Friday, February 29, 2008

Usch, har haft ont i huvvet och känt mig kymens hela dagen. Först när jag skrev det reflekterade jag över att "kymens" inte finns som ord. Jag mår kymigt, alltså. Om ni undrar.

Gissar på förkylning. Kanske lite stress också. La handen vid låtarna för sista gången idag. Nu måste jag bara komma på låttitlar och -ordning. Albumtitel också. Kanske blir en s/t. Jag har jämt trott att det betydde same title. Samma titel som bandnamnet tänkte jag, men det är ju inte logiskt på något sätt. Stef hånade mig lite för´t. Varje dag lär man sig alltså något nytt.

Har varit hemma i Östersund och inte gått till Helags med pappa eftesom det blev storm. Men det blev ändå två dagars skidåkning. Har skrivit klart artikeln till R&R, blev lite stressigt då det tajmade Östersundshelgen och skivslutspelet. Har varit i Stockholm och träffat syrran, feta paret, nyckan, jenna. Har även träffat förlagskille, kändes faktiskt bra.

På måndag är det skräckens dag. Om p3 inte plockar upp singeln så känns det mer eller mindre som att det är kört. Visst ska man göra musik för att det är kul, men när man tar det ur sovrummet och investerar så mycket pengar och tid i det blir det större. Det är svårt att inte döma sig själv utefter framgång och misslyckande.

Jag vill ha en stråkmaskin.

Anna är på stan och dricker öl. Jag känner mig som en flickvän i en sitcom. Hon lovade hemmakväll, men nu sitter jag här med internet som enda sällskap, klockan tio på en fredag. Hon sms:ade att hon var på väg hem, jag svarade med att kalla henne för "odåga", enligt fars-dramturgin. Nu svarade hon: "Nä! Film brukar aldrig börja förrän tio enligt dig ändå. Inget mens! Jag har fickorna fulla med godis!" Hon låter lite full.

Utrycket "mensa" som i sura, är det allmänt utbrett eller? Vi sa det rätt mycket på gymnasiet. Det kändes fruktansvärt förbjudet då. "Mensgädda" kunde man vara. Anna kallade sin pappa för det, jag skulle vilja ha sett det.

Monday, February 18, 2008

Det har flyttat in några tjejer i en lägenhet i vår trappuppgång. De skrattar och pratar när de kommer hem. Lyssnar på musik. Jag blir väldigt glad av det. Annars är det lite tung, kristen stämning i vår trappuppgång. Man hör buller av möbler och fötter på kvällarna, men inte så mycket skratt, prat och musik. Spelar man lite gitarr får man skäll.

I resten av huset verkar det däremot vara lite för mycket av det goda.

Idag var det väldigt vårigt när jag handlade mina vegobullar (världens bästa mat, ser ut om smakar lite som köttbullar, behöver inte äta falafel till makaroner längre). Gräddet på moset var när en gammal risig moped körde förbi på för hög växel och luktade himmelskt oförstörd.

Kom att tänka på det roliga ordet "tyna" som vi körde hårt med på högstadiet. Man tynade moppen om man låg på för låg växel så att den varva för mycket: "Hörde moppen din igår, fan va du tyna den". Man kunde givetivs tyna andra föremål, eller personer för all del. "Terra" var också bra, en kortform för både testa och terrorisera.
- Men få terra rå!
- Nä, du kommer bara terra den.
Så talade 9E.
Det var mycket "t". Man sa ju "tracka" också. Tracka, tyna, terrra: pojkars gemenskap.

Saturday, February 16, 2008

Såhär skriver Terry Ericsson i the crickets gästbok:
Just det, Joel Almes första spelning här i stan, kan bli en klassiker säger de som känner Joel & hans gäng och hört musiken.

Kan bli en klassiker säger de som känner hans gäng? Vill man ha ett ärligt omdöme om ett band så ska man givetvis lyssna på deras kompisar.

