Thursday, December 22, 2005

Sista dagen och så vidare

Hallå, det är Mörn!

Nu sitter jag på jobbet för sista gången! Jag är van vid en sprudlande glädje över att slippa skiten, men det känner jag inte nu, mao har jag trivts rätt bra, verkar det som. Det är lite sorgligt. Men även skönt.

Jag längtar verkligen hem, speciellt nu när alla latgrisar (mina syrror och min tjej, till exempel) har varit hemma i hundra år och göttat sig. Tänk att få se snö! Och imorgon fyller man år, livet på en pinne. Synd bara att jag inte fick en dag innan då jag kunde vanka av och an och vänta efter morgondagen. Nu ska jag sitta på segtåget i flera timmar. Det blir jobbigt. Jag gillar inte juletåget, måste heja på miffon, jämt mycket folk.

Vi syns! Kanske födelsedagsfika till min ära, på min ära, imorgon?

Wednesday, December 21, 2005

Min gitarr























































Den här köpte jag idag! Oj oj vad jag var beslutsångestig. Stod mellan den och en i sunburst. Tänkte fega ur och köra på den mer klassiska linjen, den här är ju nästan för pop. Men va fan, jag vill inte bli gubbe, ångrar jag mig får jag väl ge mig in i gitarrsvängen och sälja och köpa nya hit och dit.

Har ni märkt att Mörn blir lite besatt av grejer? Jag har intervaller på några månader då jag bara kan tänka på en grej, till exempel håravfall eller gitarrer. Det är ju lite stört, men samtidgt bra, för jag hinner ju lära mig massa grejer. Det konstiga är att jag kan mer om nätaggregat än geografi, till exempel. Hoppas jag blir besatt av det någon gång, så att jag kan ta igen 12 års skolgång. Eller besatt av det tyska språket. Min näst sista dag på praktiken förresten! Lite sorgligt, hoppas att de inte tyckte att jag var sämst.

Monday, December 19, 2005

Jul och stärkare

Vilken julehelg! Jag tar smolken i glädjebägaren först: i morse vaknade jag med en olustig känlsa i kroppen, som befann sig i Göteborg. Känslan av att ha försovit sig. Min 1:a klassbiljett hem för över 600 spänn var kastad i det västkustska havet och jag fick boka en ny. Åkte med pöbeln som i vanlig ordning hade med sig hundar som skällde, barn som gnällde och alkisar som gastade om "att man får väl för fan prata i Sverige, eller ska ni förbjuda det också?". Alkisen hade även en smått kontroversiell teori om att "dom" har förbjudit cigg på tåget för att "dom" vill att "man" ska börja ta hasch och kokain istället. Han berättade även om att han hade bytt tåg sex gånger idag, då han hade tagit fel tåg och blivit avslängs i Karlskrona. Som tur var kallade han konduktören för bögjävel, han hade ju trors allt ring i örat. Tur för att jag kan hata han ännu mer. Han förolämpade även tre andra resenärer i resturangvagnen, helt oprovocerat.

Jag börjar fan bli lite Linda Skugge, jag är less på humanisttjafset. Förut tyckte jag att det var bra om man behandalade alkisar bra och pratade med dom och så där, men nu har jag ändrat mig. Bara för att dom har gett sig fan på att förstöra sitt eget och sina näras liv behöver väl inte främlingar drabbas? Varför ska man stå ut med att dom skriker och har sig i små utrymmen som tåg? Mörns tåg ska vara uppdelat i flera avdelningar än vad sj erbjuder nu: telefonfri, avdelning för småbarn, avdelning för djur, avdelning för lumpare och andra birakillar, avdelning för alkisar, firmafestare och "berättar-mitt-meningslösa-livs-historia-resenärer". Bra va?

Så nu är jag på jobbet, fem-sex timamar sen. Men innan var helgen härlig, vad möts Mörn av om inte en veritabel julegodisbuffé! Skåden! Observera att även uggledjuret fick ta del av julens håvor.



Saffransbröd, julegodis, frukter av typ "exotisk", chokladägg, chokladtomtar, glögg med tillbehör, julemust! Uggledjuret ser lite ledsen/förnärmad ut, men det bara hans stil. Han tyckte också att allt var gött.



Anna (se ovan) har även varit tålmodig och snäll och följt med en obeslutsam Mörn som köpte stärkare. Det var kanske mitt största köp någonsin. 8500 kronor! Jag prutade 500 spänn. Innan vi fick köpa den var vi tvugna att hänga och dricka glögg med affärsinnehavaren som verkar vara något av ett nav i det göteborgska musiknavet. Det var första gången som jag har varit med om att affären stänger och kunden vill betala men inte får! Men han var snäll och körde hem oss sen.



