Mode, vilket fjanteri det ändå är. Det är så svårt att ta på allvar, både bloggare som tar kort på sina leggings och för stora t-shirts och på de som vill positionera sig mot dessa genom att påstå att de är intresserade av mode som konstform. Kläder är kläder och inget mer. En del är snygga, en del är fula. Jag har absolut inget emot folk som tycker att det är värt med dyra kläder, allt blir roligare när det är dyrt. Men när man yrar om att mode kan kommentera samtiden och sånt då blir jag trött. Allt som är en del av samtiden kommenterar ju den. Det är lika intressant att titta på ett flingpaket som en tischa. Ofta när samtiden ska kommenteras blir det ju så otroligt ytligt och dumt att käften lika gärna kan hållas stängd. Som när det skulle fotas burkas och bara bröst när irakkriget bröt ut (öst möter väst)

Det är kasst på samma sätt som 90 procent av konceptkonsten. Jag läste om en nyexaminerad konstfackare som hade klippt upp skjortor och slipsar med syftet att "dekonstruera manligheten". Den stora missuppfattning som föreligger är att de misstar än deras egna målbeskrivning för en analys. En uppklippt skjorta säger ju ingenting. Om ett begrepp har dekonstrueras eller undersöks borde det lämpligen mynna ut i något.

Tillbaka till mode: jag tycker ju att det är roligt men olika stilar och det är roligt att se vilka strömningar i samhället som formar kläderna. Det kan även vara intressant hur märken och kläder kan laddas med olika innebörder. Men det handlar ju till syvende och sist om etnologi och det är en riktig pajasvetenskap. Jag tänker på ett avsnitt att Sopranos då några svarta ska vara med om ett rån och håller pistolerna på gangstavis (pekar uppifrån) vilket italienarn lackar på. Det är ju också intressant, men hyfsat meningslöst. Som mode. Modeböcker borde sorteras in brevid "Gamal tanter lägger inte ägg" och "Lasse Arnells Sportgrodor".

Var hem till Björn med PS2. Lite sorgligt, hade två banor oupplåsta på Tony Hawk, men har inte spelat så mycket på slutet ändå. Jag klassade Anna och Björn totalt på 500 (kortspelet). Anna var trevlig i början då hon underskattade mig. Sedan slog det i sedvanlig ordning om när jag började äga. Hon väckte Björns mamma, som tog en lur på soffan, genom att skrika "jävla fitta" och sätta två hårda knytnävar på min överarm.

Vi hade tänkt ta upp kortspelandet nu men alla kortlekar är borta. Märkligt.

Jag borde verkligen skriva en krönika istället för att blogga. Eller i alla fall några låttexter. Men nu när jag har några måsten så kommer i alla fall många låtidéer.

Nu har svärföräldrarna och svärmormorn varit här i två dagar och lagt grejer i munnen samt kört oss till slott och freeport outlet. Köpte lite tröjor och sådant. Men framförallt nya basketskor! Det är roligare än det mesta. De gamla var ju så slitna att det var sjukt. Luftkuddarna hade spruckit så de gnekade och blev lite snea. "Inge bra ur skadesynpunkt" är ett bra tänk för att berättiga 900 spänn (ord. 1800) för ett par skinade vita jordans. Äkta rymdskeppsdesign. Men de är så cleana att man skulle kunna ha dem till vardags och fest om det inte skulle paja hela mitt indiekulturella kapital. Min tveka därute i köpestaden var att det är lite pinigt att komma på basketen i extremt grymma skor och inte kunna backa upp det på plan. Men jag kör projekt Skippa skammen 2007 nu, så va fan.

Nu har vi gjort en ny video, den ligger uppe på vapnetbloggen. Jag är riktigt nöjd!

