariatet. Men det har varit lite fint för identiteten på något sätt. Eller borde vara det. Jag har även haft någon konstig stolthet i att jag inte ligger samhället till last. Men jag har tänkt om där (om jag inte har ändrat tänkandet efter levandet som sagt). Jag vet inte varför jag borde ha dåligt samvete mot samhället. Jag har ju inte knarkat mig ner i misär, har ju försökt utbilda mig och så där. Dessutom visat framfötterna och hittat min egen lilla väg som är så populärt nu för tiden. Att få arbetslösa att satsa på eget företagande är en så win/win för samhället: de behöver inte betala a-kassa, inte soc, inga pensionspengar. Ser bra ut på statistiken också. Blir irriterad på att man köpt den där skiten.

Det roliga är att när jag räknade på hur mycket alfa-kassan kommer att ge så är det ganska precis min önskan lite längre ner här på bloggen, 7000. Handläggningstiden är beräknad på 11 veckor, så den som lever får se. Om inget mer lukrativt dyker upp så känns det rätt okej. Har fått en idé till en roman jag ska skriva. Eller novell kanske, känns lite lagom att börja så. Annars kan jag ju bara fortsätta att göra hits och skita i om det bär sig ekonomiskt eller inte.

Det finns så mycket att säga om hur jävla lurad man blir så fort man skaffar f-skattesedel men jag orkar inte. Tagg: Konspirationsteori.

Tuesday, May 26, 2009

5.5 Har du, någon i din familj eller annan tidigare fått
arbetslöshetsersättning då företaget varit vilande? Nej Ja
5.6 Har verksamheten bedrivits säsongsmässigt? Nej Ja
Om ja, ange under vilken period verksamheten bedrivits
5.7 Finns det djur eller växter i företaget? Nej Ja

Monday, May 25, 2009

Fan, kom på att när jag lämnade Uppsala så tänkte jag nog att det skulle kunna bli folk av mig med. Innan hade jag inte så högflygande planer. Jag har inte tänkt så mycket på att jag faktiskt är ett misslyckat samhälleligt projekt. Vad man i folkmun brukar referera till som "patetisk". Nu ska jag undersöka om det finns några möjligheter att ligga samhället till last genom a-kassa, något jag tidigare aldrig har gjort. Ska jag ändå mötas av stilla förakt av min omgivning så borde jag ändå ta betalt för det. Pris just nu: mot alfa-kassa så tar jag emot både spott och spe, för såväl mina ambitioner som kulturarbetare såsom mina misslyckanden som löntagare. Vad ligger notan på? Jag vet inte. 7000 / månaden kanske. Slår man ut det på nio miljoner är det ändå rätt lite.

Saturday, May 23, 2009

Två bra grejer

Studio för ny-sibiria är bokad och ett handslag från vår skivboss är framtvingat. Känns fantastiskt roligt.

Det börjar ljusna för oss på lägenhetsbytarfronten. Vi har två möjliga lägenheter nu på gång. En är en etta som är lite härligare och en är en två som är lite mer tvåa. Men de är lika stora. Har varit lite smått besatt av att bygga ett sovloft så att vi kan ta ettan. Får veta senare idag om det blir av med lägenheten.

Monday, May 18, 2009

Orkar inte ens ha roligt så jag lyssnar på P3 Svea istället. Pauline, fan vad hon är kass. Hörde en låt alldeles nyss som lät som Pontare Jr. Sen Lorentz/M. Sakarias, också onödigt och pinsamt. Nu Those Dancing Days, något av ett luftslott om man ska vara ärlig. Skoja bara, alla de där artisterna är skitbra. Men jag är rädd för starka kvinnor.

Idag har jag reservnamnsdag, mitt andranamn Erik. Mamma gratulerade genom att ringa och berätta att hon var orolig över vad jag skulle göra med mitt liv. Hon gav mig en liten heads-up om att Anna kanske kommer att lämna mig om jag inte skaffar ett riktigt jobb. Men det var ändå ett samtal som inte kändes värst jobbigt, blev inte irriterad alls. Det var trevligt.

Oj jävlar nu kommer Ralf från Mustach och spänner sina tribals i örat på mig! Starka män är jag också rädd för. Fy fan, vad låten (Double Nature-ah) är irriterande. Låter ju som Bullet med Infinite Mass som också är en skitlåt utan motstycke.

Mörn läser en bok nu: Aldrig fucka upp. Riktigt dåligt språk. Meningarna: korta. Det enda skiljetecknet som används är kolon och punkt. Det förra används väldigt flititgt. Men samtidigt: spännande. Å andra sidan: väldigt övertdyligt redovisande av karaktärernas känslor och åsikter. Hela tiden. Mörn tänker: sabbar lite.

Miss Li borde inte ge sig på att skriva om psykisk ohälsa utan hålla sig till nycirkusen.

Saturday, May 16, 2009

Har nyss importerat nya Bat For Lashes som Anna köpt. Så vi lyssnar sedan på en ny skiva tillsammans på en lördagkväll. Som bak i tid! Däremot gjorde vi en kompromiss med våra gamla själv och gav oss själv rätt att hoppa över låtar som verkar sega, något som var en dödssynd när man var ung.

Nu kom det ett syntharpeggio som lät väldigt mycket The Knife. Översköljdes av ett starkt våg av avsmak inför det ljudet. Jag vet inte varför, The Knife har alltid varit ett band som är plus minus för mig. Plus för det är lite fina bitar, minus för att folk tar de på stort allvar. Av den enda anledning att de tror att man måste göra det. Jag känner så här: all konst ska tas på allvar av de som skapar den men inte den som njuter av den. Döden, sjukdomar, hjärtesorg, svartkontrakt, alternativmedicin. Det är saker man ska ta på allvar och frukta. Hela grejen med konst är att det är skoj och på lur. Jag har mycket större respekt för människor som gillar en "fin bit" än för folk som påstår att en artist har ett "intressant idébygge" eller liknande fjanterier.

