Thursday, December 18, 2008

Nu är jag är i Marieby snart! Ska vi hänga och har roligt i jul eller? Vad ska ni andra göra, åka till europeriska huvudstäder? Är det någon som ska vara här i Öset över nyår?

Wednesday, December 10, 2008

Den här tiden av året, då årsbästa-listor och priser delas ut, är rätt deppig om man släppt en skiva som mer eller mindre floppat. Det blir lätt att man tänker på det då. Jag vet inte i dessa dagar vad man ska kalla en flopp. Men den har ju försvunnit väldigt snabbt. Det är jobbigt när man själv är nöjd med den, kritikerna också verkar nöjda med den (med ärkefienden Sonic som ständigt undantag) men den inte får den extra pushen som krävs.

Man vill på något sätt tro att ens situation i livet ska gå att påverka, kanske har blivit lite för amerikaniserad. Men när det gäller musik så känns det som att det till 85% handlar om en bra spellista på p3, har man inte det så krävs det mycket annat till. Det känns jobbigt att inte kunna tänka att jag ska satsa mer, anstränga mig mer. Jag tycker inte att jag skriver sämre låtar idag än för tre år sen, men ändå hamnar låtarna på C-, D-, E- och Sv-listor istället för B som förut. Senaste singeln verkar de inte plocka alls. Jag känner mig så maktlös.

Men är det inte roligt ändå? Är det inte roligt att få ge ut skivor, att få spela ute? Jo, det är det. Men jag mådde ändå bättre innan jag hade gett ut något. Det är värre att mista något än att aldrig få ha det. A taste of honey is worse than none at all.
Nu känns det som att allt går lite sämre för varje år. Och personligen har det här varit ett jävla as till år. Om jag aldrig hade släppt någon skiva kanske jag hade satsat hundra på journalistgrejen och jobbat någonstans nu och varit halvnöjd med det. Man blir knäpp i huvudet av att helt plötsligt få ett självförtroende man aldrig haft och sedan se det försvinna. Nu känns det som att varje väg jag väljer leder till ett misslyckande.

För att krydda den här dagens stämning så trampa jag snett på basketen idag. Vilade ett tag och fortsatte spela bara för att jag blev så irriterad. Nu ger foten igen genom att svälla upp och göra ont. Det här var ett muntert inlägg. God jul.

Thursday, November 27, 2008

Hade inget kort på mig själv, eftersom Anna bara tar kort på massa olika barn och Stefan. Tvingade henne igår och passade på att ta en klassisk bylinebild också. Andas pondus och integritet. Tänkte lägga upp den som profilbild med vågade inte. Uppskattar själv att den här bilden ökar mina chanser att få ett murveljobb med trehundra procent.



Är ändå inte riktigt där, blicken måste utstråla "hörredu snorvalpen kom inte hit och säg hur jag ska göra mitt jobb" och "jag säger det jag tycker och tänker tamigfan inte skämmas för det".

Wednesday, November 26, 2008

"Jag är emot poänger också."

Även om jag inte håller med Guillou helt i sakfrågan, så måste jag ändå respektera hans sätt att äga snorvalpar. Från Aftonbladets chatt:

"Tidningsankan: i japan har internet blivit mer och mer anonymt pga av de de hårda fildelningslagarna. Detta gör det omöjligt att kontrollera även grov brottsligthet som ex barnporrbrott. Hur ställer du dig till det?

Jan Guillou: Jag är emot barnporr.

Robert: Du tycker att det är viktigare att jaga 12-åringar än att fånga kvinnomisshadlare?

Jan Guillou: Självklart! Intelligent fråga.

Ifred: Hej Jan! Tror du verkligen att det går att stoppa fildelning till 100% och hur skal det i så fall gå till enligt dig?

Jan Guillou: Det går inte att stoppa vanliga bilstölder eller snatterier heller till 100 procent.

Pirat: Hur vore det om priset på böcker, film och musik sänktes? Kanske skulle ni "kändisar" klara er på en miljon istället för hundra? Då skulle alla köpa istället för att ladda ner....

Jan Guillou: Det är svårt att avgöra vem som kommer med det dummaste påståendet i en sådan här chatt men du leder.

Jeppe: Begåvat svar Jan, "jag är emot barnporr", är det avsiktligt du missar poänger?

Jan Guillou: Självklart! Jag är emot poänger också."
Hur ska man kunna få jobb om man inte redan har "flerårig erfarenhet" som det står överallt? Känns som att om man inte får jobb direkt efter skolan så är det kört. Och det är ju försent för mig att ändra på det nu.

Tuesday, November 25, 2008

Joggade i morse. Det kändes inte naturligt för fem öre. Har tappat det helt. Har ingen direkt pepp inför att göra om det, men det känns som att jag måste så att jag kan komma över gränsen igen, då man saknar träning när man är utan den, inte tar ökad puls och andning som ett angrepp mot kroppen. Nu känns det mer som att ha panikångest än att motionera. Värst är nästan att det blir så kallt i lungorna, men det är bra träning inför längdskidorna i vinter.

Jaha, nu ska man iväg och rocka fram lite vård till det papperlösa. Sådan är jag. Alltid ett riff över till de som behöver det.

Monday, November 24, 2008

Såg SOOL på psl. De spelade en ny låt, jag förärade dom med en smädelse till kommentar "Nittiotalet ringde, de vill ha tillbaka sin britpop-gospel". Mest för att hylla det klassiska Seinfeld-avsnittet med "the jerk-store called - they running out of idiots" eller något liknande. Men britpop-gospeln är ändå ganska rolig. Bäst är väl Primal Screams Movin on up, Blurs Tender och Spiritualizeds Stop your crying. Konstigast och sämst måste Hefners Ep med deras tolkningar av gospellåtar vara. Men ganska fräsigt omslag.

Överlag så har ofta britpop en gospeltouch. Det där lite vaggiga och handklappsvänliga. Jag gillar det. Som Manics kommersiella singlar. Men är det inte rätt konstigt att gospelrefrängerna är så stora i England? Där finns det ju ingen tradition av att gå i kyrkan på söndagarna och lära sig sjunga och spela tamburin, som dom gör i USA.

Det här är det här jag menade i inlägget under. För många kvinnor är könsroller och relationer deras främsta intresse. Att vara kvinna är ett intresse som är så omfattande att de inte behöver något annat. Varje liten rubbning av klyschorna är ett hot mot deras livsstil. "Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor" inleder de varje tjejmiddag med.

80-talsbaddräkternas Mecka
Ann Söderlund, 2008-11-22 08:31

Jippie vi fick inte soppatorsk och nu smörje rjag och Christina och Erika kråset på Södertuna slott utanför Gnesta.
Att åka med sina bästa tjejkompisar på tjejhelg är som att frökapsla bort sig från omvärlden. Det är som i filmen "Stekta gröna tomater", fast utan tomaterna.
Nu ska vi dricka vin i badtunnan i våra lånade 80-talsbaddräkter. Tjoho!

Dagens "Män är från Mars och kvinnor är från Venus".

Plats: Utanför bilen med Nanok.

Jag: Hej då älskling, vi syns i morgon,
Nanok: Hej då, ha så kul!
Hångel hångel hångel.
Jag: Åh, det pirrade verkligen i mig när vi kysstes.
Nanok: Vad härligt, nu måste jag gå.
Jag: Det vore kul om du nån gång sa att det pirrade i dig också när vi hånglar.
Nanok: Jag uttrycker mig inte så tjejaktigt, jag använder inte såna uttryck som "det pirrar i mig."
Jag: Okej, nehej.


Redigerat: Ju mer jag täkner på det här inlägget så är det ju ren skit. Men jag har någon slags princip att inte censurera mig i efterhand. Lite skamsköljning mår man bra av. Det är därför jag har tagit med mig Clawfingers Deaf Dumb Blind i alla mina flyttar.


Läser om förslaget att invandrare ska skriva på ett medborgarkontrakt om de vill bli svenska medborgare, där de lovar att ställa upp på svenska värderingar. Vet ju att man förväntas uppröras av det och dra på stora växlar, men jag känner mest varför inte? Kanske är ett sätt att bygga lite identitet kring oss som nation. Får man skriva på ett kontrakt om att bli medborgare så känner man nog att det är lite på allvar. Om man bara ska på semester till Usa måste man ju ändå fylla i ett väldigt omfattande formulär om vad man ska göra, var man ska bo, om man är terrorist och/eller kommunist och/eller muslim. Och för dom funkar det ju, de älskar sitt land. Även de grupper som blir pissade på.

Och bara för att man lovar att vara svensk så betyder ju inte det att man avsäger sig från något annat. Det är ändå ett ganska oansenligt krav.

Däremot tycker jag att det är svårt hur man ska definiera svenska värderingar. Givetvis vinklas förslaget mot att förhindra att kvinnofientliga kulturer tar med sig skiten hit. Att man ska göra det tydligt för att alla att i Sverige ser vi mannen som kvinnans boss. Det är ju lite rasistiskt på ett sätt. Å andra sidan är det löjligt att påstå att Sverige inte ligger långt fram vad det gäller jämställdhet, både utifrån medvetenheten som finns här och utifrån ekonomiska och sociologiska faktorer som går att mäta. Jonathan hävdar att han har sett en "kvinnopiska" i en järnaffär i Frankrike, det är att ta i lite. Men det är skillnad.

Det jag undrar över är om det verkligen är försvarbart i en demokrati att formulera vilka värderingar vi har, utan att medborgarna tillsammans har röstat om det. Att profilera Sverige som det jämställda landet känns mer som en pr-strategi än en folkrörelse. Jag tror att de flesta svenska skriver under på en rudimentär jämställdhet, lika lön för lika arbete och så vidare, men det finns också ett stort motstånd mot "den överdrivna jämtställdheten" (läs feminism).

Iofs kan man diskutera om jämställdhet kanske ryms inom ramen för demokratiska värderingar. Vi har ju ändå vissa politiskt styrda lagar som accepteras över partigränser och mandatperioder. Som att rasism är dåligt. Men det är skillnad mellan att slå fast att inget kön ska få diskrimineras och att säga att män och kvinnor har samma ställning. Det finns inget konsensus kring att män inte ska vara familjens överhuvud. Skulle man fråga alla svenska heterosexuella kvinnor vad de tycker är viktigt hos sin partner är jag säker på att "han ska vara trygg" skulle toppa listan (motsvarande är "hon ska vara glad"). I alla fall enligt Ensam mamma söker och Bonde söker fru. Ni fattar ändå vad jag menar. Det är löjligt att formulera "svenska värderingar" som inte har någon grund i verkligheten.

Det är lätt att sätta sig i en position där man tror att man står över strukturerna bara för att man bloggar om dom eller har läst om dom. Men alla älskar könsroller. Det är lätt att raljera över stand-up som bygger på män/kvinnor konflikten. Men vilken humor gör inte det? Man kan låtsas att man "problematiserar", men i grunden är det bara ett gottande i samma skit som alla andra. Det finns bara ett sätt att se på Sex and the city.

Det är lite ironiskt ändå, att egenskaperna "trygghet" och "gladhet" är så hett eftersökta, men tanke på att man sällan träffar en kille som är trygg eller en tjej som är glad. Det kanske är just därför, marknadsekonomin i kärlek har höjt de där egenskapernas värde.

Tuesday, November 11, 2008

Hur gick det med datorn? Åt helvete så klart. Men det var mitt eget fel som inte försäkrade mig om att hårddisken som jag trodde var okej att skriva över verkligen var okej att skriva över. Två år av demos raderade jag. Vissa gick att fiska upp igen, helt sjukt vad lätt det är att återställa. Jag hade inte bara formaterat disken utan även installerat windows på den, vilket är det absolut sämsta, eftersom windows kontinuerligt skriver till disken när man gör grejer. Ändå kunde jag återställa rätt många låtar.

