Monday, November 24, 2008

Redigerat: Ju mer jag täkner på det här inlägget så är det ju ren skit. Men jag har någon slags princip att inte censurera mig i efterhand. Lite skamsköljning mår man bra av. Det är därför jag har tagit med mig Clawfingers Deaf Dumb Blind i alla mina flyttar.


Läser om förslaget att invandrare ska skriva på ett medborgarkontrakt om de vill bli svenska medborgare, där de lovar att ställa upp på svenska värderingar. Vet ju att man förväntas uppröras av det och dra på stora växlar, men jag känner mest varför inte? Kanske är ett sätt att bygga lite identitet kring oss som nation. Får man skriva på ett kontrakt om att bli medborgare så känner man nog att det är lite på allvar. Om man bara ska på semester till Usa måste man ju ändå fylla i ett väldigt omfattande formulär om vad man ska göra, var man ska bo, om man är terrorist och/eller kommunist och/eller muslim. Och för dom funkar det ju, de älskar sitt land. Även de grupper som blir pissade på.

Och bara för att man lovar att vara svensk så betyder ju inte det att man avsäger sig från något annat. Det är ändå ett ganska oansenligt krav.

Däremot tycker jag att det är svårt hur man ska definiera svenska värderingar. Givetvis vinklas förslaget mot att förhindra att kvinnofientliga kulturer tar med sig skiten hit. Att man ska göra det tydligt för att alla att i Sverige ser vi mannen som kvinnans boss. Det är ju lite rasistiskt på ett sätt. Å andra sidan är det löjligt att påstå att Sverige inte ligger långt fram vad det gäller jämställdhet, både utifrån medvetenheten som finns här och utifrån ekonomiska och sociologiska faktorer som går att mäta. Jonathan hävdar att han har sett en "kvinnopiska" i en järnaffär i Frankrike, det är att ta i lite. Men det är skillnad.

Det jag undrar över är om det verkligen är försvarbart i en demokrati att formulera vilka värderingar vi har, utan att medborgarna tillsammans har röstat om det. Att profilera Sverige som det jämställda landet känns mer som en pr-strategi än en folkrörelse. Jag tror att de flesta svenska skriver under på en rudimentär jämställdhet, lika lön för lika arbete och så vidare, men det finns också ett stort motstånd mot "den överdrivna jämtställdheten" (läs feminism).

Iofs kan man diskutera om jämställdhet kanske ryms inom ramen för demokratiska värderingar. Vi har ju ändå vissa politiskt styrda lagar som accepteras över partigränser och mandatperioder. Som att rasism är dåligt. Men det är skillnad mellan att slå fast att inget kön ska få diskrimineras och att säga att män och kvinnor har samma ställning. Det finns inget konsensus kring att män inte ska vara familjens överhuvud. Skulle man fråga alla svenska heterosexuella kvinnor vad de tycker är viktigt hos sin partner är jag säker på att "han ska vara trygg" skulle toppa listan (motsvarande är "hon ska vara glad"). I alla fall enligt Ensam mamma söker och Bonde söker fru. Ni fattar ändå vad jag menar. Det är löjligt att formulera "svenska värderingar" som inte har någon grund i verkligheten.

Det är lätt att sätta sig i en position där man tror att man står över strukturerna bara för att man bloggar om dom eller har läst om dom. Men alla älskar könsroller. Det är lätt att raljera över stand-up som bygger på män/kvinnor konflikten. Men vilken humor gör inte det? Man kan låtsas att man "problematiserar", men i grunden är det bara ett gottande i samma skit som alla andra. Det finns bara ett sätt att se på Sex and the city.

Det är lite ironiskt ändå, att egenskaperna "trygghet" och "gladhet" är så hett eftersökta, men tanke på att man sällan träffar en kille som är trygg eller en tjej som är glad. Det kanske är just därför, marknadsekonomin i kärlek har höjt de där egenskapernas värde.

3 comments:

David said...

Det här var ett långt och rörigt inlägg.

Jag blir provocerad av det här moderata utspelet, det är bajs. Självklart skall invadrare och flyktingar informeras om vilka lagar och rättighter finns i Sverige och jag tror att det i ganska stor utsträckning görs i samband med tex. Sfiundervisning. Det här är bara spel för gallerierna, en slags förvarning om vad som komma skall med lågkonjuktur och sverigedemokraterna i riksdagen. Man uppmuntrar i ettvi och dom tänkande som är provocerande i min ögon.

Sen kan jag hålla med om att det är märkligt rent demokratiskt att vissa människor skall skriva på ett kontrakt att de inte skall bryta mot lagen medans andra slipper. Som jag förstår det var det inte ens så enkelt att alla invandrare skulle skriva på det här kontraktet utan att det var människor från utomeuropeiska länder. Vilket är konstigt eftersom det är många eu-länder där det tex. är tillåtet att aga sina barn. I den frågan är sverige verkligen ett föregångsland som redan 1979 (ja så sent) lagstadgade om förbud. Andra länder som har förbud är Finland, Norge, Österrik, Cypern, Danmark, Lettland, Kroatien, Bulgarien, Israel, Tyskland, Island, Rumänien, Ukraina, Ungern, Grekland och Nederländerna. Som ni ser så saknas framträdande Eu-länder som Storbrittanien, Irland och Frankrike, där man glatt spöar sina barn i skolan och hemma. Medan tex Ukraina som inte är ett Eu-land har förbjudit aga.

Sen gaggar du bort dig tycker jag Mörn. vad vill du säga, att inte alla svenskar är feminister, det kanske förklarar varför Fi, utsattes för en sån häckelkampanj i Media. Jag fattar inte kopplingen mellan dina utfall. Jag tror också som du att gemene man tror på jämställdhet, att män och kvinnor skall ha samma rättighter och inte bli diskrimerade pga sitt kön. Men att det är en viss skillnad på män och kvinnor och att vi därför är olika bra på olika saker. Vad de här sakerna är skiljer sig ju lite från tid till tid och klass till klass, nu kan ju pappor byta blöjor och kvinnor vara chefer för Svenskt näringsliv. Vilket de inte kunde för trettio år sen men att en värderingsförskjutning skett bryr sig nog inte gemene man om, eftersom kvinnor är kvinnor och män män.

Sen har de fel och måste bevisas om motsatsen, att vi agerar efter de könsroller vi fostrats in i. Men det är ju upp till oss att ändra dem. Sen kan jag också bli matt över att vi "upplysta" som har läst genus på högskolan ändå skiter i att jobb med oss själva och är rätt blinda över hur vi är i våra förhållanden. Som avslutning vill jag faktiskt säga att jag också vill att min partner skall var trygg, gärna glad också.

martin said...

Va fan David du håller ju med mig ändå har du en arg ton. Jag orkar ju inte läsa den där klumpen av textmassa igen, men jag kan väl anta att min känsla av att ha skrivit ett rätt rörigt inlägg stämde. Att du kan hålla med mig men ändå vara irriterad bevisar väl lite hur dåligt formulerat det var.

Förutom det där med kontraktet, det verkar du veta mycket mer om än jag. Verkar ju stört om bara vissa ska skriva på. Jag tänkte mig det lite som ett standardformulär där man lovade att inte göra hyss i största allmänhet och verka för att alla ska det bra och sådär.

chops said...

Trygghet, gladhet? Ditt empiriska underlag är Bonde söker fru och Ensam mamma söker?
Jag tvivlar på att det är representativt, lika lite som Peter Dalles gamla "Kåt glad och tacksam" skulle vara det. Även om det är roligare och innefattar mer.

Detta medvetet skrivet innan jag läst din brasklapp i nästa inlägg. Jag vill också reagera först och tänka efter sen.