Monday, April 02, 2007

Jag brukar fråga Nygård varför Lundell är så avskyvärd och Plura så bra? De verkar vara rätt lika ändå, de är lika gamla och gör samma musik och så där. Så läser jag ett reportage i DN där Plura röker och steker fläsk. I artikeln påpekar både artikelförfattaren Po Tidholm och Plura att han inte är som Lundell (för att han inte ser kvinnor som lösningen på problem). Lundellstigmat har blivit så hotande att till och med hans jämnåriga kollegor är rädd för det.

Sedan myser Po Tidholm och Plura ner sig i hela konstnärspaketet: knark, ensamhet, otrohet och försummade barn. Fotot på en riktig karl som röker och steker fläsk. Han beskriver artisteriet som ett "sjömansliv" som inte går att förena med papparollen, som tusen Hemingways före honom. Som miljontals män före honom har satt förverkligandet av sig själva, sina jobb, sina hobbys, sina laster och så vidare före familj och fruar.

Det där familjelivet funkade nog inte riktigt för mig. Det var slitsamt. Jag grejar inte att vara i parken med ungar, kallprata med mammorna och papporna.

Varför läser man aldrig mustiga reportage om handelsresande män som har kommit till instikten om att det inte var deras grej att vara trogna makar och närvarnade farsor? Där konferensknullande och minibarsalkolism beskrivs som ett utryck för en konstnärssjäl som inte kan bemästras.

Lundellhistorien och Sandahlbashingen har gemensamma nämnare. Det man lärde sig att det så snabbt växer fram ett mobbarkonsensus, där vissa personer är avskyvärda och vissa beundrandsvärda utan att man inte riktigt vet varför. Skillnaden mot skolgården är väl att argumeneten har spetsas lite från cp-unge till att innefatta svepande feministiska ställningstaganden.

Nu tycker ju jag själv illa om Lundell, men jag blir ändå trött på det slentrianmässiga avfärdandet av just honom. Jag har kommit på mig själv med att använda Lundell som ett adjektiv, som något objektivt dåligt. Det känns väldigt gammalt och ointelligent på något sätt.

8 comments:

Jonathan said...

Det här var märkligt. Jag läser din text och håller med fullständigt. När jag själv läste artikeln tänkte jag inte alls så långt. Egentligen gör du sig förtjänt av vänner som kan utveckla dina tankegångar. But it aint me babe. Jag bara håller med.

martin said...

Märkligt var ordet. När jag såg att du hade kommenterat var jag inställd på en sågning av mina argument om mig som en människa.

David said...

oj jag läste aldrig artikeln, det verkade inte så kul att läsa om en gubbe som åt fläsk och pratade om "knark och knulla" till frukosten, jag har träffat ett par såna genom hemtjänsten och det var så lagom roligt. Jag är så sjukt ointresserad av plura. Men liksom jonathan före mig kan jag bara hålla med utan att ha något att komma med själv. word Mörn

Anonymous said...

fan vilka smarta kompisar man har. blir ju nästan murkred.

//han1

Pat said...

Fast är det egentligen så konstigt att Uffe fått så mycket skit i jämförelse med tex Plura? Det handlar väl någonstans om hur stor genomslagskraft person i fråga har också. Uffe Puffe anses ju av många som en personifiering av Sverige. Rätta mig om jag har fel men Eldkvarn har väl aldrig varit i närheten av hans skivförsäljning/populäritet. Jag säger inte att det rättfärdigar någonting men vill bara lyfta fram att jag tror att många som svinar minst lika mycket som Lundell slipper undan pga de är "underdogs". När Moneybrother började bli folklig fick han ju en del av sleven helt plötsligt. Att Timbuktu alltid kommer undan är däremot ett mysterium. "Det löser sig"...

martin said...

Eldkvarn var skitstora förut. De är ju fortfarande tillräckligt etablerade för att inte kallas underdogs.

chops said...

jag kommenterade det här på nåt konstigt sätt på annika flynners blogg, sandahl-hatet och det där, mobbningen. men allt kan nyanseras ytterligare: lundell har gjort mycket tveksamt och lite, lite bra. men med tanke på hur mycket han gjort har ändå gjort fler bra grejer än exempelvis stone roses (obs! fler bra, inte nödvändigtvis bättre). och ronnie sandahl må vara en sopa, han skriver dåligt och hans resonemang håller nästan aldrig. men han är ju hatad av andra anledningar: nämligen för att det just nu är legitimt. det är avskyvärt. värre än vad han är.

Anonymous said...

Det finns en vrede hos Ulf Lundell som inte går att förbise och som gör att han uppfattas som mer kontroversiell än Plura. Det är kanske den vreden som ger nerv åt hans konstnärsskap.