Sunday, April 08, 2007

Läser en krönika i Aftonbladet på temat "om kvinnor bestämde skulle det aldrig bli krig". Åsikten bärs ofta fram av människor som i grunden har vettiga åsikter och inte, medvetet, ansluter sig till någon form av biologism. Men grundstommen i argumentet (som baseras på att män och kvinnor är två grupper med vitt skilda egenskaper och ambitioner) bottnar i den äldsta, mest förtyckande fördomen om könen: om mannen som krigisk och maktbenägen och kvinnan som vårdande och omtänksam. Om man erkänner tanken på att ett matriarkat aldrig skulle leda till krig så är det ju samma sak som att fastslå att män och kvinnor är gjorda för olika positioner i samhället.

Det är lite samma tankegång som dryftas när man pratar om vikten av att flera kvinnor får möjligheten att profitera på andra människors olycka genom att sitta i styrelser. Här återfinns ofta en tanke på att flera kvinnliga chefer kan föra in ett nytt "tänk" där relationer står i centrum före ekonomisk vist. Där hårda siffror byts ut mot mjukt kapital. EQ istället för IQ. Kärlek istället för sex. Det blir ju mkt mysigare med fler kvinnor på arbetsplatsen också! Lite mer ombonat. Ja ni vet ju hur killar är! Ja jisses.

Tillbaka till "kvinnor skulle inte starta krig". En analogi: vita människor var inte förbestämda att förslava svarta. Säger vi det så erkänner vi ju rasbiologins huvudtes: om skilda egenskaper som gör vissa mer passande för ledarskap och dominans. Samtidigt undrar jag om världen verkligen hade låtit Israels förtryck gått så långt om de inte hade fått labeln som lidande folk istället för förtryckande folk?

Att män har kunnat äga och jävlas så mycket genom historien beror inte på vår höga testosteronproduktion utan helt enkelt på att vi har haft en position som öppnar upp för jävelskap. Tjejer som får chansen att vara elak brukar ju inte försitta den heller. Historiskt har väl de dock inte fått lika många tillfällen att starta krig eller misshandla folk fysiskt.

1 comment:

David said...

Så tröttsamt, eftersom klychan oftast kommer från människor som man egentligen håller med i huvudsak, som hildebrandt. Jag kan köpa argumentet att kvinnor som är uppfostrade till en traditionell vårdande roll förmodligen prioriterar att ta hand om sina barn än att köpa kalachnikovs och skuta sin granne och att de kanske för en biståndsorganisation är förnuftigare att ge pengrna till henne än till hennes man. Men hela resonemenget är unket biologistiskt som de påpekar. Jag saxar lite ur texten När hjälpsändningar skickades till belägrade byar i Bosnien var kvinnorna de enda som fördelade maten rättvist. och? kvinnor var i allra högsta grad deltagare i den etniska rensningen i fd. jugoslavien, sällan i de direkta övergreppen men i planerningen av dem. Tex. Biljaná Plasic expresident i republika sprpska som dömdes till 11 år fängelse för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, är ju ett lysande exempel på att kvinnor inte är fredsälskande pacifister när de får makt att utöva.