Tuesday, October 31, 2006

Nu har man hjälpt Björn och Ellen att flytta in i deras fina lägenhet. Försöker att inte vara avundsjuk, men va fan, den är ju enorm. Hoppas att de fixar babyfootspel i arbetsrummet. Anna kollar på Poliser och kommenterar vad som händer ("nu vet han inte vad han ska göra", "nu ska han förhöras" och så vidare). Annas tv-vägar är verkligen outgrundliga. Det finns ingen linje, hon följer ingen annan kriminalserie, gillar inte kriminalfilmer heller. Men världens konstigaste tv-serie, med göteborgska poliser som alla pratar stockholmska och en dialog som låter Persbrandt rakt av (alla skriker "för i helvete" hela tiden) ska hon tydligen följa.

Bra grej med New York: folk är inte så tjocka som jag ville, men de klär sig rätt dåligt i allmänhet. Inte jättefult, men definitivt sämre än i Götet. Det är verkligen skönt. På hela vistelsen såg jag kanske tre killar som jag fick lite komplex av. Här hemma ser man ju välklädda och snygga killar hela tiden. Visserligen är man ju lite förvarnad av att utländska indieband jämt ser lite risiga ut. Alla indiekids i USA verkar köra låga, svarta all-stars utan undantag. De verkar fortfarande vara inne på grejen att se lite rufsiga ut, som Bright Eyes eller Ryan Adams ungefär. Tjejerna är faktiskt mycket snyggare än vad jag trodde, det här ärkeamerikanska utseendet såg jag inte mycket av, det kanske är regionalt. Jag tycker att alla hade mörka ögon, det är ju exotiskt. Jag inbillar mig att alla med mörka ögon är judar, vilket gör det ännu mer spännade. Måste vara sjukt jobbigt att vara i New York om man är whigger däremot. Snygga svarta killar som bor i NY på riktigt och dessutom har nya sneakersmodeller före oss i Sverige. Plus en backkatalog av Jordans.

Appropå New York och judar. Igår såg jag Seinfeld, Geroge frågar Elaine om hon någonsin sett en kille som inte var omskuren varpå hon svarar ett självklart och fascinerat nej. Tänk vad konstigt va? Jag har nog aldrig sett någon omskuren. I USA verkar ju alla göra det, kristna och ateister också.

Man fick smaka på lite amerikansk galenskap också, genom tv:n. En kille ringde nyhetsstationen och var irriterad på att de hade förkunnat att en mördare skulle avrättas på ett humant vis: "monster som han ska inte avrättas humant!" De kör också konsekvent med att visa ansikten och säga namn på folk som är anklagade för brott. Detta är ganska spektakulärt, i Sverige skonar man ofta förövares familjer genom att inte hänga ut dem i onödan. Nu fick vi se hur de åker hem till en anklagads, alltså fortfarande oskyldig, föräldrars hem och skrek att de skulle komma ut och kommentera vad deras son eventuellt hade gjort.

En annan vidrig programidé är att de lurar upp potentiella pedofiler på chatter genom att låtsas att de är unga tjejer. De säger att de är femton år och att de vill ligga, sedan när killen kommer till huset möts de av en låtsastjej som säger att de ska komma in och sätta sig. Då dyker en programledare upp och ställer lite frågor, när killen har pratat klart får han gå ut från huset. Då kommer nästa överaskning: fyra, fem poliser springer fram med dragna vapen och griper honom. Sedan filmar de även förhören. Visst är det bra att sätta dit pedos, men det sjuka med det här är ju att de inte letar efter folk som har begått brott, istället försöker de peppa folk att bli brottsbenägna. En kille chattade de med i två dagar innan han gick med på att träffa henne. Sedan blir de dömda för sin avsikt. Dessutom är det ju ganska vidrigt hur polisen och tv-bolagen samarbetar för att det ska bli bra underhållning. Om man har växt upp på landet tycker man ju inte en tjugoettårig kille som är intresserad av en femtonåring är chockerande. Det är ju skabbigt och deppigt, men det är ju inte helt sjukt.