Den av Lymers låtar som jag tyckte lät färdigt rök. Den som jag aldrig känner mig nöjd med trummorna på finns kvar.

Vissa av mina egna demos kanske var lika bra att de försvann. Förut jobbade jag mer med den typen av urval, att bara låta låtar försvinna ur minnet om de inte var starka nog. Den darwinistiska approachen talar kanske inte för subtilitet i låtbygget, men det gör inte jag heller. Spelade in en låt på nytt idag och tycker att den låter bättre än vad jag minns den. Det var roligt dessutom. Länge sedan det kändes så här bra.

Alla texter klarade sig också. Tur det eftersom det tar sådan tid.

Gamla bilder överlevde också. Och den halvt nedladdade tredje säsongen av Deadwood.

Thursday, November 06, 2008

FANFAN plus efterlysning

Min dator har kraschat. Gick inte att fixa så jag blev tvungen att formatera och installera om. Men av någon anledning (som jag inte går in på här för ingen bryr sig, allra minst jag) så hänger sig windowsinstallationen. Har hållit på med det är mellan nio imorse fram tills nu. Tråkigt. Men imorgon ska det rockas norge så då får det vänta.

Jag har en undran: har någon en usb-cdläsare att låna ut? Eller en vanlig cd-läsare? Måste testa om det är problemet.

Det jobbiga är att jag inte ännu har kunnat kontrollera om den andra hd:n klarade sig, där har jag alla låtar och dokument. Vore lite jobbigt om de två låtar som jag och Lymer har hållt på med i över ett år skulle ryka, till exempel. Fan. Börjar ju bli lite snurrig inför diskarna när man har testat formatera och installera om så många gånger, de får ju nya beteckningar automatiskt. Ett usb-minne blev c: till exempel.

Wednesday, November 05, 2008

Apropå Stockholms kärlek till Berlin: tydligen har det även drabbat borgarna i stadshuset. I Kulturvision 3000 har man tagit fram en plan för att få stan att blir mera likt Berlin och Barcelona. Jag har svårt att se det hända i en annan stad, att man helt öppet ställer sig frågan hur man kan bli mer lik än hippare stad.

Berlins fördelar brukar ju beskrivas utifrån tillgång till billiga lägenheter och lokaler och en känsla av frihet. Jag kan inte skriva under på något av det, sist jag var där var jag tio år och mest intresserad av modelljärnvägar. Men det verkar vara allmänt konsensus kring detta, så jag skriver under på det. Så fler lokaler och lägenheter kanske vore en start?

Men så fort stat eller kommun ska verka för ett "rikare kulturliv" så gör man det genom att lägga alla resurser på menlösa projekt som inte hjälper folk som producerar kultur så mycket som konsulter. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt hoppas att Kulturvision 2030 ska bli ett styrdokument för kommunfullmäktige.
- Men egentligen är processen att ta fram visionen viktigare än resultatet. Arbetet med kulturvisionen öppnar för samtal om kulturens värde för staden.


Den här inflationen av projekt hit och dit drabbar ju inte bara kulturen. Jag kan bli helt panikslagen när jag tänker på hur mycket pengar som avsätts till vettiga saker bara rinner ner i olika projekt som driftiga entreprenörer drar igång. Som hon i Majorna som fick tre jävla miljoner för att driva sitt "Ekologisk stadsdel Majorna". Återigen är inte syftet att göra något konkret, utan att väcka en diskussion. Väcka diskussion kan man väl göra genom insändare?

Det där kulturprojektet kommer inte mynna ut i något annat än att de i utredningsgruppen får en fast inkomst och en anledning till att åka på studieresor till Barcelona. Det är därför de tycker visionerna är viktigare än resultatet, de lägger in en brasklapp redan nu för att de inte kommer att genomföra något.

Många blir upprörda över konstnärslöner och dylikt, visst det kan diskuteras. Men alla dessa kulturprojekt med vaga målsättningar och standardiserade formuleringar kan fortsätta att mjölka pengar i all evighet utan att någon märker det.

Lite ironiskt i sammanhanget att i pappers-dn står det också om en stor grafittimålning från 89 som någon Anna Modin-karaktär på stadsmuseet vill skydda. Men moderaterna tycker att det konstnärliga och kulturhistoriska värdet inte överskuggar den otrygghet som grafitti skapar. Det kanske inte behövs en utredning för att konstatera att den attityden inte direkt skapar en friare kulturklimat.

Tuesday, November 04, 2008

Fick nej från ett till förlag idag. "vi tycker att du är jättebra, men har inte tid just nu" känns lite som motsvarigheten till "det är inte du, det är jag". Jag vet inte hur mycket mer piss jag kan svälja innan jag sprängs.

Monday, November 03, 2008

När man diskuterar saker med sina vänner är det ganska sällan som man känner att man måste byta ståndpunkt. Det är ganska sällan man ens känner att man lär sig något. Men i kommentaren till min förra inlägg skrev Jonathan något som var något av en mindre uppenbarelse för mig.

När Sibiria spelade in sin första demo så gjorde vi det med en kursare till Löken. Han var nog den sämsta teknikern i Sverige, alla som har hört de låtarna märker det. Dessutom hade han väldigt bråttom hem till något tv-program vilket också påverkade slutprodukten. Han ondgjorde sig i alla fall över "alla norrlänningar som flyttar in till Stockholms innerstad". Jag har stört mig väldigt mycket på den mentaliteten. Att stockholmare tycker ha sig rätten att knulla norrland, men inte ge något tillbaka. "Jävlas inte med stockholmarna". Varför ska de har ensamrätt till Stockholm?

Men det Jonathan skrev "det är ingen rättighet att bo i Stockholm" stämmer faktiskt. Vad har fått att tro att just det ska var en självklarhet? Varför är just den "orättvisan" så svår att svälja? De enda som jag tycker borde ha den rätten är faktiskt de som har växt upp där. Och därför känner jag att jag kan förstå teknikern lite. Det är väldigt trist om en stad helt befolkas av människor som flyttat dit för att de har tillgångar nog att göra det. Ofta fokuserar vi bara på att eftersatta områden dräneras på människor, men det motsatta är lika viktigt. En stad utan rötter och utan blandning blir väldigt ointressant.

Familjebostäder i Göteborg har en policy som gör att barn som växer upp i deras hus har förtur till egna lägenheter. Kommer man utifrån så tycker man att det är väldigt orättvist. Det är också det, en diskriminering som man knappt kan föreställa sig är lagligt. Men samtidigt så garanterar det, och tillgången på hyreslägenheter i stort, att staden kan ha en viss blandning av människor och inte bara vara en spelplats för karriärister med socialt och ekonomiskt kapital.

Det svåra är så klart att jobba sig förbi det här som individ. I slutändan är det svårt att ge upp alla de fördelar man upplever men att bo i en större stad för en ideologisk övertygelse. Men visst är det ironiskt på något sätt, hur stor kärleken till Berlin är i Stockholm? Samma människor som lovordar Berlins billiga lägenheterna och möjligheterna de föder fortsätter att harva omkring bland hutlösa andrahandskontrakt i Stockholm.

Friday, October 31, 2008

You can´t put your arms around a lägenhet

Det verkar bli Sthlm för oss. Jag är väldigt, väldigt glad att Anna fick jobbet men det känns givetvis jobbigt att lämna Göteborg. Vi pratade om det igår, det är första gången som jag bor någonstans och inte längtar bort. När jag har bott i Stockholm har jag aldrig känt mig hemma. Det gör jag inte här heller, men jag är närmare.

Nu håller vi på att trixa med lägenhetsbyten. Min ovilja mot Stockholm blir ju inte mindre när man ser hur mycket folk saltar hyran när de får chansen. Lägenheter som ligger runt 4000 vid byten, kostar 8000 när de hyrs ut i andra hand. Man förstår att det är en moderatkommun. Dessutom är alla kåta på att hitta blivande bostadsrätter, för att göra klipp. Äckligt.

Jag trivs väldigt bra i den lägenheten som vi måste lämna nu. Det känns lite sorgligt. Till skillnad mot tidigare lägenheter så har jag inte lust att lämna den här. Och när jag kikar på byten och jämför den mot andra lägenheter tycker jag så synd om den. Bara för att den inte har stuckaturer och kakelugn, riktigt trägolv eller balkong så betyder det ju inte att den är värdelös. Den kanske ser tråkig ut när man inte känner den, men det är ju hur fin som helst att bo i. Stackars lilla lägenhet.

Efter att ha väntat i nästan ett år fick jag till slut beskedet att det inte kommer att bli någon förlagsdeal för mig. Han sa att han inte hade tid och jag tror honom. Det hade ju inte varit så bra att jobba med någon som inte har tid, så klart. Men samtidigt så känns det väldigt trist, det har varit det enda hoppfulla jag har sett framför mig. Inte bara för att det vore skönt att slippa lite ekonomisk stress ett tag, men även för att det måste hända något i mitt liv snart känner jag. Det står stilla.

Sjukt att jag fick veta det samma dag som Anna fick jobbet. Om hon hade varit min kompis hade jag bara hatat henne för det (alltså just för att det var samma dag). Men nu blir jag så glad för hennes skulle så det känns snurrigt i huvudet. Väldigt ledsen och väldigt glad samtidigt.

Saturday, October 25, 2008

Prinsessan bar då själv på minst tio väskor skriver Aftonbladet i en artikel om Sveriges egna blandning mellan Lady Di och Moder Teresa. Minst tio väskor, jag skulle vilja se det. Antingen så var väskorna väldigt små eller så har hon utvecklat sådana spindelarmar som indiska gudar har, nu när hon har varit där nere. Eller så kanske hon fick lite hjälp ändå.
Irriterande. Mamma ringde och var som en mamma på film. Vad gör du frågade hon, jag svarade att jag skriver en text till Sibiria. Det tjänar du inga pengar på va? Nä, det gör jag inte. Sedan frågade om jag hade några jobbnyheter. Nä, det har jag inte svarade jag. Jag förstår att hon är orolig över att jag är fattig, men det känns som att jag behöver hennes hjälpa att konstatera det.

Ganska meningslöst med ett samtal som bara går ut på det också. Hur ofta ringer man upp en kompis bara för att prata om dess svagheter? Jag skulle inte heller ringa upp mina föräldrar och konstatera vad som är fel i deras liv på en lördagsmorgon. Hon får det att låta som att jag har gjort ett val också, som att jag tackar nej till lukrativa erbjudanden. Jag har aldrig valt att ha lite pengar för att jag attraheras av konstnärsmyten, det är bara för att jag inte vet hur man får ett jobb.

Friday, October 24, 2008

De måste ha gjort en nyinspelning va? Annars får jag äta upp hatten. Tycker i alla fall att det låter bättre än när man hörde ep:n de släppte själva. Älskar indietrummorna.

Nu hoppas ni på att jag ska skriva något om min influensa, den har ju blivit något av en följetong och cliffhanger de senaste dagarna. Hur ska det gå?! Det känns som att influensan jobbar lite som ett datavirus, att den scannar av kroppen efter svaga länkar där den ska kunna trycka till mig. Första dagen var främst inriktad på hals, sedan gick den vidare till feber, för att jobba sig ner mot armar och ben, känna lite på dom, se vad de pallar. Imorse hade all muskelvärk försvunnit, men istället fick jag en huvudvärk, helt koncentrerad till vänster sida, främst bakom ögat. Det var så gott som exakt samma känsla som migrän, fast mildare. Det blixtrade lite och synen kändes lite störd. Jag önskar att sjukdomar jämt var så kreativa. Det värsta med att migrän var ju att man visste precis vad som väntade efter första känningen, nu är det att ligga i mörkt rum och spy i ett dygn. När smärtan cirkulerar så blir det ju lättare, som när man byter plats kring ett löpande band.

Det är synd att jag inte är löntagare dagar som dessa. Den enda som förlorar på min nedsatta arbetsförmåga är ju jag själv. Iofs, med tanke på hur mycket jag bloggar så borde jag ju lika gärna kunna jobba fram lite artikelidéer. Men jag måste lägga mig och vila varje kvart.

Thursday, October 23, 2008

Oj, hör ni vad sjukt likt Magnetic Fields det här låter! Instrumentalintrot direkt från Wayward bus, ackorden, melodin, men även hur han sjunger: mörkt, utdraget med ett litet vibrato. Den här videon verkar ha lite dålig ljudkvalité, vilket gör det ännu tydligare. Har inte hört den här låten förut, den var bra. Klickade bara på den för att jag tänkte "den där titeln skulle man aldrig komma undan med i Sverige".
Min blixtsnabba förkylning var tydligen inte blixtsnabb. Den kom tillbaka på kvällen och idag känner jag mig rejält sänkt. Blev lite orolig när jag läste om höstens influensa i DN, det är säkert den jag har. Det stod att tvåtusen brukar dö varje år. Men det är väl bara om man är gammal det är farligt?

En av symptomen som jag har förundrats över är muskelvärken. Det känns exakt som att ha träningsvärk. När jag vaknade i morse kände jag det på sidorna av magen, som om jag hade gjort lipande sillen med pat. Även ben och armar är ömma. Innan jag kom på att jag var sjuk kände jag mig lite nöjd med att jag tydligen hade tränat igår. Doh!

Wednesday, October 22, 2008

Recensioner

STEPBROTHERS
Vägarna korsas för två fyrtioåriga slackers när deras föräldrar gifter sig. Rolig av uppenbara skäl: två vuxna män som beter sig som barn och bygger den våningssäng. Men prickar även tidsandan där ungdom dras ut i absurdum. Vi tycker att det är roligt för att dom är fyrtio, men jag är nästa trettio och skulle lätt kunna tänka mig att bo hos mina föräldrar ett år kanske.
4/5

VICKY CHRISTINA BARCELONA
Det klassiska tjejdilemmat, som behandlas i alla romcoms som går på trean, är stommen i den här filmen. Ska man välja en snäll och trygg eller en farlig och spännande man? Tryggheten är såklart en affärskille i chinos och passionen är en bohemisk konstnär. Om det inte vore för att alla av någon anledning är ekonomiskt oberoende så skulle det kunna vara en svensk film. Personporträtten är nämligen lika nyanserade som i Angel. Allting känns föråldrat med den här filmen. Men den var väl okej att se.
2/5

SON OF RAMBO
Liten kille har kristen mamma och får inte kolla på tv. Träffar försummad bråkstake och ljuv vänskap uppstår runt en filminspelning. Lite som Be kind rewind, fast bättre.
3/5
Det senaste dygnet har jag varit med om en rekordsnabb förkylningsutveckling. På morgonen tog jag en promenad, kände mig frisk och pigg. På eftermiddagen började jag få lite ont i halsen, på kvällen blev det lite jobbigare att svälja. I natt vaknade jag av märkliga febersensationer. Jag har väldigt sällan feber, så jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig. Har man det ofta kanske man tänker, "aha nu kommer febern, den gamla gynnaren, får ta allt med en skopa salt". Jag kände på mig att jag var sjuk, men mest tänkte jag på hur sängen bestod av massa små bitar som tillsammans skapade en struktur av madrass, täcken och min respektive Annas kropp. Kände att det var viktigt att hålla upp huvudet för att kunna andas. Gick på toa och märkte att jag hade ont i huvudet i den vanlig bemärkelsen, men även ont på huvudet, rygg och axlar. Kanske för den där tanken om huvudet som skulle upp. Lägenheten kändes lite skrämmande också. Kunde inte somna om så jag la mig i soffan och kollade på morgonprogram. Det var en hemsk upplevelse. Det finns två som är likadana, ett med The Voice och ett med Rix. Man visste inte om verkligen hade bytt kanal.

Nu börjar jag redan må bättre, ska det gå så här snabbt så är väl hela förkylningen slutförd innan jag går och lägger mig. Jag brukar jobba tvärtom, med förkylningar som sitter kvar i veckor, avlöser varandra, men det är sällan jag känner mig helt däckad.

Har skickat in en krönika till en nördtidning. Som alltid så skäms jag över den putslustiga ton jag får, jag kan inte riktigt kan skaka av mig den. Men jag tvingar mig själv att svälja av stolthet. Varken bry mig om vad andra eller jag själv tycker. Men det är egentligen dumt att skriva krönikor, för lite betalt i förhållande till hur mycket arbeta man måste lägga ner. Måste knäcka ett knäck så jag får in lite deg.

Håller på att försöka övertala Löken och H1 att vi ska ha engelska texter i Sibiria. Eftersom jag har varit en sådan rabiat motståndare till de, så är jag lite förvånad själv. Jag misstänker att mitt motiv är en fåfäng önskan om att komma utomlands. Det kan ju låta helt orealistiskt, men nu för tiden verkar de flesta svenska band vara mer aktiva i Brasilien, till exempel, än vad de är här i fosterlandet.

Sunday, October 19, 2008

Visste inte vad jag skulle göra mellan mammorna och sängdags så jag läste allt om bråket mellan Marcus Birro och Katrin Zytomierska (hon som var gift med Alex Schulman förut). Vilken vidrig människa hon verkar vara. Och dum. Hatar folk som hela tiden hävdar sin rätt att "inte ändra sig" och "vara sig själva".

Undrar om hon har missuppfattat när man kan använda den ursäkten? Att "vara sig själv" fungerar ju bara om man är självsäker och social, inte om man är elak och osäker. När folk, till exempel, säger att de letar efter en partner som "är sig själv" så menar de ju inte att de vill höra att de är tjocka och så vidare.

Undrar om hon kör sin "jag är den jag är" stil även inom jobbet? Har man, som hon, en pr-byrå borde man väl vara van vid att anpassa sig? På deras hemsida står det att byrån både kan erbjuda kriskommunikation, strategisk rådgivning och person-pr så hon borde nog klara sig ur den här krisen rätt bra.

Som socialist är det ändå skönt att få bekräftat att rikedom och makt inte hör samman med intelligens eller kompetens. Genomgående för alla hennes svar i intervjuer är en blandning av brist på bildning och/eller logiskt tänkande. Hennes uttalande om att en kille var "lite väl bögig" försvarar hon med att hon inte "lägger någon värdering i det". Men om man säger att man kan få för mycket av något så lägger man ju också en värdering i det. Granskningsnämnden visste hon inte vad det var, vilket är imponerande som 31-åring, ännu mer om man är verksam inom media, och kommenterade som något för folk med för mycket tid.

Det som gör mig så arg när jag tänker på henne är hennes typ finns överallt idag. När man tänker på diskussionen om dokusåpor som fanns förut, att deltagarna blev kända för att inte gör någonting, så tycker jag ändå att sådana som Katrin sätter det i perspektiv. Robinson-Robban och det gänget förnedrade inte andra utan sig själva, det kan man inte hålla emot dom. Dessutom började de från noll, de hade ingen tidigare position att falla tillbaka på. Det finns en utbredd acceptans för att vi ska respektera överklassen idag som jag tycker är vidrig. Det ska vara fult att vara rik, det handlar inte om jante eller gråsossetänk. Det är bara helt vanlig känsla för rättvisa.

Thursday, October 16, 2008

Ansiktsagnosi

Det är inget som hindrar att du ställer din egen diagnos. Här är några frågor som du kan svara på.
• Brukade du redan som barn ställa frågan ”Vem var det där?” till din mamma, pappa eller dina syskon efter det att ni hade mött människor på gatan? Och har du fortsatt att fråga din make eller maka på samma sätt?
• Känner du osäkerhet till exempel på en fest eller under en promenad på stan för att du inte vet om du kommer att känna igen alla bekanta som du kan stöta på?
• Brukar människor känna igen dig fortare än du känner igen dem?
• Har dina vänner tagit för vana att berätta för dig vilka det är ni träffar?
• Händer det att du har givande möten med nya människor i sociala sammanhang och sedan inte känner igen dem nästa gång ni ses? Du hälsar på dem som om de var främmande människor och de talar om att ni redan har träffats?
• Har du ofta svårt att föreställa dig ansiktet på en människa som du lärde känna i går?
• Har du svårt att hänga med i handlingen när du ser en film eller tv-serie med många skådespelare? Brukar du ofta fråga den som sitter intill dig om vem som är med i tv-rutan? Ser du helst pjäser med bara några få skådespelare?


JA.

Ett gott råd till alla prosopagnostiker: Tala om för alla att du är ansiktsblind och har svårt att känna igen folk!

Ja, jag brukar göra det, men det är ju helt meningslöst. När jag träffar någon jag inte känner igen och förklarar att det inte är av dryghet eller blyghet utan för att jag helt enkelt inte kan se skillnad på folk, bara på kläder och frisyrer så tror dom mig inte. Antingen tror dom att jag hittar på som en save eller så får man den mest irriterande reaktionen: "ja, så är jag också!". Nä, det är du inte. Du står ju och pratar med mig. Du känner igen mig.

Jag hatar när folk inte kan acceptera att man är olika. Om man inte kan acceptera att jag är ansiktsblind så är det ju som att säga att jag har förmågan men är för lat för att använda den. Vet inte hur många gånger kompisar säger att jag är dryg för att jag inte kommer ihåg folk, men det är ju inte med flit! Det finns ju ingenting att vinna på det här. Man blir ju stressad som fan på hemmafester, till exempel, när man inte vet vilka man ska presentera sig för och vilka man ska heja bekant på.

Att säga "jag med" utan att det egentligen stämmer är i allmänhet en irriterande grej. Vet inte hur man tänker när man gör den. Om någon säger till mig "jag har så svårt att ta för mig i sociala sammanhang" säger inte jag "ja, precis, jag med" för det har jag inte. Och jag förstår inte varför jag då skulle påstå det. Men vissa grejer, som ansiktsblindheten, verkar folk uppfatta som en grej som det hör till att man ska vara lite dålig på, att det skulle anses som fult att säga att man är bra på det. Lika när jag säger att jag inte kan söka jobb eller sälja mig själv, att jag inte fungerar i sådana situationer. Det verkar folk inte vilja acceptera, jag förstår inte varför det skulle vara så konstigt? Man är väl olika?

Jag menar inte att man ska acceptera att man är dålig på vissa grejer, man får ju försöka jobba med dom. Men att man har olika förutsättningar det måste man ta. Det här handlar givetvis inte bara om mig, pisset kokar när folk pratar om andra utifrån hur de själv fungerar. "Varför gjorde hon så, så skulle inte jag ha gjort?" Empatistörda idioter.

Tuesday, October 14, 2008

Christ you know it ain't easy / you know how hard it can be


Killen gjorde låten som en present till sin tjej på alla hjärtans dag. Han har skämt ut sig och sin gös tidigare här.

Visst är det här äckligt? Det värsta är att han får kommentarer som SO CUTE!!!!!!!!!!! this made me smile for the whole day!. Det är bara riktigt självgoda människor som skyltar med sin kärlek så där. Även om det är något av en klyscha, så ligger det nog något i att par som måste övertyga andra om sin kärlek kanske inte är så övertygade själv? När man väl är kär i någon skiter man väl i vad andra säger.

Kolla på Beatles, Paul gjorde ingen stor grej av att han var kär i Linda (förutom att han tvingade henne att vara med i Wings). Han stannade också med henne tills hon dog, när han gav sig ut på marknaden skaffade han också en tjej med samma utseende (SO CUTE!!!!).

John prånglade däremot ut sin kärlek så mycket han kunde. Samtidigt var han besatt av att kontrollera Ono, otrogen mot henne (och sin tidigare fru) samt betedde sig som ett as mot sina barn.

I videon till Something får man se alla Beatlarna hänga med sina tjejer och göra grejer de gillar. John och Yoko vandrar omkring i matchande trollkarlsdräkter medan Paul och Linda tar en sväng med en lufsig hund och Ringo hans gös åker minimotorcyklar. Jag tar hundpromenader före lajvande vilken dag som helst.

Friday, October 10, 2008




Dom är ju lika insåg jag idag. Undrar om det är därför folk inte gillar Ohly? Fast gemene man gillar väl Jan? Eller gillar de bara honom i filmformat?

Ikväll ska jag se Men of honour, det blir nog bedrövligt. Har ingen dvd.

Tuesday, October 07, 2008

Tur att man aldrig någonsin behöver gå i en amerikansk skola. Det måste ju vara sånt här, snarare än Marilyn Manson och WOW, som får folk att klä sig som Nemi och lägga upp vapenfilmer på you tube.

Monday, October 06, 2008

Undrar om Glasvegas har lyssnat på Bright Eyes? Precis som honom citerar de You are my sunshine, i Flowers & Football Tops. De använder sig av samma grepp med ett gulligt citat i en sorglig text. Jag gillar tanken på att Glasvegas lyssnar på Bright Eyes.

Han är så truligt söt att det nästan är komiskt på något sätt. Även om han har haft nytta av det i sin karriär så kan man även tycka synd om honom. Vore han inte sådär söt så skulle han nog inte blivit en poster boy för emobarn utan en aktad Nils Hansson artist i Will Oldhams fotsteg.

Saturday, October 04, 2008

Igår pratade vi om Glasvegas, som det sig bör. En del känner så här: åh, varför måste vi prata om den där jävlarna, bara för att det är hypeat. Jag kan förstå den känslan, jag bryr mig inte så mycket om dom som band heller.

Men, som jag har sagt om Håkan Hellström förut, jag gillar när vi kan samlas kring grejer. Allt är så splittrat idag. Det går inte ens att enas om tv:n längre, för alla är inne på olika serier och olika säsonger. Jag gillade när man kunde fråga "såg du Hylland igår" eller "såg du matchen igår"? Det räcker med en mysig gubbe i rutan, tar någon lustigkurre av sig paltorna i direktsändning ska det vara ämnet i alla lunchrum dagen efter.

Och det räcker definitivt med ett sänt sportevenemang per vecka. Jag kan inte förstå varför en del gnäller över att det är lite damfotboll på tv, där börjar man definitivt i fel ända. Skippa all fotboll utom den allra, allra bästa så kanske det kan vara lite halvintressant. Det är därför alla gillar em och vm som inte gillar fotboll annars. Det går att få överblick utan att kasta bort halva sitt liv på att läsa sportbladet och lyssna på p4.

Jag lyssnade på en dokumentär om Ronnie Peterson, som tydligen var en väldigt känd formel-1 förare. Han verkar även vara lite slow, som de säger. Det sades inte rakt ut, men det kanske var därför hans karriär sågs som extra spektakulär. När han körde ett lopp kollade tre miljoner svenskar på det. Inte för att formel-1 var roligare då än nu, utan för att det var det enda som gick. Jag gillar det. Människor fick tänka utanför boxen lite. Allmänbildande, istället för att bara hoppa mellan fotboll på spanska, italienska och engelska.

Hur som helst. När mina föräldrar ringde i morse så pratade vi ju inte om Glasvegas. Men de är nog de enda människor som jag pratar med regelbundet som inte har ett någorlunda aktivt musikintresse. Så därför känns det som att Glasvegas är ungefär som Ronnie Peterson.

Och nu till Glasvegas. Jag har varit ganska sval inför dom, men alldeles nyss lyssnade jag på Daddys Gone ("Gone Daddy Gone heter den", hävdade jag bestämt igår, "precis som Violen Femmes-låten") och läste texten samtidigt. Det var andra gången idag som jag fick vattniga ögon (första var när jag kollade på Fab Five och ett fult par gifte sig). Väldigt fin.

Monday, September 29, 2008

Den här förlagsdealen som jag väntat på verkar gå åt helvete. Ska få svar i veckan, men det första som lämnar människan är ju hoppet.

Konsekvensen är att jag har det tuffare än någonsin ekonomiskt. Om någon ser något slags skrivjobb får ni jättegärna tipsa. Har inga moraliska invändningar, skriver gärna för nationalistisk front eller tidningen mama om pengarna är de rätta. Försöker tänka så i alla fall, stolthet betalar inga räkningar (men Anna gör det).

Nu kanske ni tycker att det är patetiskt av mig att be om hjälp med sådant här, men va fan. Man är ju bra på olika saker, jag kanske kan hjälpa till att laga en dator, till exempel, men just det här är jag dålig på. Annars vore jag ju redan rik.


Tänker att om jag lägger upp en Dilbertruta så är jag ett steg närmare jobb-tänket.

Monday, September 22, 2008

Var och kollade min äckliga/lustiga hälknöl idag. Oftast brukar jag ta mina sjukdomar på allvar medan Anna och vårdapparaten inte gör det. Nu har det varit tvärtom, jag har inte stört mig så mkt på knölis, men det har Anna. Läkaren var också rätt angelägen om att agera på något sätt. Fick remiss till ortoped. Är fortfarande rätt lugn, det enda jag är rädd för är att det ska bli en lång viloperiod efter operationen. Knäet plussade ju på tio kilo, tror inte jag orkar gå omkring med tio kilo till.

Frågade även om varför min kropp har fått för sig att den ska svettas så mycket när det sportas och giggas och är varmt. Det visste han inte så jag fick ta ett blodprov.

Läkaren får en trea. Plus för att han inte var stressad, aggressiv eller förlöjligande. Han var även rätt pedagogiskt. Minus för att han var lite åt det negativa hållet. Kanske lite väl svävande ibland.

Labassistenten får en femma. Trevlig och lugn. Jag tycker att blodprov är lite läskiga så hon körde "vad gör du annars då?"-tricket för att lugna mig. Ibland fungerar inte det alls, men hon gjorde det så proffsigt och övertygande att jag var helt lugn. Det är väl så med basic trix, man måste göra dom övertygande för att det ska fungera. Gick därifrån glad tack vare henne. Fast jag inte hade något att vara glad för egentligen.

Lokal och miljö får en två. Ligger vid chapmanstorg, den deppigaste platsen i majorna. Tråkiga korridorer och dåliga tidningar i väntrummet. Vem vill läsa Dator magazin? Till och med jag tycker att den är för nördig för att stå ut med. Eller känner ni att det kittlar till av en två sidor lång artikel som reder ut SCSI-kabelns etymologiska och tekniska utveckling?

Wednesday, September 17, 2008



Det här introt, med halvöppna barréackord, finns det något som mer nittiotalsindie än det? Hela popsicle ryms där.

Ride är ju väldigt tråkiga när det kommer till melodier, men de kan det här med stämningar och saftiga trummor.

Robyn är länkad från den här videon. Det understryker min tes om henne som oundviklig. En dag utan Robyn är mitt mål, jag återkommer när jag klarar det.
Lyssnade på Catching up med They live by night alldeles nu. Rätt okej, men är det inte lite tråkigt att ha en produktion som låter exakt som Shout out louds? Indierock med sambaklocka, stadig baskagge och stråkar. Eller är det kanske djärvt att plagiera något som ligger så nära? Det kanske rent av er samma producent. Vad vet jag. Trodde att dom var ett rockband, för övrigt. Har dom varit det förut?

Tuesday, September 09, 2008

Jag läste om de där tanterna som var i Grekland och skrev om att de ville ha lite riktiga karlar och yngre älskare. Sist av alla, ja ja. Förutom det spekulativa i en "smäll över käften" så var det väl inte så mycket att oja sig över? De vill leva ett bohemiskt liv nere på kontinenten med lite småtrassliga kärlekshistorier hit och dit. De gillar riktiga män. De tycker att det är fånigt med magväskor med barn i. De gillar inte att vara tråkiga fruar eller att ha ett svenssonliv.

En av dom är författare, den andra skådespelare. Skådespelare alltså, vad förväntar sig folk att de ska säga?

Tycker att det är lite konstigt att man ska acceptera att folk har olika åsikter om fördelningspolitik, till exempel vilka skatter som ska vara höga och vilka som kanske inte ens ska finnas, men absolut inte i familje- och jämställdhetsfrågor. Varför denna hets efter konsensus? Vi vill inte samma ska allihopa, kan vi inte bara utgå från det istället för att ramla av stolen så fort någon har dåliga värderingar. En majoritet av svenskar har ju röstat fram en borgerlig regering, då är det väl inte så överraskande att folk är dum i huvudet vad det gäller andra saker också.


Sökte på "en riktig karl". Sammanfattar väl rätt bra vad såväl konstnärstanterna som resten av Sverige vill ligga med/vara.

Appropå karl, fan vad En sån karl är bra! Texten har jag alltid tänkt som lite jobbig och äcklig, man får associationer av Anne-Li Ryden, revyer, firmafester, möhippor och sådant. Men jag hade inte lyssnat noga nog på texten. Den måste vara den bästa skildringen någonsin av att leva på det hopplösa hoppet. Som lyssnare får vi bara höra hennes ursäktar för aset och för att hon inte går vidare. Det känns som när man pratar med olyckliga kompisar, som försvarar den som nyss plockat ut deras hjärta och pissat på det.

Dessutom är ju svänget onaturligt. Melodin också.

Friday, September 05, 2008

På facefuck finns det en grupp för återföreningen av min gamla gymnasieklass. Det är lite deppigt att det bara är fem som har gått med i den. Man känner ju sig lite som en tönt om man går med i en grupp med bara fem pers i. Då är det ju som att man upplever festen med sex pers i förtid på sätt och vis.

Jag ska ju inte gå i vilket fall, så jag kanske inte ska tänka så mycket på det. Skulle vara lite roligt att gå bara för att äga sönder alla med informationen att jag är ihop med Anna Modin. Iofs skulle jag bli ägd av alla som tjänar mer pengar än mig (vilket i princip är alla).

Fan först nu slog det mig att det är återförening eftersom det har gått tio år sedan studenten snart... Gammal är man. Har inte hänt så mycket med mig, blivit tjockare och fått bättre hy. Det är väl det.

Wednesday, September 03, 2008

Jag är väldigt slarvig här på bloggen, kanske ska sluta vara det. Ger ett rätt dåligt intryck av mig som människa när jag skriver "hon är inte ett objektet". Att jag försöker vara smart och använda ord som "objekt" (visar att jag är medveten om att objektifiering av tjejer är dumt) gör att det ser ännu sämre ut. Ju högre man satsar desto längre fall.