Den här videon, till Sommaren i city med Angel (var det en tjej eller ett band?), gjorde mig lite glad. Alla som är med i den verkar tycka att det är lite skämmigt att stå framför en kamera. Som jag mindes den från när man såg den som barn så var det lite fräck, men det enda de gör är att gå nerför avenyn och kungsgatan. Dessutom filmar de massa pensionärer och glada turkar. Stort plus för att alla tjejer har jeans med inbyggt kukpaket. Att den utspelar sig i Göteborg är också förvånande. När jag hörde låten som barn så såg jag Stockholm framför mig. Dessuom kan man se varifrån Håkan har tagit inspiration till Kom igen lena ifrån, kolla takgiget!

Jag tror att jag har tappat bort förmågan att dagdrömma. Jag har så svårt att se något annat än besvikelser. Jag brukade bestå av 60% drömmar och 40% fett, så det är ganska sorgligt.

Fick inte stipendiet jag sökte, statens konstnärsnämd beslöt att investera allt i rytmus direkt för att slippa administration. Jag tycker ju ändå att kulturstöd är lite konstigt, så jag fick väl det jag förtjänade.

Jag har spelat in en del skisser som jag glömt bort. En del melodier var riktigt bra. Speciellt verserna, jag kanske ska skita i refränger i fortsättningen. Problemet är bara att jag knappt kan lyssna igenom en låt innan jag börjar äcklas för att jag vet hur ovärt det kommer att vara att slutföra det. Om jag håller kvar de på ett tidigt idéstadie så finns ju fortfarande möjligheten att det skulle kunna bli något fint av det.

Jag hatar internet, det är som en ångest-bermuda triangel som suger kraften ur mig. Kollar mailen som bara består av reklam och mail där olika personer är irriterade för att jag inte kan hålla koll på hur folk vill resa i sommar och så vidare. Det fanns en tid då mail från bokare innehöll löften om pengar och hotell i nya svenska städer. Min enda pepp i sommar var en spelning i Gällivare, dit jag aldrig varit. Men den blev inställd.

Jag ska fimpa myspace så fort jag kan lägga upp låtar på en hemsida. De enda som lontaktar mig är talanglösa egon som vill att jag ska lyssna på deras skit.

Nu när det är festivalbilagor överallt påminns jag om vilken flopp man är både som låtskrivare och journalist. Jag är rädd för att spela in låtar jag skrivit, det känns så ovärt ibland. Det är ju bara besvikelser som väntar. Känner ibland att det vore bättre om jag skrev låtar till reklam eller något annat superkommersiellt så att de i alla fall används.

Ibland tror jag att jag ska bli galen, timmarna bara går i lägenheten. Jag stirrar på någon skit på datorn och Annas dammsugare till laptop går för fullt i andra rummet. Hon lär väl också kolla på något värdelöst. Vi var ute och joggade alldeles nyss och efter det var det gött. Men så sätter vi oss framför datorerna och allt blir bara kuk. Det är fan något skumt med datorer. Som en sci-fi film där datorer tar över världen. Jag är ju inte den enda som har börjat hata internet, ändå går det inte att vara utan det. Om man inte är full eller på landet.

Åh nej!

Salem Al Fakir som sommarpratare! Orden fastnar i fingrarna, det går inte att få ut dem. Undrar om musikvalet? Har han lyssnat på något förutom Christian Walz?

Sveriges trängtan efter "sköna killar" som "bara gör sin grej" verkar aldrig ta slut.

Filipa Reinfeldt ska också prata. En mörk radiosommar med andra ord.

Nu är jag tillbaka i Göteborg. Det är inte varmare här än i Östersund, men fuktigare. Holy madre, vad blött det är. Det är ju givetvis jobbigt på dan, men ganska skönt på kvällen eftersom värmen hänger kvar i luften längre.

Igår var jag och Anna på piraterna 3, men jag var så utvecklingsstörd att jag glömde bort att jag var trött. Jag somnade för första gången på en bio, det var inte så gött. Det kändes som att sitta och nicka till på en föreläsning. Sjörövarna hade något slags G8-möte där de tyngsta kaptenera skulle diskutera något. Precis när de skulle ta beslutet somnar jag och hör piratgösen säga: "vi måste göra det, vi måste rädda Irak!" Jag vaknar upp och försöker få Anna att förklara, men hon viftar bort mig. Det mesta av handlingen gick mig förbi. Varenda gång de satte eld på något krutförråd vaknade jag till men sedan somnade jag igen.

