Wednesday, January 16, 2008

Fan också, nu när man har levererat får man bloggmobboffer stigmat över sig igen. David har gnällt över att han blev ignorerad när han ville prata nyår, men det här är ju nästan värre. Man bjuder in till ett gott elektroniskt samtal, vid ett härligt runt elektronsikt bord. Drar ut stolen för alla tjejer, klappa killarna kärvänligt på ryggen och så vidare. Ställer fram tilltuggen. Ändå får man sitta där ensam och prata ut i rymden.

Problemmet är inte att jag behöver era kommentarer för insikt och reflektion. Jag vill mest ha dem för att kunna bekräfta att jag har rätt. Problemmet är ju att när folk jag inte känner går in på bloggen och ser att de fyra översta posterna är obesvarade så tycker de att jag är patetisk som skriver "vad tycker ni?" till mina låtsasläsare.

5 comments:

Jon said...

jag skulle kommentera en grej! men nu har du bloggat så mycket (imponerande i sig) att jag inte hittar den. anyways, min kommentar skulle handla nåt om det där med att du gillade lars winnerbäck mer än justin och att det kändes lite som grejen du kommenterade. lite markus larsson, typ.

David said...

ja jag blev nästan matt av alla inlägg. Men man blir så glad när du kommer in i ett sånt här bloggmaraton. Men vi kör, jag är med dig angående sexistisk reklam jag tror att det blir väldigt svårt att reda ut vad som är sexistiskt och inte, men jag tror inte som svd:s ledarspalt att marknaden sanerar sig själv utan statliga ingripanden.

Appropå stereo så har jag ju pratat med dig tidigare om min svagjhet för sjuttitalsljudanläggnignar i aluminium och mörkt trä. Den där bilden du hade med är det typ den första vägghängda anläggnignen?

Undomarnas sexualvanor är jag heöt med dig, jag tänkte inte på den rent journalistiska upplägget. Men tyckte att reportaget var hårt vinklat, men det är det ju alltid när det handlar om ungdomar och sex. Då blir det ju moralpanik.

Pat said...

Kill your darlings heter det väl? Sånt måste du ha fått lära dig på journalisthögskolan. Ett inlägg om sexistreklam hade säkerligen genererat en het debatt. Femtielva inlägg på en dag om olika prylar blir nästan för mycket för att orka kommentera.

Å andra sidan är kommentarstrådarna något av det mest svårberäkneliga i bloggvärlden. När man själv tror att ett ämne är hett kan det bli helt dött och vice versa. Jag gillar dock din produktivitet inget snack om det.

Jonathan said...

Hur många kommentarer per post i snitt man får beror uteslutande på hur snygg man är. Kvalitet har ingenting med saken att göra. Du brukar ju få skitmycket kommentarer, men det verkar vara nån slags blogg-lågsäsong nu. Du får i sntt dubbelt så många kommentarer som mig, på din blogg. Tänk att du är snyggare än mig. Och det betyder inte lite.

martin said...

Desto sämre ämne, desto mer kommentarer tror jag i allmänhet. Man får lite kommentarer på tänkvärdheter och angelägenheter. Mest får man om man lite subtilt dissar någon kompis eller skriver om grejer med väldigt högt igenkänningsvärde. Jag har ändå väldigt hög kommenterar ratio, jag ger mkt för varje kommentar jag får. Sådan är jag.

Det här med darlings går inte riktigt att applicera på en blogg, eftersom jag inte ser det som varken litteratur eller journalistik utan mer som osorterade monologer. Eller, jag hoppas ju på dialoger. Men men.