Lyssnar på Pelle Carlberg, det är lite tråkigt att jag inte kan ta till mig musiken riktigt. Vi verkar ju gilla samma musik och han är ju ganska rolig. Döper många låtar till samma sak som låtar som redan finns. Som Fly me to the moon och Summer of ´69. Verkar vara bra hantverk också. Men det händer inte så mycket, trist.

Däremot gillar jag nog Club 8 mer än vad jag har velat erkänna.

Appropå musik så kan jag bara skriva en refräng nu för tiden. C-F-Dm-G. Väldigt tråkigt. Jag har ju länge älskat C-G-Am-F, men den började kännas lite överanvänd för min del. Man kan ju vara rolig och trixa till det, men jag har känt att jag har trixat så mycket i mina dagar, nu ska jag skriva låtar vars ackord aldrig sticker utanför tonarten. Därför blir det tråkiga låtar alltså. Hoppas att det gör dom mer populära, populära grejer är ju oftast tråkiga. Fast frågan är om tråkiga grejer är populära per automatik.


Tråkig och populärt.

Tuesday, September 02, 2008

Jag satte nyss på Ruth Marie med Mark Kozelek, en låt jag älskade när den kom. Jag förstod inte riktigt texten då, men eftersom man förväntar sig att karln ska skriva om att sitta sjuk på sitt rum och bittra över tjejer så utgick jag från att även den här texten handlade om det.

They brought me here 'cause I can't take care
I lost my worth and my purpose here
= sjuk i huvudet.

And I hated that you've gone away so far
'Cause I know I won't ever see those eyes
= tjejen har stuckit.

Kommer även ihåg att jag läste en recension där texten tolkades som att handla om hur Mark hatar att höra fotstegen när hans tjej går därifrån. Men det var vissa rader som jag inte riktigt förstod.

I watched you grow up from babies on the floor
To the beautiful women that you are
= sjukt.

Först idag föll det på plats, låtens huvudperson sitter på ålderdomshem. Ruth Marie är inte ett objekt utan berättaren. Det gör låten till inte bara den enda utan även den bästa låt jag har hört i den textgenren.

I grew so old in the house I lived in
They brought me here 'cause I can't take care
I lost my worth and my purpose here
I feel you cry, but I can't speak my mind
Will you hold me and never let me go?
'Cause I hated when you walk outside that door
'Cause I know I won't ever see your eyes
The eyes I gave you

When my eyes shut, they'll take me to the land
For fifty years I lived there with my man
And on my own, I lived for forty more
I watched you grow up from babies on the floor
To the beautiful women that you are
And I hated that you've gone away so far
'Cause I know I won't ever see those eyes
The eyes I gave you

The evenings fall, they'll drag me out the hall
Up to my bunk and drug me 'til I'm numb
But pass the haze, I see your pretty face
Remember me when I'm gone
You know I love you, though I can hardly say
And I hate it when you see me in this way
But in darkness, I'll always see those eyes
The eyes I gave yo
u

Vad har jag lärt mig av det här? Att kontexten kan luras till konstiga tolkningar och att Mark tydligen är duktig på att skriva låtar om att bli gammal. Den är sorglig. Så här vill man ju inte att det ska kännas när man sitter på hemmet:
Will you hold me and never let me go?
'Cause I hated when you walk outside that door


Red: Tog bort gitarrkillen, han sabbade låten lite. Förmäten röst hade han.

Friday, August 22, 2008

Visste ni om att självständiga Robyn har startat ett eget skivbolag? DN kör ett helt uppslag för det som har missat det, kolla upp det!

Tuesday, August 12, 2008

Manowar, fan vad fattiga dom är. Med tanke på sin image borde de verkligen kosta på sig lite mer pråliga videos. Vet inte om jag har postat den här tidigare, men hoppa till 2:27, det är ju fan historiskt roligt. Låter som att sångaren är fjorton år!

Friday, August 08, 2008

Kommer ni ihåg morgonrock som gick på sköna söndag? Min mamma lånade en video från sitt jobb och då spelade man in lite random grejer, mest tecknat och musikvideos. Bäst kommer jag ihåg den här fantastiska videon med Mick Jagger. Det konstiga är att ingen som jag pratat med har hört den, men här har ni.

Den enda texten från Jaggers mun som på någon sätt berört mig också (inte då, men nu alltså).

Don't waste your energy
On making enemies
Just take a deep breath
And work your way up

Let's work, be proud
Stand tall, touch the clouds


Jag har gjort en väldigt välvillig tolkning av texten, sett den som en pepplåt. Mer självhjälp än arbetsmarknadspolitik. Lite "bit ihop, tro på dig själv" sådär. Men tyvärr verkar låten vara en liberal lovsång till self-made mans som inte tjafsar och går med i fackföreningar och skit utan biter ihop och jobbar.

Man and woman, be free
Let's work, kill poverty


Eller så är han bara dum och tänker att han vill skriva en text till alla knegare utan att förstå att fattigdom inte har så mycket att göra med hur mycket man jobbar.

Skit samma, fin video i vilket fall.

Wednesday, July 16, 2008

Var hemma i Östersund. Alldeles innan jag åkte ner igen såg jag två likadana synthar för tusen spänn på blocket. De fanns utanför Gällö, jag och pappa åkte dit och hämtade dom. Sedan tryckte jag in dom på nattvagnen och for ner. Ena var ju rätt rejält trasig, nätkabeln var klippt till exempel. Som en markering. Den andra som var mindre trasig hade ändå vissa problem. En tangent var helt död och en del i själva synthdelen var paj vilket gjorde att den inte var fullt polyfonisk. Jag visste ju om att de inte var tip-top när jag köpte dom, så det var lite av ett vågspel. Med tanke på alla elhaverier runt omkring mig var det lite konstigt. Men nu ser det ganska ljust ut. Jag plockade ut både klaviatur och kretskortet med synthdelen på från det trasigaste maskinen och flyttade till den andra. När den startade och fungerade utan problem blev jag så rädd att jag bara vågade testa snabbt för att sedan inte röra den på en timme. Det är så tråkigt när man tror att man har fixat något, bara för att se det gå sönder igen. Men igår satt jag större delen av dagen och hela kvällen med den, och det verkar inte vara några problem. Är stolt men inte nöjd. Måste fixa lite mer pill. Vill få den att kommunicera bättre med min dator till exempel. Det är väldigt fascinerande att en synth från tidigt åttio och en dator från nolltalet ändå kan prata och hjälpa varandra.

Tuesday, July 08, 2008

Sell the song dude!

Såg det här i ett läsarmail till strages youtube-lista. Studiobasisten i discoturkkläder och musikglädje i kontrast till reidarnas surhet är helt fantastisk. På något sätt kan man inte låta bli att heja på båda. Jag känner i hjärtat hur hemskt det vore att stå bredvid basisten. Men samtidigt, dont fight it - feel it. Det låter ju fantastiskt när det adderas lite sväng av proffesionella musiker.

Kommentarerna är också bra: That singer is so LAME! He does NOTHING for the song and actually diminishes it. Sell the song dude!



Är i mörneby för övrigt.

Thursday, June 26, 2008

va fan

Björn var här och kollade fotboll när vår nya tv dog! Det är inte sant vilken jälva teknikpest som följer oss.
Man har ju hört maskinmusik som ska låta levande och levande som vill låta som maskiner. Men robotar som rockar känns rätt nytt. Det låter bra med det väldigt statisk musik på levande instrument.

Monday, June 16, 2008

Idag fick jag två brev: ett sa att jag inte hade fått ett stipendie som jag sökt, det andra att jag måste betala skatt annars blir jag utan pensionen. Orkade inte sätta mig in i hur skatten påverkar pensionen, men det är nog bäst att jag betalar snarast.

Hade inte trott att jag skulle få stipendiet, eftersom sådant aldrig händer, och skatten visste jag ju om, hade bara trängt bort den. Men det var ändå skit.

Skrev en låt efter att jag hade surat ett tag. Det kändes ju konstruktivt. Men nu hör jag att den låter som en Lasse Lindh-låt, det känns lite skamligt.

Till listan av grejer som går sönder kan numera kaffekokaren sälla sig. Det var en perkulator, till utseendet robust och pålitlig.

Den högre makt som pissar på mig kanske har någon luthersk agenda. Den slår ju hela tiden mot saker jag gillar: mina gitarrer och deras tillbehör, tv:n, stereon och kaffekokaren. Den kanske tycker att jag borde göra mer tråkiga grejer.

Går inför att vara hemmaman åt Anna. Har som ambition att maten ska stå på bordet när hon kommer hem från skolan. Det har fungerat i en vecka ungefär och är rätt roligt. Ska börja laga efter recept tror jag. Känns som att det är väldigt svårt att utvecklas annars. Vissa grejer kommer ju aldrig naturligt.

Tuesday, June 10, 2008

Det har varit trist för er att jag inte har uppdaterat på ett tag.

Vi har flyttat till nya lägan nu. Trivs otroligt bra. Det känns mycket bättre än i den förra. Och ännu bättre än den innan. Och bättre än korridorsrummen så klart.

Vår tv gick sönder i flytten så vi har köpt en ny. Den är gigantisk. Vi tyckte att det skulle vara trist att köpa en likadan, det vore helt meningslöst. Så vi köpte en större. Dessutom måste man markera mot det småborgerliga i att köpa en liten tv. Jag förstår att det är viktigt för folk att bejaka sitt kulturella kapital, men jag kan inte förstå hur man låter det gå ut över sina intressen.

Bland kulturintresserad medelklass är det okej att visa sitt litteraturintresse med platskrävande böcker, sitt musikintresse med skivsamling, sina pengar med apple-prylar av olika sorter, sitt filmintresse med cinemateketprogram på kylen. Man kan till och med gilla våldsamma, sexspäckade tv-serier (så länger de visas på hbo). Ändå är en stor tv ett tecken på opassande materialism. Det är svennigt, turkigt, underklassigt, vräkigt och vulgärt. Man ska ligga som Håkan på hans första, på en äckligt madrass och kolla på en husvagns-tv med antenn uppepå.

Tyvärr var vår budget femhundra spänn så den är minst lika tjock bakåt som bred. Men hade jag haft en fast lön hade jag lätt köpt en plattis.

Femhundra spänn för en 32". Skulle jag köpt apple för det hade jag kanske fått en stickad i-pod strumpa.

Monday, May 26, 2008

Börjar kännas lite förutsägbart att allt ska gå åt helvete. Imorse vaknade jag halv sex av att halsen var uppsvälld och gjorde ont. Det har ändå varit den minst irriterande grejen idag.

Fick till slut klarhet i att synthen vi har köpt inte kommer att komma eftersom det var lureri. Jobbigt dels för att vi blev blåsta på pengar (1200, det är inte jättemkt, men känns ju) och för att vi har tre spelningar i veckan som vi måste lösa en synth till. Samtidigt som jag pratar med polisen får jag ett sms från stef, hans jobb försöker knulla honom på olika sätt. Till exempel genom att inte ge honom ledigt inför spelningarna, trots att han lämna in ledighetsansökan i februari.

Jag har väntat på ett kontraktsförslag från ett förlag i fem månader nu. Sista budet var att jag skulle få det i torsdags, sen fredags, sen hörde jag inget mer. Börjar känna mig blåsta av dom också. Har inga riktiga planer att falla tillbaka på. Det kommer att bli ännu fattigare.

Jag blir så trött på den här skiten. Om ändå inte synthen vore blåsning skulle jag kunna ta resten. Men när ingenting fungerar, inte ens enkla grejer som att köpa något, då känner man sig helt maktlöst.

Jag vet inte varför gud skulle pröva mig nu, jag har ju ingen tro till att börja med.

