Idol-tanten är med i förkväll, hon gnäller över att hon får så mycket kritik och blir så mobbad. Enligt henne beror det på att hon är så glad. Jag har alltid trott att det beror på att hon är en elak jävel. Hon gav en väldigt spännande definition av mobbing: "Säger jag till någon att "du kan inte sjunga" så är det inte mobbing, för det är sant". Alltså är fetto till en tjockis eller idiot till en dyslektiker inte mobbing utan bara välmenade upplysningar.

Hon gillar ju att framställa sig själv som en stark kvinna, vilket för mig över på Tyra Banks som jag tidigare fick se i sin egen talkshow. Hon hade gjort ett inslag om sig själv, sin modellkarriär och vilken förebild hon var för kvinnor och svarta. "Det var tufft för mig som kvinna och svart, men det blir mycket lättare för alla efter mig". Var hon den första kvinnliga modellen eller? Hon lär ju inte ha varit den första svarta heller. Jag är inte inne i den där buisnessen, men hör det inte till att det ska vara jävligt och sjaskigt fram tills det att man är skitrik och kan blomma ut som diva (till exempel göra reportage om sin egen förträfflighet, med närbilder på folk som gråter för att hon ska visa underkläder för sista gången).

En gubbe på tv:n nu säger att det är tragiskt för det svenska folket att han inte fick importera vin som han beställt över internet. Jag kan faktiskt inte se något som helst tragiskt i att man inte kan beställa billig sprit. Däremot kan man tycka att det är tragiskt att ge sin in i rättshaveristbranschen över några lådor vin. Bli Falun Gong-utövare istället om du vill skämma ut dig offentligt.

Men huvva, man blir ju trött när det är mörkt. Kroppen ställer in sig på att knoppa vid sex, man härdar och blir pigg på kvällen och kan inte sova. Jag är så seg, saker tar tid, jag kommer inte ut. Jag vill bo på landet snart.

Det jobbigaste är att nuförtiden blir jag så irriterad på musik, dels den på radion, men även den på datorn. Det kommer upp någon låt med jobbigt trumljud eller en tråkig synth och jag vill döda datorn. Det värsta är att jag även kan bli arg på min egen musik, känna lite äckel. Jag har ju förstått att det kan väcka det här oss andra men har inte känt dig själv.

Jag vill ha tips på musik, det ska vara mycket percussion och vackra melodier. Hellre sentimentalt än hippt så att säga.

Appropå hippt: finns det något värre än livstilstidningar som använder ordet "hipster"? Det och "klubbkids" är nog de två värsta orden jag vet. Och "fashionistas"! Modelejon eller trendslav tycker jag att man kan säga. I somras fick jag höra en kille referera till sina kostymbyxor som finbyxor, som han hade till finskor. Det är ord jag saknar däremot.

Läste ni om kvinnojourens kidnappning idag? Dom är ju sjuka i huvudet. Jag tycker att det är bra med parollen "att alltid tro på kvinnan" när det handlar om misshandel och våldtäkt, men i en vårdnadstvist kan ju inte en privat organisation ta makten i sina egna händer och agera utifrån vad de har hört från ena sidan! Speciellt inte när det handlar om ett barn. Jag tycker faktiskt att det är rimligare att gå på socialarbetares rekomendationer än att bara köra vilda västern och gömma ett barn. I sex år! Fy fan vad grymt.

Givetivs kan väl en kvinna likaväl som en man ljuga eller spetsa en historia om vårdnaden till sitt barn står på spel. Nu vet ju inte jag vem som har rätt: det kan ju vara så att det är kvinnan. Men det känns som att man litar mera på socialarbetare än en grupp som på förhand har bestämt sig. Det är hemskt nog när mammor och pappor använder barn som slagträn, men att politiska organisationer går in och laborerar med barns liv är ju vidrigt. Det är lite samma vibbar som med frikyrkor som också kör sina egna rättsystem utanför samhällets.

Kvinnojouren ligger rätt lågt till hos mig nu, den där grejen om att män är djur förstår jag inte alls kontroversen kring, män är ju djur. Det jag länge har retat mig på är att de uttalar sig som experter i frågor de inte har annan kompetens i än som människa och/eller aktiv inom kvinnogrupper. I våras läste jag en ledare i deras tidning där skribenten slog fast att ätstörningar alltid är ett resultat av patriarkala förtryck inom famlijen, att det alltid är en pappa, en man eller en brorsa som ligger till grund för ätstörningar. Jag skulle kunna ta det på allvar om det fanns någon forskning bakom, men det är alltid bara svepnade antaganden som ligger till grund för argumenten, eller "erfarenheter". Man ser det man vill se.