En bra grej är att ESPN kör klassiska basketmatcher varje dag, man fick se en ung Jordan transa. Ibland kan man tänka att allt bara är ett PR-trick av Nike, hur passande att han lanserar som Air Jordan för att matcha deras små luftkuddar, men han flyger ju på riktigt! Helt sjukt.

En rolig tv-grej var att jag såg en mexikansk sit-com som var precis som den där humlan i Simpson. "Ay ay ay caramba" säger en mexikan och alla skrattar. "Mammita burttio", säger samma mexikan med bekymrat utryck och alla skrattar igen. Så fortsätter det tills någon ramlar. "Ay ay". Sedan var det en bikinitävling, men en programledare som var kortare än gösarna och sa typ "Ay ay mamita salsa chicano!" och alla skrattade.
Jag längtar redan tillbaka till New York. Måste skaffa dollars på något sätt!

Igår var en lustig dag, jetlaggen gjorde mig så förvirrad. Jag åkte på söndagen och kom fram på måndag morgon, men allt blandades ihop. Efter att chefsgösen hade bjudit mig på amerianska hamburgare och ljuvlig sällskap somnade jag lite. Anna väckte mig runt sju eller något och jag var så sjukt förvirrad. Det var första gången jag sov på riktigt på över ett dygn så min hjärna hängde inte riktigt med. Chefsgösen hade dragit ihop gardinerna och rumsavskiljartyget så att sovrummet kändes väldigt kvadratiskt. Kvadratiskt= Manhattan. Jag försökte komma på var jag var. Second avenune ploppade upp i huvudet, tänkte att köket kanske låg längs samma avenue. Men vilken gata? Mobiltelefonen ringer, Anna säger "ska du inte svara?" Jag ljuger för jag vill inte prata engelska. Anna säger att det är ett göteborgsnummer vilket på något sätt gör mig mer övertygad om att jag måste prata engelska, så jag vägrar att svara. Sedan ringer vanliga telefonen, en försäkringsman vill prata med mig, Anna säger att jag inte är hemma. Hon fattar nog att jag var i ett ganska lättförlett stadie. Jag undrar varför amerikaner vill sälja försäkringar till mig, jag är ju bara i NY på semester. Till slut frågar Anna om jag inte kan se vart jag är, jag kollar noga och ser köket. Så jag vet att jag är i lägenheten till slut. Men jag vet fortfarande inte vilken stad jag är i. Det var en väldigt konstigt upplevelse. Men den var mysig på något sätt. Idag sov jag till halv ett.

Jag fattar inte grejen med att New Yorkare ska vara så tuffa och kaxiga. Jag tycker att de i allmänhet var rätt mesiga. I stockholm får man ju finna sig i att kärringar sätter armbågar i njuren på en när man är på stan eller att folk är direkt otrevliga om man frågar om något. I NY kan man sätta en bredsida på en thug och han ber ändå om ursäkt som en lite japan. Dessutom verkar de vara väldigt nervösa för att råka stöta in i någon på stan. Plus den allmäna amerikanska grejen att vara trevliga och hjälpa en hela tiden. Jag gillar ordningsinnet de verkar ha: att inte tränga sig i köer, till exempel. Den enda gången jag blev utträngd var av några jobbiga fransmän och två svenska krogarbetartjejer i kön till flyget hem. Eftersom Stockholmare är besatta av sitt NY-komplex tycker jag att de kunde plocka upp lite av den där trevlighetsgrejen.

Börjar bli mer och mer engagerad av tanken på ordning och artighet i det offentliga livet. Igår var vagnen fullpackad på vägen hem när det kommer in en gammal gubbe på svaga ben. Längst ute på ett säte nära ingången sitter en kille som ser ut som en alkis eller roddare och bara stirrar. Jag hatar när alkisar tänker att deras sjukdom ger dem rättigheter till handikappförmåner. Ni är svaga i köttet, inte krigsveteraner.

En bra grej med NY är att vegetarisk mat är kött och bröd där borta. Man behöver inte gå på äckliga waldorfresturnager för att få sina proteiner. Fick äntligen äta fejkkyckling. Tyvärr åt jag även fejkbifff, såg ut som kött, kändes som kött, smakade kött. Det var rätt äckligt. Farsan undrade inte om det var kött. Eftersom det var på en asiatisk resturang skulle man kunna bli lurad: "åh vad fantastiska och påhittiga dom är kinserna!" tänker man medan de langar fram små kissar och hundar på löpande band.

