Thursday, November 27, 2008

Hade inget kort på mig själv, eftersom Anna bara tar kort på massa olika barn och Stefan. Tvingade henne igår och passade på att ta en klassisk bylinebild också. Andas pondus och integritet. Tänkte lägga upp den som profilbild med vågade inte. Uppskattar själv att den här bilden ökar mina chanser att få ett murveljobb med trehundra procent.



Är ändå inte riktigt där, blicken måste utstråla "hörredu snorvalpen kom inte hit och säg hur jag ska göra mitt jobb" och "jag säger det jag tycker och tänker tamigfan inte skämmas för det".

Wednesday, November 26, 2008

"Jag är emot poänger också."

Även om jag inte håller med Guillou helt i sakfrågan, så måste jag ändå respektera hans sätt att äga snorvalpar. Från Aftonbladets chatt:

"Tidningsankan: i japan har internet blivit mer och mer anonymt pga av de de hårda fildelningslagarna. Detta gör det omöjligt att kontrollera även grov brottsligthet som ex barnporrbrott. Hur ställer du dig till det?

Jan Guillou: Jag är emot barnporr.

Robert: Du tycker att det är viktigare att jaga 12-åringar än att fånga kvinnomisshadlare?

Jan Guillou: Självklart! Intelligent fråga.

Ifred: Hej Jan! Tror du verkligen att det går att stoppa fildelning till 100% och hur skal det i så fall gå till enligt dig?

Jan Guillou: Det går inte att stoppa vanliga bilstölder eller snatterier heller till 100 procent.

Pirat: Hur vore det om priset på böcker, film och musik sänktes? Kanske skulle ni "kändisar" klara er på en miljon istället för hundra? Då skulle alla köpa istället för att ladda ner....

Jan Guillou: Det är svårt att avgöra vem som kommer med det dummaste påståendet i en sådan här chatt men du leder.

Jeppe: Begåvat svar Jan, "jag är emot barnporr", är det avsiktligt du missar poänger?

Jan Guillou: Självklart! Jag är emot poänger också."
Hur ska man kunna få jobb om man inte redan har "flerårig erfarenhet" som det står överallt? Känns som att om man inte får jobb direkt efter skolan så är det kört. Och det är ju försent för mig att ändra på det nu.

Tuesday, November 25, 2008

Joggade i morse. Det kändes inte naturligt för fem öre. Har tappat det helt. Har ingen direkt pepp inför att göra om det, men det känns som att jag måste så att jag kan komma över gränsen igen, då man saknar träning när man är utan den, inte tar ökad puls och andning som ett angrepp mot kroppen. Nu känns det mer som att ha panikångest än att motionera. Värst är nästan att det blir så kallt i lungorna, men det är bra träning inför längdskidorna i vinter.

Jaha, nu ska man iväg och rocka fram lite vård till det papperlösa. Sådan är jag. Alltid ett riff över till de som behöver det.

Monday, November 24, 2008

Såg SOOL på psl. De spelade en ny låt, jag förärade dom med en smädelse till kommentar "Nittiotalet ringde, de vill ha tillbaka sin britpop-gospel". Mest för att hylla det klassiska Seinfeld-avsnittet med "the jerk-store called - they running out of idiots" eller något liknande. Men britpop-gospeln är ändå ganska rolig. Bäst är väl Primal Screams Movin on up, Blurs Tender och Spiritualizeds Stop your crying. Konstigast och sämst måste Hefners Ep med deras tolkningar av gospellåtar vara. Men ganska fräsigt omslag.

Överlag så har ofta britpop en gospeltouch. Det där lite vaggiga och handklappsvänliga. Jag gillar det. Som Manics kommersiella singlar. Men är det inte rätt konstigt att gospelrefrängerna är så stora i England? Där finns det ju ingen tradition av att gå i kyrkan på söndagarna och lära sig sjunga och spela tamburin, som dom gör i USA.

Det här är det här jag menade i inlägget under. För många kvinnor är könsroller och relationer deras främsta intresse. Att vara kvinna är ett intresse som är så omfattande att de inte behöver något annat. Varje liten rubbning av klyschorna är ett hot mot deras livsstil. "Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor" inleder de varje tjejmiddag med.

80-talsbaddräkternas Mecka
Ann Söderlund, 2008-11-22 08:31

Jippie vi fick inte soppatorsk och nu smörje rjag och Christina och Erika kråset på Södertuna slott utanför Gnesta.
Att åka med sina bästa tjejkompisar på tjejhelg är som att frökapsla bort sig från omvärlden. Det är som i filmen "Stekta gröna tomater", fast utan tomaterna.
Nu ska vi dricka vin i badtunnan i våra lånade 80-talsbaddräkter. Tjoho!

Dagens "Män är från Mars och kvinnor är från Venus".

Plats: Utanför bilen med Nanok.

Jag: Hej då älskling, vi syns i morgon,
Nanok: Hej då, ha så kul!
Hångel hångel hångel.
Jag: Åh, det pirrade verkligen i mig när vi kysstes.
Nanok: Vad härligt, nu måste jag gå.
Jag: Det vore kul om du nån gång sa att det pirrade i dig också när vi hånglar.
Nanok: Jag uttrycker mig inte så tjejaktigt, jag använder inte såna uttryck som "det pirrar i mig."
Jag: Okej, nehej.


Redigerat: Ju mer jag täkner på det här inlägget så är det ju ren skit. Men jag har någon slags princip att inte censurera mig i efterhand. Lite skamsköljning mår man bra av. Det är därför jag har tagit med mig Clawfingers Deaf Dumb Blind i alla mina flyttar.


Läser om förslaget att invandrare ska skriva på ett medborgarkontrakt om de vill bli svenska medborgare, där de lovar att ställa upp på svenska värderingar. Vet ju att man förväntas uppröras av det och dra på stora växlar, men jag känner mest varför inte? Kanske är ett sätt att bygga lite identitet kring oss som nation. Får man skriva på ett kontrakt om att bli medborgare så känner man nog att det är lite på allvar. Om man bara ska på semester till Usa måste man ju ändå fylla i ett väldigt omfattande formulär om vad man ska göra, var man ska bo, om man är terrorist och/eller kommunist och/eller muslim. Och för dom funkar det ju, de älskar sitt land. Även de grupper som blir pissade på.

Och bara för att man lovar att vara svensk så betyder ju inte det att man avsäger sig från något annat. Det är ändå ett ganska oansenligt krav.

Däremot tycker jag att det är svårt hur man ska definiera svenska värderingar. Givetvis vinklas förslaget mot att förhindra att kvinnofientliga kulturer tar med sig skiten hit. Att man ska göra det tydligt för att alla att i Sverige ser vi mannen som kvinnans boss. Det är ju lite rasistiskt på ett sätt. Å andra sidan är det löjligt att påstå att Sverige inte ligger långt fram vad det gäller jämställdhet, både utifrån medvetenheten som finns här och utifrån ekonomiska och sociologiska faktorer som går att mäta. Jonathan hävdar att han har sett en "kvinnopiska" i en järnaffär i Frankrike, det är att ta i lite. Men det är skillnad.

Det jag undrar över är om det verkligen är försvarbart i en demokrati att formulera vilka värderingar vi har, utan att medborgarna tillsammans har röstat om det. Att profilera Sverige som det jämställda landet känns mer som en pr-strategi än en folkrörelse. Jag tror att de flesta svenska skriver under på en rudimentär jämställdhet, lika lön för lika arbete och så vidare, men det finns också ett stort motstånd mot "den överdrivna jämtställdheten" (läs feminism).

Iofs kan man diskutera om jämställdhet kanske ryms inom ramen för demokratiska värderingar. Vi har ju ändå vissa politiskt styrda lagar som accepteras över partigränser och mandatperioder. Som att rasism är dåligt. Men det är skillnad mellan att slå fast att inget kön ska få diskrimineras och att säga att män och kvinnor har samma ställning. Det finns inget konsensus kring att män inte ska vara familjens överhuvud. Skulle man fråga alla svenska heterosexuella kvinnor vad de tycker är viktigt hos sin partner är jag säker på att "han ska vara trygg" skulle toppa listan (motsvarande är "hon ska vara glad"). I alla fall enligt Ensam mamma söker och Bonde söker fru. Ni fattar ändå vad jag menar. Det är löjligt att formulera "svenska värderingar" som inte har någon grund i verkligheten.

Det är lätt att sätta sig i en position där man tror att man står över strukturerna bara för att man bloggar om dom eller har läst om dom. Men alla älskar könsroller. Det är lätt att raljera över stand-up som bygger på män/kvinnor konflikten. Men vilken humor gör inte det? Man kan låtsas att man "problematiserar", men i grunden är det bara ett gottande i samma skit som alla andra. Det finns bara ett sätt att se på Sex and the city.

Det är lite ironiskt ändå, att egenskaperna "trygghet" och "gladhet" är så hett eftersökta, men tanke på att man sällan träffar en kille som är trygg eller en tjej som är glad. Det kanske är just därför, marknadsekonomin i kärlek har höjt de där egenskapernas värde.

Tuesday, November 11, 2008

Hur gick det med datorn? Åt helvete så klart. Men det var mitt eget fel som inte försäkrade mig om att hårddisken som jag trodde var okej att skriva över verkligen var okej att skriva över. Två år av demos raderade jag. Vissa gick att fiska upp igen, helt sjukt vad lätt det är att återställa. Jag hade inte bara formaterat disken utan även installerat windows på den, vilket är det absolut sämsta, eftersom windows kontinuerligt skriver till disken när man gör grejer. Ändå kunde jag återställa rätt många låtar.

Den av Lymers låtar som jag tyckte lät färdigt rök. Den som jag aldrig känner mig nöjd med trummorna på finns kvar.

Vissa av mina egna demos kanske var lika bra att de försvann. Förut jobbade jag mer med den typen av urval, att bara låta låtar försvinna ur minnet om de inte var starka nog. Den darwinistiska approachen talar kanske inte för subtilitet i låtbygget, men det gör inte jag heller. Spelade in en låt på nytt idag och tycker att den låter bättre än vad jag minns den. Det var roligt dessutom. Länge sedan det kändes så här bra.

Alla texter klarade sig också. Tur det eftersom det tar sådan tid.

Gamla bilder överlevde också. Och den halvt nedladdade tredje säsongen av Deadwood.

Thursday, November 06, 2008

FANFAN plus efterlysning

Min dator har kraschat. Gick inte att fixa så jag blev tvungen att formatera och installera om. Men av någon anledning (som jag inte går in på här för ingen bryr sig, allra minst jag) så hänger sig windowsinstallationen. Har hållit på med det är mellan nio imorse fram tills nu. Tråkigt. Men imorgon ska det rockas norge så då får det vänta.

Jag har en undran: har någon en usb-cdläsare att låna ut? Eller en vanlig cd-läsare? Måste testa om det är problemet.

Det jobbiga är att jag inte ännu har kunnat kontrollera om den andra hd:n klarade sig, där har jag alla låtar och dokument. Vore lite jobbigt om de två låtar som jag och Lymer har hållt på med i över ett år skulle ryka, till exempel. Fan. Börjar ju bli lite snurrig inför diskarna när man har testat formatera och installera om så många gånger, de får ju nya beteckningar automatiskt. Ett usb-minne blev c: till exempel.

Wednesday, November 05, 2008

Apropå Stockholms kärlek till Berlin: tydligen har det även drabbat borgarna i stadshuset. I Kulturvision 3000 har man tagit fram en plan för att få stan att blir mera likt Berlin och Barcelona. Jag har svårt att se det hända i en annan stad, att man helt öppet ställer sig frågan hur man kan bli mer lik än hippare stad.

Berlins fördelar brukar ju beskrivas utifrån tillgång till billiga lägenheter och lokaler och en känsla av frihet. Jag kan inte skriva under på något av det, sist jag var där var jag tio år och mest intresserad av modelljärnvägar. Men det verkar vara allmänt konsensus kring detta, så jag skriver under på det. Så fler lokaler och lägenheter kanske vore en start?

Men så fort stat eller kommun ska verka för ett "rikare kulturliv" så gör man det genom att lägga alla resurser på menlösa projekt som inte hjälper folk som producerar kultur så mycket som konsulter. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt hoppas att Kulturvision 2030 ska bli ett styrdokument för kommunfullmäktige.
- Men egentligen är processen att ta fram visionen viktigare än resultatet. Arbetet med kulturvisionen öppnar för samtal om kulturens värde för staden.


