Wednesday, November 30, 2005

Obs! Viktigt

Till: Alla på Konsumentverket
Från: Xxxxxx

En genomskinlig plastburk med lock, inköpt för att innehålla bjudkaffe till extra kaffebryggaren på 3 tr, har försvunnit. Har du sett den, var vänlig återställ den genast.

Friday, November 25, 2005

Snopet att vara så jävla söt!


Och trötter!

Fredag

Fredag på verket, regnigt på plåttaket utanför. Åt lunch på den indiska resturangen dit jag går ner jag äter lunch ensam. Dom verkar vara lite irriterade på att jag är ensam där. Ska jämt fråga om jag äter själv och så där. Ett stort gäng med vidriga människor stod före mig i kön. Alla var trettio år och spritplufsiga som idoljuryns två tjockisar. Dom körde samma stil också, lite smått hip-hop, lite biz, lite vindjacka med radio bandit-tryck. Stojade och stimmade som om de var på krogen. En tjej var med. Hon såg elak och bitsk ut. Var sminkad som om hon skulle på krogen. Jag undrar vad dom jobbade med. Såg inte ut att vara smarta nog att jobba med reklam. De är säker säljare, men lite högre upp. Kanske hade med kommersiell radio att göra. En hade radio rix logga på jackan och en radio bandit som sagt. De var verkligen typen som kommer fram till en efter en spelning och berättar om branschen. Eller som sparkar på uteliggare och snor godis från små barn.

Innan lunch fick jag värsta adrenalinkicken av att prata med en skogstokig norsk vd som skrek åt mig i luren. Efter att vi hade pratat i trettio minuter så kom han på att jag inte fick skriva något han sa, vilket jag inte ville lova. Då blev han arrrrrrrg. Men han var iofs lite arg innan också.

Ikväll blir det götet, skönt. Synd att jag kommer fram så sent bara. Jag önskar att jag kunde vara där längre.

Igår träffade jag på en annan jävel. Jag "jockade" på fashinonabla Sturehof. Gick ut och tog en tagg på avgränsat område med den övre klassen. En tjomme kommer fram och presenterar sig med handslag. Han var lite rund under näringslivsskorna efter representationsmiddagen. Han vill prata med oss. Jag hade inte så mycket att säga honom, men var trevlig. Han frågade var jag kom från, jag svarade. Han sa:
- Östersund, det är långt upp i norr! på adlig stockholmska. Jag rättade honom och sa att det är Sveriges mittersta stad. Vilket han inte trodde på.
- Jag kommer från Sigtuna, och det brukar man säga är Sveriges mittersta stad.
- Nä, det ligger ju både till öster och till söder...
- Jo jo, men, du vet, Sigtuna har ju varit rikets huvudstad.
Högermänniskor som lever i det förgångna, läskigt. Har ni tänkt på att inga stockholmare skäms över att ha så dålig koll på Sveriges geografi, medan vi börjar lipa om vi blandar ihop Alvik och Alby?

Thursday, November 24, 2005

Anna har ju berättat i sin blogg om aborten, jag försökte att göra det igår, men det är så konstigt. Jag känner mig så maktlös när jag är i Stockholm, det har nog varit det värsta. Tack till Ellen som följde med Anna, dämpade mitt dåliga samvete något. Det här är en klyscha som jag inte brukar kunna relatera till, eftersom jag ogillar smärta i kombination med sjukhus, men jag önskar faktiskt att jag kunde ha varit med och delat på aborten. Det känns så jävla risigt att det är Anna som ska drabbas hela tiden.

Det är sorgligt att tänka sig att vi kunde ha haft en knodd som är en blandning av oss. Å andra sidan, så gör man ju faktiskt valet att tacka nej till livet varje gång man har skyddat sex. Men det är svårt att tänka så klart. Vi har ju varit övertygade om att vi inte kan få barn. När det visade sig att vi kunde få det blev det snurrigt.

Så här tänker jag för att det ska kännas bättre: vi kan få barn, möjligheten finns nog kvar i framtiden. Jag tänker att det på något sätt var fint att vi tog det här beslutet. Vi gjorde det inte för att vi inte kunde tänka oss att ha ett barn tillsammans. Det handlar snarare om att vi vet att ett barn nu skulle fucka upp det vi har. Jag tänker mig en framtid men Anna och det här var ett sätt att skydda den. Jag vill ha barn med den tjejen, men jag ska vara förberedd och fokuserad, det är jag inte nu.

Friday, November 18, 2005

Jävla sexistfitta

Steve Van Zandt, gitarr:
- Gick vi på en sexklubb i Stockholm? Det tåget missade jag, tragiskt nog. Jag hade förmodligen sex någon annanstans. Men att uppleva Stockholm och framför allt Amsterdam för första gången 1975 var fantastiskt. Sexshower! Laglig prostitution! Maaan, det vara rena paradiset. I USA fick man aldrig ligga tillräckligt mycket.

Snopet



För er som inte är lika ungdomliga som Mörn så måste jag tipsa om den geniala skunkgruppen "snopna katter". Ibland smyger dom in katter som är mer söta än snopna, men det är ju ändå rätt angenämt smolk i glädjebägaren.

Thursday, November 17, 2005

Jobbigt

Man har varit på konsert.

Nouvelle Vague. Det var gratis och gött/vidrigt. Det var tre killar (en stilig, en snygg en lite ful men söt på något perverst sätt, han hade hästsvans) som spelade instrument. Det lät fylligt trots att det bara var drummor, acke och keyboard. Det var två sjungare: en söt tjej med fin känning och sanslöst bra röst. Personlig och lagomt sval. Hon dansade även fint. En jobbig musikhögskoletjej med långt hår som hon kastade fram och tillbaka. Hon hade jobbig skolad röst och gjorde en efterbliven "feeling"-dans. Hon scattade. Hon var utlevande. Det går inte att beskriva med ord. Jag var generad/hatisk. Jag kollade bara på den söta för att stå ut med eländet.

Anna och Storasyrran var också kränkta av hennes uppenbarelse. Mattias tog det med ro. Vi kanske hade värre i esteter i Östersund, eller så är han lite av en folkhögskole-lover i smyg. Jag kan inte förklara varför det var så jobbigt, men jag hatar verkligen den där stilen av hela hela mitt hjärta. Som Ika Nord.

Musiken var jättebra!

Tuesday, November 15, 2005

Nazi och Rigo

Andres Lokko recenserar nazi- och patriotmusik. Ganska underhållande, men jag kan ändå inte låta bli att dra slentrianliknelsen till sexistisk och homofobisk musik. Hur kommer det sig att Andres, som verkar ha vettiga värderingar, menar att det är omöjligt att slå bort Ultima Thules kopplingar till nazism när han lyssnar på dem, men inte har problem med texterna inom svart, hatisk och fascistisk musik? Thule hävdar att de inte är rasister, medan majoriteten av alla hip-hop- och dancehallartister är stolta över sin homofobiska och sexistiska ideologi. Är det närheten till Ultima Thule som gör det obehagligare? Att vi vet att det inte ligger så långt från oss? Eller är det en patriarkal norm som gör att vi inte tar texter om att misshandla homosexuella och våldta tjejer på samma allvar som texter om att njuta av den svenska sommaren? Med tanke på att det inte bara är, så kallade, etniska svenskar som gör värderingen att patriotism och kvinnovåld så lär det ju vara den senare teorin.

I helgen lyssnade vi på ett program på p3 med Kitty och en till tjej som pratar om relationer. De verkar rätt vettiga och roliga. Sa väl det man förväntar sig av moderna människor. Efter att dom nyss har haft ett inslag om att kåthet troligen inte är biologsikt betingat och att killar inte alltid är mer pepp än tjejer spelar de låten "Shes A Pro" med Rigo. Låten handlar om en tjej som har sex mot betalning: "the bigger the thrill/ the greater bill" eller liknande.

Ett hund

Det här är mammas hund, Ella. Hon är den tredje Newfoundlandshunden vi har haft. Först hade vi en svart som hette Tika som var stor och snäll. Ingo var rädd för henne så syrran stoppade in en knytnäve i hennes mun för att visa att hon inte hade några intentioner att bitas. Hon blev lite sur, Tika. Men hon bet inte. Undrar om det var ett cirkusinspirerat trick? När jag var mellan 6 och 10 gick det fanimig cirkus på tv titt som tätt. Runt jul tror jag att det var en bra cirkusshow och jag kommer ihåg att jag kollade på den med Ingo och hennes syrror och Emma. Jag vet inte om knodden var ofödd eller bara i periferin.

Hund två var brun och såg ut som en liten björn. Det var lustiger i Vemdalen för tyskar och sörlänningar kunde bli rädd när hon kom lufsandes. Jag tror att hon var rätt lat. Det var hemskt när hon dog för mamma var så ledsen. Hunden bara låg i en hög på golvet som vanligt, fast död.
Tikas bortgång var iofs nästan ännu sorgligare, för hon blev gradvis sämre. Hon drog sig undan, brukade ligga under en björk ovanför huset. Lite som gudfaderns apelsinträd. Till slut tog päronen beslutet att avliva henne. Det var så sorgligt att veta att man aldrig mer skulle få se henne efter hon hade baxats in i i 240:ns bakutrymme.

Nu säger mamma att hon inte tänker skaffa en ny hund efter Ella, eftersom det är så sorgligt när dom dör. Och Ella är nog den hund vi har gillat mest. Hon är ganska lat nu och låtsas ofta att hon inte hör eller förstår om man föreslår en tråkig promenad. Föreslår man bilfärd så blir hon pigg och glad.

Vi har haft jättemånga katter. Men eftersom vi bor så nära vägen så har det varit ganska jobbigt. Det är rätt jobbigt att se sina kompisar ligga i diket gång på gång. När vi fick kattungar blev pappa tvungen att ha ihjäl några. Han var jätteledsen, jag märkte att han tyckte att det var obehagligt. Jag förstår inte riktigt varför han gjorde det själv, istället för att gå till veterinären. Jag skulle nog aldrig palla det. Kanske skulle han skämmas med tanke på hans släkt. Farfars far var slaktare, ringen i govlet där djuren fästes sitter kvar i uthuset där pappa vallar längdskidor. Farfar har berättat om hur han nackade höns och födde upp kaniner för att kunna göra en päls. Och nu är jag vegetarian. Jag är tacksam för att pappa har tagit många av de stegen som jag helst vill slippa. Det manliga jamtska oket hänger tyngre över andra män i min ålder.

Två listor

Inspirerad av Ellen listar jag tråkiga grejer som jag usätts för:
1, Löneslaveri
2, Raka hakan
3, Borsta tänderna
4, Stå i kö
5, Långa filmer utan skratt eller riddare

En bra film:
1, Utspelar sig i en annan tid
2, Är inspelad i en annan tid (fast inte s/v)
3, Innehåller skratt och glädje
4, Innehåller en sekt, en order eller dylika sällskap
5, Har många människor i uniformer eller i alla fall liknande kläder
6, Sparsamt med trevlig musik framförd på klassiska instrument
7, Minst en snygg tjej
8, En lagomt snygg kille som inte hotar men inspirerar till dagdrömmar
9, Lite djur, gärna lejon
10, Helst inga deppiga dödsfall, som utdragen sjukdom

Bra grupper/miljöer är alltså: skinheads, romare, tempelriddare, kolonialherre i Afrika, maffia och så vidare.

Jag har upptäckt att Jonathan har en till blogg, av det mer litterära snittet. Han har gömt den, men jag hittade och länkade. Det är den med konstigt franskt namn.

Wednesday, November 09, 2005

Röster

Ofta när jag är lite trött så håller jag konversationer med mig själv. Eller snarare jag ropar åt mig själv i huvudet, ni vet nog vad jag menar. Tidigt på morgonen är det bäst, då är det oftast påståenden helt utan relevans, som när man pratar i sömnen. Anledningen till att jag skriver det här inlägget var att jag att jag har suttit och stirrat på en dålig intervju jag gjort och inte hittat vinkeln. Då hör jag rösten i huvudet som utropar "Låt magin börja!" Det tyckte jag var roligt. Lite hybris direkt från hjärtat som inte hann filtreras.

På posten hade jag mina mantran, som jag tror att jag skrivit om innan. Jag brukade köra en gnällig dialog.
-Håh, hur långt är det kvar?
- Det är inte så långt, bara tvåhundra mil.
- Va, tvåhundra mil?
- Ja, det här kommer att ta ungefär tusen timmar.
- Håh.
Den roade mig ganska mycket, men skrattade åt mig själv gjorde jag bara en gång, då jag i en uppförsbacke sammanbitet viskade till mig själv: "Nu får röven något att tänka på!".

Oftast är det mina egna röster jag hör, men det finns en lite mer kritisk och myndig röst som jag inte kunde placera på ganska länge, tills jag kom på att det är min storasyster! Det är ganska kul, säger en hel del om hur man blir präglad som mindre syskon.

Nu hoppas jag på att få höra era erfarenheter.

Monday, November 07, 2005

INGEN KALIXSPELNING

Jag är ju årets tratt. Det är inte ofta något på bloggen stämmer. Kalixspelningen var aldrig spikad, utan bara preliminär. Den blir inte av, vilket är synd.

Behöver ni ett vapnet, någonstans mellan Umeå och Östersund denna torsdag, den 10 november, hör av er.

Thursday, November 03, 2005

Hårresande

Idag ska jag skriva om... Hår!

Det börjar bli min grej, Jan Myrdal vill ha rätten att dra ut pluggen på sig själv, Linda Skugge vill ha kejsarsnitt, Mörnius Rex vill ha en offentlig debatt om håravfall. Jag vet folks reaktioner, en blandning av ointresse/avsmak. Därför blir jag sporrad att fortsätta. Om jag var en tjej och skrev om mina problem med för mycket hår hade jag varit strong som tog upp ett känsligt ämne. Men det bottnar i att en kvinna ska bry sig om sitt utseende, om hon inte kan vara snygg ska hon i alla fall prata om problemmet med sin fulhet, så att folk blir medvetna om att samhället är utseendefixerat. Jag var tio-tolv när en kompis mamma sa till mig: "tjejer gillar inte killar som bryr sig om sitt utseende". Killar ska alltid stå över sin kropp.

Det är konstigt att vi utan att blinka accpeterar att tjejer i vår ålder använder antirynkkräm och anticelluitgrejer för att förebygga minsta tecken på åldring. Samtidigt anses det som fåfängt och patetiskt att försöka behålla sitt huvudhår. Med handen på hjärtat, vad är mest patetiskt: en comb-over eller botox? Vår acceptans för vad tjejer kan göra för att slipa sin kropp till perfektion höjs hela tiden, medan vi fortfarande vänjer oss vid att en manlig fotbollsspelare kan matcha byxor och skjorta. Zlatan blev utnämnd till modeikon när han sportade jeans och collegetröja. Där har vi nivån.

Om inte killar tillåts prata om kroppsliga nojor så hamnar vi i en gillestuga med viskey i handen och skrockar över quinnorna som viktnojar upp i köket.

Wednesday, November 02, 2005

Pekfingervalsen



I ett hatat, gammalt inlägg stofilade jag över länkar och hänvisande i bloggar. Jag kan även störa mig på ett överdrivet användade av bilder. Men ibland är det halva tjusningen med internettexter.

Annas inlägg "Mitt klåfinger" är så sanslöst roligt att jag måste kolla på det flera gånger per dag. Det är så rart att hon har dokumenterat fingret som klåade in gemet i usb-porten. Jag vet inte varför jag tycker att det är så kul. Kanske för att det är ett helt vanligt finger, som används till mycket annat när det inte är ett klåfinger. Kanske för att det är rätt så onödigt att visa hur ett klåfinger ser ut, det går att föreställa sig ett finger utan hjälp av bild.

Det är väl kanske det som är pudelns kärna: att "klåfinger" går från att vara ett begrepp till en beskrivning av en fysisk defekt. Det är som att fingret lever ett eget litet liv, och därför bör dokumenteras och visas upp.

Tuesday, November 01, 2005

Meh, vad håller ni på med

Redigerad, det förra inlägget var helt tokig i layouten.

Jag surfade in på sll.se för att hitta ett telefonnummer så att jag kan få hjälp med min tunnårighet. Hittade ett brev från en stackars tjej.

-------------
Fråga: Jag blev rekommenderad av en läkare att uppsöka en psykolog för mitt håravfall. Jag vill inte för jag är inte galen och jag tycker inte om att ”prata ut”. Sa läkaren så bara för att hon inte visste vad hon skulle säga till mig annars?
Jag tror att det är ett medicinskt fel på mig, men läkaren tycks inte vilja utreda saken och jag är mycket bekymrad över min situation. Jag mår inte bra! Jag har ingen lust att göra någonting och vill helst inte gå ut. Jag är en ung kvinna som snart är kal på huvudet. Varför bryr sig ingen?

Svar: Orsakerna till håravfall är sammansatta. För att du ska få ett bra svar behöver du prata med en hudläkare som kan beskriva för dig de kroppsliga orsakerna till håravfall. Det är mycket sällsynt med enbart psykiska orsaker till håravfall. Som alltid handlar det om en blandning av ärftliga, miljömässiga och psykologiska orsaker.

Däremot medför håravfall psykologiska reaktioner som ibland kan vara mycket allvarliga. Din husläkare syftade antagligen på detta när hon föreslog en kontakt med psykolog.
Naturligtvis ska håravfall först utredas så att man kan utesluta kroppsliga orsaker innan man anlitar psykologiskt stöd. Det betyder inte att man är ”galen” om man reagerar psykiskt vid håravfall. Det är normalt att reagera med oro inför en sådan förändring.

Jag föreslår att du ber din husläkare om en remiss till en psykolog så att du kan diskutera hur du ska hantera den nya situationen.
-----------

Det är som dröm, en mardröm. Tänk att erat hår faller av och alla ni vänder till bara ignorerar det fysiska faktumet och istället antyder att problemmet är inuti och inte utanpå huvudet. Visst kan det vara bra att prata med någon, men det vore väl bättre om hon kunde få tillbaka sitt hår?

Fast hon verkar ju inte må tip-top. Det är lite konstigt med folk som tror att alla som går till psykolog är galna.

Phil

Klickade på "next blog" för första gången och fick läsa phil skriva om sin helg, under rubriken "I miss college". Det gör jag också, Phil.

"After a few hours of sleep, I went to my therapy session. We started out by talking about how surprised I was that every single woman owns a vibrator. For some reason, I find this astounding. On Friday evening, I drank too much and decided to take a light jog around campus."

Jag vet inte varför, men jag tycker om det här. Det känns så Woody Allen på något sätt. Om han hade gjort en collegefilm. Är det inte fint att i USA verkar de vara så avslappnade med sina terapisessions? Och att man verkar få prata om vad man vill.

G Ö T E B O R G


- Grr, jag är ett lejon. Jag saknar dig Mörn.
- Grr, jag är ett mörn. Jag saknar dig Lejonet.

Hur länge måste jag bo i den här bögstaden? Andra städer har örnar och björnar, till exempel. Stockholm har en medeltida brat med tjejiga drag. Hur ska han kunna försvara mig som lejonet gör.

Det finns mera saker att sakna, som min tjej och mitt fönster (med tillhörande utsikt). Nu börjar jag sakna ett liv jag inte haft ännu, glatt terasshäng med Björn (och tillhörande Ellen) och Ingo (med tillhörande Anneli). Att Jonny kommer tillbaka gör ju inte saken sämre. Vilket gäng vi kommer att vara! Synd att Patrik och Gustav har börjat med riktig fotboll, annars hade man ju sett fram mot det också.