Som ni märker har jag blivit lite besatt av nationaliteter nu. Det är min nya grej efter att min Babben Larsson-mässiga fascinationen av kvinnor/män börjar att släppa.

Thursday, October 19, 2006

Idag blev jag irriterad på DN igen, men jag ska försöka hålla igen på mediagnäll. Mediakritik är ju lika stort som innebandy. Närmast en folksjukdom.

Igår fick Anna läsa nya texter jag hade skrivit och sågade en av dem ganska hårt. Eftersom jag är obstinat så försökte jag försvara den lite, men jag vet att hon har rätt.
- Jag vet inte, tycker att det blir lite konstigt när den ska vara kärnfull och så är den ändå inte det.
- Men jag har ju int tänkt att den ska vara kärnfull?
- Nä, med det borde den vara!

För att utjämna maktbalansen så påminde jag henne om att jag ska flyga jättelänge och kanske kraschar innan vi somnade. Smart, Mörn!

Mitt öga börjar bli normalt, men förkylningen och ryggen fortsätter att djävlas.

Börjar bli lite nervös inför resan!

Tuesday, October 17, 2006

Pappa Pörn, Mamma Japan/Stackars lilla Mörn

Imorse vaknade jag efter en dröm om att det var något konstigt med mitt öga och upptäckte att det var något konstigt med mitt öga. Ena ögonlocket gjorde ont och hade svällt upp. Troligen i enlighet med min blixtförkylning som har kickat in. Jag har den där känslan i kroppen av att vara sjuk, som man oftast får när det går influenser. Om man glömmer bort att man är förkyld, blir man ju livrädd. Ångrar att jag väntade med att kortet, nu har svullnaden gått ner lite. Men det är roligt att ha två uttryck i ansiktet samtidigt. Håller man för ena sidan är jag sur/arg, andra sidan ser lite förvånad/rädd ut. Bonusbilden är tusen Annor!



Sunday, October 15, 2006

I fredags var jag hemma med Anna och åt godis, chips och kollade på film. Det var helt underbart! Det var så länge sedan vi var hemma på en helgkväll och så länge sedan vi åt lösgodis. I lördags var Björn och Ellen här och åt mat och drack vin. Eftersom det var parmiddag så passade vi på att prata om män och kvinnor så gott som hela kvällen.

I morse hjälpte vi Ingo och Anneli att flytta till sin enorma lägenhet i Högsbo. Björn började nästan gråta när han inte fick äta pizza efteråt. Vad mer... basketen igår var så jävla kul. Måste dock sluta spela flera dagar i rad, jag är ju en gammal man som skadar mig hela tiden. Men jag är även en man som gillar att gå in i grejer mkt. Att bara äta en grej eller bara göra en sak.

Hello Saferide tipsar om en rolig låt: I started a blog that nobody reads. Den var hemskt rolig, handlar om någon lirare som bloggar i smyg på jobbet, om sina favoritskivor och filmer och om att George Bush är en elak jävel.

Monday, October 09, 2006

Läste fel på ett skunknamn, småfåniga Fuckingterrorist blev Fuckyouinternet för mig. Fuck you internet! Det ska min nästa skiva/mitt första barn heta.

Idag har jag varit förkyld på ett irriterande sätt. Det kunde ha varit bättre, då skulle jag ha spelat basket eller gått på stan. Det kunde ha varit sämre, då hade jag kunnat sova och kollat på tv. Nu har jag bara känt mig övertrött hela dagen, men kallsvettningar och kryp i kroppen. Konstigt när man känner att man gärna skulle ha kunnat vara lite mera sjuk. Men det är ju irriterande att bara vara så där på gränsen, man vill ju få det gjort. Som när man är nära att spy men inte gör det. Eller när man nästan nyser.

Jag och Anna har möblerat om lite, det blev jättebra. Hennes föräldrar har varit snälla nog att åka ner med Anna och ett tillhörande sideboard. Vi har även fått in cd-skivorna som stått på golvet svinlänge i hyllor. CD-skivor, det är grejer det.