Min stärkare. Den första jag har ägt i hela mitt liv, om man bortser från den som följde med när jag tolv år gammal fick min första och enda elgitarr. Det känns bra att jag tog beslutet och köpte den, istället för någon kompromiss. Jag är 25 år, jag har tjänat ihop pengarna genom min musik, jag får köpa musikgrejer. Det är okej, Mörn. Visst är det bra att den håller ihop juletemat genom sin glittriga front.

Friday, December 16, 2005

David

En klart värd grej med att bo i Stockholm är att jag har fått träffa David då och då, ganska regelbundet. Det är märkligt för att jag är inne i någon slags kompisförälskelse som inte verkar gå över (NH). Det är nog därför jag måste tjata om att vi är lite väl gay hela tiden. Igår drack vi mjölkchoklad istället för öl på mitt intiativ.

Var det så här förut? Som jag kommer ihåg det förut så tjafsade vi väl ibland och så där... Jag kommer inte ihåg det som den skrattfest det är nu för tiden. Jag är lite rädd för bakslaget, att vi kommer att ha vårat första gräl. Är det för att vi har en varsin tjej att bråka med? Det kanske är förutsättningen för kompiskärlek. Eller att vi dissar dom kompisar som inte är med, istället för varandra. Till våra tjejiga aktiviteter som att skvallra, shoppa kläder och prata känslor kanske vi ska lägga till att bara umgås med varandra, alternativt skaffa en ful kompis som vi småmobbar hela tiden. Det verkar vara populärt bland tjejer. I alla fall på högstadiet. Alla tjejgäng var tre, med en blyg och lite tjock, en rik och framgångsrik och en på-gränsen-till-värsting.

Det har varit roligt att vara med David i all fall, står i bjärt kontrast till förra våren som gick i gymmandets och ölandets tecken.

Bär min gitarr

Vilken gitarr är snyggast? Ur ett brett perspektiv, om en ful kille har spelar på gitarren tidigare blir den lite fulare automatiskt. Jag vill gärna ha svar från er som inte spelar gitarr. Det här handlar bara om estetik. Alla gitarrer låter väl ungefär likadant när man kommer över 2000 spänn.


Rickenbacker 330. George Harrisson, Paul Weller, Jonny Marr talar för. Fast samtidigt kan det bli en aning retro. En gitarr som har varit lyckligt obefläckad av rocken (förutom The Who, fast det var när de var unga och snygga) fast desto mer omkramad av popgubbar som Tom Petty.


Fender Telecaster Thinline. Telecastern är ju lika skabbig då det är en Bruce och Uffegitarr. Ganska mkt fötterna stadigt på marken, MOR-rock. Man blir inte förvånad om man står på en pub i Australien och dricker Fosters med en inavlad fårknullare och Crocodile Dundee kliver upp på scenen med en tele på ryggen. Det är lite gjort för att plocka upp nyss nämnda ölflaska och köra lite slidegitarr. Inte lika mycket som strattan, men ändå. Det som talar för den här modellen, är det fina f-hålet, som automatiskt ger den en med finlemmad framtoning.



Epiphone Riviera. Namnet är ju ungefär hundra plus poäng. Jag gillar stora gitarrer med mycket grejer på. Nackdelen är väl att det är lite bluesrock. Och även lite retrogarage. Inte svårt att tänka sig en svettig Dregen bakom den där.

Hjälp mig nu mina vänner. Färger kan även diskuteras, speciellt med telen. Andra förslag är också välkomna.

Kattgitarr

Hello Kitty känns som från en svunnen tid då Darling fortfarande fanns, innan Vice. Det känns nästan som en konstruktion för att fånga tidsandan att Elin Unnes är redaktör för Vice i Sverige. Det är som att jag skulle hoppa av Sibiria och börja spela funkbas i Damn. Hur som helst så är man mer osugen på den där lilla kissen än vad man någonsin varit. Men det vore nästan värt pengarna att köpa en rosa kattgitarr bara för att irritera ljudtekniker över hela Sverige. .

Wednesday, December 14, 2005

Telefoner

En jobbig grej med att vara reporter är när ingen svarar i telefon. Idag har hela dagen varit ett enda kopplande mellan olika växlar och olika avdelningar på olika företag. Alla kedjor har dock slutat med ett mobilsvar. Utom ett som slutade i ett sjukfall. E-mailen besvaras inte heller.

