Saturday, September 29, 2007

Just to get a rep

Tänkte på Gang Starr-låten när jag läste om Lars Vilk igen i DN. Det är en notis om han varje dag. Nu senast skrävlade han om att han inte är rädd att gå omkring på bokmässan. Finns nog många som vill plocka honom där. Han har med sig sin Säpoman, men ändå, han är en riktig thug den där Vilk.
P3, varför ska ni ge dyrbar till Rihannas Shut up and drive? Jag är helt övertygad om att ingen i eran spellistegrupp tycker att den där uttjatade Pink-rocken känns varken bra eller relevant. Den där låten betyder ingenting alls. Tycker att det är så otroligt menlöst att det finns någon slags ambition att konkurerra med reklamradion eller att tilltala svagbegåvade eller vad fan det nu är. Tänk vad skönt det vore om vi hade en alternativ radiokultur i Sverige, som det verkar vara med collegeradio i USA. Då kanske SR kände lite press att leverera kvalite då och då. Jag tror bestämt att det har blivit sämre det senaste året också, jag lyssnar mycket på radio och så har mycket kommersiell musik (med kommersiell menar jag alltås musik som inte har något värde utöver att stimulera BNP) var det inte för något år sedan.

Är i valet och kvalet över bokmässan. Det som är pro är ju att det är en happening och en folkfest det som är emot är att det är en happening och en folkfest samt att det är sinnesslött att kolla på böcker. Med mamma och pappa ska dit och det kan ju vara kul att träffa dem. Mamma säger att hon ska mingla, jag tycker att det är ett roligt ordval. Pappa ska lyssna på föreläsningar. När jag frågade han om det största namnet på mässan sa han Torgny Lindgren. Hur många av er skulle haja till om ni mötte Torgny på gatan? Jag vet inte ens om jag skulle känna igen honom om jag gick omkring på bokmässan och letade efter honom.

En till tråkig grej med bokmässan är att författare inte är så roliga att se överhuvudtaget. Liza Marklund i ùngdomliga jenas, Leif GW Persson i journalistväst och läsglasögon. Vad ska man göra med den informationen?

Tuesday, September 25, 2007

Jag har tråkigt men känner att jag inte är värd något roligt, så därför kan jag inte läsa bok. Tyvärr har tråket gjort mig lite slö i huvudet så därför orkar jag inte göra något konstruktivt heller. Tough shit.

Hoppas Anna kommer hem snart, igår tjatade jag på henne om att det var sjaskigt att äta upp alla vindruvor när den andra är borta (har hänt mig många gånger). Så nu kan jag inte förmå mig att äta upp de som ligger och väntar i kylskåpet, det skulle jag ta udden av hela mitt solidaritetssnack. Dessutom är det oftast roligare när hon är hemma, det känns mer okej att göra något roligt om man är två.

Konstigt den här sambogrejen. När Anna är hemma hela dagen brukar jag bli lite irriterad och föreslå att hon ska åka till skolan "för att det är lättare för henne att plugga där". När hon väl är borta så brukar jag sakna sällskapet. Ja ja, ni vet vad man säger om kjoltyg? Kan inte leva me rom, kan inte leve utan dom.
Varit nere på stan och lunchgrattat Klörn. Pappa bjöd på tårta via telefon, den åt vi på äkta kondis där alla förutom vi var minst sexti. Skönt att få känna sig ung!

Idag mådde jag kass på morgonen, ont i kroppen. Måste vara någon förkylningsrelaterad ledvärk tror jag. Eller ledvärk har jag ju ingen aning om det är. Men förkylningen tror jag har ett finger med i spelet, för jag tränade inte igår och Anna har inte misshandlat mig på några veckor. Som tur var det Pat som fegade ur på gymningen, jag har alltås ett visst moraliskt övertag nu (det kommer han ju inte att erkänna, men så länge jag och gud vet så är det lugnt för mig).

Köpte en Jonathan Richman-biljett till Klara och gjorde en blandskiva samtidigt. Det är roligt med karln, han blir ju verkligen mycket bättre med åren. Är inte det rätt ovanligt att man gör bättre skivor som fyrtioåring än som tjugoåring? När det inte handlar om jazz och annat som mognar med åren.