Friday, May 15, 2009

Kom på en bra grej. Så fort jag känner att en jobbig tanke börjar gnaga sig fram från amygdala så visslar jag på baby elephant walk. Om jag fortfarande känner mig lite ledsen så bidrar det bara till en dissonans som ändå är rätt komisk.

Tyvärr funkar nog inte det här om man verkligen är skitledsen. Det är synd, det vore väldigt roligt att se någon lipa och vissla samtidigt.

Thursday, May 14, 2009

Idag var jag på Järnia och letade efter ett beslag till dörrhandtaget till balkongen. Vet inte om det är ett beslag jag letar efter, men det gav meningen en aura av insatthet. Medan jag väntade på en järngubbe så kollade jag lite på gräsklippare, blomspadar och annat villarelaterat. I ögonvrån stod en suit och gjorde samma sak. Kände en blandning av längtan och sorg när det slog mig att det aldrig kommer att bli mitt liv och, framförallt, när jag förstod att jag drömde om att köpa en stor spade för trehundra spänn på väg hem.
- Åh, inte en till spade, vi har ju så många, älskling.
- Ja men den här har aluminumskaft, mycket lättare att gräva då sa dom i butiken. Älskling.

Tänkte även på att det vore skönt om jag hade fixat en utbildning som kunde ge mig ett jobb på ett lite mer automatiserat vis. Att det inte behöver vara idol-juryn varenda gång man vill tjäna lite flis. Vi säger att jag läser till civilekonom med inriktning mot medelstora företag verksamma inom den nordiska marknaden. Sedan läser jag metro på min mobil med stor skärm som jag fick som en examenspresent av mina föräldrar. Där är ett medelstort företag som jobbar mycket mot den nordiska marknaden och dom behöver en civilekonom. Jag går dit, de frågar vad jag kan, jag svarar, vi har en match. Jag ser hel och ren ut och har inga psykoögon. Jag får jobbet och köper en spade på vägen hem. Jag behöver inte dansa en liten apdans eller visa teckningar jag gjorde när jag var barn eller motivera varför min person är en väldigt bra person.

Nu säger ni att det inte är så här, men i mitt huvud är det så. När jag nyligen hade läst filosofi så kunde jag termer som skulle kunna abstrahera resonemanget till något teoretisk och mer allmängiltigt. Men det kan jag inte nu.

Eftersom vi ändå lattjar så mycket med naturen, kan vi inte odla fram en björnsort som inte blir större än nallar och som inte har något rovdjurstänk? Lufsa omkring med en sådan där liten lirare och äta blåbär, det vore något det. Vore iofs ganska mäktigt att tämja en stor björn också. Man skulle aldrig behöva vara rädd för mördarhundar och deras mördarhussar.

Wednesday, May 13, 2009

Tänkte en tanke om Odell medan jag läste aftonbladet och märkte att den redan var formulerad:
Det ironiska är att man i hennes filmer snarare skymtar en psykvård som fungerar alldeles utmärkt. Ett samhälle som rycker ut när hon befinner sig på gränsen. Från medmänniskorna som engagerar sig i den trasiga människa de möter på Liljeholmsbron till polisen som utan märkbart övervåld stoppar in den sprattlande Odell i en polisbil. Läkaren är förstående och inkännande, tills hon fått klart för sig att det hela är en charad och skickar hem Odell, så hon inte behöver ta vårdens uppmärksamhet.

Måste vara väldigt frustrerande med välviljan. Att hata vården är en folksport som kanske gör sig bäst på kammaren. Jag tar inte bort frustrationen från någon som är sjuk på något sätt, framförallt om den också har blivit eller ansett sig kränkt av vårdpersonal. Men ibland kanske man måste reflektera över vems fel det är att man är sjuk. Jag vet inte om det alltid finns någon ansvarig. Lättare när allt var i guds händer kanske.

Orkar inte läsa så mycket mer om det här, men kan fortfarande inte förstå hur någon blir upprörd över att hon ska anmälas för de brott hon har begått. De har ju ingenting med konsten att göra. Lika lite som att Pete Dohertys knarkande borde vara lagligt, trots att det är en väsentlig del av hans konstnärskap. Om konsten ska erkännas ett värde som inte är beroende och baserat på lagar och konventioner, vilket många tycker är viktigt, så måste vi skilja på konstnären och konsten. Människan ska ställas inför rätta, inte konsten. Det tycker jag är en viktig princip. Konsekvensen av det blir även att konst inte kan vara en förmildrande omständighet, eftersom det inte ska ha någonting med lagar och konventioner att göra. Syftet spelar inte heller någon roll för om det är okej eller inte - accepterar vi det så sätter vi definitivt en moralisk tvångströja på konsten.

Friday, May 08, 2009

Den här Avner måste väl ändå vara nålen för Belfrage-ballongen? Som låtskrivare verkar han rätt bra. Men texterna. Carln jämför honom med Hjalmar Söderberg och Bret Easton Ellis, passande någon som har "en aversion mot ointelligent och intetsägande pop". Jag vet inte om Söderbergs plats skulle vara hotad av Avner i en eventuell litterär kanon.

jag kan inte se
jag kan inte le
i en hotfull tid
kan vi bara be
jag kan inte gå
varför är det så?
jag tänker bara på
att jag vill dig få
jag tänker på
en vacker dö
när ska det ske
vill inte leva
så bed för mig

Jag tänker på Kung Misär, för er som någon gång varit inne på avsomnade The Cricket. Han var ett troll iscensatt av Terry Ericsson, som hatade allt som inte var twee. CRB kanske är ett papperstroll i syfte att driva med vår pseudointellektuella tidsanda? Unga män med svårmod, som hellre bär en bok under armen än att läsa den och som utökar sitt ordförråd genom att läsa kurskataloger men inte tar någon kurs (därav det flitiga användandet av ordet estetik i fel sammanhang) börjar bli vår tids motsvarighet till whiggern. Bara yta, ingen substans.