Saturday, October 07, 2006

Om några timmar kommer Anna äntligen hem. Innan dess ska jag passa på att suga musten ur gräsänklingslivet - titta på Lost och spela gitarr samtidigt. Igår hade jag planerat att, som Amelia skulle uttrycka det, "skämma bort mig själv". Jag hade köpt vindruvor och cashewnötter. Vet inte om dess nötter är så mycket nyttigare än jordnötter, men de har en nyttigar aura, vilket passar medelålders tanter som mig perfekt.

Lyckades att tacka nej till att följa med Patrik till New Guy, jag var inställd på min hemmakväll. Men när Gustav också skulle med kunde jag inte tacka nej. Jag kan säga nej till en människa, men om det är två är det en grupp och grupptryck står jag inte emot. Patrik köpte två super mario bros-ägg på t-livs (alltså kinderägg med rörmokarna på). Kassörskan tittade på oss och sa "jaha, blir det lite fredagsmys?" Jag tyckte att vi kändes gay då, men det vill ju inte Pat kännas vid.

Wednesday, October 04, 2006

David var bibliotikarie på bibblan i Östersund i drömmen. Jag fick vicka som bibliotekssekreterare, eller vad det heter. De på bibliotek som man tror är bibliotikarier, de sätter tillbaka böcker i hyllor och lånar ut böcker. Det var någon stor fest, man skulle fira något. Jag sitte i ett litet rum där det finns förtäringar. Bönder strömmar in och vill ha sprit och vin. Ett rödmossigt par stövlar in och deklarerar: "vi har åkt ända från Kramfors för bibliotekets dag, nu vill vi fan ha vin"! David kommer in i rummet, och med en stram, proffesionell min förser han suputerna med bag-in-box vin. Alla lämnar rummet, jag blir kvar och plockar bland ölbukrar och plastglas. Hör stoj och stimm genom dörren. Det kommer in en kock med headset. Jag frågar om det finns någon mat kvar. Nej, säger hon, men jag kan anropa köket. Hon anropar köket och beställer saltrulle till mig. Jag skäms lite, men ber henne om att säga till köket att jag inte äter saltrulle för att jag är vegetarian. Hon orkar inte göra det, utan tar på sig en sur min. Jag ber henne om numret till köket, det får jag inte, hon går.

Dagen efter är det sista ansökningsdagen för sommarvicket som bibliotekssekreterare. Jag vill söka. Undrar om mamma kommer att bli sur på att jag inte söker journalistjobb, tänker jag.

Sedan drömmer jag en härlig dröm om att vi ska på turné. Vi åker husvagn, jag stryker pressveck, pappa tjatar om något, syrran backar upp mig, jag och david och martin ligger i en stor säng med vita hotellakan. Det är somrigt.

Tuesday, October 03, 2006

Va fan inte Jons blogg också!
Idag var basketen verkligen deppig. Det är mörkt ute när man kommer dit, hur mycket folk som helst, varav en fjärdedel är nybörjare. Alltså känns det som en halvtråkig gympalektion. Dessutom var det en kille i mitt lag som blev lite tokig och hetsig. Sådant är ju inte så kul. Han gav verkligen termen målkåt en feja. Den enda matchen som hade kunnat vara rolig, då vi mötte ett bra lag, var jag svindålig i. Det var också deppigt. På vägen hem i bussen slumpade ipodenen fram en ohörd låt vardera från Heavenly, The French och Teenage Fanclub. Alla var tråkiga, värst var nog Fanclublåten, det var den dåliga sångaren/låtskrivaren som gnällde på till en medikoker melodi. Deras kassa texter funkar bara om de backar upp med lite popmagi.

Det känns som att sådana här grejer inte är så viktiga att fästa sig vid, men jag tror att det är en bra överlevnadsstrategi. Det är därför sportmän alltid är lyckliga. Koncentrerar man sig på små små olyckor i sitt liv, så kan man skjuta upp de större. Till exempel att man ska dö. Det är inge roligt alls med det.

