Thursday, April 26, 2007

Som grädde på depplaxen så stukade jag foten igen igår på basketen. Nu var det ju ett tag sedan sist så min reaktion när stukningen kickade in var mer förvånad än förfärad. Vanligtvis så målar man ju upp ett skräckscenarion i samma sekund som foten vrider sig och smärtan trycker till. Jag brukar hinna tänka på veckor utan träning och glädje men med fetma och depp. Men nu var jag mer förvånad som sagt. Jag hade glömt bort att räkna med skada, som man hela tiden gör när de kommer tätt på varandra. För att späda på skiten missade jag 1:an på linneplatsen. Klockan var halv elva och jag ville verkligen hem. Som tur var är man ihop med chefsgösen, hon kom och hämtade mig på cykeln. Tur var också att min svåger hade med sig ett bandage långt nog ett mumie som han rutinerat svepte foten i direkt efter att det hände. Är man snabb i början så betyder det mycket. Jag är lite uppsvälld, men det känns ändå som att jag kan komma tillbaka rätt snabbt.

Surt att jag missar badmintonen vi hade planerat in på fredag.

Har fått ett erbjudande från en amerikanskt bolag som vill ge ut nya skivan, känns kul. Men först måste det bråkas.

Anna har fått ett stort paket. Kan vara knivsetet!

Nu ska jag kolla på min deklaration. Har en "revisor" som kommer att hjälpa mig snart. Tur det.

3 comments:

Jonathan said...

Jag har stukat röven. Det medför att det gör onta att sitta, stå, gå, ligga och springa. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är så jobbigt att vakna på morgonen och känna sig skadad.

martin said...

Ingen hit. Röven har jag dock aldrig skadat. Men när jag har haft ryggproblem så brukar det går ner i ändalykten.

Pat said...

Ingen fredagsbädmington alltså. Fan att man ska ha så trasiga kompisar.