Wednesday, May 21, 2008

For theoretical reasons i thought it would be impossible. but the more i pondered the subject, the more i began to see that what doesn't work in theory can still work in reality.

1:42


Skägget har alltså uppfunnit ett program som kan läsa in en ljudfil bestående av ackord för att sedan bryta upp dem i enskilda toner. Tonerna går sedan att flytta upp och ner, fram och tillbaka som man vill. Tonkorrigeringar är ju inget nytt i sig självt, men att göra det på polyfont material (alltså med fler än en ton samtidigt) är verkligen banbrytande.

Jag fattar ju att de flesta skiter i sådant här nörderi, men tycker ni inte att han är härligt ändå tysken? Han rockar den klassiska galen-vetenskapsmansstilen också!

Sunday, May 18, 2008

The mörn-rock theory

Pengakrisen är total nu. Min reaktion borde vara att spåna idéer och ringa när varenda redaktion i Sverige. Kanske söka lite jobb. Istället börjar jag att fundera på att skriva en roman. Eller i alla fall en novell. Göra lite litterära pengar. Det är utvecklingsstört av flera anledningar. En är att jag inte har skrivit något åt det hållet sen gymnasiet (och det jag skrev då var dåligt så klart), en annan anledning är att det inte finns några snabba pengar i det, vad jag har förstått.

Men i mitt liv har jag märkt att det rimliga aldrig är särkilt rimligt och att det orimliga inte är särkilt orimligt det heller. De jag borde kunna förvänta mig händer aldrig och det ingen tror ska hända händer. Som kärleksmänniska så trodde jag ju inte att jag skulle få leva och verka med Anna men jag trodde verkligen inte att jag skulle vara ensam så länge innan heller. Ett rimligt antagande var att jag skulle få ligga lite och sedan bli ihop med någon som var helt okej, men inte Anna. Så blev det ju inte.

Som jobbmänniska så trodde jag aldrig att musiken skulle ställa bröd på bordet, men jag trodde ändå att det var rimligt att någon tidning i Sverige skulle kunna tänka sig att låta mig skriva för dem. Där blev det ju också tvärtom. Jag försöker ha realistiska förväntningar, som att få ett sommarjobb som redigerare på LT, men sådant händer inte. Att få ge ut skivor och spela på festivaler och sådant var aldrig något jag trodde på, men det hände. Nu när jag har tagit det för givet har det ju slutat hända iofs, enligt min egen logik.
När jag gjorde frukostkaffet hittade jag inte kaffemåttet, så jag tog en sked istället. I slevandet känner jag något hårt i allt det mjuka och får en väldigt tydlig känsla av hur man som barn kunde sitta och gräva i sandlådan, slå emot hårt och sedan hitta sin plastko eller plastsoldat som man slarvat bort men slutat saknat. Det var alltså en bra känsla, dessutom slapp jag gnälla på Anna i huvudet, tänkte ju att det måste vara hennes fel att den är borta.

Monday, May 12, 2008

En av mina gamla lärare finns på facebook. Föreställde mig att många addar honom som friend för att det är lite "kult" att göra det. Lite skön nostalgi. Jag tror inte gör det utan att gilla honom, han var väldigt bra tycker jag, men ändå. "Pisset kokar!", som Stef säger.

Det leder in mig på en annan okär företeelse: att gilla "sköna gamla gubbar". Sköna gubbar att gilla är till exempel Oldsberg, Weise, alla före detta sportmän, Plura.

Det finns ju en motsvarighet också, att älska gamla tanter. Men det görs oftast av ideologiska skäl. De tanter man gillar ska skava lite för etablissemanget. Kerstin Thorvall är bra. Bäst för min socioekonomiska grupp är att gilla Bodil Malmsten för hon är både rebell samtidigt som hon är klanderfri i sitt uppträdande som författare (exil i frankrike, modernista, snygga böcker, inget prat om att ligga med fattiga afrikaner).

Att gilla sköna gubbar är rakt i genom vidrigt. Att gilla Malmsten är ju inget fel. Bara lite dåligt att man smutsar ner uppriktigheten med viljan att framstå som en älskvärd person.

Jag tar det här vidare. Gillar inte heller när man säger "så ska jag bli när jag blir gammal" när man pratar om äldre människor. Gör det säkert själv, men det gör det inte okej. Vet inte varför jag har svårt för det, kanske för att det är glättigt och påklistrat naivt. Får lite samma krypningar som när Magnus Uggla gör ett vuxentest i en mina vänner bok.

---

Killar som får ryck och vill slåss i tid och otid går ju i terapi. Undrar om jag kan träna bort min instinkt att söka konflikter? Eller, egentligen söker jag inte konflikter, utan det är mer så att jag inte kan släppa en konflikt och gå vidare. Är det något olöst i luften skaver det hela tiden för mig, jag har ingen andra kind, jag har ingen flaska att buteljera upp det i.

Nu får ni kanske intrycket att jag har en pågående konlikt som får mig att skriva det här, men det har jag inte. Har bara tänkt lite på det här. Som stycket ovanför, är det verkligen berättigat att sitta och reta upp sig på olika populära utryck och samtalsmänen som inte ens skadar någon? Nä, det är det inte.

---

Rossö var härligt som vanligt. Tror att jag verkligen måste bo på landet för att inte vara stissig och orolig. Där är jag så lööögn å fin...

...men heit och tokig!

Seriöst så mår jag bra av landet och dåligt av staden med all denna teknik och folkliv.

Thursday, May 08, 2008

Oj vad Service har tappat det. Kolla tidslinjen. Från Franke och Lekman till Kleerup och Klaxons.

Det här är deras nya släpp. Låter som en dålig Primal Scream låt (typ Swastika Eyes) fast utan Bobby och utveckling. Det roliga var att jag chattade med Nygård igår om det tråkiga i konceptet rock + gimmicksynth som var så vanligt sent nittiotal. Det ska manglas med gitarrer, en moog ska knorra, det ska snackad om kraut och bob hund ska gilla det.

När stereolab var innte på krauten var det ändå okej eftersom det var tjejsång. Köttig rock måste ha tjejsång för att jag ska stå ut.

Det är lite förbjudet att prata om att man föredrar sångerskor framför sångare eller tvärtom. Det är rätt konstigt, ingen invänder ju mot att någon föredrar en klarinett framför en barytonsax, till exempel. Det är ju olika klanger.

Å andra sidan så lägger man ju till andra dimensioner. Man vill ju tro att man gillar köttiga tjejen för att hon bryter föreställningen om mansrocken. Men på samma sätt som Russ Meyerfantaster pratar om "starka, våldsamma kvinnor" så handlar det nog även om att dölja det faktum att tjejer med gitarrer är heta under ett luftslott av ideologi.
Jag började skriva om Håkans nya, tycker att det är viktigt att prata om den. Det är det enda gemensamma vi har i Sverige som alla kan samlas kring, ha en åsikt om. Vår tids Hylland. Tog bort det för att det var dåligt skrivet och jag orkade inte göra det bättre.

Men en sjuk grej hände. Jag skrev att min favorit Kärlek är ett brev skickat tusen gånger påminner om Romeo och Julia till uppbyggnaden. Lyssnade på den förstnämnda i iTunes, har randomknappen itryckt och nästa låt som datorn väljer är Romero och Julia. Det är lite läskigt va?

Överlag tycker jag såhär som skivan: väldigt ojämnt material. Vissa låtar är väldigt bra, vissa platsar inte på ett album. Produktionen är för överlastad, känns som att varje låt ska ha massa knorrar. De flitiga användandet av gitarrsolon med äckliga ljud känns lite väl genomtänkt och ironiskt, en medveten produktion. Tycker att det sättet att tänka är lite tråkigt.

Tuesday, May 06, 2008

Härligt klipp.

Dels är det roligt med hennes punkattityd när hon hivar upp folk på scenen och är snäll mot den lilla försynta hippietanten.

Dels är det roligt att ett par kör en spontan styrdans på scen.

Dels är det roligt att se de tyska männen släppa lös i en säregen dans.

Livespelningar på tv var nog roligare förr. Verkar både mer avslappnat och engagerat.

Sunday, May 04, 2008

Jag somnade på eftermiddagen. När jag vaknade kom jag på att det var maj och att juni är nästa månad. Har tryckt undan det länge. Det betyder alltså att en till vår har kommit och gått.

När jag läser om ett gammalt duktigt band och så blir jag alltid glad om de var hyfsat gamla vid sitt genombrott. Lou Reed var typ 27 när första Velvet Undergroundskivan spelades in tror jag. Men det känns som att vid trettio går nog gränsen. Och det är snart. För mig har det blivit ett självändamål att sälja skivor och äga världen. Att jag varken gör det eller kommer att göra det tar jag med samma värdighet som när Björn förlorar någon lek. Jag tycker att det är orättvist och vill "ge igen".

Nu börjar jag att överväga att göra en kovändning och satsa på att skriva om musik bara för att kunna sabba för folk, men det känns lite väl.

Skulle vilja spela gitarr nu, men Anna har brutit huvudet av min akustiska. Som straff ska jag träna på att spela mandolin, extremt irriterande ljud.

Sunday, April 27, 2008

Jaha vad i helvete.

Gårdagen var vidrig med en brontosaurusbakfylla. Satt och kastade galla i apoteketpåsar hela vägen hem. Kände en viss irritation över mitt tillstånd från delar av sällskapet. Men folk borde inte hetsa mig att dricka, jag har inget motstånd mot grupptryck. Varför sitter man och läppjar på en starköl klockan tre innan man går och lägger sig? Helt bortkastat är det. Anna köpte anti-migränpiller åt mig på apoteket, men när hon kom tillbaka till hotellet hade jag redan nått det stadie då jag inte ens kan dricka ett glas vatten utan att spy. Eller jag spyr ju i vilket fall, men allt i munnen påskyndar det. Ska testa att ta det nästa gång, jag vaknar jämt tidigt och känner att det är knas på gång, innan den riktiga baksmällan smäller till. Det måste vara migränrelaterat det här. Det blir ganska tydligt när man är på turné att min definition av bakfull är lite annorlunda än andras.

Det här är ju verkligen ingen viktig fråga för läkarvetenskapen, det borde inte ens vara det för mig själv. Att man mår dåligt av att trycka i sig gift är väl inte så konstigt. Men jag önskar att jag bara kunde få bli lite full ibland utan att få äta det. Det är väl inte så mycket begärt?

Efter en brontosaurusdag så blir jag så konstig. Allt känns overkligt. Har en halvdålig känsla i mig som jag inte vet vad den handlar om riktigt. Alla är ju jämt lite less när man rullar in i Götet och lämnar grejer och sånt. Jag fastnade lite i det på något sätt. Känns konstigt att det är måndag imorgon och att vi åker på tisdag igen. Men det vore gött om det var så jämt. Några dagar på vägarna, några dagar hemma. Som att vara handelsresande plus kompisar, tjej och hobby. Dessutom älskar jag ju Sverige, så det är roligt att se städer och landskap.

Såg nyss en dålig film med Adam Sandler. När jag ser skitfilmer kan jag tänka på Uppsala ibland och bli väldigt sorgsen eftersom jag är sentimental.

När jag och Anna bodde i hennes lilla rum bakanför Ö-G, det måste ha varit min lyckligaste tid tror jag. I alla fall känns det så ibland. Har många minnen därifrån som jag gillar och tänker på rätt ofta. Vardagliga grejer. Jag kommer hem från basketen och vi går på kvällsföreläsning på slottet tillsammans. Vi sitter vid skrivbordet med varsin dator och spelar bitch-bollar. Vi röker i fönstret och lyssnar på Bacharach-boxen. Knät var intakt, jag hade alltså inte gått upp i vikt och kunde fortfarande ha min gamla kostym (okej, det är inget minne, men ändå). Jag har nyss skaffat hemmastudiogrejer och spelar in grunderna till Seymour. Vi köper lösgodis mittemot presshop, de har några vansinniga chokladhistorier med puffar och skum i som vi jämt tar. Vi kollar mycket på Simpsons.

Nu ska jag gå och lägga mig och lyssna på p3 dokumentär, det är helt grymt. Jag hånar ju Anna för hennes ljudböcker, men här har hon faktiskt rätt.

Tuesday, April 22, 2008

Imorgon ska vi åka på turné! Wroom! Ska blir väldigt roligt tror jag. Stärkarn är lagat och hämtad, gitarren är lagad och strängad. Logistiken är avklarad och hatad. Det enda som stör (om jag inte glömt något) är att vi beställt tischor som inte har levererats. Tanken är ju att sälja dem på turnén. Det känns som något mer också, ett litet lätt obehag. Kanske bara är känslan av mig själv i mig själv.

Har börjat omvärdera Grannfejden. Först såg jag det på ett äckligt, distanserat sätt, som vi åttiotalister gör. Vi gottar sig åt andras olycka, men på ett ironiskt sätt ("visst är det förjävligt att tv3 gör sådana här program... åh, kolla nu ramlar alkisen i rabatten!") Man låtsas att man vet precis vad som är rätt och fel, så ingenting behöver vara på riktigt. Reklam är så fel att man lika gärna kan arbeta med det. Vad är nyheten liksom? Att utrycka en äkta känsla eller åsikt är pinsamt.

Hur som helst, jag har börjat att tycka att grannfejden-medlarna gör ett ganska bra jobb ändå. De hjälper ju folk att reda upp skiten. Vissa är lite tokiga, de kanske borde skrotat en del avsnitt. Men idag var det en hetsig kille med kort stubin och en lipig klimakterietant. De behövde bara lära sig att prata med varandra så var det bra med det. Fint. Anna tappade dock intresset, hon vill helst ha skånska grisbönder som vägrar att ta i hand, "slå på det", som Robban säger.

Saturday, April 19, 2008

Jag tänker jag på Anders Ekberg. Först tänker jag på hur man kan hänga ut en icke dömd människa med namn och bild, trots att det strider mot alla rådande pressetik och allmän hederlighet. Jag har inte läst något klargörande varför det är okej i det här fallet. Jämför med Stureplansgrabbarna som skyddades eller de dömda i Ricardomålet som fortfarande är anonyma, trots att de är skyldiga. Kan ha att göra med att de kommer från en familj med ekonomiska intressen i media.

Det andra jag tänkte på var en krönika av hon Hillevi någonting, som skriver i Metro. Hon kallar Ekberg för monster och som ett exempel på äkta ondska. Jag tycker alltid att det är obehagligt när det uppstår konsensus kring detta. Det är samma retorik som många dödsstraffförespråkare har. Det är i grunden alltid fel att mörda, men för vissa kan man göra undantag. Och nästan alla som kör på den linjen menar att pedofiler är en sådan grupp som man kan klara sig utan. Dels tror jag att många känner ett hat inför dessa. Samtidigt är det en av få grupper i samhället som det är mer accepterat att vilja slå ihjäl än förlåta. Det är det jag tycker är äckligt, när konsensus rådar kring att vissa människor fråntas allt värde.

Jag har nog i grunden en kristen människosyn. För jag tycker att förlåtande och förstående är det som höjer än människa över djuren. En människa som ber om förlåtelse och ångrar vad den har gjort, ska bli förlåten tycker jag. Jag tycker även att alla människor har ett värde, det som i folkmun brukar kallas för demokratiska värderingar, oavsett vilka dom är. Dessutom tror jag att människor inte föds som monster utan blir det. De här värderingarna tror jag att de flesta kan skriva under på.

Jag vet nästan ingenting om Ekberg, har inte läst så mycket om det, har inte gråtit framför datorskärmen som Hillevi. Jag förstår att det är en dimension som jag inte förstår eftersom jag inte har barn, och jag respekterar föräldrars rätt att vilja döda någon som rör deras barn. Men samtidigt har vi alla som inte är anhöriga en skyldighet att bibehålla en mänsklighet. Ekberg har också en familj, och jag tror inte att de lever i en liten monsterstuga i skogen och sitter och smider ondskefulla planer.

För mig är inte handlingar som drivs av sjukdom utslag av ondska. Ondska är när man för egen vinning utnyttjar andra människor utan att skämmas. Att göra vidriga saker som ingen vinner på är inte ondska för mig, det är bara tragik.

Friday, April 18, 2008

Tänkte på Anna Järvinen nu, hon har sålt jättemycket skivor. Det unnar jag henne, vilket är stort för att komma från mig. Men jag tycker att Granada borde få lite upprättelse. De fick inget riktigt erkännande när det begav sig, utan var bara bandet i antimobb-reklamen. Nu används det ofta som referens till Järvinen, för att visa hennes utveckling. Visst, det var lite tjockt och statiskt ibland, men det finns riktiga pärlor där också. Kan också ha lite att göra med att jag och Anna lyssnade mycket på den när vi blev ihop.

Nu påpekar Anna att jag inte är så delaktig i vår hemmakväll. Vilket upplägg för en krönika om självupptagna killar som skriver om sin tjej samtidigt som hon står vid spisen och negligeras. Ändring på det nu!

Thursday, April 17, 2008

En kille från tre ringde för en sekunde sen. Han lät lite osäker.
- Öh hal... tjena jag heter Kalle och ringer från tre.
- Jaha.
- Läget?
- Nä, jag orkar inte.
- Jaha, aha, okej då.
När jag la på tyckte jag lite synd om honom, han lät uppriktigt ledsen. Men jag tänkte mest på att säljare från tre alltid säger "tjena" och "läget". Det här killen rättade ju sig själv när han höll på att säga "hallå". En gång ringde det en säljare och började småprata något helt vansinnigt, om vad jag skulle göra till helgen och så där. Psycho. Jag undrar hur som helst om tres säljare har riktlinjer att gå efter, där trevlig slängighet hör till?

Monday, April 14, 2008

Vill någon hyra vår lägenhet i sommar? Vi har den juni ut egentligen, men vi skulle ju kunna hålla den lite om någon vill hyra den sommarmånaderna. Bara en tanke.

Somnade på soffan idag när jag läste om bokföring för kulturarbetare. Vaknade av Pang Prego. Mitt hat mot det programmet är så stort. Det är så spexigt och äckligt.

Sunday, April 13, 2008

Igår pratade jag lite om min meniskskada med Björn. Jag hade glömt bort att vara ledsen över att jag kommer att få artros om tio-femton år. Det är så svårt att tänka sig det. Sedan drömde jag en relaterad deppig dröm om det som jag har glömt bort. Sedan drömde jag en glad dröm där jag först joggade naken för att sedan ta på mig korta korts och linne. Hoppas på att det händer grejer inom medicinkonsten på tio år.

Tänkte även på att det ändå är rätt tråkigt att jag alltid är lite orolig över något. Känslan av lugn/neutralitet är så sällsynt så att jag nästan inte vet vad den handlar om. Jag har ju börjat förstå att oron nog är frikopplad från yttre omständigheter. Visst, jag borde oroa mig för att jag inte har pengar, men när jag hade mera pengar var jag inte mindre orolig. När det händer bra grejer brukar jag också reagera med oro snarare än glädje. Den här bubblande glädjen, jag vet inte om jag har känt den. Kanske när jag har gått till doktorn någon gång och fått höra att jag inte ska dö i cancer (vad han vet).

Eller jag vet inte om det är så tråkigt, det är ju normalt för mig och massa andra också säkert. Men det är lite deppigt att jag förstår att det troligen jämt kommer att vara så här. Jag gillar inte att gå och lägga mig på kvällarna, när man ligger och väntar på sömnen blir det så symboliskt. Det är svårt att inte tänka på döden då. När man ser natt för natt är det inte så märkligt, men när man slår samman alla nätter i en rad och inser att man, med några få undantag, har tänkt på sin egen död varje kväll i alla fall tio år, då känns det lite sorgligt. Det är ju en helt meningslös tanke.

Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt att spela gitarr. Jag tror det är en kärlek som aldrig kommer att dö ut. Mitt reverb har dock pajat på stärkaren. Jag vet inte riktigt vad det är som ska fixas. Kanske ett rör måste bytas. Lånade ut den till bröderna days och fick tillbaka den utan överdraget, så nu måste jag köpa nytt täcke så att den inte fryser i minibussen.

Såg paranoid park alldeles nyss, den var ganska bra.

Friday, April 11, 2008

Hallå, vi fick lägenheten! Hade det också på känn. Vill man verkligen ha någon så kommer hela universum att samverka för att få det att hända, som min guru Paulo Coelho brukar säga. En tvåa i ett landshövdingshus i majorna, så som vi kulturarbetare vill ha det. Nu vill kulturarbetaren ha ett fett förskott så att han kan leva i bubblan lite längre till.

Idag ska vi rocka i Borås, ska bli väldigt kul. Jag har aldrig stannat i Borås, bara åkt förbi.

Monday, April 07, 2008

Idag tog det kanske en och en halv timme att köpa en jävla strömadapter. Vet fortfarande inte om det heter adapter eller transformator. Men nu kan vi nog få igång vår stråkmaskin imorgon.

Jag har även fikat med Jonny på Java. Kändes lite som om han aldrig har varit borta. Roligt fika. Jonathan skippar alltid det uppvärmssnack utan går direkt på att prata om vad som definierar en tragisk människo och så vidare.

När Anna kom hem deklarerade hon att vi skulle storstäda. Jag tänkte säga att hon inte bara kan bestämma det utan att fråga mig. Men jag sket i det och städade istället. Det var rätt gött att få det rent här. Jag la ganska mycket tid på att svabba av mitt tangentbord. Det var ganska äckligt, satt och pillade upp damm, hårstrån och smulor som hamnat mellan tangenterna.

Jenny har varit här och bott lite. Igår gjorde hon och Anna ett roligt practical joke, de la grismaten i en exotic snacks-påse och lurade mig att de hade köpt japan mix. Blev väldigt besviken. Men när jag bänkade mig i soffan såg jag att det var riktigt lösgodis! Härligt. Men nu måste jag och Anna detoxa oss i vanlig ordning för att få bort lusten att äta gött hela tiden. Jenny!

Tuesday, April 01, 2008

Tänkte göra min deklaration själv i år. Eftersom jag har enskild firma är det ju inte bara att dra iväg ett sms, utan det ska göras balansräkningar och grejer. Jag har läst och läst och läst men blir bara tokigare för varje sekund. Ringer skatteverket men fattar ändå inte. Finns det någon som läser det här som förstår hur man ska föra in inköp av varor med privata pengar i balansräkningen så hjälp mig! På skatteverket får man intrycket av att det är svinenkelt, men när jag läser böcker och på nätet så verkar det vara jättekrångligt. Jag dör. Jag kan inte släppa det heller. Jag läser från morgon till kväll.

Varför känner man bara massa människor med mjuka, värdelösa kunskaper?

Wednesday, March 19, 2008

Varför tas inte modejournalistik på allvar? Ja, det kan man undra.

