Thursday, October 25, 2007

Känner mig så värdelös. Börjar att tänka att det vore bättre om jag gick på bidrag, då skulle jag i alla fall fylla en samhällsekonomisk uppgift genom att vara paria. Om jag dessutom registrerade mig som arbetslös skulle borgarna bli glada, det behövs en viss arbetslöshet för att inte ekomomin ska balla ur säger dem.

Den funktion jag fyller är närmast den hos ett tonårsbarn. Mina närmast vill att jag ska finnas trots att jag är jobbig. Jag hjälper till lite hemma, jag laddar ner prison break, jag spelar basket och leker med kompisar.

Tråkigt är att Gud har slängt in en till liten överraskning i leken: nu för tiden har jag så lätt att känna skam. Det hade jag inte förut, på samma sätt. Igår umgicks jag med andra människor än Anna, så fort jag lämnade ett sällskap eller blev lämnat av ett sällskap blossar skamkänslor upp och jag måste rannsaka mig själv efter misstag. Med tanke på hur skamlös jag fört mig tidigare i sociala sammanhang är jag förvånad.

En bra grej med att bli äldre är i alla fall att man kan se på sig själv lite utifrån. Jag kan det i alla fall. Nu tänker jag: "synd att Mörn har skammen, det var oväntat". Även om det drabbar mig själv, så finns det en marginell distans.

Om det är något jag ångrar ofta så är det att jag gick min utbildning, hade jag inte gjort det hade jag kunnat jobba med vad som helst. Nu känns det som att mitt pausliv är bättre än att gå tillbaka till posten. Alla skulle skämmas när de träffade mig. De skulle inte veta om de skulle säga "kul" eller "ett jobb är ju alltid ett jobb" när jag berättade vad jag gjorde. Jag ska vara tydlig: det skämmiga är alltså att utbilda sig till något och sedan inte kunna fullfölja det, inte att jobba på posten, såklart.

No comments: