Thursday, July 13, 2006

Såg Some kind of monster igen! Huvva va bra den är! Man känner igen sig så jäkla mycket, skrämmande nog.

Jag har inte hängt så mycket med folk, igår träffade jag inte en männska på hela dagen. En bra grej med det är att jag har börjat uppskatta det goda telefonerade samtalet. Imorgon vill jag ha tjo och gamman, i goda vänners lag. Jag kanske träffar min fiende, då ska fan skiten gå ner. Hoppas att jag får uppbackning. Med tanke på att jag svarade nej på alkispersbrandtskillens fråga om jag hade Selmanes rygg så kanske det inte är så troligt. Men måste jag ha hjälp mot en tjej som är fem år yngre? Ja, jag tror det.

Idag har vädret här varite sinnes, ena stunden gassande sol och blå himmel, nästa stund analkande-storm-feeling. Nu blåser det i träden till exempel.

Basket idag, blev lite deppad. Det är skumt att spela i Östersund, jag känner mig jämt sämre och spelar jämt sämre där. Det är som att ens besvikelser över en själv sitter kvar. Nu tycker ni att det är löjligt att prata om sportsliga besvikelser kanske, eftersom det inte är min grej. Men ändå så kan det ju symbolisera något annat. Åh vad underbart det måste vara om sport är ens talang, skulle lätt ta det framför musik och dylikt. Tänk att vara basketproffs, då är det bara träna och leka hela dagarna.

Wednesday, July 12, 2006

Det här skulle bli den disciplinerade sommaren of mörn, men det bara flyter ut. Jag vill inte grotta ner mig i Sibiriaskivan, för då kommer den bara att bli en ångestklump. Jag tar den lite pö om pö. Överhuvudtaget är min studiopepp sådär. Det går rätt lätt att skriva låtar nu, men segt med inspelning och texter. Mest för att jag känner att jag borde ligga i som fan nu.

Skrivandet går också dåligt, det börjar bli min vita val nu, som Hanet skulle ha sagt. Jag måste komma igång.

Jag tycker att det är dumt att ni har blivit så vuxna att ni bor lite överallt och har riktiga jobb, det var roligare förut då alla var hemma i Jämtland på sommaren. Om det någonsin har hänt. Nu börjar nätterna bli mörka, jag som ville gå omkring på en äng under ljus nattahimmel.

Monday, July 03, 2006

Mitt datorberoende har mattats av på landet. Känner inget större behov av internet. Dessutom händer det inget här (på "nätet").

Var på en fest med ungdomar. Blev kallad för tjockis av två miffotjejer när jag stod ivägen. Jag blev ledsen på riktigt. Och arg över att tjejer kan ta sig rätten av vara taskig och tycka att det är roligt. Är inte det rätt sjukt ändå? Jag blir ju inte mindre deppad bara för att jag som man är del av ett strukturellt förtryck. Det är som om den med minst inkomst i vår bekantskapskrets skulle vara råelak mot den rikaste bara för att jämna ut förtrycket lite. Hur som helst tänkte ju inte dom där mongona på någont sådant, dom var bara elaka människor som borde dö. En annan dum grej är att man inte får slå dom. Anna missade när dom sa det, annars lovade hon mig att hon hade spöat dom. Jag tror henne, hon är det ruter i.

En av dom var rödhårig och hade massa fräknar, en var mörkhårig och lite lönnis. De är yngre än oss, kanske 19-20, och bor i Östersund. Kompisar med någon av Hanets syrror tror jag. Jobbigt och infantilt beteende. En lös beskrivning, men det kan vara bra för er så ni kan evil eya dom på stan! Jag måste fråga Hanet vad dom heter.

Appropå fiender så såg vi även han som tallade på Anna på svenska dagbladet-efterfesten. Men Anna garva mest. Han är fortfarande min fiende dock.

Jag vill aldrig mer gå på fest om jag inte kan garanteras att det bara är snälla människor där och att det goda samtalet sätts i fokus. Nu var det massa dryglåtar och badning och sånt som en gammal Mörn har lämnat bakom sig efter ungdomens festivaler. När jag skrev det här såg jag David framför mig av någon anledning. Han nickade förnöjt.