Wednesday, December 19, 2007

Ni få ha överseende, jag orkar inte formulera mig nu. Orkar inte heller strukturera upp det jag vill säga.

---

Så här ska det se ut: man växer upp i en småstad, hatar småstadsmänniskor, flyttar till en storstad, blir en ny människa, åker hem över jul och är hon i "Masjävlar", föraktar "svennar" och jobbar sig upp i hierarkin. Och så tycker man att alla äldre generationer tar för mkt plats i media och att alla yngre generationer är skrämmande.

Jag surfar ju mingelbilder från Östersund ibland bara därför att/ få mig att gott skratt. Men jag känner inte hat då, som när jag kollar mingelbilder på nöjesguiden. Vilken vidrig jävla generation man tillhör. Så fjantig! Och ju närmare människor hamnar mig utifrån socio-ekonomiska och kulturella faktorer desto fjantigare blir dem. Media och nöje. Sysslar man med något av de är man garanterat i alla fall lite fjantig. Bor man dessutom i någon av de större städerna så blir det ännu värre. Jag är närmare trettio än tjugo, men ändå beter jag mig som alla andra i min generation. Knoddar runt och låtsas som att det är naturligt att gå ut varje helg och att man fortfarande är ett barn. När man sedan adderar de till den äckliga tidsanda vi har idag där allt är sponsrat av Heineken och Vice och alla är jobbar med projekt och som konsluter då blir det bara för mycket.

I helvetet står jag skallig/rakad med dyra glasögon, i färgglad tischa, en gratisöl i handen och gör något fjantigt innehållslöst tecken med fingrarna och svarar något underfundigt och meningslöst på en enkät som görs i en tidning utgiven med stöd av Sony Ericson i syfte att skapa streetcred. I helvetet beskriver jag mig själv som en kreatör som vill sammanföra alla kreativa människor som jag känner och skapa något spännande och tillgängligt. I helvetet beskriver jag mig själv som en entreprenör inom kultursektorn. För det är i helvetet vi kommer att sluta om vi håller på med de här fjanterierna.

Fick en förfrågan om att ha med någon låt på Fred Perrys hemsida, de har sin "subculture"-rubrik som är lika ironisk som det verkar. Jag har faktiskt tänkt lite på det vilket är ett tecken på att helvetet inte är långt borta för min del.

24 comments:

David said...

väl talat! vi är en larvig generation. Hur funkar fred perru grejen får du betalt? Jag vet inte om jag tycker att de är någon skillnad på att ha med en låt på deras hemsida eller att tex. uppträda på tv4.

Jon said...

gratis och mer pengar är två saker som man (jag iaf) (tyvärr) prioriterar framför en massa andra saker. gör fred perry om pengarna är bättre än det dåliga är dåligt, att sälja ut har väl ingen kunnat göra sen nittiotalet i alla fall. och jag vet åtminstone två vapnet-medlemmar som bär fred perry, så det är ju inte som att hora sig till typ crocker vilket it-kidsen i den här stan gör (via jc).

Jon said...

och sen håller jag inte riktigt med om snacket om en larvig generation, det är som att säga att det finns konstanta värden och saker man i en viss ålder er automatik ska vilja göra. slå sig ner, skaffa barn, gifta sig, ha en trygg anställning på en trygg arbetsplats och planera sitt liv efter tioårscykler. inget fel på det men att det är ngt för alla är ingen sanning. det finns en massa andra värden hos en människa än attribut som är enbart ytliga för utomstående - vare sig det handlar om barn/jobb/äktenskap eller projektarbete/dyra brillor/treggings.
och jag tror inte gå ut-grejen skulle kritiseras alls lika hårt om "gå ut" handlade om att ta på sig en skjorta, dricka seriös öl och lyssna på seriös rock, vilket "gå ut" handlade mkt mer om för några år sen. allt går i cykler men det har liksom alltid varit finare än färgglad t-shirt, sprit och techno.

det här blev svamligt kanske.

Jonathan said...

Jag håller med! Vi är en överkommersialiserad, fånig generation. Men jag har ganska längre drömt om att vi aldrig ska behöva bli vuxna, eftersom det är ett objektivt sämre tillstånd, så jag är nog samtidigt med ambivalent. Sen finns det ju faktiskt mot- och subulturer som jobbar på andra sätt än de stora städernas mediemänniskor. Egentligen är det nog bara tio procent av vår generation som vet om att Heineken och Whyred delar ut kläder på nån jävla klubb i Stockholm då och då.

Sen tror jag, precis som Jon, att folk inte är ute "in society" längre nu än tidigare. Kollar man på det viktorianska England, t.ex. gick man ju på dans från arton till typ femtio års ålder. Likadant i Sverige innan subkulturerna drog igång. Jag fattar inte hur du kopplar praktiken att gå ut för att bli full, träffa folk, och hitta sitt livs kärlek till typ tonåringar.