Jag behöver inte ens citaten, som vanligt vill man bara att någon ska säga det som är uppenbart och man inte kan säga själv. Pigga upp texten lite. Det är för övrigt rättt sällan företagsrepresentanter förvånar. Fast norsken som gastade om misshandel och hot i luren var en överraskning. Han var inte så värst mediaslipad. Det är nästan så att jag saknar honom nu.

På det personliga planet är det samma sak, har mailat en kvinna på Stim, efter att ha pratat med en trevlig kille som gav hennes adress. Hon har dock inte svarat. Hur länge måste jag vänta innan jag ringer? Jag mailade henne strax efter tio. Tänk om hon är borta hela veckan? Det är rätt bråttom för mig.

Oj, tänk att jag har haft telefonskräck! Kan man inte tro idag.

Insomnia, pfff

Hej mina vänner, är det något jag hatar så är det folk som gnäller över sömnbrist. Därför ska jag göra det nu. Håh, jag kan inte somna i tid! Jag tror det beror på att jag har vänt på dygnet, samt att jag igår var så dum att jag drack två koppar på kvällen. Resultat: kallsvett och obehag. Observera, folk som inte kan sova av medicinska skäl förstår jag ju. Jag menar mer studenter som kollar på kvinnofängelset och tycker synd om sig själva.

Igår lyssnade jag alltså på Red House Painters och Field Mice i brist på sömn. Det var lite nostalgiskt och fint. Saknade Uppsala hyfsat intensivt och innerligt. Mitt lilla rum på rackis, det är nog det viktigaste rummet jag någonsin haft.

Det är hyfsat vackert här i Sthlm på morgonen. Lite Uffefeeling att se ut över söders glimmrande takåsar.

Friday, December 09, 2005

Full på en glögg...

...jag blev full på en glögg.

Jag blev bjuden på starkglögg på jobbet och råkade hälla upp för mycket. Nu känner jag mig ganska konstigt. Lite illamående och olustiger. Jag ska nog gå hem. Måste vila upp inför glöggen ikväll och imorron.

Somliga går med trasiga skor...

...Mörn, till exempel.

Fredagsmörn

Pinsamt, men jag har kommit fram till att jag blir vinterdeppad. Det är pinsamt i sig, men efter att ha läst Metro så övervägde jag på allvar att gå på ett ljuscafé där allt är vitt och man har på sig Luke Skywalker-morgonrock. Jag är trött hela ti´n, på ett uppgivet, melankoliskt vis. Det enda som jag tycker är gött är att sova på dagen. Oj oj oj, vad jag gillar att sova på dagen. Problemmet är att det inte är accepterat i DDR-Sverige att slå dank och eller lura en tupp på blanka eftermiddagen. Jag har god lust att ge blanka fan i det.

Efter att ha tjatat i tre månader ska jag få ta en kopp med mat och jenny! Det var på tiden. Jag har träffat henne och Nygård alldeles för lite. David visste inte ens att jag skull åka hem till julen, men jag berättade det för hans sambo. David nummer ett har jag också träffat för lite, men det har varit omständigheterna, inte viljan, som legat bakom det.

Ikväll och imorgon blir det glögg. Jag funderar på att köpa lite sprit, vad passar då?

Thursday, December 08, 2005

Audiopimp

En tjänsteman på verket berättar om en konsument som har haft problem med en cd-spelare som han beställt från USA. För 100 000 kronor! Företaget heter audio pimp och redan där kanske man ska hålla lite hårdare i pluskan. Kolla in hemsidan, den är jävligt rolig. Jag tror att Jonny kommer att gilla den mest.

Audiofiler är konstiga. Fattar ni vad mycket pengar folk är beredda på att lägga på sina hobbys? En cd för 100 000! Eller symaskiner 40 000! Det är ju närmast sjukt.

Observera användandet av $$$, det här är ändå ett riktigt företag som handlar med top-notch, state-of-the-art, high-fidelity, class A stereogrejer.

"We at Audio Pimp freely admit that we are out here to make $$$ and we don't hide the fact that most high-end audio gear prices are inflated. Our mission is to blow them out at steep discounts - that way we are happy (we have your $$$) and you are happy too (you save lots of $$$). We do not put on air, we do not kiss butt, and unlike new equipment dealers and small-time resellers, we don't ever feel the need to tell you what we carry is the best."

Wednesday, December 07, 2005

Minnet och mörnigheten

Det här med födsledagar.

Hur gör ni för att komma ihåg? Att jag inte kan mina kompisars är väl ingen nyhet, men jag har även, skamligt nog, glömt bort att ringa min syster. Har ni det uppskrivet på något ställe? Om man har det i kalendern så försvinner datumen ju när man kastar den vid årets slut (eller tappar bort den efter två veckor, i mitt fall). Anna skriver upp alla datum i våran Simpsonskalender, men dom har hon ju redan i huvudet.

Det är inte roligt, men intressant, att kom-ihåg-generna är så konstigt fördelade i min familj. Mamma kommer ihåg alla dagar, namn och ansikten på ett närmast skrämmande sätt. Detta har syrrorna ärvt, de glömmer aldrig ett namn. Speciellt inte Emma. Farsan är ett enda långt "eeeh" när vi pratar om människor som är utanför hans omedelbara närhet: "få se.. eeeh...vem var det" följer varje namngivern person i en berättelse. Jag har kompletterat det med en osviklig förmåga att inte känna igen fejor på folk. För de flesta ser alla asiater likadna ut (om man inte är kines), men jag tycker att alla brunetter och blondiner ser likadan ut också. Speciellt tjejer. Är dom inte långa, tjocka eller konstiga på något sätt så ser jag ingen skillnad på dem.

I sommras pratade pappa om det här:
- Länge trodde jag bara att det var lathet som gjorde att du inte kunde lära dig vad folk heter, men nu förstår jag att du är dålig på riktigt. Det känns lite skönt, för nu är jag inte ensam.

Det som är bra med att inte ha minne är att det är spännande samt att man slipper vara den som kommer ihåg folk, men som ingen annan minns. Det tråkiga är att man guppar omkring som en guldfisk utan sammanhang och att folk tror att man är en dryger jävel. Det är ju inte med flit som man inte kommer ihåg.

Tuesday, December 06, 2005

Färger

Ibland ångrar jag att jag går in i html-koden och börjar ändra. Jag gör aldrig klart det helt ut, vilket får tveksamma estetiska resultat. Undrar hur man gör för att få en färg där texten står och en annan färg utanför?

My neck, my back/ ont i knä, överallt

Femhundra spänn till den som kan ta bort mitt ryggonda. Jag vet att jag måste söka hjälp snart. Nu har jag inte bara ont när jag böjer mig, utan även om jag sitter eller ligger ner, samt efter ett tag när jag står upp. Dessutom har smärtan börjat sprida sig ner på låren och ända ner till mitt högra smalben, vilket är obehagligt. Det har jag inte varit med om tidigare. Min plan har varit att bita ihop fram tills jul då jag inte längre behöver sova på en tunn madrass och inte längre kommer att sitta framför dator hela dagen, men frågan är om jag kommer att sacka ihop innan dess. Hitills har det bara blivit värre. Att kånka på gitarrer gör det inte bättre, det blir en konstig snedbelastning som jag känner av direkt. Undrar vad jag ska göra, det känns jobbigt att ta kontakt med sjukgymnast här eftersom jag ändå ska flytta snart, å andra sidan så vill jag verkligen kunna åka skidor när jag kommer hem och då kan jag inte vara så här stel.

Skidor leder mig in på mitt andra problem. Som ni alla vet så samlar gud alla konstiga, klassiska krämpor på mig. Senast i raden är nageltrång som jag fick efter att ha fyndat ett par Adidas Rod Laver i höstas. Expediten sa att de var trånga och att man måste gå ut dem, så jag har verkligen försökt. Nageltrånget funkar rätt bra i mina mockaskor, som är så rymliga att inte tån kommer åt, men det har gått hål i dem så jag måste köpa nya. Det här är problemmet: om jag går till doktorn så kommer de att fixa tån, men det finns en viss konvalescensperiod, då man måste gå med bandage eller kryckor. I alla fall enligt vad jag hört. Nästa helg måste jag funka eftersom jag ska flytta, och sen är det ju det här med skidåkningen, då måste tån vara okej. Jag är även orolig för hur ryggen ska palla flytten.

En tråkig bieffekt av ryggontet är att det påverkar mitt humör så mycket, istället för att vara den glada mörn ni känner, så blir jag sur och ledsen. Det händer något med det allmäna välbefinnandet när man känner en dov smärta hela tiden, som då och då sticker och drar ihop hela ryggen.

Jag är så less på min kropp nu. DN upplyste mig även om nya rön inom ortopedin, knäskador har mycket längre rehableteringstid än vad man tidigare trott. Ett år ska man räkna med. Tack för det.

HJÄLP!