Wednesday, March 19, 2008

Varför tas inte modejournalistik på allvar? Ja, det kan man undra.

5 comments:

J said...

Det där inslaget var kanske inte särskilt kompetent nånstans men kan väl knappast representera "moderjournalistik" at large eller beskyllas för att vara sämre på något sätt än genomsnittlig musik- eller filmjournalistik. För att inte tala om teknik- eller motorjournalistik på popnivå, hur banal är inte den? "Nya Saaben är kan svänga, nya Motorolan har skitdålig belysning".

martin said...

Har du inte sett det engelska motormagasinet som går på tv4 plus? Det är ganska roligt.

Jag tänker att eftersom det är svt som ligger bakom så borde ambitionen vara att ha något kritiskt tänkande.

Det jag stör mig på är det eviga upprepandet på modesidor om att det är så tråkigt "att vi bara ser mode som konsumtion i Sverige, att det bara handlar om shopping". Det är sällan man läser om teknikskribenter som hävdar att teknik är så mkt mer än bara ett verktyg, utan lika viktigt som annan kultur. Eller att vi måste ta gps och bluetooth på allvar. Många nöjesskribenter är ju helt tillfreds med att inte tas på allvar heller.

Det är det ständiga tjatet om att ta mode på allvar som jag stör mig på, de som jobbar med det får väl se till att det finns en anledning att göra det. Det är väl inte läsarnas uppgift?

J said...

Visst, men det finns ju folk som jobbar med det på andra plan - och medier som bevakar på andra plan - än, säg, Elin Klings blogg eller Daniel Lindströms tips i gratis morgontidningen. Som med all kulturbevakning kan man ju gräva djupare och finna det man söker. Om man nu egentligen är intresserad av att finna ngt annat.

martin said...

Jo, givetvis. Men jag läser bara på ett ytligt plan och där är det mest tjat om att inte bli tagen på allvar. Det är ju dom jag tycker kan utnyttja plastsen de får bättre. För nu är det en väldigt tacksam tid att vara modeskribent i.

Anonymous said...

Jag har väldigt svårt att motivera mig till att ta mode mer på allvar. Det känns nog som det är. Stopp och belägg tack.

Det brittiska bilprogrammet fastnar jag alltid framför, jag försöker motivera för mig själv att det har med mitt jobb att göra men egentligen är en del av mig intresserad av dålig engelsk fniss-tv.
/Ingrid