David said...

jag förstår vad du menar och var rädd för att det kunde tolkas åt det hållet, vad jag tycker är larvigt är kulturen kring tidningen vice som jag och mörn rörde vid i ett tidigare inlägg. Jag tycker inte att något var bättre förr. jag tycker inte att det är larvigt att gå på lokal. jag önskar att jag gick ut mer. men jag tycker att kulturentrepenörskapet som mörn skriver om är äckligt på ett mer politiskt plan.

nu ska jag köpa vin till middagen ikväll det är slutet på månaden så du får hålla till godo med billigvin.

Jon said...

Jag håller absolut med om Vice och en massa annat både du och Mörn berörde också. Fast jag är nyfiken på vad det goda alternativet är, och kanske tolkade in grejer i vad som inte sas.

Så, vad är det goda alternativet?

Jon said...

Billigvin låter toppen, ska bli fint att ses ikväll.

erik said...

Först det här om kompishora: Jag fattar inte varför det skulle vara något negativt att en person träffar nya människor, umgås med dem och får ut någonting av det så länge de "kickarna" inte förändrar något i de riktiga, beständiga och viktiga kompisrelationer som personen i fråga har.

När det gäller fjanteriet så tycker jag verkligen att du sätter fingret på något. Visst finns det vissa åsikter, levnadsmönster och attityder som är specifika för varje generation, även om människor inom densamma givetvis är väldigt olika. Grejen med Vice- och sponsorkulturen är ju att många som hänger där representerar, eller snarare vill representera, någon slags ung kulturell elit. Jag funderar ibland på var gränsen går för att man ska trilla dit och bli en kvasimännska själv.

Alltså, jag tycker inte heller att det är dåligt att gå på lokal. Jag tycker att det äckliga i den här kulturen till stor del handlar om rövslickeriet och det outsinliga bekräftelsebehovet. Vad som i grunden är något djupt mänskligt tar sig i vissa sammanhang, med internet som destruktivt bränsle, en rent motbjudande form.

Det här blev säkert också väldigt svamligt och abstrakt.

martin said...

Jag menar inte att det är något fel att gå på technoklubb, absolut inte. Mer det krampaktiga att aldrig släppa idén om ungdom som en upplevelse av ett "nu", att leva i trender och ögonblick. Och att värdet att vara ett med sin tid slår ut individens egna preferenser. Om det är rockmusik eller dansmusik är väl skitsamma.

Och det jag menade var också att jag inte heller drömmer om att vara del av en annan generation, jag har bara svårt att hitta en plats i min egen.

Och med barn och "växa upp"-grejen i stort, så ställer jag mig väldigt frågande inför den. Hela vice-kulturen bygger ju på att man ska vara rik och ha ett jobb men hylla ungdom och naivitet genom att gå ut och helst knarka lite.

Jag har väldigt svårt att hitta alternativ.

Jonathan said...

Jag tror på att flytta till Norrland. Leva fritt konstnärliv och liksom gifta samman de livsstilar som finns tillgängliga. Promenera från Björklöven-matchen till Stadsbibliotket till popklubben och inte möta varken Vice, gästlista, Heineken-gebort och Nöjesguiden (eller bögspö). Leva i medvetenheten om att medie- och kultureliterna befinner sig på betryggande avstånd och veta att man kan göra lite hur man vill.

Det är intressant att du skriver om just det där med att känna sig ung. Jag känner mig yngre än på länge och kan inte riktigt förklara varför. Kanske är det för att jag mår bättre än på länge, gör roligare saker. Eller så har jag fått en tidig, patetisk 30-årskris.

Jonathan said...

Jävelska bra inlägg förresteen, Martin. Kanske det bästa blogginlägget jag läst i höst.

martin said...

Tack Jonny! Jag tror också på norrland. Götet funkar ju också rätt bra för känslan av att inte behöva leva upp till något. Bortsett från att götet har ju blivit så pass hett på slutet att snart kanske stockholm känns som mer avslappnat.

Anonymous said...

Dags att komma ut som bloggstalker.

Jag håller med Johnny- otroligt bra inlägg. Det gör mig stolt över att vara oglamourös byråkrat i Härnösand, samtidigt som jag hatar mig själv lite för att jag ofta självmant sätter mig i försvarsställning när jag berättar vad jag jobbar med för vice-folket. Jag tror att en ambivalent inställning till fenomenet du tar upp är lika definierar vår generation lika mycket som fenomenet i sig.

/Jörgen

David said...

Jag blir så trött på er syn på stockholm ibland, ni har hängt på någon klubb tyckt att människor varit dryga och blivit sura. Jag lever ett helt liv här och umgås med stockholmare utan att besväras särskilt mycket av sakerna ni gnäller på.

men jag börjar också få en spirande jämtlandsvurm inom mig, än så länge kan jag döda den genom att läsa debatter om rovdjur i nätupplagan av lokaltidningarna.

Jon said...

För att väga upp hatar jag fortfarande Östersund.

chops said...

Du är lite kategorisk: barn och jobb på Swedbank ELLER Vice. Jag sitter i lokalen varje dag och spelar gitarr och sånt, samma som du. Jag har gjort det i tjugo år och har fan aldrig sålt en skiva. Jag hatar Vice-kulturen, jag fattar inte den där jobbvärlden, jag har många barn och det löser sig alltid ändå.

Jonathan said...

Skrev jag "fritt konstnärsliv" ovan? Jag har ingen aning om vad jag menar med det, men det låter hemskt.

martin said...

Jag vill ju inte vara en del av vicevärlden och tror inte att jag behöver det heller. Men är ändå rädd för att man kan sugas in i det. Vad det gäller de mer praktiska bestyren (att få pengar) så kan jag tänka mig att sälja ut. Men då ska det vara för PENGAR, inte för promotion, "en rolig fest" eller annan bullshit. Men hur fan ska man få ihop det? Det är ju en annan fråga.

Stockholm är ju mer än Stockholm så klart. Men samtidigt, Östersund är mer än Östersund. Samtidigt är både de städerna alla de klichéer de vi tror att de är. Jag har faktiskt testat sthlm jag med, det är inte bara något jag kastar ur mig.

martin said...
This comment has been removed by the author.
chops said...

Alltså hellrer sova dåligt innomhus än bra ute. Med familj och grejer. Sell Out-begreppet liksom förändras i takt med ålder och ansvar. Framförallt om man har det för flera. Ansvar.
Men det är heller inte lika fel nu förtiden. Jag kan höra en låt (Björn O är ett bra exempel) i en reklam och ändå inte hata artisten eller ens låten. Det är inte rätt, det är inte det jag säger. Det är bara inte lika plågsamt.
Det betyder väl egentligen något sorgligt. Men det pallar jag inte gå in på.

chops said...

En grej till bara: det Jonathan vill ha, så har jag det. Inte för att skryta. Bara säga att det är möjligt och verkligt.

David said...

9-5 vardagen är ju inte så farlig det gäller ju bara att göra något som är roligt, jag har ju ett kneg där jag till viss del sammanför mina intressen med mitt arbete. Har ett rätt kreativt arbete. Där jag känner att jag gör nytta och hjälper andra människor och därmed bidrar till samhället i stort. Det är rätt kul att arbeta med kultur utan att ha någon kommersiell press på sig också. Sen är det ju vissa dagar som det är trist och mörker att gå till jobbet när alla sover, stressa på tunnelbanan på vägen hem för att hinna till dagis och laga mat. Men det är på många sätt mycket roligare och skönare att jobba än att plugga. Månadslön är ju bättre än studielån särskilt när man har barn.


Jag vet att du bott i sthlm mörn, men jag menar att jag kan leva ett helt liv här utan att behöva gå på vicefest. Bara för att du skulle bo här måste du ju inte umgås med människor som du inte gillar.

Sen uttrycket norrland, använder någon som bor i regionen norrland det? i jämtland säger ju alla att de bor i jämtland. Det är först när jag flyttade till sthlm som jag fattade att det tydligen var från norrland jag kom. Pappa brukar fjolla till rösten och prata om "Norrland" när han skall härma sörlänningar som klumpar ihop allt norr om uppsala till en enhet. Han är jämte inte norrlänning det är viktigt.

martin said...

Kul att du har det livet, chops. Man har ju föreställt sig att det verkar rätt gött. Så det kanske kan funka.

Jag känner att jag vill bo i hus, lägenhet kommer aldrig riktigt att ligga med mig. Min suktan efter trägolv är nog bara ett tecken på att jag vill ha hela träpaketet. En gång lantis, alltid lantis.

Det känns som att många har misstolkat det här. Inte så konstigt då. Vissa tyckte att jag hade rätt, kanske på fel grunder, och vissa tyckte att jag hade fel, kanske på rätt grunder. Men jag säger det igen: jag är inte varken för eller mot att ha ett svenssonliv med barn och jobb. Jag tror att det kan vara underbart att ha ett jobb man trivs med, skulle gärna vilja ha det. Samma sak för barn, får man några man trivs med, så varför inte.

Jag tror inte heller att man måste gå på rodeosmygläsning bara för att man betalar komunalskatt i stockholm. Det finns alla typer av liv där. Men sedan finns det en viss typ av liv där som man inte hittar annorstädes i samma utsträckning. På samma sätt som att man kan se flera gore-tex jackor per capita i Östersund än i stocka. Inga konstigheter liksom.

chops said...

Ja fast det är ju soc och ris med ris rätt ofta. Men tillvaron är som den är ändå. Inte så kostsam egentligen.