Wednesday, March 19, 2008

Varför tas inte modejournalistik på allvar? Ja, det kan man undra.

Tuesday, March 18, 2008

Sunday, March 16, 2008



Det här är själv definitionen av patetiskt för mig, inte Amanda Jensen alltså, utan killens pose. Kan någon förklara varför folk gör så där på foton? Jag kan ett glatt v-tecken eller den inverterade förolämpningen, men vad fan betyder det där? Förutom att man är en fjant, då.

Friday, March 14, 2008

Men när jag lägger min vuxna sida till kan jag lura vem som helst. Eftersom jag har fått chansen och resa med jobbet så pass mycket har det skyndat på den personliga utvecklingen en aning.

Thursday, March 13, 2008

Läste lite om emo och fashioncore på svd av någon anledning. Gammal artikel. Det drog referenser till pandor och det kom mig att tänka på att vi i Östersund använde begreppet starkids parallellt. Fanns det någon annanstans? Fanns det ens i Östersund eller var det bland mina kompisar som man sa så?

Wednesday, March 12, 2008

Jag gjorde som Jonny och installerade grejen med sökord, min profetia om sökord som leder till Anna rann över på mig när jag fick det här: "knulla neger" och "svartskalle omskrivning".

Det här måste man ändå hålla med om: "jag hatar ånge".

Tuesday, March 11, 2008

Jag skriver ju ofta om hur knäckande det är för psyket att inte få en enda dag om året då man inte hör Robyn eller Teddybears. Nu har Ceasars släppt skiva och proddat Håkan så där blir det rätt mkt. Men det kan man nog stå ut med, har inte så stora problem med reklamrock.

Men Robyn och Snoop! Har inte hört skiten än, det är som när man förlorar skärpleken och väntar på att få ett rapp. Det kommer vara jobbigt att höra den, men den här ovissheten är nog ändå värre. Jag blir sjuk i kroppen när jag hör den där trötta Snoop och med Robyns jävla utandningar efter varje stavelse kommer det att bli vidrigt.

Det enda som är intressant är det här: hur ska Robyn anpassa sin image efter det här samarbetet? Hon måste nog ringa upp sin reklambyrå och ta ett sit down. Hon har ju jobbat hårt på att profilera sig om arty, indie och svår. Hur fungerar det med L.A.s egen Dogge? Det känns som att det finns ett visst glapp mellan The Knife och en kille som söljer porrfilmer som merch och har varit åtalad för våldtäkt.

Sunday, March 09, 2008

Idag var jag nära att köpa en stråkmaskin. Vi förlorade i sista sekunden, det kändes lite tomt efteråt. Köpruset kom av sig. Har ju verkligen inte råd egentligen. Men jag tror att allt skulle bli så mycket bättre på alla plan om vi hade en stråkmaskin. Vill helst ha en crumar, gillar tanken på ett italienskt instrument. Hittade även en sovjetisk synth på ebay, märket hette helt enkelt Elektronika. Tydligen hette massa olika elektronikprylar så. Hur grymt är inte det? Tänk om det vore så i Sverige, att Blåvitt hade synthar i sitt sortiment.

Lite produkter från Elektronika:







Friday, March 07, 2008

Började läsa Zarembas kränkningsartiklar. Ganska roligt faktiskt, man ser de där jobbiga jävlarna framför sig. Samtidigt är det både och rättshaverism både äcklar och läckrar mig. Jag gillar ju tanken på att ta strid för sin sak. Speciellt mot en stor och mäktig fiende, som en myndighet eller ett telefonbolag.

Han sätter ju fingret på något, det finns så många akademiska kamper om symbolfrågor som är helt och hållet onödiga och fjantiga att ägna sig åt. Jag kan känna en sådan trötthet inför det här. Som att man inte ska använda just "man" för att det utgår från att "mannen" är normen. Skit samma säger jag. Eller att man inte får prata om "vi i Sverige", för att man då utgår från en föreställning om en svenskhet. Vi kan väl säga hen hit och dit, men det ändrar ju inget annat. Speciellt inte när det är en diskussion som förs av så få människor ändå.

Samtidigt känner jag, med detta som bakgrund, att Zaremba själv är lika barnslig som de akademiska matadorerna när han vägrar att säga hbt.
Av stilistiska skäl skall jag inte använda akronymen "hbt-personer" (homosexuella, bisexuella och transpersoner), som vissa menar att man måste göra för att visa insikt om mångfalden. Jag vet att mångfalden är större än så. Men i denna text använder jag "hetero" för dem som uppfattar sig som man eller kvinna, dras till motsatta könet och inte har problem med det, samt "homo" för alla som på något sätt överskrider den modellen.


