Wednesday, July 16, 2008

Var hemma i Östersund. Alldeles innan jag åkte ner igen såg jag två likadana synthar för tusen spänn på blocket. De fanns utanför Gällö, jag och pappa åkte dit och hämtade dom. Sedan tryckte jag in dom på nattvagnen och for ner. Ena var ju rätt rejält trasig, nätkabeln var klippt till exempel. Som en markering. Den andra som var mindre trasig hade ändå vissa problem. En tangent var helt död och en del i själva synthdelen var paj vilket gjorde att den inte var fullt polyfonisk. Jag visste ju om att de inte var tip-top när jag köpte dom, så det var lite av ett vågspel. Med tanke på alla elhaverier runt omkring mig var det lite konstigt. Men nu ser det ganska ljust ut. Jag plockade ut både klaviatur och kretskortet med synthdelen på från det trasigaste maskinen och flyttade till den andra. När den startade och fungerade utan problem blev jag så rädd att jag bara vågade testa snabbt för att sedan inte röra den på en timme. Det är så tråkigt när man tror att man har fixat något, bara för att se det gå sönder igen. Men igår satt jag större delen av dagen och hela kvällen med den, och det verkar inte vara några problem. Är stolt men inte nöjd. Måste fixa lite mer pill. Vill få den att kommunicera bättre med min dator till exempel. Det är väldigt fascinerande att en synth från tidigt åttio och en dator från nolltalet ändå kan prata och hjälpa varandra.

Tuesday, July 08, 2008

Sell the song dude!

Såg det här i ett läsarmail till strages youtube-lista. Studiobasisten i discoturkkläder och musikglädje i kontrast till reidarnas surhet är helt fantastisk. På något sätt kan man inte låta bli att heja på båda. Jag känner i hjärtat hur hemskt det vore att stå bredvid basisten. Men samtidigt, dont fight it - feel it. Det låter ju fantastiskt när det adderas lite sväng av proffesionella musiker.

Kommentarerna är också bra: That singer is so LAME! He does NOTHING for the song and actually diminishes it. Sell the song dude!



Är i mörneby för övrigt.