Tuesday, March 18, 2008

Sunday, March 16, 2008



Det här är själv definitionen av patetiskt för mig, inte Amanda Jensen alltså, utan killens pose. Kan någon förklara varför folk gör så där på foton? Jag kan ett glatt v-tecken eller den inverterade förolämpningen, men vad fan betyder det där? Förutom att man är en fjant, då.

Friday, March 14, 2008

Men när jag lägger min vuxna sida till kan jag lura vem som helst. Eftersom jag har fått chansen och resa med jobbet så pass mycket har det skyndat på den personliga utvecklingen en aning.

Thursday, March 13, 2008

Läste lite om emo och fashioncore på svd av någon anledning. Gammal artikel. Det drog referenser till pandor och det kom mig att tänka på att vi i Östersund använde begreppet starkids parallellt. Fanns det någon annanstans? Fanns det ens i Östersund eller var det bland mina kompisar som man sa så?

Wednesday, March 12, 2008

Jag gjorde som Jonny och installerade grejen med sökord, min profetia om sökord som leder till Anna rann över på mig när jag fick det här: "knulla neger" och "svartskalle omskrivning".

Det här måste man ändå hålla med om: "jag hatar ånge".

Tuesday, March 11, 2008

Jag skriver ju ofta om hur knäckande det är för psyket att inte få en enda dag om året då man inte hör Robyn eller Teddybears. Nu har Ceasars släppt skiva och proddat Håkan så där blir det rätt mkt. Men det kan man nog stå ut med, har inte så stora problem med reklamrock.

Men Robyn och Snoop! Har inte hört skiten än, det är som när man förlorar skärpleken och väntar på att få ett rapp. Det kommer vara jobbigt att höra den, men den här ovissheten är nog ändå värre. Jag blir sjuk i kroppen när jag hör den där trötta Snoop och med Robyns jävla utandningar efter varje stavelse kommer det att bli vidrigt.

Det enda som är intressant är det här: hur ska Robyn anpassa sin image efter det här samarbetet? Hon måste nog ringa upp sin reklambyrå och ta ett sit down. Hon har ju jobbat hårt på att profilera sig om arty, indie och svår. Hur fungerar det med L.A.s egen Dogge? Det känns som att det finns ett visst glapp mellan The Knife och en kille som söljer porrfilmer som merch och har varit åtalad för våldtäkt.

Sunday, March 09, 2008

Idag var jag nära att köpa en stråkmaskin. Vi förlorade i sista sekunden, det kändes lite tomt efteråt. Köpruset kom av sig. Har ju verkligen inte råd egentligen. Men jag tror att allt skulle bli så mycket bättre på alla plan om vi hade en stråkmaskin. Vill helst ha en crumar, gillar tanken på ett italienskt instrument. Hittade även en sovjetisk synth på ebay, märket hette helt enkelt Elektronika. Tydligen hette massa olika elektronikprylar så. Hur grymt är inte det? Tänk om det vore så i Sverige, att Blåvitt hade synthar i sitt sortiment.

Lite produkter från Elektronika:







Friday, March 07, 2008

Började läsa Zarembas kränkningsartiklar. Ganska roligt faktiskt, man ser de där jobbiga jävlarna framför sig. Samtidigt är det både och rättshaverism både äcklar och läckrar mig. Jag gillar ju tanken på att ta strid för sin sak. Speciellt mot en stor och mäktig fiende, som en myndighet eller ett telefonbolag.

Han sätter ju fingret på något, det finns så många akademiska kamper om symbolfrågor som är helt och hållet onödiga och fjantiga att ägna sig åt. Jag kan känna en sådan trötthet inför det här. Som att man inte ska använda just "man" för att det utgår från att "mannen" är normen. Skit samma säger jag. Eller att man inte får prata om "vi i Sverige", för att man då utgår från en föreställning om en svenskhet. Vi kan väl säga hen hit och dit, men det ändrar ju inget annat. Speciellt inte när det är en diskussion som förs av så få människor ändå.

Samtidigt känner jag, med detta som bakgrund, att Zaremba själv är lika barnslig som de akademiska matadorerna när han vägrar att säga hbt.
Av stilistiska skäl skall jag inte använda akronymen "hbt-personer" (homosexuella, bisexuella och transpersoner), som vissa menar att man måste göra för att visa insikt om mångfalden. Jag vet att mångfalden är större än så. Men i denna text använder jag "hetero" för dem som uppfattar sig som man eller kvinna, dras till motsatta könet och inte har problem med det, samt "homo" för alla som på något sätt överskrider den modellen.


Man fattar ju att det inte handlar om stilistiska skäl. Det är ju enbart en markering, "i min text släpper jag inte in den där skiten". Å andra sidan, det är lite krystat med människor som hela tiden ska påpeka att man måste säga hbt, att man inte får glömma bort att det inte bara handlar om homo eller bi.
Ni behöver inte oroa er längre, det var nog inte allergi utan bara en förkylning. Det konstiga är att veckan började med halsontet som var helt oberoende av resten av kroppens välmående. Jag var inte hängig och så vidare. Nu har halsontet börjat att gå tillbaka men istället har tröttman kickat in. Och tråkigheten. Så nu kan jag nog inte supa i vilket fall. Jag får så dåligt samvete när jag inte går ut. Inte för att jag tror att folk blir besvikna, men ändå.

Thursday, March 06, 2008

Kommer ni ihåg nittiotalet? Då kallades människor som mig, som bara vill hålla på med sådant som känns roligt, för slackers. Då var det ett tecken på ett fritt val och lite häftigt. Idag säger man inte det längre, idag har man ADHD eller någon annan bokstavskombination. Man säger inte ens självförverkling längre. Är man noggrann så har man kanske en liten släng av aspergers syndrom. Barn som inte gör läxorna nu för tiden är inte lata, de är utbrända.

Man skulle kunna tro att det vore hemskt att vara psykiskt sjuk, men eftersom i stort sett alla är det idag är det inte så farligt. Det är lite som Rockys brorsa som i en stripp pratar om att han har aspergers, den gör att han har jättesvårt för tråkiga grejer, som att städa och tvätta, men lätt för att spela gitarr och skriva. Jag känner igen de symptomen. Gillar också roliga saker mer än tråkiga.

Vi kanske måste börja stigmatisera psykiska sjukdomar mer, nu har de blivit alldeles för populära.

Wednesday, March 05, 2008

Anna skriver lite om min påhittade musikteori, La Bamba-metodiken, som jag kallar den. Blev lite nervös för att riktiga musiker skulle läsa det och håna mig. Eller nu ljuger jag, det skiter jag i. Det roliga var att jag igår även körde en liten snabblektion för Lymer. Där gissade jag ännu mer och pratade om harmonik och hur olika ackord vill leta sig till olika ställen och så vidare. Det är ganska fascinerade med musikteori ändå. Det gäller att inte lära sig för mycket på teoretisk väg bara, det är så roligt när man förstår matematiska samband utan att att förstå matten bakom.

Appropå Annas blogg, i samma inlägg förekom de här orden: "knulla", "neger", "inga svartingar", "djungel". Vilka tror ni får upp bloggen vid en sökning? Kanske bra att det är jag som har hand om vapnetbloggen ändå. Jag gillar Sverige, men inte riktigt på samma sätt som Annas nya läsare.

Tuesday, March 04, 2008

Känns som min hals håller på att svälla igen. Som vanligt undrar jag om det är pollen eller inte. Om det är pollen så kan det ju inte vara så allvarligt, jag joggade imorse och kände inget. Det är mer framåt kvällen det kommer. Är det pollen, eller?
Cardigans på webradion. For what it´s worth, jag gillar verkligen den. Men har inte hört förrän nu hur äcklig produktionen är. Kanske för att jag inte har lyssnat på Fleetwood Mac tidigare. Har lyssnat på Rumors nu, som en del av min School of rock. Man hör verkligen hur Cardiganssoundet under den där skivan skulle vara som Fleetwood, fast idag. Spekulativt känns det.

Kom på att jag läst lite bra böcker på slutet, vem hade trott det förra året, då det bara var pirater och gladiatorer. Åsa Lindeborgs Mig äger ingen ägde. Fast hon menar nog inte "äga" i din bemärkelsen. Nu håller jag på med Nyår av Stig Larsson, lite motvilligt, eftersom han verkar vara en ikon för självgoda män med författarambitioner (Andres Lokko). Får lite Bergmanvibbar av hur alla respekterar honom. Fast boken är rätt bra hitills.

Läste Nässlorna blomma också, av Harry Martinson. Jävlar vilken bok det var. Roligt att han skriver om sockenbarn och skulle kunna landa i socialrealism rakt av, men gör utsvävningar hit och dit, med långsökta metaforer och roligt språk. Fast mest är den sorglig, fram för allt hur han beskriver sig själv. Måste läsa uppföljaren, hoppas den slutar bättre!

Monday, March 03, 2008

Har varit nervös hela dagen för radiomänniskornas beslut, så har de inte ens tagit beslut idag. Nu måste jag vänta en till jävla vecka. Total tortyr of the heart. Och magen. Jisses, vad patetisk man har blivit. Det där oberoendet känner man inte längre till.

Tog en eftermiddagsöl med Björn, det var värt. Tog kort på mig själv med mobilen och skickade till stef som stog i duschen på fabriken. Så kändes det lite mer värt att inte ha något riktigt jobb och därmed inga pengar.


En vibraphonette! Som en liten, portabel vibrafon alltså. Har jag alltid drömt om, men visste inte att det fanns. Verkar dock väldigt ovanliga och därmed dyra.

Friday, February 29, 2008

Usch, har haft ont i huvvet och känt mig kymens hela dagen. Först när jag skrev det reflekterade jag över att "kymens" inte finns som ord. Jag mår kymigt, alltså. Om ni undrar.

Gissar på förkylning. Kanske lite stress också. La handen vid låtarna för sista gången idag. Nu måste jag bara komma på låttitlar och -ordning. Albumtitel också. Kanske blir en s/t. Jag har jämt trott att det betydde same title. Samma titel som bandnamnet tänkte jag, men det är ju inte logiskt på något sätt. Stef hånade mig lite för´t. Varje dag lär man sig alltså något nytt.

Har varit hemma i Östersund och inte gått till Helags med pappa eftesom det blev storm. Men det blev ändå två dagars skidåkning. Har skrivit klart artikeln till R&R, blev lite stressigt då det tajmade Östersundshelgen och skivslutspelet. Har varit i Stockholm och träffat syrran, feta paret, nyckan, jenna. Har även träffat förlagskille, kändes faktiskt bra.

På måndag är det skräckens dag. Om p3 inte plockar upp singeln så känns det mer eller mindre som att det är kört. Visst ska man göra musik för att det är kul, men när man tar det ur sovrummet och investerar så mycket pengar och tid i det blir det större. Det är svårt att inte döma sig själv utefter framgång och misslyckande.

Jag vill ha en stråkmaskin.

Anna är på stan och dricker öl. Jag känner mig som en flickvän i en sitcom. Hon lovade hemmakväll, men nu sitter jag här med internet som enda sällskap, klockan tio på en fredag. Hon sms:ade att hon var på väg hem, jag svarade med att kalla henne för "odåga", enligt fars-dramturgin. Nu svarade hon: "Nä! Film brukar aldrig börja förrän tio enligt dig ändå. Inget mens! Jag har fickorna fulla med godis!" Hon låter lite full.

Utrycket "mensa" som i sura, är det allmänt utbrett eller? Vi sa det rätt mycket på gymnasiet. Det kändes fruktansvärt förbjudet då. "Mensgädda" kunde man vara. Anna kallade sin pappa för det, jag skulle vilja ha sett det.