Thursday, December 21, 2006

Klara var sen med tåget, men ringde inte och berättade detta så jag klev upp kvart över sex för att sedan få vänta en timme i stan. Farsan menade på att det var mitt fel, Klara kunde ju inte gärna veta att tåget som hon själv sitter på var försenat. Jag borde däremot ha tagit reda på det. Klara visste om det med orkade inte ringa eftersom hon utgick från att vi hade ringt SJ och kollat (eller om det var för att "tåget alltid är försenat").

Köpte Ondskan på Pressbyrån, ska bli kul att läsa om Nicolas Makelberg, jag gillar att läsa som svenska indieartister. När jag skulle betala höll jag på att ångra mig, det var med en artikel om Köln! Trodde att Ondskan skulle vara lite smalare än Bon, Sonic, Vår Bostad och DN Söndag som redan gjort tio artiklar om techno i Köln. Tyskland och techno, två t:n jag hoppas slippa läsa om nästa år. Det var dock en bra krönika om musikjournalistiken som beskrev hur alla (förutom att skriva om T-T) medier tyckte att det var en bra idé att intervjua amerikas motsvarighet till Robyn: Justin Timberlake. Vad lurade chefredaktörerna måste känna sig när de sitter med en fyrasidors Justinartikel i handen och det enda han säger är att han ville göra en sexig skiva ("I can see us holding hands/ walking on the beach our toes in the sand"), samma sak som han säger i alla tidningar, som alla placerade honom på framsidan.

Det jobbigaste med Ondskan är ju så klart påverkan från jet set junta och kvällskurserna i litteraturvetenskap. Smaka på den här betongklumpen till mening: "Musiken är närmast så kongenial som den kan bli i det avseendet och riktningen har redan pekats ut innan den upplevdes som en brytning (eller ett brott)." Det här är skrivet av Mattias Holmberg, om jag förstår det rätt, en man som har gått ut gymnasiet. Jag får lite obehagskrypningar, tänker på hur man tyckte att semikolon var tufft i sin ungdom. Jag tycker att det är bra att ha ambitionerna att analysera popmusik, inte bara recensera och beskriva, men det behöver väl inte göras på bekostnad av läsvärdheten?

Nog om detta, nu ska jag till Pingstkyrkan med syrran och köpa möbler.

I övermorgon är jag inte längre ung vuxen.

Min mamma läser varken min eller syrrans blogg, Anna måste ha fått det där om bakfoten.

Wednesday, December 20, 2006

Lite i skymundan av han på Helsingborgs Dagblad har det tydligen förts en egen kritikerdebatt i Östersund.

I en recension av Christian Kjellvander tionde spelning på news anmärker recensenten på att det är tråkigt med folk som sitter längst fram och super och har sig. Inget konstigt med det tycker man, men det har tydligen lett till en läsarstorm. Som vanligt finns det två argument: "vad tråkigt det är att ingen uppskattar musik i Östersund" kontra "om någon gör något i Östersund ska man vara nöjd och gilla läget, det är väl kul att det händer något". Känns lite bisarrt att diskussionen handlar om huruvida en kritiker får vara kritisk till ett arrangemang eller om det är sjaskigt. Var arrangören ett barn eller?

Här är en av alla roliga kommentarer:
Där ser man.... Lustigt att en recensent får skriva så mycket skit utan fakta? Jag inser nu att det bara handlar om ren avundsjuka som fler också har insett. News har ett utbud på artister som inget annat ställe har så låt dom fortsätta göra ett bra jobb och låt dom va ifred. hälsar en trogen kund..kör hårt grabbar!!

Tycker inte ni att ordet avundsjuka verkar ha tappat sin innebörd helt? Man verkar inte behöva avundas något längre för att lida av den sjukdomen. Det räcker med att man intar en lite lätt kritisk hållning till någon/något. Förutom den vanliga avundsjukan finns det den ännu gruvligare svenska avundsjukan! Varje kväll innan jag går och lägger mig ber jag om att, om jag drabbas, ska dra på mig den ryska eller franska. Vad som helst, men inte den svenska.

Det jag förundrades mest över i recensionen var att ingen ställer den berättigade frågan om när bokningarna av Christian Kjellvander ska ta slut? Har ingen berättat att det finns flera artister som gör ledsen altcountry om man vill partaja som att det vore 2002?

Back in the Överbyn

På tåget satt jag i resturangvagnen och åt den äcklig ostmackan (samma som de haft de senaste tio åren: färskost och västgöta). Det fanns tre olika kötträtter och långa, fina baguetter med köttbullar och falukorv och stekta ägg. Och de där torra ost-on-ost mackorna. Varför? Note to self: skriv ett klagobrev till SJ.

Där satt jag alltså och åt mackan och läste medhavd nöjesguiden (konstaterade att jag bara har hört två av årets bästa album i sin helhet, men däremot sett nästan alla av årets bästa filmer, vad är det med mitt musikintresse egentligen?). Bakom mig satt en sådan där jobbig kvinna som måste prata högt, högt om alla detaljer i sitt liv. Hon fikade med sina kupékamrater, två timida män, och lyckades avbryta varenda litet samtalsämne de tog upp med tråkiga observationer från sitt eget arbets- och mammaliv. En av gubbarna försökte skoja om att rökare var sjuka ofta eftersom de blir tvungen att springa ut och röka varpå hon och hennes rökkamrat högljutt protesterade: "stämmer inte, stämmer inte, en sjukdag har jag haft, en sjukdag har jag, stämmer inte, stämmer inte". Det här att upprepa samma fras flera gånger när man diskuterar/lever i livslögner är det en jargong eller ett dumhetstecken? På Ricki Lake och förnedringsprogram (där programmet berättar att du är tjock, du har en äcklig resturang, du är en dålig förälder och så vidare) brukar ju fok göra det. Det kanske mera är en tråkighetsgrej, tråkiga killar som ändå måste prata brukar ju gärna upprepa "jag säger ingenting så har jag ingenting sagt" och liknande fraser.

Håh, det är ganska lite snö här i Jämtland. Bättre än i Götet i alla fall. Stackars pappa blev tvungen att berätta för mig att det kanske kommer att smälta bort. Grön jul, hemskt. Appropå föräldrar så sa Anna att mamma läser Klaras blogg, om hon läser min ska hon sluta med det. Jag tror att föräldrar ljuger om hur mycket teknik de kan, de låtsas som om de inte vet skillnaden mellan mp3-spelare och radios, men i själva verket har de RSS-feed i mobiltelefonerna och lagrade inlogguppgifter till alla våre mailadresser. Tänk vad jobbigt att vara ung i dag? Frågan är inte "vet du om vad dina barn gör på internet?" utan "vet dina barn om att du vet om vad de gör på internet?". När man själv var barn var det bara telefonen som kunde buggas, nu kan ju en driftig förälder installera spionprogram på datorn, logga in på lunarstrom och läsa sms. Jag tycker att kontrollgrejen är konstig, internet jämförs ju med den vanliga världen och alla faror som finns där, men som förälder kan man väl inte följa efter sina barn överallt och hålla koll på alla deras kontakter IRL? Varför ska man då göra det på nätet?

Tuesday, December 12, 2006

Trodde att jag kanske hade dömt ut Laleh när de spelade Live tomorrow på tre från en på pop non stop. Den är ju fin. Men sen körde de hennes låt om sin brorsa. Usch vad den är hemsk, det är som att lyssna på Ika, hon med ett skelett. Jag klarar inte av teatermänniskor.

Monday, December 11, 2006

Bloggar mest för att jag inte vill bli blög.

Det som är bra med det här gudsförskjutna staden är att vädret inte ger en dåligt samvete för att man sover som en gris. Att vakna vid elva och börja gäspa vid tre känns inte konstigt. Tyvärr får jag alltid andra andningen vid tio och är vaken hela natten, nästan. Det känns lite onödigt.

Har börjat spela in skisser på nya låtar, alla låter hawaii. Mycket ring-a-dring-a-ding och fingerknäppsvänligt. Det är roligt att försöka få låtarna att låta som genrer man inte har koll på. Jag har varit väldigt inne på att det ska låta spanskt det senaste året, har ingen aning om vad som är spanskt egentligen. Min koll på spansk musik är baserad på sällskapsresan och tjuren ferdinand.
Anna kollar på något djurprogram, är förvånad över att hon inte interagerar mer med tv:n. Hon har inte sagt något till den på jättelänge.


I helgen har jag klockat datorn, från 2,4 till 3,0. Känns rätt lagomt. Dual Core blir tydligen rätt varmt från början, så jag tror jag ger mig. Det konstiga är att jag inte upplever den så mkt snabbare än vad min gamla dator gjorde. Visst klarar den tyngre grejer men jag önskar att windows gick snabbare. Hur länge måste man vänta på en dator som går lika snabbt att stänga på och av som en tv? Fan vad det vore värt! Att datorn måste gå genom dos fortfarande varje gång den startar är ju sjukt primitivt (för den gör det va?). Det är lite som utvecklingen av text-tv som verkar ha stannat av för gott. För hundra år sen.

Monday, December 04, 2006

Jag är så trött. Det här vädret, det suger livet ur mig. Jag tror verkligen på att man blir mer känslig för väder och ljus ju äldre man blir. När jag var barn blev jag aldrig trött av att det var mörkt ute, det kvittade lite vilket väder det var. Nu börjar jag gäspa vid fyra varje dag.


Träffade en kusin till min äldre svåger i helgen, han läste till kapten! Fan vad chef det måste vara. Om man ändå övervägde de där roliga jobben, Kalle Anka-jobben, innan man blev murvelstudent.

Sunday, December 03, 2006

Jag har väldigt svårt för raka-rör-en-av-grabbarna-feminsimen. Såg en sådan på tv, han var någon slags stand-up komiker. Som andra i hans genrer så påpekar han att var som "killar är" men sen när han fick en dotter så började han tänka på könsroller. Man fick se ett klipp från hans show där han, som man kunde räkna ut med röven, pratade om att tjejer måste vika ut sig för att bli något och hur silikonpattar (måste säga pattar för att bevisa att han fortfarande är en av grabbarna) har ökat sedan har var yngre (innan han blev pappa antar jag).

Stör mig på att de jämnt utgår från att alla killar har varit lika lyckligt omedvetna som de själva var tills de såg vilka konsekvenser de kunde får för deras barn. De ska jämt prata om hur killar är så att de ska skina som lyckade exemplar själva. Men det värsta är misstanken om att deras största drivkraft inte är att förändra förtryckande könsroller utan bara att förhindra att deras dotter kommer att bli en dålig tjej, en sådan tjej som de pyntade luckan med och var sjaskig mot innan de kom på att de skulle bli familjefäder. Har ni inte tänkt på att riktiga män som ska prata feminsim alltid, alltid bara pratar om slitztjejer och silikonpattar? Det handlar aldrig om att göra upp med det horstigma som härskar över tjejer utan bara om att undvika att det drabbar de tjejer som står oss nära. Som att det är en naturlag att vissa tjejer ska föraktas och att vi därför måste lära oss hur man skyddar våra döttrar och systrar från att drabbas av horförbannelsen.

Jag skulle kunna utveckla det här bättre och med en bättre disposition, men nu ska jag kolla på film med Anna. Hon har vunnit en uggleauktion på ebay idag. Hon har blivit lite besatt av tyska ebay, är nästan oroad.

Thursday, November 30, 2006

Idol-tanten är med i förkväll, hon gnäller över att hon får så mycket kritik och blir så mobbad. Enligt henne beror det på att hon är så glad. Jag har alltid trott att det beror på att hon är en elak jävel. Hon gav en väldigt spännande definition av mobbing: "Säger jag till någon att "du kan inte sjunga" så är det inte mobbing, för det är sant". Alltså är fetto till en tjockis eller idiot till en dyslektiker inte mobbing utan bara välmenade upplysningar.

Hon gillar ju att framställa sig själv som en stark kvinna, vilket för mig över på Tyra Banks som jag tidigare fick se i sin egen talkshow. Hon hade gjort ett inslag om sig själv, sin modellkarriär och vilken förebild hon var för kvinnor och svarta. "Det var tufft för mig som kvinna och svart, men det blir mycket lättare för alla efter mig". Var hon den första kvinnliga modellen eller? Hon lär ju inte ha varit den första svarta heller. Jag är inte inne i den där buisnessen, men hör det inte till att det ska vara jävligt och sjaskigt fram tills det att man är skitrik och kan blomma ut som diva (till exempel göra reportage om sin egen förträfflighet, med närbilder på folk som gråter för att hon ska visa underkläder för sista gången).

En gubbe på tv:n nu säger att det är tragiskt för det svenska folket att han inte fick importera vin som han beställt över internet. Jag kan faktiskt inte se något som helst tragiskt i att man inte kan beställa billig sprit. Däremot kan man tycka att det är tragiskt att ge sin in i rättshaveristbranschen över några lådor vin. Bli Falun Gong-utövare istället om du vill skämma ut dig offentligt.

Wednesday, November 29, 2006

Men huvva, man blir ju trött när det är mörkt. Kroppen ställer in sig på att knoppa vid sex, man härdar och blir pigg på kvällen och kan inte sova. Jag är så seg, saker tar tid, jag kommer inte ut. Jag vill bo på landet snart.

Det jobbigaste är att nuförtiden blir jag så irriterad på musik, dels den på radion, men även den på datorn. Det kommer upp någon låt med jobbigt trumljud eller en tråkig synth och jag vill döda datorn. Det värsta är att jag även kan bli arg på min egen musik, känna lite äckel. Jag har ju förstått att det kan väcka det här oss andra men har inte känt dig själv.

Jag vill ha tips på musik, det ska vara mycket percussion och vackra melodier. Hellre sentimentalt än hippt så att säga.

Appropå hippt: finns det något värre än livstilstidningar som använder ordet "hipster"? Det och "klubbkids" är nog de två värsta orden jag vet. Och "fashionistas"! Modelejon eller trendslav tycker jag att man kan säga. I somras fick jag höra en kille referera till sina kostymbyxor som finbyxor, som han hade till finskor. Det är ord jag saknar däremot.
Läste ni om kvinnojourens kidnappning idag? Dom är ju sjuka i huvudet. Jag tycker att det är bra med parollen "att alltid tro på kvinnan" när det handlar om misshandel och våldtäkt, men i en vårdnadstvist kan ju inte en privat organisation ta makten i sina egna händer och agera utifrån vad de har hört från ena sidan! Speciellt inte när det handlar om ett barn. Jag tycker faktiskt att det är rimligare att gå på socialarbetares rekomendationer än att bara köra vilda västern och gömma ett barn. I sex år! Fy fan vad grymt.

Givetivs kan väl en kvinna likaväl som en man ljuga eller spetsa en historia om vårdnaden till sitt barn står på spel. Nu vet ju inte jag vem som har rätt: det kan ju vara så att det är kvinnan. Men det känns som att man litar mera på socialarbetare än en grupp som på förhand har bestämt sig. Det är hemskt nog när mammor och pappor använder barn som slagträn, men att politiska organisationer går in och laborerar med barns liv är ju vidrigt. Det är lite samma vibbar som med frikyrkor som också kör sina egna rättsystem utanför samhällets.

Kvinnojouren ligger rätt lågt till hos mig nu, den där grejen om att män är djur förstår jag inte alls kontroversen kring, män är ju djur. Det jag länge har retat mig på är att de uttalar sig som experter i frågor de inte har annan kompetens i än som människa och/eller aktiv inom kvinnogrupper. I våras läste jag en ledare i deras tidning där skribenten slog fast att ätstörningar alltid är ett resultat av patriarkala förtryck inom famlijen, att det alltid är en pappa, en man eller en brorsa som ligger till grund för ätstörningar. Jag skulle kunna ta det på allvar om det fanns någon forskning bakom, men det är alltid bara svepnade antaganden som ligger till grund för argumenten, eller "erfarenheter". Man ser det man vill se.

Appropå feminsim och bildning. Fick detta sms idag, den som kan lista ut vem skalden är vinner en förpackning dadlar och en utläggning om frankrikes koloniala historia.

"Fy fan! Jag läser om härskartekniker. Jag trodde att de var något man i sitt privatliv kunde använda mot tjejer. Typ för att få överläge och sen ligga. Men dom här är ju helt värdelösa. Jävla gubbtrick."

Thursday, November 23, 2006

Jag drömde att jag var i Stockholm, de hade byggt ett stort hotell/köpcentrum utanför staden. En lång allé ledde fram till det gigantiska komplexet. Jag gick storögt omkring bland affärerna och resturangerna. En halvt misslyckad temaresturang i SJ:s regi (en tågvagn med äcklig tågmat på menyn) var inte mer populär i drömmen än vad den hade varit i verkligheten. Jag åkte hiss till sjuttonde våningen, man stod i en liten balkongliknande hiss, som dessutom vickade åt sidorna. Hissfärden tog nästan aldrig slut, jag åkte högre och högre. Steg av på sextonde våningen, märkligt nog hamnade man mitt i en simbassäng, jag fick vada i clarks, kändes som en dålig grej för mockaskor. Ovanför bassängen hänger en tjej i knäveckan i en trapets, medan hennes kille står nedanför och stojar. Jag tänker: "håh, den som ändå var ung och badade". Badvakten skriker åt henne att om hon inte släpper taget själv så ska han knacka på hennes knäskålar tills reflexen gör att hon släpper. Det var kreativt. När jag vaknade funderade jag på vad badvakter egentligen har för makt? Vad kan en badvakt göra om en badgäst inte lyder dennes uppmaningar? De är ju inte väktare, oftast är de väl sjuttonåriga sommarbetare. De kan ju inte gärna ringa polisen för att någon springer i badhuset eller inte väntar på att lampan blir grön i ruschkannan.

Tillbaka till drömmen: jag gick upp på taket och tänkte "nu ska jag ringa Jon Lax, han bor ju i huset mittemot, sedan ska jag vinka till honom när jag står vid neonskylten där hotellets namn står". Det var lite konstigt. Varför var du med i min dröm Jon Lax?

Det här var en festlig dröm för att vara en Mörndröm, de brukar vara väldigt konkreta. Igår drömde jag en sådan, ingenting i den drömmen var surrealistiskt. Jag sitter vid köksbordet i Mörneby, på min sida. Läser tidningen. Mamma kommer in och börjar småtjata lite om att borde söka ett fast jobb. Jag blir lite sur och grinig, farsan ansluter sig till klagokören varpå jag skriker: "jag vill inte jobba som journalist!". Pappa ser lite ledsen ut och frågar om jag inte trivdes på utbildningen, "jag gick den bara för din skull, jag hatade den!" skriker jag. Det roliga var att på morgonen kändes det gött att få lätta sitt hjärta.

Ni som känner mig och min familj vet ändå att vi inte brukar gå som katten kring het gröt, vi har en ganska öppen dialog med högljudda diskussioner (när man var liten sa alla vuxna att "vi bråkar inte, vi diskuterar") men just frågan om min framtid har jag undvikit. Jag har testat att köra en lite mer manlig approach, där man låter dörren till sitt känsloliv vara rätt stängd, eller på halvglänt i alla fall. Det fungerar väldigt bra. I alla fall i den här frågan, mamma vägrar ju att erkänna att jag kan försörja mig. Det känns lite Seinfeld över det hela, när George föräldrar vill att han ska börja jobba inom staten för att det är tryggt och George säger "jag vet att jag är bra på något, bara inte vad". Jag berättade drömmen för mamma som en varning, så att vi kan undvika bråk IRL.

Voi voi, snart måste min fot komma in i matchen så att jag kan bli Sporting Mörn igen. Håller ju på att bli julegris utan basketen. Jogga då! Nä, det går inte för det regnar fem liter varje dag. Ibland hårda koncentrerade droppar, då är det som att bli träffade av små vattenballonger. Ibland göteborgsregnet, som en ducsh med munstycken från alla håll. Eller som en kall och smutsig ångbastu.

Wednesday, November 22, 2006

Det där illamåendet, smaken av smör. Jag tror jag vet vad det beror på! Jag är förkyld. Jag blir lite gravid när förkylningen nalkas. Omväxlande illamående, omväxlande enormt sug efter olika matsaker. Till exempel choklad eller avokado.
Håh!

Det tar aldrig slut.

Ljudkortet har stått på sedan jag fick, det för att se om det ballar ur igen. Och i morse var det mörkt som graven. Jag blir tokig, nu måste det in på reparation igen. Det kommer väl ta en till månad och sedan lär det ju inte funka igen. Jag blir så jävla arg när jag tänker på att sist jag lämnade in det så kan de inte ha undersökt det ordentligt, trots att den var inne en månad. AAAAARRGH!

Jag behöver ljudkortet för att kunna göra någonting.

Ska skriva ansökningsbrev till murveljobb, jag dör, det är det svåraste som finns. Jag känner mig aldrig så förndedrad som när jag skriver de där breven. Glömmer bort hur man stavar, glömmer bort vad jag kan, glömmer mitt namn. Jag kommer aldrig kunna få ett jobb eftersom breven jag skriver verka vara spöksrivna av en utvecklingsstörd gris.

Tuesday, November 21, 2006

Kom på en till sak jag var arg över!

Liberale aset Peter Wolodarski ondgör sig i dagens DN över att Posten ska införa postboxar (som det är i de flesta länder) för att spara knä, höfter och rygg på postmän. Naturligtvis ser han det som ett övergrepp mot hyresvärdar. Han sätter arbetsmiljö inom citattecken (liberaler tror inte på dålig arbetsmiljö, dålig arbetsmoral, däremot) och slår fast: "Det som fungerat i decennier har plötsligt blivit omöjligt, med hänvisning till de anställdas hälsa. Enligt detta tänkande är det alltså bättre att exempelvis en pensionär bär sin post från entrén varje dag än att en utbildad brevbärare gör det." Det har ju inte fungerat i decenier eftersom Postens risiga behandling av sina anställda har lett till att personalen sliter ut sig. Jag undrar även vilken utblidning han menar? När jag har jobbat på posten har det inte varit tal om utbildning, i alla fall inte någon som räddar kroppen. Mitt sabbade knä har ju främst korpen och otur att tacka för, men jag spikade ju igen meniskkistan på posten samma sommar. Och jag var tjugofyra. Har man antydning till problem med rygg eller knä eller höft är ju just att gå nerför trappor bland det mest påfrestande du kan göra.

När jag jobbade i Norge hade det postboxar, det var kung.
Gomorron go folk.

Anna försov sig i morse och var skitsur, försökte provocera mig lite. Till exempel genom att skrika att jag också skulle gå upp, "varför då?" sa jag och rävsov lite, ensam bland alla täcken. När hon hade smällt igen dörren och sprungit iväg smög jag upp. Men hon tror nog att jag fortfarande ligger och trynar.

Såg på SR:s hemsida att de hade hittat en Palme-relaterad pistol. Palmegruppen omnämndes som om den fortfarande var aktuell, tänk vad deppigt att vara med i den. Det är väl runt tjugo år av att följa ett spår som bara blir allt mer kallt. Tänk att ens livsgärning är att leta efter något man aldrig finner. De första veckorna måste man verkligen känna sig mitt i smeten, "nu jävlar gubbar, nu plockar vi den här liraren!", men det måste ju ha mattats av ganska snabbt.

Nä men dra på trissor vad Darins singel är vidrig.

P3 har tagit upp oss på en liten lista nu, så det känns ju gött. Det var jätteroligt att spela i helgen, många klagade på ljudet men det känns som att det kvittar lite.

En jobbig grej: drömde att jag blev tvungen att äta smör (kommer inte ihåg varför), nu har jag en jätteäcklig smak i munnen. Som av jättemycket smör. Jag kan inte sluta att tänka på hur äckligt det vore med en rostmacka med jättemycket smör på. Undrar vad illamåendet beror på, egentligen.

Tuesday, November 14, 2006

Galenskapen lönade sig. Det stora genombrottet på vägen till tystnaden var att byta fläkt på grafikkortet. Helvete vad mkt den där lilla bögfläkten lät innan. Nu har jag fläkt som är större än grafikkortet och så tyst att det är absurd. Inatt sov vi med datorn på, det gick inte att höra den. När jag gick till skrivbordet på morgonen visste jag inte om den sov, var vaken eller död. Min första konfiguration igår var ännu tystare, då tog jag bort en fläkt som kyler ner hårddiskarna, men de gick upp lite för högt i temp. Övervägde ett tag att ta bort en hårddisk för att kunna köra tyst och kallt istället. Men nu känner jag mig nöjd. Jag tror att jag kan gå vidare.

Är det någon som vill köpa min gamla dator? P4 2.4 Mhz, 1 GB RAM, 80 GB HD. Nu fattas DVD-brännare, men en sådan konstar trehundra spänn. Tillsammans med en ny hårddisk har du en bra dator. Jag har ju inte haft problem med den innan, mixade Sibban på den alldeles nyss.

Vi har blivit erbjudna lägenheten! Ska förhoppningsvis kolla på den idag eller imorgon kanske, när vi har fått tag i dem som bor där nu.

Saturday, November 11, 2006

Om jag skulle vara singel skulle jag köpa det här. Tricket är att ligga lite före, för när alla har den där mirakelmedicinen så är ju handikappet borta och man måste återigen vara rolig eller snygg. Innan dess är det bara feronomer åt höger å vänster, tjejer hit och dit.

Appropå sex: är det inte konstigt att på alla realityshows med deppiga engelmän, som är tjocka eller sexister eller liknande, så tjatar jämt killarna om att dom vill ligga hela tiden. Dom är typ som Chandler i Vänner och blir helt uppspelta om de tror att de ska få till det. Med sin fru! Jag tror att det där är världens mest utbredda myt. Nu kan jag ju inte redovisa empiriskt material, för jag har ju gjort mina intervjuer under tystnadsplikt och/eller när mina kompisar är fulla, men min erfarenhet är att i förhållanden så är det sällan så att killen genrellt är mer pepp på liggandet. Hellre lite åt andra hållet skulle jag tippa. Vad tror ni? Jag vill inte höra att det är individuellt, för det är ju allt. Dessutom är det tråkigt när man inte klumpar ihop människor i väldigt stora grupper.

Min datorvecka har varit en vansinnets vecka, men jag tror att jag börjar släppa det nu. Eftersom jag har varit besatt av att min dator ska bli tystare så lyssnar jag efter surret hela tiden, med följden av att det är en orkan i huvudet. Nu har jag köpt massa top-notch prylar med fula förpackningar, men det känns som att det kvittar. Man läser om andra på nätet med samma grejer som säger att det är helt tyst, gör jag fel eller är dom dum i huvve? Min sista grej innan jag drar mig tillbaka från silent pc-scenen är att byta fläkt på grafikkortet. Sedan ger jag upp och lär mig att leva med suset.

En bra grej är att jag har kommit på att jag verkligen gillar att skruva! När jag var liten drömde jag om att hålla på med elektronik och sånt. Det är kanske dags att plocka upp den drömmen nu? En kille i Annas klass bygger synhtar! Det är ju lite mer konstruktivt än att skruva i datorn.

Tusan också. Har redan sett nya Prison Break och måste vänta på att Lost ska tankas ner. Vi åt frukost två, middag nio och nu har jag sugit kaffe. Då går det ju inte att lägga sig. Jag måste ju fullfölja den här dagen, även om det är lite framskjuten.

Friday, November 10, 2006

Väcktes av chefsgösen som kom med fika och present! Surfade lite nätagg innan jag bestämde mig för att åka utt till Hisingen. Till min glädje hade de den lilla klumpen jag ville ha, billigare än vad jag trodde! Konsumtionsglädje. Yrade omkring lite innan jag hittade till nästa affär där jag köpte fläktar som heter Nexus, låter som Lexus och är de tysta fläktarnas Rolls Royce om vi fortsätter på bilspåret. Köpte även de praktiska smalare IDE-kablarna och ny videokabel. Det tog ungefär tre månader att få ihop caset när jag kom hem, men nu är det prydligt och organiserat som fan i chassit. Har använt sådana där vita grejer som inte går att få upp det känns definitivt och tryggt. Det sprakade lite när jag kopplade i sladden, men sedan funkade det fint. Och det har blivit tystare! Imorgon när Anna är borta ska jag grotta ner mig i fläkthastigheter tills jag hittar tystnadens himmelska lugn.

På måndag kommer ljudkortet tillbaka! Snabbare än vad jag trodde.

Idol har Motown-tema. En kille visste inte vad Motown är! Hur kan man undgå informationen? Jag fattar inte. Jag kan namnet på massa skivbolag som jag skiter fullständigt i och aldrig kommer att lyssna på. Citatet: "den första rock jag hörde var Rhapsody in Rock" från ett tidigare avsnitt kanske inte var på skoj?

En annan grej jag tänker på är att det är så konstigt att Motown kopplas ihop med annan soulmusik. Det är ju indiepop rakt av fast med lite sämre texter och svarta, kompetenta musiker. Då räknar jag givetvis inte Motowns dåliga period som startade någon gång sent sextio, tidigt sjuttio med massa fjanterier och födelsen av rytmussoulen. Varför klagar folk på I just called to say i love you? Den är ju lätt bättre än alla låtar på Songs in the key of love.

Tänk om Idol skulle köra något oväntat tema? Alla skulle kunna vara tråkiga jävlar framför äppeldatorer till exempel! "Tyvärr missade du att fejka ett filtersvep, det gjorde aldrig jag som DJ" skulle Clabbe kanske säga. Tanten skulle som vanligt säga "mannen" i varje mening och prata white mans gospelsnack trots att hon är minst femtio år (och troligen man i ett tidigare skede av livet).

Wednesday, November 08, 2006

Skippa första stycket, det är mest om nydatorn.
------------------
Nu börjar man vakna ur sin teknikpsykos som jag gick in i vid lunchtid i måndags då jag hämtade två stora paket med datordelar. Nydatorn funkade på andra försöket vilket förvånade mig, var inställd på mycket krångel. Ångesten de senaste dagarna har bestått av för hög cpu-temp. Denna bevakar man med olika mätprogram. Det jobbiga är att när man får siffror man är nöjd med i ett program, så kommer ett nytt och raserar det lugn man byggt upp. Idag köpte jag en processorkylare som hette Ninja, kylpasta för hundra spänn och bad Anna om hjälp. Nu har jag en tystare och lite kallare dator så jag känner mig lugnare. Problemmet är att mitt nördande blir lite sjukt. Jag har läst så otroligt mycket om ämnet så ni fattar inte. Jag sitter kanske tio timamr om dagen och surfar info.

Nu ska jag bara klura ut den optimala inställningen i BIOS för cpu-fläkten och sätte mig in i överklockande igen. Sedan ska jag bli vanlig Mörn.
--------------------

Som Anna redan har berättat så har Mörndatorn fjärrkontroll. Tyvärr så måste jag fixa ny tv-kabel, den gamla ger bara s/v. Sedan ska jag kolla på Lost utan att behöva röra min feta röv.

Jag är rätt sur över att Sibiria blir motarbetade av the man (P3).

Jag och Anna ska kanske flytta. Skulle ni ta denna lgh om ni fick?
PRO: 42 m2, två rum (med dörrar!) och kokvrå i egen vrå, 3100 kr inkl. el och bredband, majorna nära slottsskogen, svåger, bjellen, ingoanneli, ser gulligt ut.
MOT: studentbostad, gemensam dush i källare.

Annars så drabbas vi väl av de vanliga motgångarna. Stereon är trasig igen, efter fyra månade på rep. så sa ena högtalaren poff igen. Den där Helmer vet inte riktigt vad han pysslar med. Mitt ljudkort har fortfarande inte kommit.

Stukat foten igen. Så ingen basket på några veckor, det känns trist. Lär man ju blir tjockare också. Tur att man har datorn. Foten är rätt ful när den är uppsvälld, iofs får jag ju inget fotsex annars heller.

Friday, November 03, 2006

Caspar Oritz i DN om brittiska ungdomar på glid:

"De dricker mest, slåss mest och har mest sex. Brittiska ungdomar beter sig värst i Europa."
"På punkt efter punkt hamnar brittiska ungdomar i toppen av listorna när det gäller dåligt uppförande, från användandet av droger och alkohol till andelen våld och sexuella relationer, jämfört med länder som Frankrike, Tyskland och Italien."

På vilket sätt är att ha sex ett anti-socialt beteende? Att värstingar får ligga mer är väl ingen nyhet, men det kan väl ändå inte anses som något brottsligt?

Wednesday, November 01, 2006

Jag saknar mitt ljudkort... Den är på reparation, vet inte hur långt tid det kommer att ta. Kanske är bra att bygga upp ett sug iofs, nu har jag tagit för givet att man kan lägga lite licks när man vill.

Det är så mörkt nu! Det är som att naturen synar vår klockkupp och ställer fram natten med två timmar. Har varit pepp på basket som fan, men nu vill man ju inte gärna lämna lägenheten. Det här vädret uppmanar till tjockma: till exempel varm choklad och varma mackor. Ledordet är varmt alltså. Köpte basketbyxor i USA, förutom att dem givetvis kommer att höja mitt spel rejält då de är köpta på amerikansk mark (lär ju vara tillverkade på asiatisk sweatshopmark), är de stora som en amerikansk röv och elastiska. Istället för att träna i dem funderar jag att ha dem som fetmabyxor och äta/dricka grejer framför nedladdade äventyrsserier. Det är roligt att det bara är väldigt tränade och väldigt otränade män som har på sig träningskläder offentligt. Undrar om de börjar som mig, med ett par nya byxor som öppnar för två helt skilda kroppskarriärer? Lite som Sara Olaussons fantastiska serie som knarkar- och polisschäfrar.

Jag läste igenom vad jag skrivit och upptäckte att det nästan var ett kåseri! Jag ska bli Ingemar Unge.

Tuesday, October 31, 2006

Nu har man hjälpt Björn och Ellen att flytta in i deras fina lägenhet. Försöker att inte vara avundsjuk, men va fan, den är ju enorm. Hoppas att de fixar babyfootspel i arbetsrummet. Anna kollar på Poliser och kommenterar vad som händer ("nu vet han inte vad han ska göra", "nu ska han förhöras" och så vidare). Annas tv-vägar är verkligen outgrundliga. Det finns ingen linje, hon följer ingen annan kriminalserie, gillar inte kriminalfilmer heller. Men världens konstigaste tv-serie, med göteborgska poliser som alla pratar stockholmska och en dialog som låter Persbrandt rakt av (alla skriker "för i helvete" hela tiden) ska hon tydligen följa.

Bra grej med New York: folk är inte så tjocka som jag ville, men de klär sig rätt dåligt i allmänhet. Inte jättefult, men definitivt sämre än i Götet. Det är verkligen skönt. På hela vistelsen såg jag kanske tre killar som jag fick lite komplex av. Här hemma ser man ju välklädda och snygga killar hela tiden. Visserligen är man ju lite förvarnad av att utländska indieband jämt ser lite risiga ut. Alla indiekids i USA verkar köra låga, svarta all-stars utan undantag. De verkar fortfarande vara inne på grejen att se lite rufsiga ut, som Bright Eyes eller Ryan Adams ungefär. Tjejerna är faktiskt mycket snyggare än vad jag trodde, det här ärkeamerikanska utseendet såg jag inte mycket av, det kanske är regionalt. Jag tycker att alla hade mörka ögon, det är ju exotiskt. Jag inbillar mig att alla med mörka ögon är judar, vilket gör det ännu mer spännade. Måste vara sjukt jobbigt att vara i New York om man är whigger däremot. Snygga svarta killar som bor i NY på riktigt och dessutom har nya sneakersmodeller före oss i Sverige. Plus en backkatalog av Jordans.

Appropå New York och judar. Igår såg jag Seinfeld, Geroge frågar Elaine om hon någonsin sett en kille som inte var omskuren varpå hon svarar ett självklart och fascinerat nej. Tänk vad konstigt va? Jag har nog aldrig sett någon omskuren. I USA verkar ju alla göra det, kristna och ateister också.

Man fick smaka på lite amerikansk galenskap också, genom tv:n. En kille ringde nyhetsstationen och var irriterad på att de hade förkunnat att en mördare skulle avrättas på ett humant vis: "monster som han ska inte avrättas humant!" De kör också konsekvent med att visa ansikten och säga namn på folk som är anklagade för brott. Detta är ganska spektakulärt, i Sverige skonar man ofta förövares familjer genom att inte hänga ut dem i onödan. Nu fick vi se hur de åker hem till en anklagads, alltså fortfarande oskyldig, föräldrars hem och skrek att de skulle komma ut och kommentera vad deras son eventuellt hade gjort.

En annan vidrig programidé är att de lurar upp potentiella pedofiler på chatter genom att låtsas att de är unga tjejer. De säger att de är femton år och att de vill ligga, sedan när killen kommer till huset möts de av en låtsastjej som säger att de ska komma in och sätta sig. Då dyker en programledare upp och ställer lite frågor, när killen har pratat klart får han gå ut från huset. Då kommer nästa överaskning: fyra, fem poliser springer fram med dragna vapen och griper honom. Sedan filmar de även förhören. Visst är det bra att sätta dit pedos, men det sjuka med det här är ju att de inte letar efter folk som har begått brott, istället försöker de peppa folk att bli brottsbenägna. En kille chattade de med i två dagar innan han gick med på att träffa henne. Sedan blir de dömda för sin avsikt. Dessutom är det ju ganska vidrigt hur polisen och tv-bolagen samarbetar för att det ska bli bra underhållning. Om man har växt upp på landet tycker man ju inte en tjugoettårig kille som är intresserad av en femtonåring är chockerande. Det är ju skabbigt och deppigt, men det är ju inte helt sjukt.

En bra grej är att ESPN kör klassiska basketmatcher varje dag, man fick se en ung Jordan transa. Ibland kan man tänka att allt bara är ett PR-trick av Nike, hur passande att han lanserar som Air Jordan för att matcha deras små luftkuddar, men han flyger ju på riktigt! Helt sjukt.

En rolig tv-grej var att jag såg en mexikansk sit-com som var precis som den där humlan i Simpson. "Ay ay ay caramba" säger en mexikan och alla skrattar. "Mammita burttio", säger samma mexikan med bekymrat utryck och alla skrattar igen. Så fortsätter det tills någon ramlar. "Ay ay". Sedan var det en bikinitävling, men en programledare som var kortare än gösarna och sa typ "Ay ay mamita salsa chicano!" och alla skrattade.
Jag längtar redan tillbaka till New York. Måste skaffa dollars på något sätt!

Igår var en lustig dag, jetlaggen gjorde mig så förvirrad. Jag åkte på söndagen och kom fram på måndag morgon, men allt blandades ihop. Efter att chefsgösen hade bjudit mig på amerianska hamburgare och ljuvlig sällskap somnade jag lite. Anna väckte mig runt sju eller något och jag var så sjukt förvirrad. Det var första gången jag sov på riktigt på över ett dygn så min hjärna hängde inte riktigt med. Chefsgösen hade dragit ihop gardinerna och rumsavskiljartyget så att sovrummet kändes väldigt kvadratiskt. Kvadratiskt= Manhattan. Jag försökte komma på var jag var. Second avenune ploppade upp i huvudet, tänkte att köket kanske låg längs samma avenue. Men vilken gata? Mobiltelefonen ringer, Anna säger "ska du inte svara?" Jag ljuger för jag vill inte prata engelska. Anna säger att det är ett göteborgsnummer vilket på något sätt gör mig mer övertygad om att jag måste prata engelska, så jag vägrar att svara. Sedan ringer vanliga telefonen, en försäkringsman vill prata med mig, Anna säger att jag inte är hemma. Hon fattar nog att jag var i ett ganska lättförlett stadie. Jag undrar varför amerikaner vill sälja försäkringar till mig, jag är ju bara i NY på semester. Till slut frågar Anna om jag inte kan se vart jag är, jag kollar noga och ser köket. Så jag vet att jag är i lägenheten till slut. Men jag vet fortfarande inte vilken stad jag är i. Det var en väldigt konstigt upplevelse. Men den var mysig på något sätt. Idag sov jag till halv ett.

Jag fattar inte grejen med att New Yorkare ska vara så tuffa och kaxiga. Jag tycker att de i allmänhet var rätt mesiga. I stockholm får man ju finna sig i att kärringar sätter armbågar i njuren på en när man är på stan eller att folk är direkt otrevliga om man frågar om något. I NY kan man sätta en bredsida på en thug och han ber ändå om ursäkt som en lite japan. Dessutom verkar de vara väldigt nervösa för att råka stöta in i någon på stan. Plus den allmäna amerikanska grejen att vara trevliga och hjälpa en hela tiden. Jag gillar ordningsinnet de verkar ha: att inte tränga sig i köer, till exempel. Den enda gången jag blev utträngd var av några jobbiga fransmän och två svenska krogarbetartjejer i kön till flyget hem. Eftersom Stockholmare är besatta av sitt NY-komplex tycker jag att de kunde plocka upp lite av den där trevlighetsgrejen.

Börjar bli mer och mer engagerad av tanken på ordning och artighet i det offentliga livet. Igår var vagnen fullpackad på vägen hem när det kommer in en gammal gubbe på svaga ben. Längst ute på ett säte nära ingången sitter en kille som ser ut som en alkis eller roddare och bara stirrar. Jag hatar när alkisar tänker att deras sjukdom ger dem rättigheter till handikappförmåner. Ni är svaga i köttet, inte krigsveteraner.

En bra grej med NY är att vegetarisk mat är kött och bröd där borta. Man behöver inte gå på äckliga waldorfresturnager för att få sina proteiner. Fick äntligen äta fejkkyckling. Tyvärr åt jag även fejkbifff, såg ut som kött, kändes som kött, smakade kött. Det var rätt äckligt. Farsan undrade inte om det var kött. Eftersom det var på en asiatisk resturang skulle man kunna bli lurad: "åh vad fantastiska och påhittiga dom är kinserna!" tänker man medan de langar fram små kissar och hundar på löpande band.

Som ni märker har jag blivit lite besatt av nationaliteter nu. Det är min nya grej efter att min Babben Larsson-mässiga fascinationen av kvinnor/män börjar att släppa.

Thursday, October 19, 2006

Idag blev jag irriterad på DN igen, men jag ska försöka hålla igen på mediagnäll. Mediakritik är ju lika stort som innebandy. Närmast en folksjukdom.

Igår fick Anna läsa nya texter jag hade skrivit och sågade en av dem ganska hårt. Eftersom jag är obstinat så försökte jag försvara den lite, men jag vet att hon har rätt.
- Jag vet inte, tycker att det blir lite konstigt när den ska vara kärnfull och så är den ändå inte det.
- Men jag har ju int tänkt att den ska vara kärnfull?
- Nä, med det borde den vara!

För att utjämna maktbalansen så påminde jag henne om att jag ska flyga jättelänge och kanske kraschar innan vi somnade. Smart, Mörn!

Mitt öga börjar bli normalt, men förkylningen och ryggen fortsätter att djävlas.

Börjar bli lite nervös inför resan!

Tuesday, October 17, 2006

Pappa Pörn, Mamma Japan/Stackars lilla Mörn

Imorse vaknade jag efter en dröm om att det var något konstigt med mitt öga och upptäckte att det var något konstigt med mitt öga. Ena ögonlocket gjorde ont och hade svällt upp. Troligen i enlighet med min blixtförkylning som har kickat in. Jag har den där känslan i kroppen av att vara sjuk, som man oftast får när det går influenser. Om man glömmer bort att man är förkyld, blir man ju livrädd. Ångrar att jag väntade med att kortet, nu har svullnaden gått ner lite. Men det är roligt att ha två uttryck i ansiktet samtidigt. Håller man för ena sidan är jag sur/arg, andra sidan ser lite förvånad/rädd ut. Bonusbilden är tusen Annor!



Sunday, October 15, 2006

I fredags var jag hemma med Anna och åt godis, chips och kollade på film. Det var helt underbart! Det var så länge sedan vi var hemma på en helgkväll och så länge sedan vi åt lösgodis. I lördags var Björn och Ellen här och åt mat och drack vin. Eftersom det var parmiddag så passade vi på att prata om män och kvinnor så gott som hela kvällen.

I morse hjälpte vi Ingo och Anneli att flytta till sin enorma lägenhet i Högsbo. Björn började nästan gråta när han inte fick äta pizza efteråt. Vad mer... basketen igår var så jävla kul. Måste dock sluta spela flera dagar i rad, jag är ju en gammal man som skadar mig hela tiden. Men jag är även en man som gillar att gå in i grejer mkt. Att bara äta en grej eller bara göra en sak.

Hello Saferide tipsar om en rolig låt: I started a blog that nobody reads. Den var hemskt rolig, handlar om någon lirare som bloggar i smyg på jobbet, om sina favoritskivor och filmer och om att George Bush är en elak jävel.

Monday, October 09, 2006

Läste fel på ett skunknamn, småfåniga Fuckingterrorist blev Fuckyouinternet för mig. Fuck you internet! Det ska min nästa skiva/mitt första barn heta.

Idag har jag varit förkyld på ett irriterande sätt. Det kunde ha varit bättre, då skulle jag ha spelat basket eller gått på stan. Det kunde ha varit sämre, då hade jag kunnat sova och kollat på tv. Nu har jag bara känt mig övertrött hela dagen, men kallsvettningar och kryp i kroppen. Konstigt när man känner att man gärna skulle ha kunnat vara lite mera sjuk. Men det är ju irriterande att bara vara så där på gränsen, man vill ju få det gjort. Som när man är nära att spy men inte gör det. Eller när man nästan nyser.

Jag och Anna har möblerat om lite, det blev jättebra. Hennes föräldrar har varit snälla nog att åka ner med Anna och ett tillhörande sideboard. Vi har även fått in cd-skivorna som stått på golvet svinlänge i hyllor. CD-skivor, det är grejer det.

Saturday, October 07, 2006

Om några timmar kommer Anna äntligen hem. Innan dess ska jag passa på att suga musten ur gräsänklingslivet - titta på Lost och spela gitarr samtidigt. Igår hade jag planerat att, som Amelia skulle uttrycka det, "skämma bort mig själv". Jag hade köpt vindruvor och cashewnötter. Vet inte om dess nötter är så mycket nyttigare än jordnötter, men de har en nyttigar aura, vilket passar medelålders tanter som mig perfekt.

Lyckades att tacka nej till att följa med Patrik till New Guy, jag var inställd på min hemmakväll. Men när Gustav också skulle med kunde jag inte tacka nej. Jag kan säga nej till en människa, men om det är två är det en grupp och grupptryck står jag inte emot. Patrik köpte två super mario bros-ägg på t-livs (alltså kinderägg med rörmokarna på). Kassörskan tittade på oss och sa "jaha, blir det lite fredagsmys?" Jag tyckte att vi kändes gay då, men det vill ju inte Pat kännas vid.

Wednesday, October 04, 2006

David var bibliotikarie på bibblan i Östersund i drömmen. Jag fick vicka som bibliotekssekreterare, eller vad det heter. De på bibliotek som man tror är bibliotikarier, de sätter tillbaka böcker i hyllor och lånar ut böcker. Det var någon stor fest, man skulle fira något. Jag sitte i ett litet rum där det finns förtäringar. Bönder strömmar in och vill ha sprit och vin. Ett rödmossigt par stövlar in och deklarerar: "vi har åkt ända från Kramfors för bibliotekets dag, nu vill vi fan ha vin"! David kommer in i rummet, och med en stram, proffesionell min förser han suputerna med bag-in-box vin. Alla lämnar rummet, jag blir kvar och plockar bland ölbukrar och plastglas. Hör stoj och stimm genom dörren. Det kommer in en kock med headset. Jag frågar om det finns någon mat kvar. Nej, säger hon, men jag kan anropa köket. Hon anropar köket och beställer saltrulle till mig. Jag skäms lite, men ber henne om att säga till köket att jag inte äter saltrulle för att jag är vegetarian. Hon orkar inte göra det, utan tar på sig en sur min. Jag ber henne om numret till köket, det får jag inte, hon går.

Dagen efter är det sista ansökningsdagen för sommarvicket som bibliotekssekreterare. Jag vill söka. Undrar om mamma kommer att bli sur på att jag inte söker journalistjobb, tänker jag.

Sedan drömmer jag en härlig dröm om att vi ska på turné. Vi åker husvagn, jag stryker pressveck, pappa tjatar om något, syrran backar upp mig, jag och david och martin ligger i en stor säng med vita hotellakan. Det är somrigt.

Tuesday, October 03, 2006

Va fan inte Jons blogg också!
Idag var basketen verkligen deppig. Det är mörkt ute när man kommer dit, hur mycket folk som helst, varav en fjärdedel är nybörjare. Alltså känns det som en halvtråkig gympalektion. Dessutom var det en kille i mitt lag som blev lite tokig och hetsig. Sådant är ju inte så kul. Han gav verkligen termen målkåt en feja. Den enda matchen som hade kunnat vara rolig, då vi mötte ett bra lag, var jag svindålig i. Det var också deppigt. På vägen hem i bussen slumpade ipodenen fram en ohörd låt vardera från Heavenly, The French och Teenage Fanclub. Alla var tråkiga, värst var nog Fanclublåten, det var den dåliga sångaren/låtskrivaren som gnällde på till en medikoker melodi. Deras kassa texter funkar bara om de backar upp med lite popmagi.

Det känns som att sådana här grejer inte är så viktiga att fästa sig vid, men jag tror att det är en bra överlevnadsstrategi. Det är därför sportmän alltid är lyckliga. Koncentrerar man sig på små små olyckor i sitt liv, så kan man skjuta upp de större. Till exempel att man ska dö. Det är inge roligt alls med det.

Jag tänkte skriva att Mark Kozelek är en underskattad textförfattare, han har fått för mycket fokus på ämnena och för lite på formen, men nu måste jag äta. Have you forgotten how to love yourself? Ja, det undrar man ju.

Monday, October 02, 2006

Om ett kvinnligt jaktlag utanför Stockholm, i DN:s söndagsbilaga igår. Medlemmarna heter af Jochnich, Klingspor, Lydeking och så vidare. En av jägarna målar tavlor när hon inte jagar, om hon kan försörja sig som konstnär verkar vara oväsentligt.