Den här inflationen av projekt hit och dit drabbar ju inte bara kulturen. Jag kan bli helt panikslagen när jag tänker på hur mycket pengar som avsätts till vettiga saker bara rinner ner i olika projekt som driftiga entreprenörer drar igång. Som hon i Majorna som fick tre jävla miljoner för att driva sitt "Ekologisk stadsdel Majorna". Återigen är inte syftet att göra något konkret, utan att väcka en diskussion. Väcka diskussion kan man väl göra genom insändare?

Det där kulturprojektet kommer inte mynna ut i något annat än att de i utredningsgruppen får en fast inkomst och en anledning till att åka på studieresor till Barcelona. Det är därför de tycker visionerna är viktigare än resultatet, de lägger in en brasklapp redan nu för att de inte kommer att genomföra något.

Många blir upprörda över konstnärslöner och dylikt, visst det kan diskuteras. Men alla dessa kulturprojekt med vaga målsättningar och standardiserade formuleringar kan fortsätta att mjölka pengar i all evighet utan att någon märker det.

Lite ironiskt i sammanhanget att i pappers-dn står det också om en stor grafittimålning från 89 som någon Anna Modin-karaktär på stadsmuseet vill skydda. Men moderaterna tycker att det konstnärliga och kulturhistoriska värdet inte överskuggar den otrygghet som grafitti skapar. Det kanske inte behövs en utredning för att konstatera att den attityden inte direkt skapar en friare kulturklimat.

Tuesday, November 04, 2008

Fick nej från ett till förlag idag. "vi tycker att du är jättebra, men har inte tid just nu" känns lite som motsvarigheten till "det är inte du, det är jag". Jag vet inte hur mycket mer piss jag kan svälja innan jag sprängs.

Monday, November 03, 2008

När man diskuterar saker med sina vänner är det ganska sällan som man känner att man måste byta ståndpunkt. Det är ganska sällan man ens känner att man lär sig något. Men i kommentaren till min förra inlägg skrev Jonathan något som var något av en mindre uppenbarelse för mig.

När Sibiria spelade in sin första demo så gjorde vi det med en kursare till Löken. Han var nog den sämsta teknikern i Sverige, alla som har hört de låtarna märker det. Dessutom hade han väldigt bråttom hem till något tv-program vilket också påverkade slutprodukten. Han ondgjorde sig i alla fall över "alla norrlänningar som flyttar in till Stockholms innerstad". Jag har stört mig väldigt mycket på den mentaliteten. Att stockholmare tycker ha sig rätten att knulla norrland, men inte ge något tillbaka. "Jävlas inte med stockholmarna". Varför ska de har ensamrätt till Stockholm?

Men det Jonathan skrev "det är ingen rättighet att bo i Stockholm" stämmer faktiskt. Vad har fått att tro att just det ska var en självklarhet? Varför är just den "orättvisan" så svår att svälja? De enda som jag tycker borde ha den rätten är faktiskt de som har växt upp där. Och därför känner jag att jag kan förstå teknikern lite. Det är väldigt trist om en stad helt befolkas av människor som flyttat dit för att de har tillgångar nog att göra det. Ofta fokuserar vi bara på att eftersatta områden dräneras på människor, men det motsatta är lika viktigt. En stad utan rötter och utan blandning blir väldigt ointressant.

Familjebostäder i Göteborg har en policy som gör att barn som växer upp i deras hus har förtur till egna lägenheter. Kommer man utifrån så tycker man att det är väldigt orättvist. Det är också det, en diskriminering som man knappt kan föreställa sig är lagligt. Men samtidigt så garanterar det, och tillgången på hyreslägenheter i stort, att staden kan ha en viss blandning av människor och inte bara vara en spelplats för karriärister med socialt och ekonomiskt kapital.

Det svåra är så klart att jobba sig förbi det här som individ. I slutändan är det svårt att ge upp alla de fördelar man upplever men att bo i en större stad för en ideologisk övertygelse. Men visst är det ironiskt på något sätt, hur stor kärleken till Berlin är i Stockholm? Samma människor som lovordar Berlins billiga lägenheterna och möjligheterna de föder fortsätter att harva omkring bland hutlösa andrahandskontrakt i Stockholm.