Appropå feminsim och bildning. Fick detta sms idag, den som kan lista ut vem skalden är vinner en förpackning dadlar och en utläggning om frankrikes koloniala historia.

"Fy fan! Jag läser om härskartekniker. Jag trodde att de var något man i sitt privatliv kunde använda mot tjejer. Typ för att få överläge och sen ligga. Men dom här är ju helt värdelösa. Jävla gubbtrick."

Jag drömde att jag var i Stockholm, de hade byggt ett stort hotell/köpcentrum utanför staden. En lång allé ledde fram till det gigantiska komplexet. Jag gick storögt omkring bland affärerna och resturangerna. En halvt misslyckad temaresturang i SJ:s regi (en tågvagn med äcklig tågmat på menyn) var inte mer populär i drömmen än vad den hade varit i verkligheten. Jag åkte hiss till sjuttonde våningen, man stod i en liten balkongliknande hiss, som dessutom vickade åt sidorna. Hissfärden tog nästan aldrig slut, jag åkte högre och högre. Steg av på sextonde våningen, märkligt nog hamnade man mitt i en simbassäng, jag fick vada i clarks, kändes som en dålig grej för mockaskor. Ovanför bassängen hänger en tjej i knäveckan i en trapets, medan hennes kille står nedanför och stojar. Jag tänker: "håh, den som ändå var ung och badade". Badvakten skriker åt henne att om hon inte släpper taget själv så ska han knacka på hennes knäskålar tills reflexen gör att hon släpper. Det var kreativt. När jag vaknade funderade jag på vad badvakter egentligen har för makt? Vad kan en badvakt göra om en badgäst inte lyder dennes uppmaningar? De är ju inte väktare, oftast är de väl sjuttonåriga sommarbetare. De kan ju inte gärna ringa polisen för att någon springer i badhuset eller inte väntar på att lampan blir grön i ruschkannan.

Tillbaka till drömmen: jag gick upp på taket och tänkte "nu ska jag ringa Jon Lax, han bor ju i huset mittemot, sedan ska jag vinka till honom när jag står vid neonskylten där hotellets namn står". Det var lite konstigt. Varför var du med i min dröm Jon Lax?

Det här var en festlig dröm för att vara en Mörndröm, de brukar vara väldigt konkreta. Igår drömde jag en sådan, ingenting i den drömmen var surrealistiskt. Jag sitter vid köksbordet i Mörneby, på min sida. Läser tidningen. Mamma kommer in och börjar småtjata lite om att borde söka ett fast jobb. Jag blir lite sur och grinig, farsan ansluter sig till klagokören varpå jag skriker: "jag vill inte jobba som journalist!". Pappa ser lite ledsen ut och frågar om jag inte trivdes på utbildningen, "jag gick den bara för din skull, jag hatade den!" skriker jag. Det roliga var att på morgonen kändes det gött att få lätta sitt hjärta.

Ni som känner mig och min familj vet ändå att vi inte brukar gå som katten kring het gröt, vi har en ganska öppen dialog med högljudda diskussioner (när man var liten sa alla vuxna att "vi bråkar inte, vi diskuterar") men just frågan om min framtid har jag undvikit. Jag har testat att köra en lite mer manlig approach, där man låter dörren till sitt känsloliv vara rätt stängd, eller på halvglänt i alla fall. Det fungerar väldigt bra. I alla fall i den här frågan, mamma vägrar ju att erkänna att jag kan försörja mig. Det känns lite Seinfeld över det hela, när George föräldrar vill att han ska börja jobba inom staten för att det är tryggt och George säger "jag vet att jag är bra på något, bara inte vad". Jag berättade drömmen för mamma som en varning, så att vi kan undvika bråk IRL.

Voi voi, snart måste min fot komma in i matchen så att jag kan bli Sporting Mörn igen. Håller ju på att bli julegris utan basketen. Jogga då! Nä, det går inte för det regnar fem liter varje dag. Ibland hårda koncentrerade droppar, då är det som att bli träffade av små vattenballonger. Ibland göteborgsregnet, som en ducsh med munstycken från alla håll. Eller som en kall och smutsig ångbastu.

Det där illamåendet, smaken av smör. Jag tror jag vet vad det beror på! Jag är förkyld. Jag blir lite gravid när förkylningen nalkas. Omväxlande illamående, omväxlande enormt sug efter olika matsaker. Till exempel choklad eller avokado.

Håh!

Det tar aldrig slut.