Det är lite semesterfeeling här. Mer än i Marieby nästan. Där hade jag ändå hyfsat tidig uppstigning och morgonjoggen/promenaden fullföljdes dagligen. Men det är så kvavt här. Man känner sig som en Lucky Luke-mexican och vill bara tälja pinnar.

Drömde att jag skulle spela fotboll, det var härligt. Hoppas det händer på riktigt!

Vad har hänt med alla kommentarer? Annas blogg droppar ju massa intressanta ämnen, som gubbsvetten till exempel. Vakna upp era jävla mexikaner.

Nu ska jag köpa korts!

Igår var det varmt. Började dagen med att knäcka ett ägg på stentrappan, ägget hårdstektes på en halvminut. Eftersom jag inte äter hönsmens gav jag det till alla kattungar som blivit less på glass och strössel. Dom frågar efter dig Klara!

Jag och farsan cyklade ut till Rossböle eller något liknande. Det var väldigt gulligt och fint. Men alla fyrhjulingar och älgtroféer gav mig känslan av att jag inte skulle trivas. Man flyttar in, står och tjafsar lite om hängning av gardiner eller dylikt när grannara kommer förbi med ett älglår med en liten rosett på. Vad gör man då? Troligen säger man väl tack så mycket och gräver ner kadavret under någon bro. Sedan kommer de tillbaka efter en vecka och undrar om de kan få tillbaka benet för att ge till hunn. Så får man gräva upp det igen och skala bort äckligt älgkött med maskar och larver i under en varm sommarsol. Eller så säger man att man är vegetarian och lever som ett freak och får inte vara med när det är surströmmingsfest på bryggan.

På kvällen lagade jag och farsan taket till lillstugan. Det var lite läskig att klättra upp och ner, annars var det rätt skönt att sitta där uppe. Klockan var runt elva, så värmen var behaglig. Hästarna i hagen en bit bort rev upp moln av damm för kvällssolen att skina genom.

Sedan tog jag en löpsväng. Det kändes förvånansvärt lätt, trots att klockan var sen. Nere vid gamla tegelbruket har de gallrat som fan. Nu står det bara utspridda björkar kvar, sjön släpps fram mellan löven. När jag kommer tillbaka till Överbyn ,via gamla byvägen, och springer förbi den lilla dungen som jag tyckte var läskig när jag var liten så hör jag ett helt nytt ljud i 25 years and running. Ljudet kör snygga entoniga synkoper och glada rytmer, med ett ljud som en låg vissling eller theremin. När jag tittar till vänster ser jag en storspov lyfta från marken, forfarande sjungandes i rätt tonart.

Jag hade en rolig dröm. Vi spelade i Lund och börjar köra en bossanova-låt. Men i sedvanlig drömordning så lät den inte bossa alls, utan bara konstig och sugande på något sätt. Hanet sjunger ingenting utan spelar bara gitarr, jag dronear. Vi spelar i tio minuter, publiken blir färre och färre. Stora hål framför scen, där det förut stod glada ungdomar och yngre vuxna. Jag reflekterar över det här i drömen, vet att snart är det inga kvar. Men vi fortsätter ändå för att det låter så bra. När jag vaknar är jag glad.

Kan inte lämna kommentarer eftersom blogger är cp. Vet inte hur man ska logga in. Men det här verkar ju fungera.

Klara: ska inte du komma hem snart? Det är nästan lite sorgligt att vara hemma i det här fina som ett ensamt barn. Det springer runt kattungar på gräsmattan, det växer glasstrutar i bersån och då och då regnar de faktiskt chokladsås och strössel.

Så här varmt har det aldrig varit i Jämtland. Inte i Juni i alla fall.

Var är alla mina vänner? Det vore kul att åka till ÖB eller Kupan och svettas lite.