Man fattar ju att det inte handlar om stilistiska skäl. Det är ju enbart en markering, "i min text släpper jag inte in den där skiten". Å andra sidan, det är lite krystat med människor som hela tiden ska påpeka att man måste säga hbt, att man inte får glömma bort att det inte bara handlar om homo eller bi.
Ni behöver inte oroa er längre, det var nog inte allergi utan bara en förkylning. Det konstiga är att veckan började med halsontet som var helt oberoende av resten av kroppens välmående. Jag var inte hängig och så vidare. Nu har halsontet börjat att gå tillbaka men istället har tröttman kickat in. Och tråkigheten. Så nu kan jag nog inte supa i vilket fall. Jag får så dåligt samvete när jag inte går ut. Inte för att jag tror att folk blir besvikna, men ändå.

Thursday, March 06, 2008

Kommer ni ihåg nittiotalet? Då kallades människor som mig, som bara vill hålla på med sådant som känns roligt, för slackers. Då var det ett tecken på ett fritt val och lite häftigt. Idag säger man inte det längre, idag har man ADHD eller någon annan bokstavskombination. Man säger inte ens självförverkling längre. Är man noggrann så har man kanske en liten släng av aspergers syndrom. Barn som inte gör läxorna nu för tiden är inte lata, de är utbrända.

Man skulle kunna tro att det vore hemskt att vara psykiskt sjuk, men eftersom i stort sett alla är det idag är det inte så farligt. Det är lite som Rockys brorsa som i en stripp pratar om att han har aspergers, den gör att han har jättesvårt för tråkiga grejer, som att städa och tvätta, men lätt för att spela gitarr och skriva. Jag känner igen de symptomen. Gillar också roliga saker mer än tråkiga.

Vi kanske måste börja stigmatisera psykiska sjukdomar mer, nu har de blivit alldeles för populära.

Wednesday, March 05, 2008

Anna skriver lite om min påhittade musikteori, La Bamba-metodiken, som jag kallar den. Blev lite nervös för att riktiga musiker skulle läsa det och håna mig. Eller nu ljuger jag, det skiter jag i. Det roliga var att jag igår även körde en liten snabblektion för Lymer. Där gissade jag ännu mer och pratade om harmonik och hur olika ackord vill leta sig till olika ställen och så vidare. Det är ganska fascinerade med musikteori ändå. Det gäller att inte lära sig för mycket på teoretisk väg bara, det är så roligt när man förstår matematiska samband utan att att förstå matten bakom.

Appropå Annas blogg, i samma inlägg förekom de här orden: "knulla", "neger", "inga svartingar", "djungel". Vilka tror ni får upp bloggen vid en sökning? Kanske bra att det är jag som har hand om vapnetbloggen ändå. Jag gillar Sverige, men inte riktigt på samma sätt som Annas nya läsare.

Tuesday, March 04, 2008

Känns som min hals håller på att svälla igen. Som vanligt undrar jag om det är pollen eller inte. Om det är pollen så kan det ju inte vara så allvarligt, jag joggade imorse och kände inget. Det är mer framåt kvällen det kommer. Är det pollen, eller?
Cardigans på webradion. For what it´s worth, jag gillar verkligen den. Men har inte hört förrän nu hur äcklig produktionen är. Kanske för att jag inte har lyssnat på Fleetwood Mac tidigare. Har lyssnat på Rumors nu, som en del av min School of rock. Man hör verkligen hur Cardiganssoundet under den där skivan skulle vara som Fleetwood, fast idag. Spekulativt känns det.

Kom på att jag läst lite bra böcker på slutet, vem hade trott det förra året, då det bara var pirater och gladiatorer. Åsa Lindeborgs Mig äger ingen ägde. Fast hon menar nog inte "äga" i din bemärkelsen. Nu håller jag på med Nyår av Stig Larsson, lite motvilligt, eftersom han verkar vara en ikon för självgoda män med författarambitioner (Andres Lokko). Får lite Bergmanvibbar av hur alla respekterar honom. Fast boken är rätt bra hitills.

Läste Nässlorna blomma också, av Harry Martinson. Jävlar vilken bok det var. Roligt att han skriver om sockenbarn och skulle kunna landa i socialrealism rakt av, men gör utsvävningar hit och dit, med långsökta metaforer och roligt språk. Fast mest är den sorglig, fram för allt hur han beskriver sig själv. Måste läsa uppföljaren, hoppas den slutar bättre!

Monday, March 03, 2008

Har varit nervös hela dagen för radiomänniskornas beslut, så har de inte ens tagit beslut idag. Nu måste jag vänta en till jävla vecka. Total tortyr of the heart. Och magen. Jisses, vad patetisk man har blivit. Det där oberoendet känner man inte längre till.

Tog en eftermiddagsöl med Björn, det var värt. Tog kort på mig själv med mobilen och skickade till stef som stog i duschen på fabriken. Så kändes det lite mer värt att inte ha något riktigt jobb och därmed inga pengar.


En vibraphonette! Som en liten, portabel vibrafon alltså. Har jag alltid drömt om, men visste inte att det fanns. Verkar dock väldigt ovanliga och därmed dyra.