Ljudkortet har stått på sedan jag fick, det för att se om det ballar ur igen. Och i morse var det mörkt som graven. Jag blir tokig, nu måste det in på reparation igen. Det kommer väl ta en till månad och sedan lär det ju inte funka igen. Jag blir så jävla arg när jag tänker på att sist jag lämnade in det så kan de inte ha undersökt det ordentligt, trots att den var inne en månad. AAAAARRGH!

Jag behöver ljudkortet för att kunna göra någonting.

Ska skriva ansökningsbrev till murveljobb, jag dör, det är det svåraste som finns. Jag känner mig aldrig så förndedrad som när jag skriver de där breven. Glömmer bort hur man stavar, glömmer bort vad jag kan, glömmer mitt namn. Jag kommer aldrig kunna få ett jobb eftersom breven jag skriver verka vara spöksrivna av en utvecklingsstörd gris.

Kom på en till sak jag var arg över!

Liberale aset Peter Wolodarski ondgör sig i dagens DN över att Posten ska införa postboxar (som det är i de flesta länder) för att spara knä, höfter och rygg på postmän. Naturligtvis ser han det som ett övergrepp mot hyresvärdar. Han sätter arbetsmiljö inom citattecken (liberaler tror inte på dålig arbetsmiljö, dålig arbetsmoral, däremot) och slår fast: "Det som fungerat i decennier har plötsligt blivit omöjligt, med hänvisning till de anställdas hälsa. Enligt detta tänkande är det alltså bättre att exempelvis en pensionär bär sin post från entrén varje dag än att en utbildad brevbärare gör det." Det har ju inte fungerat i decenier eftersom Postens risiga behandling av sina anställda har lett till att personalen sliter ut sig. Jag undrar även vilken utblidning han menar? När jag har jobbat på posten har det inte varit tal om utbildning, i alla fall inte någon som räddar kroppen. Mitt sabbade knä har ju främst korpen och otur att tacka för, men jag spikade ju igen meniskkistan på posten samma sommar. Och jag var tjugofyra. Har man antydning till problem med rygg eller knä eller höft är ju just att gå nerför trappor bland det mest påfrestande du kan göra.

När jag jobbade i Norge hade det postboxar, det var kung.

Gomorron go folk.

Anna försov sig i morse och var skitsur, försökte provocera mig lite. Till exempel genom att skrika att jag också skulle gå upp, "varför då?" sa jag och rävsov lite, ensam bland alla täcken. När hon hade smällt igen dörren och sprungit iväg smög jag upp. Men hon tror nog att jag fortfarande ligger och trynar.

Såg på SR:s hemsida att de hade hittat en Palme-relaterad pistol. Palmegruppen omnämndes som om den fortfarande var aktuell, tänk vad deppigt att vara med i den. Det är väl runt tjugo år av att följa ett spår som bara blir allt mer kallt. Tänk att ens livsgärning är att leta efter något man aldrig finner. De första veckorna måste man verkligen känna sig mitt i smeten, "nu jävlar gubbar, nu plockar vi den här liraren!", men det måste ju ha mattats av ganska snabbt.

Nä men dra på trissor vad Darins singel är vidrig.

P3 har tagit upp oss på en liten lista nu, så det känns ju gött. Det var jätteroligt att spela i helgen, många klagade på ljudet men det känns som att det kvittar lite.

En jobbig grej: drömde att jag blev tvungen att äta smör (kommer inte ihåg varför), nu har jag en jätteäcklig smak i munnen. Som av jättemycket smör. Jag kan inte sluta att tänka på hur äckligt det vore med en rostmacka med jättemycket smör på. Undrar vad illamåendet beror på, egentligen.

Galenskapen lönade sig. Det stora genombrottet på vägen till tystnaden var att byta fläkt på grafikkortet. Helvete vad mkt den där lilla bögfläkten lät innan. Nu har jag fläkt som är större än grafikkortet och så tyst att det är absurd. Inatt sov vi med datorn på, det gick inte att höra den. När jag gick till skrivbordet på morgonen visste jag inte om den sov, var vaken eller död. Min första konfiguration igår var ännu tystare, då tog jag bort en fläkt som kyler ner hårddiskarna, men de gick upp lite för högt i temp. Övervägde ett tag att ta bort en hårddisk för att kunna köra tyst och kallt istället. Men nu känner jag mig nöjd. Jag tror att jag kan gå vidare.

Är det någon som vill köpa min gamla dator? P4 2.4 Mhz, 1 GB RAM, 80 GB HD. Nu fattas DVD-brännare, men en sådan konstar trehundra spänn. Tillsammans med en ny hårddisk har du en bra dator. Jag har ju inte haft problem med den innan, mixade Sibban på den alldeles nyss.

