Sunday, April 27, 2008

Jaha vad i helvete.

Gårdagen var vidrig med en brontosaurusbakfylla. Satt och kastade galla i apoteketpåsar hela vägen hem. Kände en viss irritation över mitt tillstånd från delar av sällskapet. Men folk borde inte hetsa mig att dricka, jag har inget motstånd mot grupptryck. Varför sitter man och läppjar på en starköl klockan tre innan man går och lägger sig? Helt bortkastat är det. Anna köpte anti-migränpiller åt mig på apoteket, men när hon kom tillbaka till hotellet hade jag redan nått det stadie då jag inte ens kan dricka ett glas vatten utan att spy. Eller jag spyr ju i vilket fall, men allt i munnen påskyndar det. Ska testa att ta det nästa gång, jag vaknar jämt tidigt och känner att det är knas på gång, innan den riktiga baksmällan smäller till. Det måste vara migränrelaterat det här. Det blir ganska tydligt när man är på turné att min definition av bakfull är lite annorlunda än andras.

Det här är ju verkligen ingen viktig fråga för läkarvetenskapen, det borde inte ens vara det för mig själv. Att man mår dåligt av att trycka i sig gift är väl inte så konstigt. Men jag önskar att jag bara kunde få bli lite full ibland utan att få äta det. Det är väl inte så mycket begärt?

Efter en brontosaurusdag så blir jag så konstig. Allt känns overkligt. Har en halvdålig känsla i mig som jag inte vet vad den handlar om riktigt. Alla är ju jämt lite less när man rullar in i Götet och lämnar grejer och sånt. Jag fastnade lite i det på något sätt. Känns konstigt att det är måndag imorgon och att vi åker på tisdag igen. Men det vore gött om det var så jämt. Några dagar på vägarna, några dagar hemma. Som att vara handelsresande plus kompisar, tjej och hobby. Dessutom älskar jag ju Sverige, så det är roligt att se städer och landskap.

Såg nyss en dålig film med Adam Sandler. När jag ser skitfilmer kan jag tänka på Uppsala ibland och bli väldigt sorgsen eftersom jag är sentimental.

När jag och Anna bodde i hennes lilla rum bakanför Ö-G, det måste ha varit min lyckligaste tid tror jag. I alla fall känns det så ibland. Har många minnen därifrån som jag gillar och tänker på rätt ofta. Vardagliga grejer. Jag kommer hem från basketen och vi går på kvällsföreläsning på slottet tillsammans. Vi sitter vid skrivbordet med varsin dator och spelar bitch-bollar. Vi röker i fönstret och lyssnar på Bacharach-boxen. Knät var intakt, jag hade alltså inte gått upp i vikt och kunde fortfarande ha min gamla kostym (okej, det är inget minne, men ändå). Jag har nyss skaffat hemmastudiogrejer och spelar in grunderna till Seymour. Vi köper lösgodis mittemot presshop, de har några vansinniga chokladhistorier med puffar och skum i som vi jämt tar. Vi kollar mycket på Simpsons.

Nu ska jag gå och lägga mig och lyssna på p3 dokumentär, det är helt grymt. Jag hånar ju Anna för hennes ljudböcker, men här har hon faktiskt rätt.

Tuesday, April 22, 2008

Imorgon ska vi åka på turné! Wroom! Ska blir väldigt roligt tror jag. Stärkarn är lagat och hämtad, gitarren är lagad och strängad. Logistiken är avklarad och hatad. Det enda som stör (om jag inte glömt något) är att vi beställt tischor som inte har levererats. Tanken är ju att sälja dem på turnén. Det känns som något mer också, ett litet lätt obehag. Kanske bara är känslan av mig själv i mig själv.

Har börjat omvärdera Grannfejden. Först såg jag det på ett äckligt, distanserat sätt, som vi åttiotalister gör. Vi gottar sig åt andras olycka, men på ett ironiskt sätt ("visst är det förjävligt att tv3 gör sådana här program... åh, kolla nu ramlar alkisen i rabatten!") Man låtsas att man vet precis vad som är rätt och fel, så ingenting behöver vara på riktigt. Reklam är så fel att man lika gärna kan arbeta med det. Vad är nyheten liksom? Att utrycka en äkta känsla eller åsikt är pinsamt.

Hur som helst, jag har börjat att tycka att grannfejden-medlarna gör ett ganska bra jobb ändå. De hjälper ju folk att reda upp skiten. Vissa är lite tokiga, de kanske borde skrotat en del avsnitt. Men idag var det en hetsig kille med kort stubin och en lipig klimakterietant. De behövde bara lära sig att prata med varandra så var det bra med det. Fint. Anna tappade dock intresset, hon vill helst ha skånska grisbönder som vägrar att ta i hand, "slå på det", som Robban säger.