"Är jakt fortfarande en överklassport? Nej, det tycker inte medlemmarna i Brandalsunds kvinnliga jaktlag.
- Visst kostar utrustningen en del, säger Lotte, men inte mer än golf."

Golf är ju inte heller en överklassport av tradition, Lotte.

Som jämtlänning är det lite märkligt att läsa om jaktlag där rikedom läses in självklart mellan raderna. Det är mer 240 och Helly Hansen än fjäderhattar och SUV:ar i jämtland. Intressant att jakt kan symbolisera olika saker i olika delar av landet.
Men min gud, har ni lyssnat på front i p3 någon gång? Det är det jobbigaste jag har hört. Hon programledaren intervjuar någon kille som har en websida där man lägger upp filmer och försöker sätta dit honom på något sätt. Okej, jag kanske inte heller gillar handelskillar så mycket, men hon låter verkligen dirket fientlig. Innan dess var det ett pajasreportage om hur killar påverkas av porr, där de konstaterar att killar kan tycka att det är jobbigt att porrskådisar är vältränade och välhängda. Jag blir så less på gnället om hur media ska ge dåligt självförtroende. Jag hatar min kropp, men jag vill inte att skådespelare ska vara tjocka och skalliga bara därför. Om brorsorna prison break skulle spelas av Seinfeld-George skulle mkt av den serien gå förlorad. Killar får gärna vara snygga för min del, i alla fall på film. I verkliga livet vill jag att alla ska vara fula. Har tänkt på att jag borde skaffa mig åtminstonde en ful kompis, dom jag har nu är för snygga.

Sunday, October 01, 2006

Dumma drummar

Lyckades med att vara vuxen och självständig tre gånger igår. Först lät jag bli att köpa mer öl trots Patriks ihärdiga tjatande, sedan lyckades jag göra en rätt tidig sorti från Bazaar när jag kände att fyllan pockade på lite väl mycket. Slutligen betalade jag inte in mig på Soulastatic på vägen hem trots att jag både träffade klars, p-o och pingo. Den glada stämning som rådde på Pustervik gjorde att jag blev lite pigg, men det kändes väldigt bra att kunna stå emot peer preasure.

Imorse överlappade verklighet och drömmar varandra på ett märkligt sätt. Jag drömde om att jag var förkyld, låg i en säng och inte ville gå upp. Jag, Anna och mamma skulle åka någonstans, men jag bara somnade hela tiden. Jag väcks (i drömmen) av ett samtal från Järpen, någon i kyrkan hade lackat ur och skulle stämma mig för att jag hade haft på mig en röd stjärna på spelningen. "Det är nog bäst att du ligger ner när jag berättar det här" sa rösten i telefonen. Han frågade om det stod USSR eller något liknande på märket, i så fall var det illa. Men det gjorde de inte och då kunde de inte stämma mig!

Sedan vaknar jag till och är lika trött som i drömmen, somnar om igen. Storasyrran ringer och förmanar mig lite för att jag sov. Berättar om en dröm hon hade, jag var på världsturné och skulle inte komma hem till jul. Dessutom hade jag börjat knarka. När hon drömmer något hemskt låter hon ganska skärrad på riktigt, så jag fick lite dåligt samvete. Min moderata baksmälla eldade på den känslan.

Firade söndag genom att titta på Weeds och elaka kocken till frukost. Elaka kockens mat gjorde mig dock lite illamående.

Nu ska jag göra lite omslag.

De går skitdåligt att skriva texter nu för tiden. Det gick mycket bättre förr, när jag var tvungen att skriva artiklar. Då kändes poptexterna som en rolig grej. Problemmet är att jag inte har så stort ordförråd, alla ord är redan slut och jag är bara 25.

Saturday, September 30, 2006

Ni fattar vilket vackert ljus det var i min lägenhet nu. Det känns inte på riktigt (alltså är det bra). Himlen har ungefär samma lätt rosa och gråvit ton som min v-ringade stekart-shirt. Eftersom jag är gräsänkling har jag inga lampor tända heller, så det blir mycket mjuka och behagliga skuggor över sängen och fåtöljen. Jag blev lite pepp på Uppsalamusik, Ride eller Red House Painters. Eller kanske Spiritualized. Jag hade en rätt fin period alldeles innan jag visste att jag var kär i Anna igen. Ni som kände den yngre upplagan av Mörn visste att jag var rätt ångestdriven/dampig/rastlös. Men den där vintern gick jag in i ett tillstånd som jag vet om det var ett deprissionssymptom eller ett tecken på inre frid. Jag låg inne på sängen rätt mycket.

Sedan blev jag kär och nervös igen, började dricka mer.

Sedan blev jag ihop, tråkig, nykter och tjockare. Och gladare.

Finns det något bättre än att skriva om sig själv?

Jag tänkte skriva om den där rapporten som konfirmerar vad alla redan vetat, att lärare ger tjejer bättre betyg än killar (som är lika duktiga/duktigare) för att de inte stör på lektionerna. Nu orkar jag inte så mycket, läs i DN istället. En teori hade forskarna inte med i undersökningen: att tjejer kan få bra betyg för att lärarna inte riktigt vet vem som är vem. Dom ser lilla bråkkillen och tjocka snuskillen, men vet inte riktigt vem som är Anna eller vem som är Sanna.

En grej var dock skum, det stod att lärare inte får sätta betyg baserat på uppträdande eller delaktighet. Så var det väl när vi gick i skolan?
Beatiful South är på många sätt mitt favoritband, trots att jag kanske har två-tre skivor med dem, som jag mycket sällan lyssnar på. Socialism och präktighet är en vinnande kombination. Blev dock lite besviken på att de ser ut som vilka engelska lads som helst. De flesta i bandet skulle kunna hoppa in i Oasis när bonehead kukar ur. Dessutom har tjejen färgat hår! Det är ju verkligen inte som det ska vara. Jag har ju byggt hela min fascination för dem kring det välartade. Inte kring fyrtioåringar med trettioårskrisfrisyrer. I alla fall är ljudbilden väldigt banktjänsteman. Men på hemsidan stod det att de skulle tuffa till sig med steelguitars och råare ljudbild. Jag kommer ju inte köpa skivan så det kvittar ju iofs.

Bra bandframtoningar:
Dexys sista platta: bankirer på semester/konferensknullare. Bäst är bilderna då han står i chinos och en jätteful lirare spelar bas.
Proclaimers: två tråkiga U2-fans, tillika tvillingar.
Housemartins: skyddsombud/fackföreningsmän.


Bra:




















Friday, September 29, 2006

Ett tecken på den lätta alienationen mitt egenföretagande har lett till är att mina bloggar bara handlar om tv och radio. Det är den input jag får, inga arbetskamrater eller chefer att hata.

Igår, innan jag somnade, kollade jag på MTV som, hör och häpna, visade musikvideos istället för Steve-O´s bleka röv. Eftersom jag växte upp i en familj med lätt marxistiskt kulturpolitik och således motståndare till kabel och, rätt länge, video har jag inte sett någon musikvideo fram tills 2000, förutom de som visades på Voxpop och Diezel. Alltså hade jag aldrig sett Wicked Game, utan bara hört att den ska vara något särdeles sexig. Ingen hade dock berättat att det är den vackraste videon någonsin! Nu var jag både lite småfull och trött, dessutom slår låten omdelbart an en sträng i hjärtat, men ändå: molnen i början av videon måste vara bland det finaste fångat på film. Videon känns som att somna utomhus en sommardag.

Sedan visade dom Loser med Beck. Nittiotalet är verkligen ett mysterium för mig, trots att jag var tonåring då. När man ser videos eller läser tiningar från den tiden så är allt så konstigt. Föräldragenerationer brukar inte förstå yngre generationer, brukar man prata om, men för oss som växte upp på nittiotalet måste vi vara de första som inte förstår våran egen generation. Hur svårt är dett att greppa proggare, punkare eller synthare? Jag förstår verkligen den maktlöshet som de äldre måste ha känt inför ironins stora segertåg. Jag har läst gamal nummer av Ultra i Annas flickrum och kände direkt igen den där meningslösa tonen. I Beckvideon åker en kista omkring på marken, Beck har på sig Cowboykläder, Beck eldar en gitarr, två tjejer dansar på en kyrkogård, Beck bytar kläder, en gubbe pratar. Optiska effekter appliceras. Säga vad man vill om dagens ungdomar, men Boten Anna är ju i alla fall konkret.

Thursday, September 28, 2006

Ska vi inte går ner till det riktiga Nitty Gritty?

Vem hejar ni på i Crazy Horsematchen?

Jag pendlar. Rent känslomässigt hejar jag på vakten, förlåt AT-läkaren, eftersom Anna Sjödin är så jobbig och för att man vet hur maktkåta SSU:are är. Samtidigt är jag medveten om att de flesta vakter, även de som i första hand är AT-läkare, är ganska pilska på smädningar och uppläxningar. Men tycker inte ni att Sjödins historia är lite märklig? Hon säger att hon bara blev bryskt utkörd från krogen och misshandlad, trots att hon inte hade gjort något. Jag tror inte att vakter väljer vem som helst på måfå att misshandla. De plockar väl folk som är fulla och tjafsiga, dessutom tror jag oftast att de väljer killar. I deras machokultur tror jag inte att man får särkilt höga poäng av att nita tjejer. Men det konstigaste är att hon säger att hon har blivit kallad för (1) sköka och (2) vitt slöder. Har ni någonsin hört köttkillar kalla någon för sköka? Det måste ha varit på Bellmans tid som den förolämpligen senast klingade över Stockholms gatuliv. Vitt slödder känns som en ren fabrikation, som svar på Sjödins svartskalle och "du hör inte hemma här", okvädningsord som inte känns helt otippade ändå från en fyllskalle, oavsett ideologi. Vitt slödder, används de ens på svenska?

Jag är helt övertygad att om jag skulle bli riktigt tokig någon gång så skulle fitta, svartskalle eller kanske bög ligga närmare att skrika än litterära omskrivningar som sköka eller populärkulturella referenser som "vitt slödder". Det ligger väl i förolämpningars natur att vara så smärtsamma och elaka som möjligt?

Men vad vet jag, jag har inte varit nere på krogsslagsmålsscenen.

Nu över till något trevligare: Weeds. Från att ha varit en reboundserie efter Entourage har den börjat få eget liv. Det som gör serien så bra är att den balanserar mellan humor och drama på ett ganska övertygande sätt. Karaktärerna är roliga utan att helt berövas djupet som människa, med några få undantag. Dessutom innehåller den mycket fula ord och sex. David beskrev sin glädje över att Rome var så explicit, trots att det är en sådan storsatsning. För mig har det blivit ett krav att skådespelare använder könsord för att jag ska gilla en serie. Visst är det konstigt med Vänner och Seinfeld som ska spegla singelliv för människor mellan 25 och 35, men när de pratar med varandra använder de samma omskrivningar som man gör till barn.

Det var jävligt roligt när den lilla killen tjatar om att han vill ha zoloft. Say yes to drugs, mom! Har ni sett det?

Två grejer som känns risigt med serien: den svarta knarkmomman känns lite väl mycket som en stereotyp. Lite för mycket för att det ska var roligt. Visserligen framställs överklassubborna ganska mycket som överklassubbor, men när man lär känna dom visar det sig att de har lite olika sidor. Farsorna får ju verkligen komma fram som människor. Men hon knarkmamman sitter ju bara och är sur och tjatar som "skinny white ass" hela tiden. När de skjuter i i köket blir ingen rädd eller uppskakad förutom den vita tjejen. Va fan! Jag tror faktiskt att man blir rädd om folk skjuter skarpt i ens eget kök, även om man har varit med om det förut/är svart.

Den andra grejen är att titellåten är så jävla töntig. Klassisk amerikansk "samhällskritik" om konformism och likriktning. Jag hatar verkligen den amerikanska "alternativkulturen" med new age, knark och singer-songwriters. Typ Ani deFranco.

Måste skriva något längre om titellåtar till tv-serier, de är jämt så mycket sämre än all annan musik som körs i programmet. Extrema exempel är Veronica Mars och Entourage. Är det tv-bolagen som väljer vinjettlåten och manusförfattarna som väljer resten eller?

Har någon sett Miljonärerna? Jag har sett delar av tre avsnitt och redan blivit serverad klassiska galningar. De verkar ha intriktat sig på sura, bittra tjejer, tanter i år. En är femtio år och verkligen på gränsen hela tiden, skitsur och konstig. En är lite yngre och upprörd över bimbotjejerna som har större bröst än hjärna och hela den baletten. Hon kör den klassiska dokusåpagrejen, att snacka skit om folk för att hon misstänker att de snackar skit om henne. Jag hatar falska människor! Hur kan man säga det utan att känna sig som en klichée? Det är dokusåpans motsvarighet till rockens "yeah".

Friday, September 22, 2006

Åh nej!

Två dåliga saker har hänt i morse. När jag vaknade satte jag på radion och de spelade Teddybärs bomb-digidididi-låt, men i en ny version. Robyn på sång visade det sig. Det var inte bara den vanliga irritationen som inföll utan mer en känsla av hopplöshet: vi kommer aldrig någonsin att få slippa Teddybears på radion. Aldrig! Sedan de släppte rock´n roll highschool har de spelats konstant på radion, antigen deras singlar eller remixer eller covers. Om det förmodan finns en liten andningspaus så kommer punkrocker i ännu en vidrig version.

Såg en reklam på tv för en ny film av hukande tigern, smygande draken. Det är ju inte i paritet med Teddybärs. Men ändå, jag klarar inte mer. Jag känner att jag börjar uppleva något som liknar indie-ideologiskt (indieologiskt) hat mot den ungdomskultur jag blir påtvingad. Det var länge sedan och är ganska uppfräschande. Den stora skillnaden idag mot för tio år sen (oj vad jag är gammal) är att fusionen mellan indie och mainstream har blivit till en tjock äcklig filt som täcker allt. När Justin släpper en skiva så är han precis överallt, på affären såg jag han på framsidan till Bon, King, säkert på Okej, Frida, Veckorevyn och Hänt Extra också om jag hade kollat. När alla medier som är någorlunda alternativa också bara ägnar sin uppmärksamhet åt mainstreamartiser blir det så otroligt fattigt. Marknadsekonomins fula sida har verkligen segrat över den utopi man kunde föreställa sig, med variation och mångfald som konkurrensmedel. Nu är det olika infallsvinklar men allt handlar om samma sak. Det är Justin från modevinkeln, från kändisvinkeln, från musikvinkeln och så vidare.

Uppvärderandet av mainstream började väl främst som ett sätt att visa att man var indie beyond indie, så indie att man kunde gilla vad som helst. Nu är det så etablerat så att det inte längre märks. Kopplingen till hip-hopens totala hegemoni under tidigt tvåtusental, de liberala vindarna och urgröpningen av indieologin till att bara vara yta gör att jag inte pallar att höra mera av det dummaste amerikanska. Visst måste det räcka snart. Eminem ska släppa nytt, han har redan gjort ett gästspel på ännu en fattigt producerad singel med en töntig catch-phrase så att man ska komma ihåg den. Kan man inte bara behandla dem som Bob Dylan, någon gubbe på aftonbladet ger den fyra plus, skriver att det är det starkaste på länge och så vi andra slippa det.

Marit Bergmans nya singel är ganska stabil men jag fattar inte pratet om att hon har en ny, vuxen stil. Singeln låter ju som The Sounds. Lyssna på den lilla pausen innan refrängen, klassisk Soundsrock.

Thursday, September 21, 2006

Anna skrev en dikt i Gmail-chatten som jag tyckte om. Vera är hennes katt.

inatt skedade jag vera och saknade dig
hon är så kort

En rolig grej är att Blogger varnar för "Scheduled outage at 4PM". Men jag läser det som "Scheduled outrage at 4PM". Tänker mig en hunsad it-slav med kontrollbehov som har schemalagt att göra en Falling Down.

Gmail chat

Kan inte alla som har gmail, maila mig på martin.abrahamsson. Det är ju svinkul att man kan chatta! Man behöver inte ha något resurskrävande program installerat, som icq eller msn. Ellen, eftersom inte Björn läser blogg så får du skicka hans.
Så kickade höstförkylningen in mot Mörn också till slut. Den kom väldigt överraskande i morse, vaknade åtta av att jag var så trött att jag inte kunde röra mig. Slumrade lite halvt fram tills halv tolv. Unnade mig själv två avsnitt av Entourage som pepp. Hoppas det släpper lite, jag vill ju kunna leverera när David är här!

Nu är Sibbanskivan så gott som klar, det känns kul. Det är roligt att jag känner att jag har blivit bättre på hantverket, själva mixandet och ljudbyggandet. Samtidigt så upptäcker man svagheter som man inte ens visste om innan.

Har hittat två döda plattbaggar de två senaste dagarna, är lite rädd för att det ska finnas massa gömda någonstans som dör först när de går ut på den giftminerade marken i kökslådorna. När jag plockade upp nedfrysta torrvaror från frysen (för att döda eventuella baggar har de förvarats där i en månad) började en cous-cous-påse läcka. Ni vet den känslan av små cous-cousar som fastnar under fötterna? Så irriterande. Bulgur och cous-cous hör inte hemma i kök som inte har stampat jordgolv.

Snart är Entourage slut för mig. Samtidigt som det är så sorgligt så är det ju lite skönt när en serie tar slut (nu vet jag iofs inte hur många säsonger de har planerat). Simpsons har nog gått lite för länge, det är svårt att känna sig riktigt peppad längre. Office kommer ju alltid att vara guld eftersom de inte mjölkade ur den. Det är på samma sätt som när man tänker på döden kontra odödligheten. Båda alternativen känns rätt skrämmande. Jag vill inte dö men det känns samtidigt rätt deppigt om man skulle leva och leva och leva för alltid. Ladda ner säsong 121 av simpsons och se julavsnittet av Office för tjugonde gången.

Monday, September 18, 2006

I´m happy, I´m gay - don´t want it any other way!

Som svensk kan man ju inte riktig sluta att tycka att det är lustigt när ordet gay används i dess ursprungliga betydelse. Speciellt om det görs av någon gammal Staxlirare, som i Any other way med William Bell.

Here you come again
you say that you´re my friend
but I know why you´re here
she wants to know how i feel
tell her I´m happy
tell her I´m gay
tell her I dont want it any other way

Det här med valet var ju bittert. Men det kanske kan bli en läxa för de som rösta mot bättre vetande. De som förstår konsekvensera har väl röstat efter plånboken. När slutade folk att ha ambitionen att bygga ett bätre samhälle och istället bara se efter vad som är bäst för just dem? Hatar alla medelålders villatjockisar som gnäller över fastighetsskatt, trängselskatt eller hur dyr grilloljan är. Eller nyrika egenföretagare som är med skattebetalarnas förening och kör hela det kittet.

Men nu får man göra det bästa av situationen.

Jag ska grisa så mycket som möjligt nu i fyra år, anställa Anna som piga och låta henne fakturera mig i sin tur när vi delar på städningen. Göra avdrag för varenda jävla steg jag tar. Behandla de blåa LO-medlemmarna som de vill bli behandlade. Jag ska använda mig av de tillgångar jag har som vit, heterosexuell man med hyfsat kulturellt och socialt kapital till fullo. Som socialist får man alltid höra att man är en hycklare om man vill sälja skivor, om man sparar pengar, om man vill ha en bostadsrätt och så vidare. Kritiken från grishållet är ju att vänstermänniskor vill vara så politiskt korrekta. I deras egen argumentation finns det inbyggt att vänsterpolitiken är något mer human. Nu ska jag ta seden dit jag kommer och bara agera efter vad som är bäst för mig och mina nära i alla lägen. Det har jag kanske gjort innan också, men nu ska jag sätta stolthet i det.


Thursday, September 14, 2006

Idag var nog morgonen vackrast hitills, tung sagodimma över viken, spridda öppningar med sol och sommarblå himmel.





Efter promenaden har jag eldat upp i kakelugnen i salen, kokat kaffe. Värmt fötterna mot kaklet och läst tidningarna. Det enda som brutit landsidyllen har varit vapnetadministration, som skötts via dator, istället för telefon och brev.
Problemmet med mitt minne är inte att jag inte kan komma ihåg saker, utan bara att det är selektivt på ett för mig obegripligt sätt. Att lära mig när min famlij fyller år gjorde jag först i tjugoårsåldern, ändå har jag glömt bort min lillasyrra, vilket är mycket skämmigt. Att komma ihåg vad jag gjord förra veckan eller ska göra nästkommande vecka är också ett kognitivt trubbigt pusslel för mig att lösa. Däremot kommer jag ihåg grejer som jag egentligen inte vill minnas, på ett lite lätt autistiskt manér. Jonathan frågar i sin blogg vad datorlådan som vi hade pratat om heter. En blank sak som jag kollade upp i våras. När jag googlade så visade det sig att jag inte bara kom ihåg märket utan även modellen, Antec P180.

Jag ska köpa den där lådan också, rätt snygg för att vara pc, och den ska typ vara tystast på marknaden. Det behöver jag.

Jonathan ska du köpa nytt moderkort? Jag funderar på det, men vet inte riktigt vad...

Tuesday, September 12, 2006

Någon (David? Hanet? Löken? Björn?) dissade mig för att mina blogginlägg var så dagboksliknande. Det skiter jag i.

Vaknade som en tupp runt halv åtta, gick och la mig tio igår, kollade på när arbetsgösen åt frukost med arbetspappan och arbetsmamman. Tog med hundet i mammas bil och hoppade av i Solberg (som Anna inte kan säga på bättersia-sättet utan envisas med att ge en dalarnatouch) och knatade hem. Det var en vacker och rogivande promenad hem, huvva va grannt det är med ängar i morgondis och en lätt krusad Storsjö. Väl hemma så blir jag inte förvånad över att dörren är låst, eftersom min mamma sa hon låste när vi åkte, men däremot över att nyckeln inte ligger på sin tillbörliga plats (eftersom jag var för lat för att hänga tillbaks när jag kom hem i fredags). Kollade alla fönster och försökte även lirka upp ett med en skruvmejsel.

Som tur var är man släkt med varandra på landet, så jag gick upp till Ingrids morfar. Han bjöd på kaffe och telefon. Min pappa svarade inte och min mamma var på friluftsdag så det kändes rätt segt. Såg framför mig en hel dags av utearbete innan päronen skulle komma hem. Tryckte in en dammsugare i fejan, tänkte att det här blir det sista man får till livs på länge. Turen vände dock då mamma blev tvungen att åka tillbaks till skolan för att ringa in lite skolkare/sjuklingar. Hon var så snäll att hon åkte hem och låste upp åt mig.

Sedan har jag fortsatt att försöka få tag i nyhetsmorgonteamet som ska boka resor åt le weapon. Det går dåligt. Fick lite feeling och sågade ner ett träd som är i vägen för en av pappas alla uteplatser. Damnsög. Sen kom mamma hem en sväng och utfodrade Ella med potatisar dirket på golvet, så det kändes ju rätt meninglöst. Fixade stereokopplingar som jag sabbade igår när jag försökte koppla in ipoden.

Igår blev jag lite oroad över att jag var så trött på kvällen, men det kan ju vara så att jag faktiskt lyckats med att vända tillbaka dygnet till den vanliga knegarrytmen. Den har jag inte haft på länge. Det är ganska skönt att vara vaken då det är ljust och sova då det är mörkt. Man slipper dessutom känna sig som en konstnärssjäl.

Saknar alla tv-serier som finns i min dator. DDR-tv är ju inte så kul. Pappa har spelat in ganska mycket på sin HD-DVD, men det är ju mest massa fin-filmer. Igår såg jag en dokumentär om Rolling Stoners av Godard, fan vad den sög. Anna såg typ två minuter och blev tokig. Jag tog mig igenom hela men det gjorde lite ont. Jag hatar pretto-sextiotalet! Det jag gillar med sextiotalet är ytan, när det ska bli referenser till vietnam och knark blir man bara generad. Jag fattade ingenting av dokumentären, hur Stones skulle framstå, men de repade i en studio, det var roligt. Jag gillar att få se gamla studios, då det är jättemånga gubbar i slips och skjorta som jobbar och bär kaffe och lägger cigg i deras munnar. Mellan de klippen var det något inslag med svarta pantrar med gevär som sköjt vita tjejer och läste någon fjantig text om att vita musiker tillåts spexa mer än svarta (?) och ett inslag med en sävlig tjej i en skog som svarade ja och nej på alla frågor. Över allt låg en jättejobbig röst som läste upp historier om statsöverhuvuden i sexuella situationer.

En grej med Stones är att de verkar så tråkiga som människor, alltså att de inte har så mycket humor. När man ser the fab four är det spex och stoj hela tiden. Stenarna satt helt uttråkade och stirrade rakt fram när de inte rastlöst la bluesräkor eller dunkade på trummor och congas.

Thursday, September 07, 2006

Öppet brev till min vän Jonathan

Hej Jonathan,
varför svarar du varken på mina sms eller telefonsamtal? Har du tappat bort din telefon, är du sur eller dryg?

Hur är det i Kramfors, när flyttar du till Umeå? Har skolan börjat?