Monday, September 24, 2007

Jon skriver om -68-nostalgin. Istället för en lång, seg kommentar i hans blogg så skriver jag här.

Jag tycker att kritiken mot sextitalsnostalgin är berättigad, det är inte rimligt att se den som en norm som alla andra tider skall mätas mot. Och även om man inte kan bortse från att den var väldigt viktig ur ett populärkulturellt perspektiv så var den ju varken början eller slutet på historien. Rent politiskt så känns det som att idag så är uppehållandet vid -68 rätt så kontraproduktivt eftersom det är en cynisk nostalgi som ser tillbaka utifrån en tanke om ett misslyckande. Dessutom så är det väldigt få som är beredda att jämföra med idag, utan ser hela tiden som en isolerad händelse.

Men det jag vänder mig mot i min generations kritik är att den ofta känns så tom. Den handlar bara om att det är gamla människor som är nostalgiska, om att man spelade i rockband på den tiden, om att man vara fula och töntiga. Slutsatsen blir oftast att man borde leva i nuet istället, intressera sig för samtiden. Jag tycker att det känns meningslöst. Vi vet ju med säkerhet att allting som än gång varit inne kommer att väckas upp igen. Det finns inget spännande i det. Och själva tanken på att något händer nu och är modernt är ju om något en omodern rest från sextiotalet. Det går inte att tala om ny eller ung kultur utan att befinna sig i en diskurs som skapades på sextiotalet. Och att pissa på föräldragenerationens förlegade nostalgi är ju ett stilgrepp som inte riktigt fanns innan populärkulturen uppfanns. När jag hör folk klaga på saker som är retro hör jag bara min mamma nynna "baby, baby, baby you are out of time". Det tar udden av det.

Jag menar inte att sextiotalet var bättre, jag tycker att det finns ofantliga fördelar med att leva i en postmodern tid, men jag tycker att det är väldigt få som verkar vilja erkänna det för sig själva. Den extrema fixeringen vid att utveckling och modernitet står i vägen för en mer konstruktiv syn på kultur är sundare att ha idag. Och även om jag inte tror på att något kan vara nytt, så tror jag definitivt på att det går att fånga sin samtid. Jon nämner Suede, jag tycker att framförallt Coming Up har ett sound som känns väldigt förankrat i sin tid, trots att den rent tekniskt skulle kunna vara inspelad på sjuttiotalet lika gärna.

Idag kan man läsa yrkesverksamma musikjournalister kalla något för gammalt för att det är gitarrbaserat och något för modernt för att det är baserat på synthar och datorer. Om det är något som känns omodernt för mig så är det tanken på ett instrument som automatiskt låter modernt. Och att använda en synth från sextiotalet för att göra modern musik idag är som att släppa in sextiotals-godzilla i den nya spindelmanfilmen. Inte bara tanken om att skapa modern musik hänger kvar från sextiotalet, utan själva tillvägagångsättet, att skapa musik på elektronisk väg, är det samma.




Friday, September 21, 2007

Mål

Att upptäcka ett band för mina kompisar och tipsa om det.

Att skriva några hyfsade rader till låttexter. Har man några bra rader så kan man höfta resten.

Att skriva lite krönikor eller kåserier.

Att försöka komma på något bra knäck och sedan sälja in det ( så kallad free-lancing).

Jag tror det var allt. Kanske ladda ner ett datorspel också.
Fan, jag kan inte formulera mig längre. Tänkte skriva en grej men det går inte. Klarar inte av att fullfölja en kedja av argument.

Är lite rädd för att jag har fått en tumör i huvudet, jag har ont i bakhuvudet, har mått illa till och från i tre veckor. Och verkar som sagt ha fått den språkdelen i huvudet lite rubbat.

Idag ska jag raka hakan, ikväll ska jag kolla på film och äta något härligt. Jag har tränat som ett djur (älskar när Ken säger det i Mikrofonkåt) den här veckan så det ska bli så jävla skönt att vara lat som ett as idag. Har hunnit med tre basketpass och två gymningar på fyra dar. Det är rätt bra, det dämpar ångesten över att jag är värdelös. När jag är trött på kvällarna så glömmer jag bort att jag inte uträttar någonting.