Monday, May 04, 2009

Hittade en mammablogg som jag satt och skrattade åt. Som vanligt så handlade den om hur mycket mamman älska, hon skriver så, sina barn. Fick lite dåligt samvete, eftersom det är lite taskigt att driva med någon som verkar lite svagbegåvad och är jättestolt över att vara mamma. Det var lite dikter och funderingar om att om man inte är mamma så vet man inget om livet och så vidare. Det kanske är så, vad vet jag. Jag mysryser och läser längre ner. Kommer ett inlägg med rubriken "Hårda Skämt , Läs Om Ni Vill Men Klaga Inte". Tänkte att det inte kan vara så värst provocerande när det kommer från en närmast frälst mamma. Men det visar sig att det alla skämt har gemensamt, förutom sär skrivningar, är att de skojar om "negrer", som den här:
-Vad är de för likheter mellan McDonalds och en ner sparkad neger?
-Livet har sina goda stunder!

Går bak i tid och hittar, bland barnbilder, <3:n, självpoträtt och sandalinköp, hennes favvo med Ultima Thule och en hyllningslåt till Ian Stuart (från Skredriwer) framförd av Englands nazistiska motsvarighet till Linda Bengtzing, Saga. Om Ultima Thule i sig kanske mer är ett tecken på dålig smak än nazism kan inte det samma sägas om henne. Det är Blood and Honour rakt upp och ner.

Men det sjukaste kommer sen. Helt plötsligt dyker det upp en bild på Henrik Larsson och hennes son. "Min sons favorit" står det bredvid bilden hon själv tagit.
Fick ett mail av syrran här om dagen, om att rösta på Schyman inför EU-valet. Kan jag lätt tänka mig eftersom hon är mäktig. Men brevet var väldigt jobbigt att läsa. Det var undertecknat med Gudrun, men det kan inte ha varit hon som har skrivit det. Det börjar med det här citatet, väldigt abrupt, och har samma naiva ton rakt igenom. Om det här är FI:s officiella pressutskick så känns det som att de kommer få det rätt tufft.

Alla de här är inte utbytbara den 7 juni men vi kan faktiskt förändra. Det spelar roll vilka som finns med när problemen formuleras. Jag kan inte tro att rätten till abort, rätt till barnomsorg, förskola och äldreomsorg, frihet från patriarkalt våld eller delat ansvar för föräldraskapet är de här herrarnas prioriterade frågor. Däremot kan de en del om bilar och flygplan och tung miljöförstörande teknik och riskfylld finansiering.


För det första: det ger ett väldigt oseriöst intryck att börja en mening med "jag kan inte tro" och sedan bara ösa på med lösa generaliseringar. Tro kan man göra i kyrkan, i politiska sammanhang känns det ganska meningslöst att gissa.
För det andra: att herrarna som hon refererar till (jag vet inte vilka de är) kan mycket om tung miljöförstörande teknik och riskfylld finansiering är väl inte heller något negativt om man är folkvald för att ta beslut om dessa frågor. Själva kunskapen är inget negativt, om de är fans av miljöförstörande teknik är det nog värre.
För det trejde: känns väldigt förlegat att anta att kvinnor automatiskt intresserar sig för mjuka frågor, som gamla och barn, medan män gillar tung teknik och riskfylld finansiering. "Ni vet hur karlar ska hålla på." Det blir lite av en variant på klassikern "kvinnor startar inga krig" som är det mest idiotiska jag vet. Hade vi levat i ett matriarkat är det klart att de hade startat upp skiten. Ett bevis på att könsbetingade aktiviteter, som att misshandla någon, är en socialiseringsprocess och ingenting statiskt, är att tjejer nu har börjat slåss mycket mer.

Hursomhelst. Givetvis tror jag att det är skitbra om vi får ner någon som kan lyfta upp viktiga frågor i Bryssel, och det tror jag Gudrun skulle göra, men jag blir äcklad när man får det att låta som att det är biologiskt betingat vad man bryr sig om.

Sunday, May 03, 2009

Den sjukaste gruppen av rättshaverister och bitterhetsriddare i Sverige verkar inte längre vara elallergiker utan lågkolhydratfans. Läste en artikel i Aftonbladet om att man blir fet av frukt, som vanligt är kommentarerna helt knasiga och insnurrade i lösa konspirationstankar. Citat som "Ju kortare tid man tvingas "leva" i det här SJUKA LANDET desto bättre!" apropå om man ska äta bananer eller inte sammanfattar det hela.

Varför kan sjukvård göra folk så otroligt hatiska? Den ilska folk känner mot läkare, livsmedelsverket och pillerindustrin är ju något helt annat. Mer än vad antirasister hatar nazister, mer än vad tjuvar hatar poliser. Är det besvikelsen över att växa upp i ett sekulariserat samhälle där vetenskap skulle ersätta religionen, men visade sig ha biverkningar i form av existentiell ångest och otillräcklighet?

Sunday, April 26, 2009

Såg Anna Järvinen i fredags. Det var väldigt bra. Jobbigt när man ser ett band med skolade, duktiga musiker som ändå lyckas hålla på sig och spela glatt och spontant. Det gör ju oss utan skolning lite överflödiga.

Efter spelningen stod vi och pratade med Annika när Järvinen kom fram och pratade med henne. Jag har flera gånger blivit irriterad på mig själv över att jag inte har sagt att jag tycker hon är bra, det är viktigt att säga sådant även om man inte behöver. Jag blev lite nervös över hela situationen, knackade henne på axeln lite för aggressivt och stammade fram ett forcerat "jag tycker du är jättebra!" Alldeles för högt och med en konstigt tystnad som följd. Anna och de andra sa typ "bra spelning" i normalt, vuxet tonläge. Det var något med "du är jättebra" som verkligen kändes utvecklingsstört. Men det var skönt att få känna sig lite nervös i en sådan situation. Lite stjärnglans skapades just för att det var obehagligt för mig. Så ska det kännas.

Hädanefter ska jag bara ge komplimanger när jag menar det. Till band man känner kan man dra klassikern "vad tyckte ni om ljudet på scen då?" Det är min favoritluring för att slippa undan förväntningarna på ryggdunk. Men nu är ju den outad så då får man väl börja ducka för spelningar där man känner någon. Vilket helvete det måste vara för ens egna kompisar kom jag på nu!