Jag vet att jag borde stå över sådant där, men jag kan inte. Den där enfalden och konformismen känns som ett stryptag. Varför blir inte folk äcklade av tanken på att något måste vara godkänt i förväg innan man ger det en chans? Det är ju få som är lika öppna med sin brist på egen smak som Terry, men de flesta fungerar ju likadant.

I Stockholm är alla band meningslösa pengamusiker, men det finns ju i alla fall någon slags ruljans i det. De band som var längst upp på hierarkin på nittiotalet är ju helt ute idag. I Göteborg finns det bara ett grabbgäng som fördelas på lite olika konstellationer i all evighet. Är inte det deprimerande på något sätt? Som att vara i Östersund. Att jag håller många av banden högt, rent musikalist, hör ju inte hit.

Jag känner mig lite som en fjortonårig emokille som har upptäckt att man kan vara alternativ och inte behöver vara som alla andra. Men varför ska man håna dem? De är ju i alla fall ärliga i sin ansats, det är vackert.

Thursday, February 14, 2008

En ganska töntig grej jag gör

När jag bloggar och kommer in i flytet så börjar jag att knäppa med fingrarna. När Anna sitter i ett annat rum ropar hon "Mörn bloggar" när ticksen drar igång. Det var så jag fattade att jag gjorde det. Har suttit och knäppt med fingrarna som en annan sextitalspundare utan att veta om det. Det pinsamma är att det är själv sinnesbilden av kreativitet, att sitta och knäppa på fingrarna och lyssna på coltrane. Och att min blogg kanske inte riktigt ligger på den nivån att det ska knäppas, vankas fram och tillbaka, lätta på splipsknutar, rulla upp ärmar, tändas ciggaretter och så vidare.

Nu märkte jag att jag även har börjat knäppa när jag chattar med folk. Nu har det gått för långt.

bjorn: kaffe sen?
Sänt 13:38 on torsdag
jag: jag ska ner på stan en sväng
*fingerknäpp*

Wednesday, February 13, 2008

Håkan Hellström säger till aftonbladet att han aldrig har nått ut till svennarna och att "nu jävlar är det min tur!"

?

Man kanske vänjer sig vid det man har, allt är ju relativt... Men hur tänkte han att han skulle kunna bli större?
Jag är ledsen över att jag inte har skrivit dagbok. Därför har jag börjat med ett vansinnigt projekt för fem minuter sen. "Mörns alla minnen" heter det. Jag ska skriva ner alla minnen jag kan komma på. Det ska blir roligt att se hur många man har. Spontant tänker man att det är ogreppbart, men tänk om det bara är typ hundra stycken?

Det blir något för barnbarnen! Tror att minnen är roligare att läsa än rapporter från när det hände. Nu finns det både skimmer och viss hälsosam distans.

Idén kom av att jag lyssnar på Granada. Tänkte på att det är lite synd om de i Granada som bara får skit efter Järvinens solodebut. Nu är det verkligen hugget i sten att hon ska vara den roliga av dem och resten är de tråkiga. Jag tycker att deras skivor var rätt bra. Men minnet som triggades var när jag och Nygård såg ett band i Uppsala som man blandar ihop med dem. Bandet var rätt tråkigt men sångerskan var väldigt snygg vill jag minnas.
Min dröm är att lära mig teckna och rita. Jag lever ju i tron om att jag har ett välutvecklat sinne för färg och form. Många har försökt motbevisa mig där, men det skiter jag i. Jag lever gärna den livslögnen. Nu när jag aldrig testar den så mår lögnen gott. Jag tänker att om jag skulle satsa på konstbanan i något år så skulle jag lätt komma in på konstfack, inget snack. Eller förtjäna det i alla fall. Jag hatar verkligen all ny konceptuell konst så den dörren är nog rätt stängd för mig.

Men var börjar man? Målet är att kunna rita fina grejer. Jag vet inte ens vad man ska använda för redskap. Det kanske är tusch jag gillar?

Jag skulle verkligen gilla att ha en hobby som inte var beroende av massa ord eller toner. Det verkar så avslappnande att sitta med ett ritblock. När jag var barn gillade jag det i alla fall.

Med risk för att verka twee så kände jag att det var något som saknades när vi lekte med helikoptrarna hos ingo. Tänk vad roligt om det var något som man gjorde oftare, träffades och lekte med något roligt!

Tuesday, February 12, 2008

Jag stör mig så mycket på att tjuvlyssnat ges ut som tidning. Kan inte förklara varför, jag behöver inte ens köpa den. Kanske för att det tar bort glädjen lite, känns som att motivationen till att fejka någon liten lyssning eller spetsa den något kanske ökar om det finns $$$ inblandat. Eller bara för att det är en del av tidsandan att allt går från lite roligt och spontant till biz. Men jag skulle lätt göra samma sak. Där kanske svaret finns.

Wednesday, February 06, 2008

Har nyss ätit en hel mango. Brukar man göra det eller är det sjukt? Var så hungrig efter basketen och ingen yoghurt fanns. Det var svårt att öppna mangon, snittade från fel håll. Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av mangons innanmäte. Det var tydligen en ganska konstig, avlång kärna. Det är alltså första gången jag öppnar en mango. Anna kanske blir sur när hon rullar in full ikväll efter sin vinprovning och ser att den är borta. Kan hon gått ha, som går på vinprövning och allt.

Jag vet att man inte får hata någon under arton, speciellt inte om de är tjejer. Men när man är sjutton är det sunt och riktigt att hata sig själv, hormoner och så vidare. Älskar man sig själv i den åldern är man psykopat.



"Egentligen handlar det bara om mig - en driftig tjej". Jag avskyr när bortskämda rika människor alltid måste beskriva sig själva som driftiga. Så att de inte ska behöva skämmas över att de är förfördelade, utan kan låtsas att de är värda det.

Moderat är hon också.
Gillar inte när Anna är hemma på dagarna. Det blir så jävla slappt då, hon beter sig som en femåring. Hennes outfit idag är några konstiga gråsilvriga långkalsongsbyxor, bh och det rosa hårdbandet. Hon dukar upp en knäckebrödsbuffé, som hon själv kallar det. Sedan går hon från bordet och lämnar disken som om det vore uppenbart att hon inte borde diska efter sig själv. Pratar jag med henne svarar hon på värmländska eller skånska. Nu kräver jag att hon ska ta på sig tröja, för värdighetens skull. Det här är ju mitt kontor! Hon svarar "tjöta tjöta" på värmländska och går för att lyssna på p3 istället. Tänder alla lampor i lägenheten och öppnar alla dörrar som går att öppna.

Jag antar att om det här vore en film vore hon den härliga indietjejen och jag det tråkiga kontrollbehovet som hon lämnar för han i scrubs.

Men håller ni inte med mig om kläder? Visst ska man ha det, va? Okej om det är sommar och ledigt, då kan man gå omkring lite som man vill. Men det pissar ju utomhus idag som alla andra dagar i den här gråmulna stan.

Jag har väldigt informella kläder själv idag. Mjukt från topp till tå. Men jag drar ändå gränsen vid långkallingar. De får bara får bäras som byxor i fjällsammanhang och bara om man har förtjänat det genom skidåkning.

/Vän av ordning

Friday, February 01, 2008

Idiot som man är så tänkte jag att enklast är bara att tacka jag till alla friend requests på myspace när den grejen började. Ville inte göra något urval, det skulle vara så svårt att veta var man ska sätta gränsen. Nu försöker jag städa upp det värsta ibland. Jag kommer aldrig så långt, är säkert kompis med på coca-cola och de där två tjejerna från USA som gör nazistpop och har en logga som ser ut som Bert Karlsson. Kommer ni ihåg dem?

Det här var i alla fall det roligaste jag tog bort idag:



De är från Tyskland. "Lick and a promise": "slicka och ett löfte" alltså, inte "ett slick och ett löfte", "slicka och lova" eller kanske "licks and a promise". Den senare vore ju bäst för ett rockband, dubbeltydigt! Framsidan antyder ju annars att det slickas för ett löfte om kärlek, som dock bryts, därav titeln: A bitch is a bitch.