Thursday, September 20, 2007

Anna är ju en väldig vän av att beställa hem skit för 49:90 eller 19:90 eller vad som helst som slutar på 9:90 och inkluderar en välkomstpresent. Den vanligaste produkten är små burkar med piller i, efter det kommer olika tidningar. Vi har det senaste året haft Amelia (anna fick en träningsoverall och örhängen), Café (vi är utlovade groomingprodukter för metro-mörn), Populär vetenskap (köksknivar och en festlig specialtidning om den bästa ingenjörskonsten genom tiderna) och nu senast Hennes (ansiktsbehandling på salong). Visst fattar man att Hennes ska vara risig, men jag blev ändå förvånad. Det känns som att Charlotte i Sex and the city är redaktör. Allt handlar om att skaffa och behålla kille och slutligen att gifta sig med kille.

Framsidan har inte normala lockrop som "Gå ner tio kilo utan att banta" eller "Svenskarnas somma sex" utan med "Bli sambo före jul - 7 smarta steg till kärlek som håller". Hur deppigt är det inte att föreställa sig att någon skulle bli lockad av rubriken? Alltså inte sambolivet som sådant, men tanken att det finns några råd eller riktlinjer för hur man får en sambo. Hör talas om kärlek? En insändare frågar just om dett, hur hon ska hitta kärleken, hon börjar ge upp. Svaret: Börja med att läsa reportaget på sidan 98! Han finns - det gäller bara att leta "rätt". Lycka till!

Vidare är det ett långt, tårdrypande reportage om "Oanvänd Brudklänning till salu" (sic!). Att skriva brudklänning med stor bokstav säger ju en hel del om hur viktig den är: Många drömmer om sitt framtida bröllop. Det ska vara perfekt in i minsta detalj och för många tjejer är brudklänningen den allra viktigaste pusselbiten.

Jag skulle kunna fortsätta att leverera exempel, men ni har poängen redan. En insändare fångar Hennesandan rätt bra, det är någon kvinna som är nöjd med att hon vågade satsa på en sex år yngre man. Det var ju en chansning! Nu har vi en godbit på 2,5 år och ska gifta oss om två veckor i vår trädgård med 120 gäster." Jag klarar inte av folk som skriver till tidningar bara för att boosta sig själv. Visst, hon är säkert patetisk i grunden och för henne var det ett härligt steg att inte bara säga "du duger" till spegeln utan även till Hennes läsare. Men eftersom tidningen verkar vara ett forum där man tävlar om att lyckas med män och barnaalstrande så blir det ganska äckligt och överlägset.

Får jag någonsin en dotter så ska hon bara få läsa Guns and Amno och High Times.

Wednesday, September 19, 2007

Hives singel, vilket luftslott! Hela Hives är ju ett luftslott iofs. Det är lite intressant, hur de verkligen har blivit skitstora med så obefintlig låtskrivarförmåga. Verkligen kejsarens nya kläder. Refrängen är alltså en ljudeffekt som låter som en bomb. Riffet känns väldigt bruks och verserna låter som alla andra Hiveslåtar. Roligt att både Sahara Hotnights Visit to vienna och den här bomblåten börjar med ett "Heeeey" som kompletteras med en stämma. Undrar om kändisparet satt hemma i soffan och hade låtskrivarstuga eller om någon av dem snodde idén?

Som liveband är Hives dock väldigt roliga att titta på. Tänk om de bara kunde släppa prestigen och låta någon annan skriva låtarna? Det hade ju varit grymt.

Sunday, September 16, 2007

Thursday, September 13, 2007

Är det bara inbillning eller håller fejbokandet på att döda bloggandet? Det skulle ju vara jävligt trist. Jag tror att det ska hända något roligt varje gång jag loggar in, men det är ju mest massa fjantprogram som är till för att skapa underlag för företag som vill rikta sina produkter.

Anna har köpt nya Lekman, men den vill inte spelas i stereon. Den nedladdade versionen funkade bra dock. Den verkar riktigt bra.