Min pappa har inte det problemet, han recenserar alla nya grejer som "inte lika bra som Kalla mig, det var något speciellt med den". Verkligen det man vill höra.

Tuesday, April 21, 2009

Det här med Partille Johnys har fan gjort min dag. Har suttit och surfat Johnys och den breda allmänhetens kommentarer på dessa till och från hela dan. Dom verkar ju vara riktigt obehagliga snubbar av bilderna att döma. Innebandy så det skriker om det. Men jag älskar ändå konceptet: mest brat, lite disney-emo, lite EMD. Men med en egen twist av hårband, intersport-strumpor och blygsam metrosexualitet. För att vara en så utpräglad normiskultur är den väldigt subersiv i sitt nonchalans av rådande stilideal.

Älskar att läsa modebloggar som är upprörda. "Hur kan man klä sig på ett sätt som inte är godkänt av Expressen Fredag?" Tar lätt ett hårband under knät före det där hårbandet runt huvudet som bloggtjejerna har. Partille har knixat fram en stil som är modern, i bemärkelsen att den inte hade kunnat skapats tidigare, men samtidigt väldigt lokal. De läser inte amerikanske bloggar för att förstå vilket ben de ska bandet på. Det är mäktigt. Och intersport, finns det något svenskare?

Även om Partille Johnys är ett monster, så är det ju i alla fall ett monster som de skapat själva. Och det är alltid fint.



Ps. Vet inte riktigt hur det är med tjejerna. De verkar kallas för Jonnas eller Jennys. Men de kanske bara kör vanlig fjortisstil? Får gräva lite i detta. Ds.

Saturday, April 18, 2009

Jag har lyssnat mycket på John Cale. Apropå det så var det en intervju med J.J. Cale idag som var väldigt läsvärd. Jag har bara första skivan, det känns som att den räcker. Precis som artikelförfattaren skriver så är den märkligt svängig. Och att 1971 inleda med en trummaskin när man spelar lantlig och bluesig gubbmusik är rätt fantastiskt. Men nu upprepar jag bara vad jag läst. Sympatiskt att han slog igenom när han var 33, blir peppad av folk som är sena i utveckling (eftersom jag själv har varit det på alla plan).

Stort plus för ett djur på framsidan. I människokläder.

Lyssan på Call me the breeze och Magnolia, de är mina favoriter. Hittade inte dom på Tuben, förutom massa covers. Men halva grejen är den hemkörda produktionen. Finns på spotify.

Friday, April 17, 2009

Vill ni höra mina reflektioner kring Pirattribunalen? Okej.

Bästa citat stod skäggets advokat för: "Det blir mycket extrajobb för Gottfried".

Det jag kokar över av är att folk verkar köpa den där pedofiltjänsten som gör en hemlig för 50 spänn. Läste om några entreprenörsnissar som hoppades kunna leva på en sådan tjänst snart. Vilken vidrig form av profit, rövarkapitalism verkligen. De investerar inte ens någonting.

Idag har jag även läst någon nöt som tyckte att en krona var ett lämpligt pris för en låt. Har man så billig syn på musik förtjänar man inte den. CD-skivor har ju blivit mycket billigare än för tio år sedan, ändå klagar alla över att de inte vill betala för en plastbit. Nähä. Men hur många betalar inte femtio spänn för en pissig öl utan att reflektera över det? Eller trettio för en kaffe.

För det handlar i botten om en snålhetsprincip. Har man fått något gratis kan man aldrig mer betala för det. Det är samma mekanism som gör att idioter ska hålla på och pruta så fort de sätter foten i ett u-land. "Man vill ju inte bli blåst". Apropå pruta, så är det så sjukt att det anses som gränsen till ren fattigdom att inte åka till Thailand varje år. Men 80 spänn för en cd-skiva, det är omöjligt att skrapa ihop.

Därför är det mer logiskt för folk att betala för en hemlig ip-adress för femti spänn i månaden än att köpa en skiva för samma pris. Idioter.

En annan sak jag hatar är när folk inte betalar tv-avgiften. Det är samma skit. På ytan lite rebelliskt, i grunden nyliberal snålhet. Allt ska roffas åt. Samma människor som inte betalar för sin radio har däremot inga problem med att gnälla på hur dåliga program är. Skit i det du, snåljåp.

Nu ska jag se någon film som Anna har laddat ner.

Wednesday, April 08, 2009

Fy fan. Öppnar min blogg och tror att jag har hamnat på Jonathans trattsida. Den han hade byggde själv i html och som låg på lycos, yahoo eller något annat gammalt glömt webhotell. Eddie Meduza, mogna kvinnor som spelar djembe och gif:ar som blinkar i parti och minut. Vad händer med mig, Jonny?

Tar bort gif:arna nu, apan får vara rolig en sista gång.



Börjar förlika mig själv med tanken på att jag nog aldrig kommer att bli dagstidningsmurvel. Eftersom jag inte får sommarjobb på lokaltidningar så vet jag inte riktigt hur mycket lägre jag kan sänka mina ambitioner. Å andra sidan är det lite skit samma eftersom jag inte har någon större entusiasm inför det. Jag känner inte heller att jag är sämre på att skriva eller dummare än gemene murvel. Och självförtroendet är viktigt för att inte dö.

Däremot känner jag lite vilja att ge igen. Nu jävlar ska det produceras, ska skriva hela tiden även om jag inte publicerar något.
På Facebook: närliggande grupper till sidan om en Eddie Meduza-dokumentär.

* Jag är inte rasist, men uppför dig ordentligt eller dra!
* Det heter negerboll
* We Will Not Pay To Use Facebook. We Are Gone If This Happens
* Stoppa övergrepp på barn
* Jag har varit full med någon i den här gruppen

Tuesday, April 07, 2009



Det var länge sedan man hörde något roligt på p3, men den här förnumstiga, självgoda reportern direkt från Urkult kände man igen. Igenkänning - humor.

Sunday, April 05, 2009

Min blogg gör skillnad

I förra inlägget skrev jag om att det är idiotisk att betala 5 Euro till pirater men inte till hederliga skivbolag, som ändå måste betala för vi ska kunna spela in vår skitindie. Får ett meddelande från Hybris en dag senare:
Fick en skum betalning på 5 Euro till Paypal idag annars med enda specifikationen "Vapnet". Kan vara en donation, men osäker.

Apropå pirater så gillar jag faktiskt Robinsondeltagaren som ser ut att ha rymt från Roskilde 1998. Den där subkulturen som blandar lukten av träskpunk, akademisk skåpmat, "provokation" och förutsägbara assessorer kan vara ganska tröttsam när man är över 22. Just snacket om att studera "människors natur" känns ju lite trött sedan dokusåpasociologin gjorde sitt intåg.

Men jag gillar ändå honom, han för fram sunda värderingar i en osund miljö på ett mycket mer ödmjukt sätt än vad man kan förvänta sig av nämnda subkultur. Bland årets deltagare, där i stort sett alla killar är vidriga företagare utan någon förmåga att lyssna på andra människor, är det skönt med någon som respekterar demokrati och djur. Och det var faktiskt mäktigt när han lyckades få in "åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga" i ett öråd ledd av ärkeidioten Linda Isaksson.

Friday, April 03, 2009

Tänkte se ett avsnitt 30 Rock till lunchen, men kom på att ipreden har ju kickat igång. Kollade om det fanns något sätt att vara anonym, tydligen har Pirate Bay en tjänst som de säljer för 50 kr i månaden.

Är det bara jag som tycker att det är märkligt att samma personer som slåss med klor och näbbar för att inte betala ett öre till kulturproducenter inte har några problem med att själva sälja tjänster? Från pirathåll brukas det argumenteras för att skivbolagen ändå tar alla artisters pengar och det därför inte spelar någon roll. Men jag ser hellre att Hybris får femti spänn i bidrag än knäckebrödsnazisten.

Jag är inte emot nedladdning, tycker bara att det är märkligt att samma personer som brukar göra rätten till att få gratisgrejer på internet till någon slags demokratiaspekt inte har några problem med att profitera på det nu. Eller förut heller för den delen.

Jag förstår att det kostar för dom. De har säkert tekniska kostnader och så vidare. En av nissarna ville ha en heltidslön för att jobba med "frågan", det är ju också en utgift. Vad är då skillnaden mot ett skivbolag med deras omkostnader? Kanske att Pirate Bay inte betalar studiotid och skivtryck och alltså är rena profitörer. De skulle ryka snabbare än ett par glasögon under kulturrevolutionen.

(I och för sig kanske inte något skivbolag vill betala studiotid heller. Men visst gillar ni att jag försöker jobba med ett litet knorrigt avslut?)

Thursday, April 02, 2009

Solig jävla dag idag.

Läste att Blondinbella har det tufft igen. Det blev jag lite glad över. De här små sakerna är så viktiga: ett barns leende, ett strävsamt gammalt par på en parkbänk, en bloggentreprenör som får konsumentverket på halsen.

Skulle bjuda Jenna på lunch idag som tack för att jag fick överta ett sl-kort med en vecka kvar på. Hade dock inga kontanter på fiket så hon blev tvungen att betala för mig. Kafékillen kommenterade som "nu blev det ombytta roller!". Män och kvinnor, det är förjävla tokigt ändå! Jag säger då det.

Löken har styrt upp ett frilansknäck åt mig. Kommer att skriva en beställd artikel åt ett företag. Inte så mycket grävande murvel över det med andra ord. Men jag skiter verkligen i vad murvlar tycker. Det känns bra. Jag ska säga ja till allt i år.

Tuesday, March 31, 2009

Vi verkar ha fått djur på toaletten. Kanske tusenfotingar eller pälsänglar eller silverfiskar. Det satt en gynnare på mitt badlakan i morse. Sedan satt samma eller en annan i handfatet. Lite äcklad. Ska köpa något giftigt på affären för att markera lite.

Kämpar lite mot att bli deprimerad. Det är inte så jobbigt att inte jobba. Jag har ju saker jag "jobbar" med ändå. Problemet är att känslan av nederlag och avfärdande gör att jag riskerar att fastna i tankar som kommer att göra mig värdelös på alla plan. Det är en ständig dissonans i mig - huvudet har ganska höga tankar om mig själv. Jag har ju en väldigt glad livsstil också. Men kroppen jobbar hela tiden med fel signalsubstanser. När saker gick bra för mig så var det ändå en kamp för att inte twista om allt till oro. Nu när jag inte hittar så mycket att glädja sig över är det ett väldigt lurigt jobb att inte låta kroppen lura huvudet att vara ledsen. Tänker att det blir lättare om jag använder mig av den här dualismen. Jag ska inte lyssna på mitt hjärta, mitt hjärta är en taskig och neggig jävel.

Det var rolig att ha Stef på besök. Undrar om det är han som har tagit med sig djuren?

Har börjat lyssna lite på musik igen. Att kunna njuta av musik är fantastiskt. Det var så jävla tråkigt när jag inte kunde det. Jag tror att det blev någon slags Pavlovsk betingning när min livsångest kopplades till musik i största allmänhet. Har lyssnat på Huggy Bear som jag plockade från chops förra året. Och som Ingo spelade för mig för första gången för flera år sen. Fan vad bra det är. Måste bara hoppa över spåren med spoken word.

Tuesday, March 24, 2009

Igår läste jag om Janne Kasks soloskiva. Den ska släppas på Service "som är kända för att dekonstruera rockmyten". Jag vet inte om jag någonsin läst en artikel som berör Service utan att det, deras "teoribyggen" eller "koncept" nämns. Men vore det inte då påpassligt om man någon gång skulle få veta vad dessa teorier handlar om?

Såvitt jag vet har ingen någonsin vågat sig på en analys, inte ens ett referat. Och detta verkar vara lite av tidens anda ändå - att använda så komplicerade ord som möjligt för att säga så enfaldiga saker som möjligt. Jag tycker att handväskedebatten är en jävla parentes så länge man beskriver ostar som sublima och danslåtar som kompositioner.

Pratade om detta med David igår. Apropå rockmyten så konstaterade vi att Pascal är det svenska band som kommer närmast en dekonstruktion av rockmyten, genom att vara ett gäng marinbiologer som sjunger om mjölk och köttsliga lustar, till en musik som inte bär några liknelser med deras egen utstrålning.

Resten pratade vi inte om, för David skulle med tuben.

Monday, March 23, 2009


Elaka Måns.

Läste en tråd på flashback, om ljudboksversionen av Mein Kampf som ligger ute på Piraye Bay. Den bekräftade verkligen fördomen om nazister. I början av tråden är det en jävla pepp, de har redan sett framför sig hur smarta de ska bli och vilka insiktsfulla paralleller de ska kunna dra till dagens samhälle. Men efter nio sidor är det fortfarande ingen som har orkat lyssna klart på den. Att ingen har orkat läsa den behöver ju inte påpekas.

I tråden odlas också en konspirationsteori om att boken har varit förbjuden i Sverige. Många har svårt att släppa den tanken, passar väl rätt bra för deras livsstil att vara lite motarbetade.

Men det är just det dom är rädda för, att människor ska förstå och vakna till så som du har gjort. Så därför vill man inte gärna använda sanningen som undervisningsmaterial utan ser hellre att människor får lära sig om "nazzismen" genom Hollywood-filmer, propagandistiska myndigheter som Forum för Levande Historia, Expo, Exit osv. och genom allmän dum- och slaskinformation som menar att "nazzism" är nersupna skinnskallar. Sådana får ut och föreläsa om "nazzzismen" och lära folk att "nazzism" handlar om att supa, hata, slåss och knarka typ. Och så givetvis de eviga lögnerna, de förvrängda citaten från t.ex Mein Kampf, där ord och betydelser ändras.

Innan jag läste om nazister så skaffade jag ett twitterkonto. Man måste ju hänga med!

Monday, March 02, 2009

Californication går på här i bakgrunden. Det låter ungefär som när pappa gör sin imitation av hur jänkare pratar:
-Fuck-fucking-fuck.
-Hey fuck you man.
-Fuck you too.
Så talade pappa.

Tröttsam serie. Jag såg de två första avsnitten och la av. Nu när jag ser snuttar långt senare är det som samma avsnitt. Allt handlar om att Hank ligger med tjejer som är mycket yngre än honom och som han inte känner en minsta gnutta respekt för. Sedan är det inget mer. Karaktärsutveckling verkar helt borta från kartan. Bara billiga poänger på dekadens och platt provokation.

Testar tesen genom att vända mig om så jag ser tv:n. En psykolog pratar om "mormorsknull" och en gubbe pratar om hur runkbara brösten på hans unga tjej är. Case fucking closed fucking fuck man, som vi säger i Usa.

PS. Nu ska Agent Mulder ligga med sin städare ser det ut som. DS.

Det var roligt i Norge, men det har Stef redan bloggat om.

Imorgon åker jag till Göteborg, det blir roligt. Är där tills på söndag om någon vill hänga lite.


Häng

Sunday, February 22, 2009

Håh, herre min je vad jag skäms. Skrev ett ansökningsbrev i fredags som jag drog iväg till dn. Skickade iväg samma till svenskan idag. Efter att mailet hade gått såg jag dels några stilistiska grejer som inte känns så bra. Tre meningar som börjar likadant, till exempel. Men värst var ett grammatisk fel som jag inte vet vad det heter och inte kan citera här på grund av skam. Det värsta är att jag sedan skriver att jag är "bra på att skriva" och "har ett avslappnat språk". Såväl i ansökan som på den här bloggen framgår det rätt tydligt att jag är bra på att skriva på samma sätt som man kan vara bra på att äta. Mer kvantitet än kvalitet. Och "det avslappnade" handlar nog främst om brist på korrektur och grammatiskt hyfs. Slapp.

Det värsta är att jag inte kan göra något. Det går ju inte att maila och påpeka ett slarvfel liksom. Tänkte tanken, men det skulle nog inte göra så bra intryck. Det enda jag kan hoppas på är att ingen ser det. Tänkte även att jag kunde skriva att de bara fick ett utkast. Men det känns lite fel att skylta med att man är jobbig och slarvig redan innan de ens har hunnit läsa horbrevet.

Vad skulle ni gjort?

Tuesday, February 10, 2009

Årets kalkon

Kan vi nog utse utan att se mer än trailern. Har inte skämts så här mycket sedan jag såg "Angel".



För det första känns det som att serien kom tre år för sent. De ämnen som serien tar upp är precis de som vi alla har ledsnat på för länge, länge sen.

Huvudtemat är: "vad händer efter kändislivet?" Ja, man kan väl gissa på att en tjej kommer att pushas till att ligga för mycket och sedan kommer att ångra det och att en kille kommer att bli aggressiv och alkad. Eller vad tror ni?

Den verkar rätt lik "Angel" på mer än skämssättet. Angel byggde på att en manager tar kändiskonceptet ett steg för långt och dokusåpan i den här serien ska också vara "den värsta hitills".

Att den här serien kommer att floppa är av samma anledning som att Mästarnas mästare är så bra. Den nya serien tar avstamp i offentlig förnedring, men det är ingen som är intresserad av det längre. I Mästarnas mästare är det bara härligt och kamratligt mest hela tiden och därför trevligt att titta på. I jobbarsåporna kanske en del framstår som idioter, men det är inte själva syftet med programmen utan mer ett resultat av att vanliga människor är med. Jag tycker till exempel att alla som åker till Thailand är dum i huvudet, men det är ju inte en allmän uppfattning.

Tuva Novotny är med i serien. Hon sitter hos den där norsken och hävdar att hon inte gillar att synas. Kan inte riktigt ta det från en skådis. En jobbsåpa med riktiga kändisar vore kanske något, de skulle ju inte dra sig för att förnedra sig för lite extra uppmärksamhet. Skådespelare ser ner på dokukändisar för att de tycker att de inte förtjänar att vara kändisar på samma meriter, på samma sätt som finare författare inte vill förknippas med deckarförfattare.

Ja ja, vi får väl se. Man kanske inte båda pissa på grejer när man själv inte ens har en ambitionsnivå hög nog att skriva ordentligt. Men skit samma.

Saturday, January 31, 2009

Hoola Bandoola Band - Herkules

Jag lyssnar på den här låten hela tiden nu. Det enda som är dålig med den är bandnamnet. Lite rädd att någon på jobbet eller tunnelbanan ska fråga vad jag lyssnar på så jag tvingas ta det i munnen.

Texten är fantastisk, inte så schablonartat revolutionära som deras låtar om sydamerikanska frihetshjältar och volontärer i spanska inbördeskriget kan bli. Refrängen är helt genial i sin summering av medmänsklighetens grundförutsättning. Dessutom är låter otroligt svängig. Eftersom de var proggare så kanske det har funnits en förutfattad mening hos mig om att de ska låta som deras ideal om "en alla musikkultur". Musikaliskt är låten inspirerad av The Band, men jag tycker det här bättre. Roligare trummor. Gillar till och med elgitarrsolot. Och hur de hänger i slutet av det, in i din sista refrängen är fantastiskt.

Playback-snacket i introt är roligt för en nörd, dessutom får ju låten en extra autenticitetskjuts när man hör att de lägger allt live. Härligt hur skånskan försvinner så fort "bandet rullar" har förkunnats av en torr teknikerröst. Man hör riktigt hur han har på sig vitskjorta på jobbet.
Nu känns det nog som att jag aldrig kommer att bli frisk. Mådde illa måndag, gick hem på eftermiddagen och tänkte att det var överspelat på tisdag. På onsdagen var det inga konstigheter förrän på kvällen då jag inte kunde sova eftersom febern gjorde mig invecklad i något slags jobb där illamåendet log i en låda som satt i magen och täcken och lakan var olika sjok som alla framställde olika grundämnen. De protester jag hade i huvudet viftades i väg av en röst som sa att "det var fel i castingen, och inte hennes problem". Sedan dess har det varit blandning av kräk och feber. Jag är inte så van vid febern, men van vid att må illa. Men brukar det inte sluta efter någon dag normalt? Önskar att jag vore i Marieby nu, då hade man kunnat vanka omkring lite. Här känner man sig lite instängd. Standargatan vore också rätt bra, där finns det ju ett vardagsrum.

Roligare än så här blev det inte.

Wednesday, January 28, 2009

Såg lite av debatten om Kleerup ska få knarka eller inte. Efter att ha hört honom prata live så framstår hans citat i tidningsartiklar som Wilde-aforismer. Det var som när jag läste en intervju med Joel Alme av Belfrage efter att bara hade hört honom försöka slutföra en hel mening på en psl-intervju (och hört han ropa "hora" på scen, såklart). Popmusiker är ofta mycket, mycket dummare än vad man kan föreställa sig. Och då tänker man väl sig inte dem som samhällets brain-trust från första början. Nu när många pop-band går in för en "akademisk" look så blir det ännu mer komiskt.

Kleerup drog en ny vits på samma tema som "jag underhåller Sverige på helgen, jag hjälper fattiga barn". Nu var det typ "jag betalar mer än hälften av mina pengar i skatt och ändå sätter de poliser på mig som kostar massa pengar på en musikgala". Undrar om han förstår att alla som har f-skatt betalar hälften i skatt, eller om han tror att de bara jävlas med honom? Han sa även att han skulle flytta till götet för att det "var softare där". Verkar dock inte vara så soft, om man ska tro min källa som hörde att han blev utkastad från Ritz i söndags. Förmyndarsamhälle.

Hursomhelst Isobel Hadley-Kamptz var med i debatten och sa något fruktansvärt skämmigt om att (citerat från minnet) "konstnärer överlag är känsligare och skörare människor som behöver droger för att få fram stora känslor eller dämpa dom". Jag vet inte varifrån alla människor som tror på den här myten grundar det på? Jag tror definitivt att konstnärer knarkar mer än gemene man och att de också tillåter sig själv att bete sig som barn mer än vad andra vuxna gör. Men att det skulle bero på något annat än att identitet och internalisering kan jag inte se. Har det någonsin gjorts en riktig undersökning som visar att konstnärer har en ökad känslighet innan de börjar med konstnärsyrket? De enda argument man brukar höra är att många konstnärer (nu räknar jag även in skådespelare här, trots min åsikt om det "yrket") dör för tidigt och blir beroende av droger. Men det kanske finns en anledning till att självmord och drogmissbruk inte blir så känt och glamoröst om det inte är en känd person kopplad till det.

Restaurangbranschen måste ju vara den mest nerknarkade branschen som det finns. Beror det på att kockar är så överdrivet känsliga? Eller bara på en fjantig machokultur kanske?

Och att sitta och försvara konstnärsjälar... Brr. Men det kanske är för att hon har skrivit en bok? Hon kanske pratar i egen sak även om hon använde ett distanserat språk.

Konstigast var när Janne Josefson gav en tjej ordet så här: "Du är en ung tjej, vad säger du?"

Har inte det här med "unga tjejer" gått lite väl långt nu?

Tuesday, January 20, 2009

Lite lustigt att Obama kommer att komma undan med sin imperalistretorik, Bush skulle inte ha en chans om han pratade om att "leda världen igen" eller vara hård mot de som utmanar deras livsstil. När jag säger chans menar jag alltså domen i Sverige, som borde ha mera vett än att ordna hyllningsgalor för en president som inte ens har hunnit uträttat något.

Nina Persson knackade dörr i USA. Om hon inte kan rösta på honom själv, så kan folk göra det åt henne. Är folk helt dumma i huvudet eller?

Thursday, January 15, 2009

Vi ska till götet imorgon och hämta lite grejer. En miniflytt. Det kommer att bli historiskt tråkigt. Köra ner hyrbilen fredag efter jobbet. Lär ju komma fram elva. Jag har inte packat i ordning någonting så hela lördagen lär gå åt till det. Också väldigt tråkigt. Söndag, upp tidigt, flytta ut, köra bil sex timmar, flytta in i lägenheten här, lämna tillbaka bil, sova.

Värst är nog att vara i Göteborg utan att kunna götta sig något. Men om vi får tid över sen fredag eller, troligare, lördag kväll vore det roligt att träffa er som bor där! Alla ska väl inte gå och dunka rygg på Franke eller?

Det vore även fantastiskt om någon ville hjälpa oss att flytta ut och in. Det handlar om en väldigt lättsam flytt det här, så passa på att plocka lite poäng. Det är typ två möbler totalt tror jag. Det är nog mest i sthlm vi behöver hjälp, för hissen är minimal och vi bor på femte våningen.

Frodo!

...verkar ha rakat fötterna, för en gångs skull.



Homer and his guide

Wednesday, January 14, 2009

Irriterande att tänka på Kleerup och grammisgalan. Jag vet att jag inte borde ödsla energi, men ändå.

Det här är det värsta: att många verkar tro att grammisgalan är någon slags underavdelning till en myndighet eller liknande eftersom de tycker att det var dåligt polisen inte hade samarbetat bättre med organisatörerna. Detta späs på av att tidningar gör intervjuer med TV4 och Ifpi och låter dom kommentera ingripandet med "att det kunde gjorts smidigare". Det verkar också finnas många i den så kallade allmänna opinionen som tycker att det var taskigt mot polisen att inte låta Kleerup knarka i fred när han hade fått ett pris. Som att högtidligare tillfällen gav diplomatisk immunitet.

Stör mig även på artister som ska gå ut och backa upp honom, såg till exempel Ternheim på Nyhetsmorgon, som tyckte att det var dåligt gjort eftersom "han har blivit inbjuden för att ta emot ett pris". Men det är ju inte polisen som har bjudit in honom?

När polisen inte ingriper mot kändisar brukar det också kritiseras och det med rätta. Det känns som att många köper Kleerups försvar, att man måste knarka för att göra musik, och det är ju så skämmigt. Kanske ännu mer för folk som inte knarkar själv men ändå tycker att det "hör till".

Jag älskar jantelagen, det är det bästa någonsin.

Saturday, January 10, 2009

Jenny har fixat ett jobb åt mig! Jag ska skriva frågor till ett frågeprogram. Det ska bli skitkul, jag är ju vetgirig och så. Gick väldigt snabbt, var dit igår och pratade, fick besked idag och börjar på måndag.

Detta medför att jag har en biljett till Göteborg imorgon som jag inte kan använda. Halv sex med x2000, första klass. Bästa komfort. Tänkte sälja den för 200. Kom igen!

Wednesday, January 07, 2009

Pratade med Hyresrättskvinna. Hon tyckte också att det lät tokigt. Men vad ska jag göra med den infon nu egentligen? Skiten står där den står.

Blev lite röksugen så fort jag närmade mig stockholm. Inte så sugen på cigg egentligen, utan mer på idén av att röka. Det passar rätt bra att göra det i sthlm. Speciellt när man är fattig musiker/journalist, bor i andrahand på söder och blir lite småknullad. Om Anna lämnade mig så skulle jag vara ett snäpp från att vara Jack. Eller Erik Hörstadius kanske.Beroende på hur generös man vill vara mot sig själv.

Tidigare idag, stod jag och väntade på Nygård, med två stora väskor på slussen, då kändes det som att jag var tjugotre och allt var spännande. Eller det kändes inte så, men jag kunde leva mig in lite i hur det hade känts. Stockholm har ju lite av en laddning som Göteborg saknar för mig. Stockholm var ju det första jag såg av den större världen och har fortfarande någon slags förväntning inbyggd, trots att jag bara har blivit besviken hittills.

Nu ska jag träffa Nygård, det brukar inte göra mig besviken!
Okej, nu är man i sthlm då!

Fin dag och allt men kan inte släppa ilskan mot vår hyresvärd, eller vad man ska kalla det. Det känns mer som en inneboende eftersom hon inte har flyttat ut sina grejer. Hon la in en brasklapp för att hon inte hade hunnit göra en fullständig städning. I praktiken innebar det att hon inte städade alls, plus lämnade kvar halva hennes bohag i lägenheten. Vi betalar sthlmstull så klart (det så kallade möbelpåslaget) för två små bord och hennes hyllor, som vi dock inte kan utnyttja eftersom hon inte tömt dom. Egentligen borde väl hon dra av från hyran eftersom hon använder det som förråd.

När vi mailade henne om detta svarade hon med argumentet "det är ändå en bra hyra för att vara sthlm, jag kan hitta någon annan som vill ha den, så det är bara att packa om ni inte trivs". Är väldigt orolig för att hur vi ska få plats. Lägenheten är nästan fylld och vi har inte tagit hit våra grejer än.

Jag hade svurit på att inte låta mentaliteten komma innanför skinnet på mig, men det är ju rätt svårt. Anna vill helst att vi bara ska ta skiten och gå vidare, vilket är en rimlig grej att göra utifrån sitt välmående. Men för det första så är jag inte riktigt typen som kan glömma en oförrätt och för det andra så känns det fel att anpassa sig till en kultur som varken har stöd av lag eller allmän moral.

Pratade med en tjej uppe i Östersund som själv hyr ut med tillägg på hyran. Jag kan inte förstå det. För mig är det viktigt att ha någon slags etisk linje. Om man i ett läge tycker att det är okej att utnyttja ett övertag, varför ska man då inte göra det i alla lägen? Att tjäna pengar på en hyresrätt måste också vara den lägsta formen av kapitalism, då kan man inte ens luta sig mot argumentet att man har tagit en risk när man placerade sitt kapital.

Det värsta är att alla hänvisar till att "alla andra gör det". Det argumentet godkänns ju inte ens för barn, varför ska det då gälla för vuxna?