Mode, vilket fjanteri det ändå är. Det är så svårt att ta på allvar, både bloggare som tar kort på sina leggings och för stora t-shirts och på de som vill positionera sig mot dessa genom att påstå att de är intresserade av mode som konstform. Kläder är kläder och inget mer. En del är snygga, en del är fula. Jag har absolut inget emot folk som tycker att det är värt med dyra kläder, allt blir roligare när det är dyrt. Men när man yrar om att mode kan kommentera samtiden och sånt då blir jag trött. Allt som är en del av samtiden kommenterar ju den. Det är lika intressant att titta på ett flingpaket som en tischa. Ofta när samtiden ska kommenteras blir det ju så otroligt ytligt och dumt att käften lika gärna kan hållas stängd. Som när det skulle fotas burkas och bara bröst när irakkriget bröt ut (öst möter väst)
Det är kasst på samma sätt som 90 procent av konceptkonsten. Jag läste om en nyexaminerad konstfackare som hade klippt upp skjortor och slipsar med syftet att "dekonstruera manligheten". Den stora missuppfattning som föreligger är att de misstar än deras egna målbeskrivning för en analys. En uppklippt skjorta säger ju ingenting. Om ett begrepp har dekonstrueras eller undersöks borde det lämpligen mynna ut i något.
Tillbaka till mode: jag tycker ju att det är roligt men olika stilar och det är roligt att se vilka strömningar i samhället som formar kläderna. Det kan även vara intressant hur märken och kläder kan laddas med olika innebörder. Men det handlar ju till syvende och sist om etnologi och det är en riktig pajasvetenskap. Jag tänker på ett avsnitt att Sopranos då några svarta ska vara med om ett rån och håller pistolerna på gangstavis (pekar uppifrån) vilket italienarn lackar på. Det är ju också intressant, men hyfsat meningslöst. Som mode. Modeböcker borde sorteras in brevid "Gamal tanter lägger inte ägg" och "Lasse Arnells Sportgrodor".
Filmtips
2 years ago