Vi har blivit erbjudna lägenheten! Ska förhoppningsvis kolla på den idag eller imorgon kanske, när vi har fått tag i dem som bor där nu.

Om jag skulle vara singel skulle jag köpa det här. Tricket är att ligga lite före, för när alla har den där mirakelmedicinen så är ju handikappet borta och man måste återigen vara rolig eller snygg. Innan dess är det bara feronomer åt höger å vänster, tjejer hit och dit.

Appropå sex: är det inte konstigt att på alla realityshows med deppiga engelmän, som är tjocka eller sexister eller liknande, så tjatar jämt killarna om att dom vill ligga hela tiden. Dom är typ som Chandler i Vänner och blir helt uppspelta om de tror att de ska få till det. Med sin fru! Jag tror att det där är världens mest utbredda myt. Nu kan jag ju inte redovisa empiriskt material, för jag har ju gjort mina intervjuer under tystnadsplikt och/eller när mina kompisar är fulla, men min erfarenhet är att i förhållanden så är det sällan så att killen genrellt är mer pepp på liggandet. Hellre lite åt andra hållet skulle jag tippa. Vad tror ni? Jag vill inte höra att det är individuellt, för det är ju allt. Dessutom är det tråkigt när man inte klumpar ihop människor i väldigt stora grupper.

Min datorvecka har varit en vansinnets vecka, men jag tror att jag börjar släppa det nu. Eftersom jag har varit besatt av att min dator ska bli tystare så lyssnar jag efter surret hela tiden, med följden av att det är en orkan i huvudet. Nu har jag köpt massa top-notch prylar med fula förpackningar, men det känns som att det kvittar. Man läser om andra på nätet med samma grejer som säger att det är helt tyst, gör jag fel eller är dom dum i huvve? Min sista grej innan jag drar mig tillbaka från silent pc-scenen är att byta fläkt på grafikkortet. Sedan ger jag upp och lär mig att leva med suset.

En bra grej är att jag har kommit på att jag verkligen gillar att skruva! När jag var liten drömde jag om att hålla på med elektronik och sånt. Det är kanske dags att plocka upp den drömmen nu? En kille i Annas klass bygger synhtar! Det är ju lite mer konstruktivt än att skruva i datorn.

Tusan också. Har redan sett nya Prison Break och måste vänta på att Lost ska tankas ner. Vi åt frukost två, middag nio och nu har jag sugit kaffe. Då går det ju inte att lägga sig. Jag måste ju fullfölja den här dagen, även om det är lite framskjuten.

Väcktes av chefsgösen som kom med fika och present! Surfade lite nätagg innan jag bestämde mig för att åka utt till Hisingen. Till min glädje hade de den lilla klumpen jag ville ha, billigare än vad jag trodde! Konsumtionsglädje. Yrade omkring lite innan jag hittade till nästa affär där jag köpte fläktar som heter Nexus, låter som Lexus och är de tysta fläktarnas Rolls Royce om vi fortsätter på bilspåret. Köpte även de praktiska smalare IDE-kablarna och ny videokabel. Det tog ungefär tre månader att få ihop caset när jag kom hem, men nu är det prydligt och organiserat som fan i chassit. Har använt sådana där vita grejer som inte går att få upp det känns definitivt och tryggt. Det sprakade lite när jag kopplade i sladden, men sedan funkade det fint. Och det har blivit tystare! Imorgon när Anna är borta ska jag grotta ner mig i fläkthastigheter tills jag hittar tystnadens himmelska lugn.

På måndag kommer ljudkortet tillbaka! Snabbare än vad jag trodde.

Idol har Motown-tema. En kille visste inte vad Motown är! Hur kan man undgå informationen? Jag fattar inte. Jag kan namnet på massa skivbolag som jag skiter fullständigt i och aldrig kommer att lyssna på. Citatet: "den första rock jag hörde var Rhapsody in Rock" från ett tidigare avsnitt kanske inte var på skoj?

En annan grej jag tänker på är att det är så konstigt att Motown kopplas ihop med annan soulmusik. Det är ju indiepop rakt av fast med lite sämre texter och svarta, kompetenta musiker. Då räknar jag givetvis inte Motowns dåliga period som startade någon gång sent sextio, tidigt sjuttio med massa fjanterier och födelsen av rytmussoulen. Varför klagar folk på I just called to say i love you? Den är ju lätt bättre än alla låtar på Songs in the key of love.

Tänk om Idol skulle köra något oväntat tema? Alla skulle kunna vara tråkiga jävlar framför äppeldatorer till exempel! "Tyvärr missade du att fejka ett filtersvep, det gjorde aldrig jag som DJ" skulle Clabbe kanske säga. Tanten skulle som vanligt säga "mannen" i varje mening och prata white mans gospelsnack trots att hon är minst femtio år (och troligen man i ett tidigare skede av livet).

Skippa första stycket, det är mest om nydatorn.
------------------
Nu börjar man vakna ur sin teknikpsykos som jag gick in i vid lunchtid i måndags då jag hämtade två stora paket med datordelar. Nydatorn funkade på andra försöket vilket förvånade mig, var inställd på mycket krångel. Ångesten de senaste dagarna har bestått av för hög cpu-temp. Denna bevakar man med olika mätprogram. Det jobbiga är att när man får siffror man är nöjd med i ett program, så kommer ett nytt och raserar det lugn man byggt upp. Idag köpte jag en processorkylare som hette Ninja, kylpasta för hundra spänn och bad Anna om hjälp. Nu har jag en tystare och lite kallare dator så jag känner mig lugnare. Problemmet är att mitt nördande blir lite sjukt. Jag har läst så otroligt mycket om ämnet så ni fattar inte. Jag sitter kanske tio timamr om dagen och surfar info.

Nu ska jag bara klura ut den optimala inställningen i BIOS för cpu-fläkten och sätte mig in i överklockande igen. Sedan ska jag bli vanlig Mörn.
--------------------

Som Anna redan har berättat så har Mörndatorn fjärrkontroll. Tyvärr så måste jag fixa ny tv-kabel, den gamla ger bara s/v. Sedan ska jag kolla på Lost utan att behöva röra min feta röv.

Jag är rätt sur över att Sibiria blir motarbetade av the man (P3).

Jag och Anna ska kanske flytta. Skulle ni ta denna lgh om ni fick?
PRO: 42 m2, två rum (med dörrar!) och kokvrå i egen vrå, 3100 kr inkl. el och bredband, majorna nära slottsskogen, svåger, bjellen, ingoanneli, ser gulligt ut.
MOT: studentbostad, gemensam dush i källare.

Annars så drabbas vi väl av de vanliga motgångarna. Stereon är trasig igen, efter fyra månade på rep. så sa ena högtalaren poff igen. Den där Helmer vet inte riktigt vad han pysslar med. Mitt ljudkort har fortfarande inte kommit.

Stukat foten igen. Så ingen basket på några veckor, det känns trist. Lär man ju blir tjockare också. Tur att man har datorn. Foten är rätt ful när den är uppsvälld, iofs får jag ju inget fotsex annars heller.

Caspar Oritz i DN om brittiska ungdomar på glid:

"De dricker mest, slåss mest och har mest sex. Brittiska ungdomar beter sig värst i Europa."
"På punkt efter punkt hamnar brittiska ungdomar i toppen av listorna när det gäller dåligt uppförande, från användandet av droger och alkohol till andelen våld och sexuella relationer, jämfört med länder som Frankrike, Tyskland och Italien."

På vilket sätt är att ha sex ett anti-socialt beteende? Att värstingar får ligga mer är väl ingen nyhet, men det kan väl ändå inte anses som något brottsligt?

Jag saknar mitt ljudkort... Den är på reparation, vet inte hur långt tid det kommer att ta. Kanske är bra att bygga upp ett sug iofs, nu har jag tagit för givet att man kan lägga lite licks när man vill.

Det är så mörkt nu! Det är som att naturen synar vår klockkupp och ställer fram natten med två timmar. Har varit pepp på basket som fan, men nu vill man ju inte gärna lämna lägenheten. Det här vädret uppmanar till tjockma: till exempel varm choklad och varma mackor. Ledordet är varmt alltså. Köpte basketbyxor i USA, förutom att dem givetvis kommer att höja mitt spel rejält då de är köpta på amerikansk mark (lär ju vara tillverkade på asiatisk sweatshopmark), är de stora som en amerikansk röv och elastiska. Istället för att träna i dem funderar jag att ha dem som fetmabyxor och äta/dricka grejer framför nedladdade äventyrsserier. Det är roligt att det bara är väldigt tränade och väldigt otränade män som har på sig träningskläder offentligt. Undrar om de börjar som mig, med ett par nya byxor som öppnar för två helt skilda kroppskarriärer? Lite som Sara Olaussons fantastiska serie som knarkar- och polisschäfrar.

Jag läste igenom vad jag skrivit och upptäckte att det nästan var ett kåseri! Jag ska bli Ingemar Unge.