Saturday, April 19, 2008

Jag tänker jag på Anders Ekberg. Först tänker jag på hur man kan hänga ut en icke dömd människa med namn och bild, trots att det strider mot alla rådande pressetik och allmän hederlighet. Jag har inte läst något klargörande varför det är okej i det här fallet. Jämför med Stureplansgrabbarna som skyddades eller de dömda i Ricardomålet som fortfarande är anonyma, trots att de är skyldiga. Kan ha att göra med att de kommer från en familj med ekonomiska intressen i media.

Det andra jag tänkte på var en krönika av hon Hillevi någonting, som skriver i Metro. Hon kallar Ekberg för monster och som ett exempel på äkta ondska. Jag tycker alltid att det är obehagligt när det uppstår konsensus kring detta. Det är samma retorik som många dödsstraffförespråkare har. Det är i grunden alltid fel att mörda, men för vissa kan man göra undantag. Och nästan alla som kör på den linjen menar att pedofiler är en sådan grupp som man kan klara sig utan. Dels tror jag att många känner ett hat inför dessa. Samtidigt är det en av få grupper i samhället som det är mer accepterat att vilja slå ihjäl än förlåta. Det är det jag tycker är äckligt, när konsensus rådar kring att vissa människor fråntas allt värde.

Jag har nog i grunden en kristen människosyn. För jag tycker att förlåtande och förstående är det som höjer än människa över djuren. En människa som ber om förlåtelse och ångrar vad den har gjort, ska bli förlåten tycker jag. Jag tycker även att alla människor har ett värde, det som i folkmun brukar kallas för demokratiska värderingar, oavsett vilka dom är. Dessutom tror jag att människor inte föds som monster utan blir det. De här värderingarna tror jag att de flesta kan skriva under på.

Jag vet nästan ingenting om Ekberg, har inte läst så mycket om det, har inte gråtit framför datorskärmen som Hillevi. Jag förstår att det är en dimension som jag inte förstår eftersom jag inte har barn, och jag respekterar föräldrars rätt att vilja döda någon som rör deras barn. Men samtidigt har vi alla som inte är anhöriga en skyldighet att bibehålla en mänsklighet. Ekberg har också en familj, och jag tror inte att de lever i en liten monsterstuga i skogen och sitter och smider ondskefulla planer.

För mig är inte handlingar som drivs av sjukdom utslag av ondska. Ondska är när man för egen vinning utnyttjar andra människor utan att skämmas. Att göra vidriga saker som ingen vinner på är inte ondska för mig, det är bara tragik.

Friday, April 18, 2008

Tänkte på Anna Järvinen nu, hon har sålt jättemycket skivor. Det unnar jag henne, vilket är stort för att komma från mig. Men jag tycker att Granada borde få lite upprättelse. De fick inget riktigt erkännande när det begav sig, utan var bara bandet i antimobb-reklamen. Nu används det ofta som referens till Järvinen, för att visa hennes utveckling. Visst, det var lite tjockt och statiskt ibland, men det finns riktiga pärlor där också. Kan också ha lite att göra med att jag och Anna lyssnade mycket på den när vi blev ihop.

Nu påpekar Anna att jag inte är så delaktig i vår hemmakväll. Vilket upplägg för en krönika om självupptagna killar som skriver om sin tjej samtidigt som hon står vid spisen och negligeras. Ändring på det nu!

Thursday, April 17, 2008

En kille från tre ringde för en sekunde sen. Han lät lite osäker.
- Öh hal... tjena jag heter Kalle och ringer från tre.
- Jaha.
- Läget?
- Nä, jag orkar inte.
- Jaha, aha, okej då.
När jag la på tyckte jag lite synd om honom, han lät uppriktigt ledsen. Men jag tänkte mest på att säljare från tre alltid säger "tjena" och "läget". Det här killen rättade ju sig själv när han höll på att säga "hallå". En gång ringde det en säljare och började småprata något helt vansinnigt, om vad jag skulle göra till helgen och så där. Psycho. Jag undrar hur som helst om tres säljare har riktlinjer att gå efter, där trevlig slängighet hör till?

Monday, April 14, 2008

Vill någon hyra vår lägenhet i sommar? Vi har den juni ut egentligen, men vi skulle ju kunna hålla den lite om någon vill hyra den sommarmånaderna. Bara en tanke.

Somnade på soffan idag när jag läste om bokföring för kulturarbetare. Vaknade av Pang Prego. Mitt hat mot det programmet är så stort. Det är så spexigt och äckligt.

