Wednesday, June 06, 2007

Igår var det varmt. Började dagen med att knäcka ett ägg på stentrappan, ägget hårdstektes på en halvminut. Eftersom jag inte äter hönsmens gav jag det till alla kattungar som blivit less på glass och strössel. Dom frågar efter dig Klara!

Jag och farsan cyklade ut till Rossböle eller något liknande. Det var väldigt gulligt och fint. Men alla fyrhjulingar och älgtroféer gav mig känslan av att jag inte skulle trivas. Man flyttar in, står och tjafsar lite om hängning av gardiner eller dylikt när grannara kommer förbi med ett älglår med en liten rosett på. Vad gör man då? Troligen säger man väl tack så mycket och gräver ner kadavret under någon bro. Sedan kommer de tillbaka efter en vecka och undrar om de kan få tillbaka benet för att ge till hunn. Så får man gräva upp det igen och skala bort äckligt älgkött med maskar och larver i under en varm sommarsol. Eller så säger man att man är vegetarian och lever som ett freak och får inte vara med när det är surströmmingsfest på bryggan.

På kvällen lagade jag och farsan taket till lillstugan. Det var lite läskig att klättra upp och ner, annars var det rätt skönt att sitta där uppe. Klockan var runt elva, så värmen var behaglig. Hästarna i hagen en bit bort rev upp moln av damm för kvällssolen att skina genom.

Sedan tog jag en löpsväng. Det kändes förvånansvärt lätt, trots att klockan var sen. Nere vid gamla tegelbruket har de gallrat som fan. Nu står det bara utspridda björkar kvar, sjön släpps fram mellan löven. När jag kommer tillbaka till Överbyn ,via gamla byvägen, och springer förbi den lilla dungen som jag tyckte var läskig när jag var liten så hör jag ett helt nytt ljud i 25 years and running. Ljudet kör snygga entoniga synkoper och glada rytmer, med ett ljud som en låg vissling eller theremin. När jag tittar till vänster ser jag en storspov lyfta från marken, forfarande sjungandes i rätt tonart.

Jag hade en rolig dröm. Vi spelade i Lund och börjar köra en bossanova-låt. Men i sedvanlig drömordning så lät den inte bossa alls, utan bara konstig och sugande på något sätt. Hanet sjunger ingenting utan spelar bara gitarr, jag dronear. Vi spelar i tio minuter, publiken blir färre och färre. Stora hål framför scen, där det förut stod glada ungdomar och yngre vuxna. Jag reflekterar över det här i drömen, vet att snart är det inga kvar. Men vi fortsätter ändå för att det låter så bra. När jag vaknar är jag glad.

No comments: