Klara var sen med tåget, men ringde inte och berättade detta så jag klev upp kvart över sex för att sedan få vänta en timme i stan. Farsan menade på att det var mitt fel, Klara kunde ju inte gärna veta att tåget som hon själv sitter på var försenat. Jag borde däremot ha tagit reda på det. Klara visste om det med orkade inte ringa eftersom hon utgick från att vi hade ringt SJ och kollat (eller om det var för att "tåget alltid är försenat").

Köpte Ondskan på Pressbyrån, ska bli kul att läsa om Nicolas Makelberg, jag gillar att läsa som svenska indieartister. När jag skulle betala höll jag på att ångra mig, det var med en artikel om Köln! Trodde att Ondskan skulle vara lite smalare än Bon, Sonic, Vår Bostad och DN Söndag som redan gjort tio artiklar om techno i Köln. Tyskland och techno, två t:n jag hoppas slippa läsa om nästa år. Det var dock en bra krönika om musikjournalistiken som beskrev hur alla (förutom att skriva om T-T) medier tyckte att det var en bra idé att intervjua amerikas motsvarighet till Robyn: Justin Timberlake. Vad lurade chefredaktörerna måste känna sig när de sitter med en fyrasidors Justinartikel i handen och det enda han säger är att han ville göra en sexig skiva ("I can see us holding hands/ walking on the beach our toes in the sand"), samma sak som han säger i alla tidningar, som alla placerade honom på framsidan.

Det jobbigaste med Ondskan är ju så klart påverkan från jet set junta och kvällskurserna i litteraturvetenskap. Smaka på den här betongklumpen till mening: "Musiken är närmast så kongenial som den kan bli i det avseendet och riktningen har redan pekats ut innan den upplevdes som en brytning (eller ett brott)." Det här är skrivet av Mattias Holmberg, om jag förstår det rätt, en man som har gått ut gymnasiet. Jag får lite obehagskrypningar, tänker på hur man tyckte att semikolon var tufft i sin ungdom. Jag tycker att det är bra att ha ambitionerna att analysera popmusik, inte bara recensera och beskriva, men det behöver väl inte göras på bekostnad av läsvärdheten?

Nog om detta, nu ska jag till Pingstkyrkan med syrran och köpa möbler.

I övermorgon är jag inte längre ung vuxen.

Min mamma läser varken min eller syrrans blogg, Anna måste ha fått det där om bakfoten.

Lite i skymundan av han på Helsingborgs Dagblad har det tydligen förts en egen kritikerdebatt i Östersund.

I en recension av Christian Kjellvander tionde spelning på news anmärker recensenten på att det är tråkigt med folk som sitter längst fram och super och har sig. Inget konstigt med det tycker man, men det har tydligen lett till en läsarstorm. Som vanligt finns det två argument: "vad tråkigt det är att ingen uppskattar musik i Östersund" kontra "om någon gör något i Östersund ska man vara nöjd och gilla läget, det är väl kul att det händer något". Känns lite bisarrt att diskussionen handlar om huruvida en kritiker får vara kritisk till ett arrangemang eller om det är sjaskigt. Var arrangören ett barn eller?

Här är en av alla roliga kommentarer:
Där ser man.... Lustigt att en recensent får skriva så mycket skit utan fakta? Jag inser nu att det bara handlar om ren avundsjuka som fler också har insett. News har ett utbud på artister som inget annat ställe har så låt dom fortsätta göra ett bra jobb och låt dom va ifred. hälsar en trogen kund..kör hårt grabbar!!

Tycker inte ni att ordet avundsjuka verkar ha tappat sin innebörd helt? Man verkar inte behöva avundas något längre för att lida av den sjukdomen. Det räcker med att man intar en lite lätt kritisk hållning till någon/något. Förutom den vanliga avundsjukan finns det den ännu gruvligare svenska avundsjukan! Varje kväll innan jag går och lägger mig ber jag om att, om jag drabbas, ska dra på mig den ryska eller franska. Vad som helst, men inte den svenska.

Det jag förundrades mest över i recensionen var att ingen ställer den berättigade frågan om när bokningarna av Christian Kjellvander ska ta slut? Har ingen berättat att det finns flera artister som gör ledsen altcountry om man vill partaja som att det vore 2002?

Back in the Överbyn

På tåget satt jag i resturangvagnen och åt den äcklig ostmackan (samma som de haft de senaste tio åren: färskost och västgöta). Det fanns tre olika kötträtter och långa, fina baguetter med köttbullar och falukorv och stekta ägg. Och de där torra ost-on-ost mackorna. Varför? Note to self: skriv ett klagobrev till SJ.

Där satt jag alltså och åt mackan och läste medhavd nöjesguiden (konstaterade att jag bara har hört två av årets bästa album i sin helhet, men däremot sett nästan alla av årets bästa filmer, vad är det med mitt musikintresse egentligen?). Bakom mig satt en sådan där jobbig kvinna som måste prata högt, högt om alla detaljer i sitt liv. Hon fikade med sina kupékamrater, två timida män, och lyckades avbryta varenda litet samtalsämne de tog upp med tråkiga observationer från sitt eget arbets- och mammaliv. En av gubbarna försökte skoja om att rökare var sjuka ofta eftersom de blir tvungen att springa ut och röka varpå hon och hennes rökkamrat högljutt protesterade: "stämmer inte, stämmer inte, en sjukdag har jag haft, en sjukdag har jag, stämmer inte, stämmer inte". Det här att upprepa samma fras flera gånger när man diskuterar/lever i livslögner är det en jargong eller ett dumhetstecken? På Ricki Lake och förnedringsprogram (där programmet berättar att du är tjock, du har en äcklig resturang, du är en dålig förälder och så vidare) brukar ju fok göra det. Det kanske mera är en tråkighetsgrej, tråkiga killar som ändå måste prata brukar ju gärna upprepa "jag säger ingenting så har jag ingenting sagt" och liknande fraser.

Håh, det är ganska lite snö här i Jämtland. Bättre än i Götet i alla fall. Stackars pappa blev tvungen att berätta för mig att det kanske kommer att smälta bort. Grön jul, hemskt. Appropå föräldrar så sa Anna att mamma läser Klaras blogg, om hon läser min ska hon sluta med det. Jag tror att föräldrar ljuger om hur mycket teknik de kan, de låtsas som om de inte vet skillnaden mellan mp3-spelare och radios, men i själva verket har de RSS-feed i mobiltelefonerna och lagrade inlogguppgifter till alla våre mailadresser. Tänk vad jobbigt att vara ung i dag? Frågan är inte "vet du om vad dina barn gör på internet?" utan "vet dina barn om att du vet om vad de gör på internet?". När man själv var barn var det bara telefonen som kunde buggas, nu kan ju en driftig förälder installera spionprogram på datorn, logga in på lunarstrom och läsa sms. Jag tycker att kontrollgrejen är konstig, internet jämförs ju med den vanliga världen och alla faror som finns där, men som förälder kan man väl inte följa efter sina barn överallt och hålla koll på alla deras kontakter IRL? Varför ska man då göra det på nätet?

Trodde att jag kanske hade dömt ut Laleh när de spelade Live tomorrow på tre från en på pop non stop. Den är ju fin. Men sen körde de hennes låt om sin brorsa. Usch vad den är hemsk, det är som att lyssna på Ika, hon med ett skelett. Jag klarar inte av teatermänniskor.

Bloggar mest för att jag inte vill bli blög.

Det som är bra med det här gudsförskjutna staden är att vädret inte ger en dåligt samvete för att man sover som en gris. Att vakna vid elva och börja gäspa vid tre känns inte konstigt. Tyvärr får jag alltid andra andningen vid tio och är vaken hela natten, nästan. Det känns lite onödigt.

Har börjat spela in skisser på nya låtar, alla låter hawaii. Mycket ring-a-dring-a-ding och fingerknäppsvänligt. Det är roligt att försöka få låtarna att låta som genrer man inte har koll på. Jag har varit väldigt inne på att det ska låta spanskt det senaste året, har ingen aning om vad som är spanskt egentligen. Min koll på spansk musik är baserad på sällskapsresan och tjuren ferdinand.
Anna kollar på något djurprogram, är förvånad över att hon inte interagerar mer med tv:n. Hon har inte sagt något till den på jättelänge.


I helgen har jag klockat datorn, från 2,4 till 3,0. Känns rätt lagomt. Dual Core blir tydligen rätt varmt från början, så jag tror jag ger mig. Det konstiga är att jag inte upplever den så mkt snabbare än vad min gamla dator gjorde. Visst klarar den tyngre grejer men jag önskar att windows gick snabbare. Hur länge måste man vänta på en dator som går lika snabbt att stänga på och av som en tv? Fan vad det vore värt! Att datorn måste gå genom dos fortfarande varje gång den startar är ju sjukt primitivt (för den gör det va?). Det är lite som utvecklingen av text-tv som verkar ha stannat av för gott. För hundra år sen.

Jag är så trött. Det här vädret, det suger livet ur mig. Jag tror verkligen på att man blir mer känslig för väder och ljus ju äldre man blir. När jag var barn blev jag aldrig trött av att det var mörkt ute, det kvittade lite vilket väder det var. Nu börjar jag gäspa vid fyra varje dag.


Träffade en kusin till min äldre svåger i helgen, han läste till kapten! Fan vad chef det måste vara. Om man ändå övervägde de där roliga jobben, Kalle Anka-jobben, innan man blev murvelstudent.

Jag har väldigt svårt för raka-rör-en-av-grabbarna-feminsimen. Såg en sådan på tv, han var någon slags stand-up komiker. Som andra i hans genrer så påpekar han att var som "killar är" men sen när han fick en dotter så började han tänka på könsroller. Man fick se ett klipp från hans show där han, som man kunde räkna ut med röven, pratade om att tjejer måste vika ut sig för att bli något och hur silikonpattar (måste säga pattar för att bevisa att han fortfarande är en av grabbarna) har ökat sedan har var yngre (innan han blev pappa antar jag).

Stör mig på att de jämnt utgår från att alla killar har varit lika lyckligt omedvetna som de själva var tills de såg vilka konsekvenser de kunde får för deras barn. De ska jämt prata om hur killar är så att de ska skina som lyckade exemplar själva. Men det värsta är misstanken om att deras största drivkraft inte är att förändra förtryckande könsroller utan bara att förhindra att deras dotter kommer att bli en dålig tjej, en sådan tjej som de pyntade luckan med och var sjaskig mot innan de kom på att de skulle bli familjefäder. Har ni inte tänkt på att riktiga män som ska prata feminsim alltid, alltid bara pratar om slitztjejer och silikonpattar? Det handlar aldrig om att göra upp med det horstigma som härskar över tjejer utan bara om att undvika att det drabbar de tjejer som står oss nära. Som att det är en naturlag att vissa tjejer ska föraktas och att vi därför måste lära oss hur man skyddar våra döttrar och systrar från att drabbas av horförbannelsen.

Jag skulle kunna utveckla det här bättre och med en bättre disposition, men nu ska jag kolla på film med Anna. Hon har vunnit en uggleauktion på ebay idag. Hon har blivit lite besatt av tyska ebay, är nästan oroad.