Sunday, April 13, 2008

Igår pratade jag lite om min meniskskada med Björn. Jag hade glömt bort att vara ledsen över att jag kommer att få artros om tio-femton år. Det är så svårt att tänka sig det. Sedan drömde jag en relaterad deppig dröm om det som jag har glömt bort. Sedan drömde jag en glad dröm där jag först joggade naken för att sedan ta på mig korta korts och linne. Hoppas på att det händer grejer inom medicinkonsten på tio år.

Tänkte även på att det ändå är rätt tråkigt att jag alltid är lite orolig över något. Känslan av lugn/neutralitet är så sällsynt så att jag nästan inte vet vad den handlar om. Jag har ju börjat förstå att oron nog är frikopplad från yttre omständigheter. Visst, jag borde oroa mig för att jag inte har pengar, men när jag hade mera pengar var jag inte mindre orolig. När det händer bra grejer brukar jag också reagera med oro snarare än glädje. Den här bubblande glädjen, jag vet inte om jag har känt den. Kanske när jag har gått till doktorn någon gång och fått höra att jag inte ska dö i cancer (vad han vet).

Eller jag vet inte om det är så tråkigt, det är ju normalt för mig och massa andra också säkert. Men det är lite deppigt att jag förstår att det troligen jämt kommer att vara så här. Jag gillar inte att gå och lägga mig på kvällarna, när man ligger och väntar på sömnen blir det så symboliskt. Det är svårt att inte tänka på döden då. När man ser natt för natt är det inte så märkligt, men när man slår samman alla nätter i en rad och inser att man, med några få undantag, har tänkt på sin egen död varje kväll i alla fall tio år, då känns det lite sorgligt. Det är ju en helt meningslös tanke.

Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt att spela gitarr. Jag tror det är en kärlek som aldrig kommer att dö ut. Mitt reverb har dock pajat på stärkaren. Jag vet inte riktigt vad det är som ska fixas. Kanske ett rör måste bytas. Lånade ut den till bröderna days och fick tillbaka den utan överdraget, så nu måste jag köpa nytt täcke så att den inte fryser i minibussen.

Såg paranoid park alldeles nyss, den var ganska bra.

Friday, April 11, 2008

Hallå, vi fick lägenheten! Hade det också på känn. Vill man verkligen ha någon så kommer hela universum att samverka för att få det att hända, som min guru Paulo Coelho brukar säga. En tvåa i ett landshövdingshus i majorna, så som vi kulturarbetare vill ha det. Nu vill kulturarbetaren ha ett fett förskott så att han kan leva i bubblan lite längre till.

Idag ska vi rocka i Borås, ska bli väldigt kul. Jag har aldrig stannat i Borås, bara åkt förbi.

Monday, April 07, 2008

Idag tog det kanske en och en halv timme att köpa en jävla strömadapter. Vet fortfarande inte om det heter adapter eller transformator. Men nu kan vi nog få igång vår stråkmaskin imorgon.

Jag har även fikat med Jonny på Java. Kändes lite som om han aldrig har varit borta. Roligt fika. Jonathan skippar alltid det uppvärmssnack utan går direkt på att prata om vad som definierar en tragisk människo och så vidare.

När Anna kom hem deklarerade hon att vi skulle storstäda. Jag tänkte säga att hon inte bara kan bestämma det utan att fråga mig. Men jag sket i det och städade istället. Det var rätt gött att få det rent här. Jag la ganska mycket tid på att svabba av mitt tangentbord. Det var ganska äckligt, satt och pillade upp damm, hårstrån och smulor som hamnat mellan tangenterna.

Jenny har varit här och bott lite. Igår gjorde hon och Anna ett roligt practical joke, de la grismaten i en exotic snacks-påse och lurade mig att de hade köpt japan mix. Blev väldigt besviken. Men när jag bänkade mig i soffan såg jag att det var riktigt lösgodis! Härligt. Men nu måste jag och Anna detoxa oss i vanlig ordning för att få bort lusten att äta gött hela tiden. Jenny!

Tuesday, April 01, 2008

Tänkte göra min deklaration själv i år. Eftersom jag har enskild firma är det ju inte bara att dra iväg ett sms, utan det ska göras balansräkningar och grejer. Jag har läst och läst och läst men blir bara tokigare för varje sekund. Ringer skatteverket men fattar ändå inte. Finns det någon som läser det här som förstår hur man ska föra in inköp av varor med privata pengar i balansräkningen så hjälp mig! På skatteverket får man intrycket av att det är svinenkelt, men när jag läser böcker och på nätet så verkar det vara jättekrångligt. Jag dör. Jag kan inte släppa det heller. Jag läser från morgon till kväll.

Varför känner man bara massa människor med mjuka, värdelösa kunskaper?