Jag hörde att du hade träffar min pappa i Härnösand, det var väl ett roligt sammanträffande! Fint att ni pratade om min framtid, jag säger som du: "det spelar ingen roll vad folk säger om mig, så länge de pratar om mig". Jag börjar bli lite less på att folk frågar om jag inte ska söka jobb. Jag har ju ett jobby (hobby=jobb). Men Björns idé om en stämpelklocka hemma är härlig. Jag stämplar i luften ibland så att Anna ska förstå att den är nördning på gång.

Vi har hängt rätt mycket på ciggaren, börjar att omvärdera det stället. Fast det har jag nog skrivit om. Att dricka kaffe på ett torg på kvällen, det är fan grejer.

Ska du inte flytta hem snart?

Ha det bra,
Martin

Ps. Igår såg jag Sköldpaddan igen! Ds.

Tuesday, September 05, 2006

Igår hörde jag en intervju med Basement Jaxx där någon refererade till Robyn som Sveriges Madonna. Det tycker jag var en helt overklig jämförelse. Jag är ju inget Madonnafan, men någon gräns måste det väl ändå finnas.

Se denna roliga intervju med Madonna hos Letterman 1994. Hon är hur rolig som helst, leker sönder gubben. Han blir helt stressad och spattig.

Men att Robyn sitter i Modernas styrelse... Det är så märkligt.

Idag fick jag till ett riktigt bra synthljud. Påminde lite om cello, det höll mig nöjd rätt länge. Fikade med Björn och Ingo. Jag måste erkänna att jag börjar gilla cigarren. Jag vet inte riktigt varför jag inte gjorde det förut. Kanske för att Jonny jämt brukade sitta därinne och röka. Det är ju uteserveringen som gör den värd. Håh, jag kommer att sakna Jonathan. Hade fått för mig att Big Love skulle gå på TV5 och peppade Björn, men det var bara ljug. Såg senaste avsnittet av Prison Break. Jag hatar att vara i fas så att man måste vänta på USA som en stenåldermänniska.

Oj, nu är tidiga Radiohead på MTV! Han ser bra sjuk ut den där Thom.

Imorgon kommer skadedjursbekämparen, jag är lite nervös för att jag inte ska ha förberett rätt och att allt ska bli fel -> vi måste leva med plattbaggarna jämt och för evigt. Igår innan jag somnade hade fantomskalbaggskrypningar över mig.

Monday, September 04, 2006

Här sitter Mörn och är gräsänkling igen. Kände av det lite nyss då jag ringde en irriterad Björn ("nä, jag hade inte gått och lagt mig ännu, men klockan är en timme över telefonförbud") för att prata om fotot i de äldre Seinfeldavsnitten som är mycket bättre än i de senare. Det är ju jättekonstigt, serien gick ju dåligt i början, borde vara mer B då. De kanske upptäckte att det var dialogen som serien vann på och började snåla efter ett tag. I de senare avsnitten är det mycket mer låsta kameror och statiska miljöer.

Jag tycker att det är lite konstigt när man inte har någon att prata med hela tiden. Folk som inte tycker att det är konstigt måste antigen vara mycket tråkiga (så att de inte har något att säga) eller mycket självgoda (så att de trivs bättre med sitt eget sällskap än andras).

Helgen var väl go, jag blev ungdumsfull men reagerade med en vuxen mans förstånd och försökte aktivt lobba för att vi skulle åka hem. Detta gjorde jag mellan 23.30-02.00 ungefär. Var kanske inte jättekul. Men jag såg en punkare som sov i det fria och ville göra detsamma. Det är väl ett varningstecken om något.

Köpte en bok om AIK:s firma på tåget hem. Den är både konstig, rolig, intressant och tråkig samntidigt. Jag ska skriva om den sen, den är jävligt berättigad då den verkligen är ocensurerad. Varken språkvård eller etisk granskning har slösats på manuset innan det åkte till tryck.

Tuesday, August 29, 2006

Partiledarutfrågningen, Ohly:
Göran Persson är inte speciellt angelägen att ha med dig i regeringen?
- Jag är inte särskilt angelägen att ha med honom heller.

Lars är ju kung! Jag skulle lätt kunna tänka mig honom som en pappa, om jag inte redan hade en jag var nöjd med. Vad bra det känns att vara helt övertygad om vart man ska lägga rösten!

Saturday, August 26, 2006

När vi kom hem från outsägligt deppiga Bjuv, där människorna var fulare än i Sveg, upptäckte vi fyra plattbaggar i garderoben. Det gjorde mig lite beklämd. Tänk om de aldrig lämnar oss? Vi har nog aldrig haft så lite publik som igår, kanske 15-30 pers på en ganska stor gräsmatta. En kille skrek "ni suger" under första låten! Men det var ganska roligt att spela ändå. Vi var så effektiva, åkte dit, spelade, åkte hem. Som ett rock-/dansband. Det var lite kids där som tyckte att det var roligt så då känns det ändå värt.

Mitt lyxiga ljudkort har börjat bete sig (o)lustigt och stänger ner sig då och då. Måste nog lämna in den på reperation, musikaffärskillen sa att att det nog skulle ta två till fyra veckor, vilket känns som lite av en dödsdom för hela min tillvaro. Planen var att mixa klart Sibiriaskivan under den närmsta månaden. Det blir lite svårt nu. Tekniken och Mörn är en olycklig kärlekshistoria. Det är som att jag alltid ger lite mer av mig själv än vad jag får tillbaka.

Thursday, August 24, 2006

Här är ett obesvarat mail till moderaterna!

-----------------
till joakim.olinder
14 aug

Hej Joakim,
Idag fick jag ett reklamutskick från er. Det är en mening som jag inte vet om jag förstår. Så här lyder den: "Det är tragiskt för Sverige att du efter utbildningen med höga studielån har lägre chans till jobb än andra". Är det verkligen så att jag efter min utbildning har mindre chanser att få jobb än innan jag var utbildad? Vilka är de andra?

Tacksam för svar,
Martin Abrahamsson
-----------------

Jag har kommit på att jag gillar reggae, så länge den inte görs av jamaicaner. Har lyssnat mycket på Lily Allen det senaste dygnet. Jämförelsen med Specials haltar, förutom i Friday Night, som låter som Ghost Town. Specials gillar jag eftersom dom är filtrerade genom engelsk kultur. Annars låter ju Smile ganska mycket som Whats In It For Me, den är ju också bra om man kopplar bort bilden av barnet. Man kan tänka på Lily istället. Mmmm...lily. Paris Hiltonlåten är ju också bra.

Det som är så skönt med sommarreggae/popreggae är att man får baktakten men slipper utvecklingsstördheten och låtsasengelskan.

Nu använder jag reggae som ett samlingsnamn för olika baktaktsstilar, ni kanske fattar det. Jag fattar inte riktigt varför reggae är så mycket mer populärt än ska.

Wednesday, August 23, 2006

Åh jag hatar Kanye West! Idag har jag hört två låtar med honom på radion. En var med Pharell, som jag verkligen också börjar hata. Vet ni varför? Jo, av samma anledning som jag hatar Snoop Dogg, jag är så less på att de ses som "sköna snubbar". De är som musikvärldens motsvarighet till Filip och Fredrik, fast utan att vara varken roliga eller intressanta. Pharell, du åker till Hultsfred och knullar en monitor till en slapbasande tjockis och den obligatoriska vita killen på elgitarr. Hur roligt är det? Och förra Hultsfred började alla lipa när Snoop visade porrfilm. Vad ska man förvänta sig av en gammal gubbe med flätor som låter som att hans rap kommer från Bring It On Again?

Den andra låten med Kanye var en kött och potatis-låt om att hans mamma är ett helgon och att han har köpt ett hus till henne. Ungefär lika nyanserat som Mustafa Cans syn på sin morsa. Dessutom stör jag mig så jäkla mycket på Kanyes betoningar och röst. Han får poäng för att han hade en djurdräkt på sig och gillar klassiska instrument, men det räddar han inte från att vara
outhärdlig jobbig och tråkig.

En till grej om hans vidrighet: han samplar Move on up, hur jävla tråkig kan en människa bli?

Handen på hjärtat, så lyssnar jag nog hellre på Black Eyed Peas än den där tråkmånsen.

Monday, August 14, 2006

Var inte så pepp på bloggen, men gört ändå för att sedan kunna gnälla på folk som aldrig uppdaterar. Som Löken! Du skriver ett inlägg per månad, och de är jämt skitkorta. Har man blogg så har man, säger Mörn (=jag).

Appropå kejsar pluralis (heter det så? har för mig det). Jeppe i bussen igår:
- Jesper ska också börja prata i tredje person.
- Va? Vilken Jesper, säger jag.
- Jag, säger Jeppe, du sa ju nyss "Mörn är trött" om menade dig själv.
Jag säger alltså Mörn istället för jag utan att tänka på det. Det är fan lite illa.

Nu är bussen tillbaka i Halmstad och därmed är sommaren så gott som slut. Lite kul ändå att så många av mina kompisar fick uppleva dess charm och det vilda livet med Vapnet.

Idag har jag bråkat med internet och vann! Börjar dock bli lite less på att ha samma typ av router vs. modem fajter som alltid. Ringde en uttråkad, på gränsen till otrevlig supportkille som tipsade om en liten firmwarehack som en kollega till han hade gjort och sen tog det bara tusen år och en helt förstörd hemmakväll så var man på banan igen.

Idag gick jag och gösen förbi cigarren och spanade efter Jonathan med sorg i hjärtat.

Vi åkte ju av naturliga anledningar tåg hem från Halmstad. Kom på att jag har saknat det lite, den här sommaren har ju varit bilens sommar. Åkte lokalbuss från biluthyrningen, som ligger utanför Halmstad, och kom på att jag saknar lantisbuss också.

Jag kommer dock inte att sakna Halmstad, nästa sommar hyra jag inte bil någonstans som kräver att man avsätter en hel dag för att hämta och lämna av fordonet.

Det vore roligt att ha lite fler kompisar här.

Undrar hur hösten blir?

Tuesday, August 01, 2006

Rekomenderad läsning: Mörn pratar med en galen australienare som limmar på Ellen i vapnetbloggen. Kolla senaste postens kommentarer. Bakgrunden är att psychot mimar till thoméegränd i videon och sedan dess försökt att jobba sig in i branschen. Han har ett eget band också, jag är helt hundra på att det är han som har skrivit i vapnetgästboken och frågat om inte sångaren i videon är med i aussiebandet Panders, jag kommer inte riktigt ihåg vad det hette. Nu är han arg på mig i alla fall.

Det var länge sen jag uppdaterade bloggen märkte jag nu, jag har rena lökentakten.

Jaha du, snart var den här sommaren till ända. Det var synd, det är kul med sommar. Det har inte blivit så mycket nördande, märkligt. Men jag har ju ett tid så det är lugnt.

Thursday, July 13, 2006

Såg Some kind of monster igen! Huvva va bra den är! Man känner igen sig så jäkla mycket, skrämmande nog.

Jag har inte hängt så mycket med folk, igår träffade jag inte en männska på hela dagen. En bra grej med det är att jag har börjat uppskatta det goda telefonerade samtalet. Imorgon vill jag ha tjo och gamman, i goda vänners lag. Jag kanske träffar min fiende, då ska fan skiten gå ner. Hoppas att jag får uppbackning. Med tanke på att jag svarade nej på alkispersbrandtskillens fråga om jag hade Selmanes rygg så kanske det inte är så troligt. Men måste jag ha hjälp mot en tjej som är fem år yngre? Ja, jag tror det.

Idag har vädret här varite sinnes, ena stunden gassande sol och blå himmel, nästa stund analkande-storm-feeling. Nu blåser det i träden till exempel.

Basket idag, blev lite deppad. Det är skumt att spela i Östersund, jag känner mig jämt sämre och spelar jämt sämre där. Det är som att ens besvikelser över en själv sitter kvar. Nu tycker ni att det är löjligt att prata om sportsliga besvikelser kanske, eftersom det inte är min grej. Men ändå så kan det ju symbolisera något annat. Åh vad underbart det måste vara om sport är ens talang, skulle lätt ta det framför musik och dylikt. Tänk att vara basketproffs, då är det bara träna och leka hela dagarna.

Wednesday, July 12, 2006

Det här skulle bli den disciplinerade sommaren of mörn, men det bara flyter ut. Jag vill inte grotta ner mig i Sibiriaskivan, för då kommer den bara att bli en ångestklump. Jag tar den lite pö om pö. Överhuvudtaget är min studiopepp sådär. Det går rätt lätt att skriva låtar nu, men segt med inspelning och texter. Mest för att jag känner att jag borde ligga i som fan nu.

Skrivandet går också dåligt, det börjar bli min vita val nu, som Hanet skulle ha sagt. Jag måste komma igång.

