Late night, Mattsonliden

Masthuggskyrkan ser så medeltid ut med all dimma.

De nya husen, Jonny. Rakt över gatan från mig. De håller på och piffar upp andra lång mellan mig och masthuggstorget. Jag ska uppdatera dig.

Barnadrömmar

Inatt drömde jag att jag var barnvakt åt Anton, David och Karins lilla knodd. Jag gick in på Skivhörnan med honom i en stor, svart yuppiebarnvagn. Det var rea och ganska mkt folk, så jag njöt av att leka jobbig kille med barnvagn. Jag låtsades att jag var trettionårig mamma med barn och väninnor (fast jag var ensam) och körde rakt genom folkhorden. I huvudet tänkte jag "flytta på er, "barnvagn coming through". Det var ganska roligt. Jag ställde även vagnen i gången med olika cd-ställ så att alla fick knöka sig förbi.

När jag gick ut från affären visade Anton en antydan till gråt, då gungade jag lite på vagen och visade mitt happy-face. Han skrattade och var jätteglad. Jag tänkte på hur duktig jag var och hur lätt det är att ha ett barn. Sen gick jag in på något som var en slags galleri med törners, eken och hobbyboden inbyggt. Det var lite olika folk där som inte spelar någon roll för drömmen tror jag. Hursomhelst skulle jag ta mig ner för en spiraltrappa, och blev lite nervös. Då kommer Tina och jag frågar om hon kan ge mig ett handtag. Då tar hon vagnen och säger: "det här fixar jag själv". Hon bär ner vagen och börjar att bebisprata, medan jag står kvar däruppe och tittar ner med förlorad stolthet. Jävla Tina att vara märkvärdig.

En mamma i klassen sa att drömmen betyder att jag vill ha barn. Det känns lite så, för den var så odelat positiv. Det var som en sköljmedelsreklam. Anton bara skrattade hela tiden. Nu när jag tänker på det är det nästan obehagligt. Tänk om kroppen fungerar så, att den skickat ut pr-filmer för barn när klockan börjar ticka. Att Tina fick komma in och smäda mig var säkert för att ge mig lite extra motivation. Att Anton hade huvudrollen var nog för att det är typ det enda barnet jag träffar ibland.

Fulländaren

Sitter och lyssnar på "Hat tillbaks" som vi spelade in i dag. Baksmällan lurade mig: först mådde jag cp, sen mådde jag rätt bra och åt advokadomackor och hade hade allmän livskvalite. Marre och Hanet kom hit och la sina licks och tricks. Vi skrålade in en sjömanskör. Eller kanske lite mer av en jungmanskör. Sedan fick jag frossa och körde hem gubbarna, gick och la mig. Vaknade och var förvirrad. Men tillbaks till saken, låtarna blir svinbra och jag känner att min oro börjar släppa. Har varit så rädd att det ska låta keff. Förutom "Hat tillbaks" har vi spelat in en ny låt som heter "Ring mig (när du är full)". Genial titel av Hanet.

Har ni tänkt på hur ofta artister säger att de inte lyssnar på sina egna skivor? Bullshit! Även om man skäms så är den bästa musiken att lyssna på sin egen musik. Så är det för alla. Om man inte suger, iofs.

You´ve become everything you hate

Åh nej!


You're A Liberal Racist!


What Kind of Racist are You?
brought to you by Quizilla

Jag hade hoppats på att bli en ideologisk rasist. Istället blev jag en Hagatant/ backpacker.

Vad ska mörn göra?

Vad ska jag göra?

(1) Med min praktik; (a) vilken stad, (b) vilket medium, (c) vilken redaktion.
(2) Med min sommar; (a) vilken stad, (b) vilket jobb.

HJÄLP!

Snälla hjälp.

slask

jag hatar alla andra som gnäller om vädret, men det vädret som göteborg bjöd på idag var som en förolämpling, ett påhopp, ett hot. slaskig, krispig snö blandat med grusströssel som sugs in i skorna och tar med sig små äckliga isbitar. det här måste vara en ålderselaterad grej: när jag var arton brydde jag mig inte alls, nu känns det som om allt kan vara förstört om jag får en till grå dag.

sartre har skrivit om det klibbiga: sambandet mellan fysiska, estetiska och emotionella egenskaper (om jag kommer ihåg det rätt). det slaskiga för mig är en sorgsen känsla, uppblandat med lite gråt i halsen.

jag tror att jag främst blir så illa berörd av slask eftersom jag var helt besatt av snö när jag var liten. alla som har träffat min mamma har hört om hur jag levde dygnet runt i tomtedräkt i en vecka kring jul när jag var liten. tomtemössa när jag sov. jag älskade julen, mer än vad som är normalt även för barn tror jag. ingen jul utan snö gjorde att varje dag innan julen var en nervös väntan på slasket som skulle förstöra allt. sen började jag åka snowboard och då blev snö jätteviktigt igen. det sitter i ryggmärgen, när jag ser slask blir jag jätteledsen.