Jag tänkte skriva att Mark Kozelek är en underskattad textförfattare, han har fått för mycket fokus på ämnena och för lite på formen, men nu måste jag äta. Have you forgotten how to love yourself? Ja, det undrar man ju.

Monday, October 02, 2006

Om ett kvinnligt jaktlag utanför Stockholm, i DN:s söndagsbilaga igår. Medlemmarna heter af Jochnich, Klingspor, Lydeking och så vidare. En av jägarna målar tavlor när hon inte jagar, om hon kan försörja sig som konstnär verkar vara oväsentligt.

"Är jakt fortfarande en överklassport? Nej, det tycker inte medlemmarna i Brandalsunds kvinnliga jaktlag.
- Visst kostar utrustningen en del, säger Lotte, men inte mer än golf."

Golf är ju inte heller en överklassport av tradition, Lotte.

Som jämtlänning är det lite märkligt att läsa om jaktlag där rikedom läses in självklart mellan raderna. Det är mer 240 och Helly Hansen än fjäderhattar och SUV:ar i jämtland. Intressant att jakt kan symbolisera olika saker i olika delar av landet.
Men min gud, har ni lyssnat på front i p3 någon gång? Det är det jobbigaste jag har hört. Hon programledaren intervjuar någon kille som har en websida där man lägger upp filmer och försöker sätta dit honom på något sätt. Okej, jag kanske inte heller gillar handelskillar så mycket, men hon låter verkligen dirket fientlig. Innan dess var det ett pajasreportage om hur killar påverkas av porr, där de konstaterar att killar kan tycka att det är jobbigt att porrskådisar är vältränade och välhängda. Jag blir så less på gnället om hur media ska ge dåligt självförtroende. Jag hatar min kropp, men jag vill inte att skådespelare ska vara tjocka och skalliga bara därför. Om brorsorna prison break skulle spelas av Seinfeld-George skulle mkt av den serien gå förlorad. Killar får gärna vara snygga för min del, i alla fall på film. I verkliga livet vill jag att alla ska vara fula. Har tänkt på att jag borde skaffa mig åtminstonde en ful kompis, dom jag har nu är för snygga.

Sunday, October 01, 2006

Dumma drummar

Lyckades med att vara vuxen och självständig tre gånger igår. Först lät jag bli att köpa mer öl trots Patriks ihärdiga tjatande, sedan lyckades jag göra en rätt tidig sorti från Bazaar när jag kände att fyllan pockade på lite väl mycket. Slutligen betalade jag inte in mig på Soulastatic på vägen hem trots att jag både träffade klars, p-o och pingo. Den glada stämning som rådde på Pustervik gjorde att jag blev lite pigg, men det kändes väldigt bra att kunna stå emot peer preasure.

Imorse överlappade verklighet och drömmar varandra på ett märkligt sätt. Jag drömde om att jag var förkyld, låg i en säng och inte ville gå upp. Jag, Anna och mamma skulle åka någonstans, men jag bara somnade hela tiden. Jag väcks (i drömmen) av ett samtal från Järpen, någon i kyrkan hade lackat ur och skulle stämma mig för att jag hade haft på mig en röd stjärna på spelningen. "Det är nog bäst att du ligger ner när jag berättar det här" sa rösten i telefonen. Han frågade om det stod USSR eller något liknande på märket, i så fall var det illa. Men det gjorde de inte och då kunde de inte stämma mig!

Sedan vaknar jag till och är lika trött som i drömmen, somnar om igen. Storasyrran ringer och förmanar mig lite för att jag sov. Berättar om en dröm hon hade, jag var på världsturné och skulle inte komma hem till jul. Dessutom hade jag börjat knarka. När hon drömmer något hemskt låter hon ganska skärrad på riktigt, så jag fick lite dåligt samvete. Min moderata baksmälla eldade på den känslan.

Firade söndag genom att titta på Weeds och elaka kocken till frukost. Elaka kockens mat gjorde mig dock lite illamående.

Nu ska jag göra lite omslag.

De går skitdåligt att skriva texter nu för tiden. Det gick mycket bättre förr, när jag var tvungen att skriva artiklar. Då kändes poptexterna som en rolig grej. Problemmet är att jag inte har så stort ordförråd, alla ord är redan slut och jag är bara 25.