Jag tycker att det är dumt att ni har blivit så vuxna att ni bor lite överallt och har riktiga jobb, det var roligare förut då alla var hemma i Jämtland på sommaren. Om det någonsin har hänt. Nu börjar nätterna bli mörka, jag som ville gå omkring på en äng under ljus nattahimmel.

Monday, July 03, 2006

Mitt datorberoende har mattats av på landet. Känner inget större behov av internet. Dessutom händer det inget här (på "nätet").

Var på en fest med ungdomar. Blev kallad för tjockis av två miffotjejer när jag stod ivägen. Jag blev ledsen på riktigt. Och arg över att tjejer kan ta sig rätten av vara taskig och tycka att det är roligt. Är inte det rätt sjukt ändå? Jag blir ju inte mindre deppad bara för att jag som man är del av ett strukturellt förtryck. Det är som om den med minst inkomst i vår bekantskapskrets skulle vara råelak mot den rikaste bara för att jämna ut förtrycket lite. Hur som helst tänkte ju inte dom där mongona på någont sådant, dom var bara elaka människor som borde dö. En annan dum grej är att man inte får slå dom. Anna missade när dom sa det, annars lovade hon mig att hon hade spöat dom. Jag tror henne, hon är det ruter i.

En av dom var rödhårig och hade massa fräknar, en var mörkhårig och lite lönnis. De är yngre än oss, kanske 19-20, och bor i Östersund. Kompisar med någon av Hanets syrror tror jag. Jobbigt och infantilt beteende. En lös beskrivning, men det kan vara bra för er så ni kan evil eya dom på stan! Jag måste fråga Hanet vad dom heter.

Appropå fiender så såg vi även han som tallade på Anna på svenska dagbladet-efterfesten. Men Anna garva mest. Han är fortfarande min fiende dock.

Jag vill aldrig mer gå på fest om jag inte kan garanteras att det bara är snälla människor där och att det goda samtalet sätts i fokus. Nu var det massa dryglåtar och badning och sånt som en gammal Mörn har lämnat bakom sig efter ungdomens festivaler. När jag skrev det här såg jag David framför mig av någon anledning. Han nickade förnöjt.

Monday, June 26, 2006

Tillbaka från Rossös vildmark. Har levt som ett studiodjur, inget varmvatten de senaste sex dagarna, ingen rakapparat. Träffade Björn i vit skjorta när jag kom hem och kände min egen lukt. Den gågna veckan har varit lite surrealistisk, har jobbat tolv, fjorton, sexton timmar om dagen. Läst lite Kalle Anka och somnat. Har varit lite småfull mest hela tiden också. Ingenting gick att ta på, men drömde om bilolyckor och döden.

Farfar ligger på sjukhus, pappa blev tvungen att mata honom. Jag var ändå förberedd på det värsta. Han verkar må lite bättre nu i alla fall.

Olyckan. Jag kände inte Anders särkilt väl, men han var ändå självklar på något sätt. En glad feja på konserter. Ibland tänker man att det aldrig har hänt, det känns mer logiskt så. Träffade P-O:s föräldrar på sjukhuset och tanken på att Anders föräldrar fick åka hem igen utan sin son är så jävla tung att jag knappt klarar av den. Tycker så otroligt synd om alla hans nära, alla hans kompisar. Även om det är löjligt så kan jag inte låta bli att tänka på om inte det där återbudet hade kommit så hade vi inte blivit bokade till Hultsfred och så vidare.

Någon idiot skrev en kommentar i vapnetbloggen, jag vet inte hur man får bort den. Vet någon annan? Får inte upp den där papperskorgssymbolen.

Monday, June 12, 2006

P3 pop spelar Wicked Game, det var vackert till solnedgången här utanför. Försöker tänka på videon men fastnar bara i svartvita bilder av Emma Sjöberg eller liknande från syrrans Vecko-revyn. Ja ja, det har sagts förut men tål att sägas igen: alla tjejer ser likadana ut (förutom min tjej). Henne känner jag igen.

Kan inte mycket om fotboll men är ändå sjukt irriterad på att alla tycker att Källström är det bästa sedan bredband, baserat på en kvarts spel, då Sverige dessutom spelade mycket mer offensivt. Att vi inte gjorde några mål på alla uppenbara lägen vi hade borde väl hellre lastas på våra anfallare, eller har jag som lekman missuppfattat allt ihop? Nä, av mörn och idioter får man höra sanningen.

Min största stilistiska sorg är att jag använder för mycket frågetecken.

Jag har så mycket sommarlov att ni inte fattar. En konstant hinna av svett, yoghurtglass, bilresor, öl, basket och så vidare. Det är skönt som ni säkert förstår. Imorgon ska vi repa in lite nya låtar. Ombyte förnöjer.

Men sommarsverige du äger ju! Vinterviken, Nordingrå, Vättern visade olika sidor av det gyldene mynt som är mitt fosterland. Nätterna är ju hjärteskärande i Norrland. H to the UVVA!

Sunday, June 04, 2006

En fin helg. I fredags satt jag på trappan till universitetshuset med Jonathan och Björn, klockan var fyra. Jag kände mig ung. När jag reste mig hade ryggen låst sig i sitt sedvanliga onda läge, vilket påminnde mig om min fysiska ålder. Men det var ändå fint, Jonathan visade sin franska fina sida och köpte croissanter. Innan hade vi malebondat med Pat på sportbar och spelat shufflepuck. Min äldre syrra och svåger överraskade med sin närvaro. Vi gick till Valandfesten där även min mindre syrra överraskade med närvaro. Jag åt två vegokorvar, livskvalitet. Tyvärr försvann mina kompisar när jag köpte den andra, klockan tre på natten. Det känns inte helt avslappnat att äta korv med bröd när man hänger omkring ensam bland aspirerande konstnärer. En öl känns mer passande.

Lördagen innebar lite av en repris, fast på ett annat sätt. Vi åt middag hemmavid med Bjellen, Ellens svägerska, Pingo (Patrik + Ingrid, nytt samlingsnamn) och Sofie. Träffade Jonny och Kristoffer. Sedan såg vi polisen stänga ner en fest som vi skulle på, men ölen var ändå slut där så det kvittar. Var på en hotellbar och lyssnade på en sax och piano-trio. Dock med backtrack... Sell-out. Avslutade med flipper på Diamond Dogs och en bulle och latte på järntorget, som på både gick och la sig och klev upp samtidigt. Det var mycket vackert. En svarttaxichaufför var desperat över att visa sina kunder "från landet" var porr- och swingersklubbarna fanns i stan. Lite oväntat att han av alla fulla människor på torget trodde att jag hade kollen. Vi tyckte lite synd om han och försökte hjälpa till, men det var rätt svårt att ta hela situationen på allvar. Nu orkar jag inte berätta om Lundell/Persbrandt-miffot eftersom jag beskrev hela jävla kvällen.

På Hemköp idag kom jag på att den godaste glassen jag någonsin ätit var någon rababarberpajhistoria. Den fanns inte, men det gjorde en cream cheeseglass som jag ska kliva på nu. Vi ska kolla på någon film som Jon har skrivit om. Vi använder han som andra människor använder tidningar, tror jag.

Friday, June 02, 2006

Funderar på om jag ska spela fotboll, titta på fotboll eller fika med tjejerna. Jag lutar nog åt det senare. Jag tycker verkligen om att sporta, jag gillar manlig vänskap, men på något sätt känns det som att jag och mina kompisar har blivit lite korrumperad av patriarkatet.

Jag minns vårat hat mot jocks som något sund och rimligt. Visserligen slog hatet mot sport mot oss själva, eftersom det är synd och skam att förneka sig glädjen i att svettas och tävlas. Men eftersom sport är så centralt i den manliga gemenskapen och identiteten är det bra att slå mot det. Hur som helst, för två vårar sedan flyttade jag till Göteborg och hängde med Pat och Jonny. Vi gymmade, fotbollade och spelade på stryktipset. Jag tycker att det var roligt att köra det racet, det kändes nytt och spännande. Lite som en lek.

Men nu börjar det bli sorgligt, när grabbarna spelar fotboll, tittar på fotboll, köper fotbollsbilder och tjejerna äter kladdkaka och tittar på top model. När man är 25 måste man börja överväga om det är ironi eller om det är livet som ligger framför en, utstakat och klart. Jag har alltid avskytt par som är uppdelade i två halvor, med två olika liv som aldrig möts. Jag vill verkligen inte bli så.

Thursday, June 01, 2006

Ex-jobbet klarade opponeringen idag så nu är Mörn färdig med sin akademiska bana! Se där, nu börjar livet höll jag på att skriva. Men sommarlovet/livslovet har tamigfan i alla fall börjat. Kommer att casha in de första royaltys också, så nu är man proffesionell musiker. He.

"Murvel-Musiker-Man" borde det stå under mitt namn på bloggen.

Wednesday, May 31, 2006

Verkar som att jag får se sista avsnittet av Prison Break utan text. Men det är lugnt, amerikansk tv brukar vara lunch. Av någon anledning tycker jag dock att det är svårt att höra vad alla säger i Veronica Mars ibland. Det är skumt. Det kanske beror på att jag ser det med Anna, så vi pratar samtidigt. Eller för att jag inte kommer ihåg intrigerna jämt.

Polisen har släckt ner Pirate Bay. Kapitalistlakejer.

Alltså ni som har blogg men uppdaterar den en gång i månaden, hur tänker ni? Sitter ni och värker på era små inlägg som om de vore romaner? Jag fattar inte. Överhuvudtaget förstår jag inte vad folk gör med sin tid.

Träffade Jonny av en slump idag, han fick följa med och kolla när jag köpte en pedal och ett stativ. Som straff fick jag lyssna på massa om hans skola. En fair deal på alla sätt och vis. Sedan pratade vi politik på en uteservering på vasagatan. Jag kom på att jag kommer att sakna sådant. Jag vet inte när, men troligen inom en snar framtid. Alla mina kompisar är ju smarta, men David och Jonny är roliga för att de kan kicka igång en diskussion om fackförbund och sånt lite ut ur det blå. Det är trevligt. Med Jonathan får man ju alltid en koppling till Frankrike och/eller Algeriet oavsett om det har med saken att göra eller inte, men det kan man väl stå ut med.

Tuesday, May 30, 2006

Jaha, idag har man och kvinna klippt sig i det här hushållet. Vi är nöjda båda två, med oss själva och varandra. Det var nog första gången man kunde skriva det, i alla sammanhang.

Spelade basket, skrev en opponering. Imorgon ska jag gnälla, i övermorgon blir jag gnälld på. Sedan är jag klar.

Är sur på Jonny och Björn som båda är elaka och inte svarar i telefon. Jag höll på att glömma bort det, men imorgon lär jag ju kolla bloggen och bli påminnd. Smart Mörn! Ska fan se till att det blir knas med deras Hultanackreditering när jag är inne och sedan stänga av telefonen. Åh, vilken hämd det vore. Fan att jag avslöjade det. Tänk er att se dom på tågstationen i Småland med hundra små gother och hårdrockare, ingenstans att ta vägen, ingen att ty sig till. Skulle de ta kontakt med ungdomarna skulle Farsor på stan knacka dem för "live grooming".

Kvällens antiklimax fortsatte när jag inte hade laddat ner rätt avsnitt av prison break och det tar tusen år.

Jag har lärt mig vart Söderhamn ligger. Varken vid en hamn eller i Söder! Skandal är vad det är. Jag trodde att det låg bredvid Varberg och var gulligt. Nu lär det vara ännu en deppstad, som Kramfors och Sveg.

Snart ska det hyras minibuss, jag är så jävla längtansfull av sommarens bilåkande och spelande. Sommarsverige, mitt hjärta är ditt! FÖR EVIGT!

SVERIGE!

SVERIGE!

SVERIGE!
Hittade en notis på P3´s hemsida. Arvikafestivalen ska dra igång en jämställdshetssatsning, så jag tänkte att de kanske skulle kvotera in band eller bandbokare. Men det verkar vara mycket luddigt. Som vanligt när det handlar om "projekt" så vekar idén vara överordnat innehållet. Eller vad får man reda om projektet förutom att de vill göra ett projekt, ska göra ett projekt och eventuellt följa upp projektet med ett nytt projekt.

Om det är två samtidsfenomen som jag avskyr så är det nog konsulter och "projekt för att förändra attityder".

”Med Arvikafestivalen 2006 jobbar i stort sett bara unga människor och många säger att dom lär sig allt dom kan genom att jobba med festivalen. Det fick oss att inse att vi har ett oerhört ansvar och en enorm möjlighet att påverka, så därför vill vi göra det här projektet”, säger Siri Öhman som är ansvarig för projektet. Projektet kommer att pågå till slutet av augusti, men tanken är att bygga upp ett fortsättningsprojekt som kommer att gå ut på att få fler kvinnliga artister till festivalen."