Thursday, October 27, 2005

Klara x 2



















Klockan är bara 10:13 och jag har redan hittat en tjej som ser ut som lillasyrra på skunk, pratat med Sweden Midi Music om annas mik som ska komma innan tre och mejlat med tryckeriet om vapnet-tröjan. Tischan är svart, ska trycket vara ljust gråblå eller silver? Jag har frågat tryckkillen om de har någon fräsig silverfärg, men blir ignorerad. Ett tecken.

Appropå lika med bär, som kommer säkert bara jag att se likheten (samma hårfärg, klara har också en grön tröja9. Jag tror att det hör ihop med min totala oförmåga att känna igen ansikten. Jag glömmer dock aldrig en oförrät, alltid något.

På min dator har jag en bild på en kille som är lik mig! Fast Anna håller inte med. Killen har ljust hår (aha!) och en grön jacka av samma modell som min ungdumsjacka.

Wednesday, October 26, 2005

Ett ganska hårt straff

Som ni ser är det bättre att knarka, slå djur och gå till prostituerade än att ladda upp Hipp Hipp Hora. Okej, filmen var inte jättebra, men jag tycker ändå att straffet var lite väl hårt. Undrar vad det kostar att dela med sig av en riktigt dålig film (som Detaljer)?

30 dagsböter
Misshandel
Innehav av amfetamin

40 dagsböter
Brott mot arbetsmiljölagen
Grovt olaga intrång på Kärnkraftsanläggning

50 dagsböter
Sexköp
Djurplågeri

60 dagsböter
Rattfylleri + Narkotikabrott
Barnpornografibrott

70 dagsböter
Vållande till annans död
Sexuellt ofredande

80 dagsböter
Människohandel
Misshandel
Narkotikabrott + Smitning
Ladda upp Hipp Hipp Hora

En liten reservation för de här siffronna, de är hämtade från piratbyrån. Jag litar inte riktigt på anarkisters källkritik.

Monday, October 24, 2005

Apelbergsgatan

Läste alldeles nyss att en nittonåring hade blivit våldtagen av tre trettioåringar efter att ha varit på Kickis. Hon blev våldtagen på Apelbergsgatan, det vill säga min gata. Kickis bakdörr är mittemot mitt fönster, så jag brukar vakna av att dom krossar glas. Ibland hör man hur folk bråkar och skriker. Från början trodde jag att allt var slagsmål, men sedan fattar man att folk låter sådär när de är fulla. Men nu känns det obehagligt igen. Hur ska jag kunna sova, när alla skrik kan betyda att dom håller på att sabba någons liv.

Det äckligaste var att i artikeln stod det att det var folk runtomkring, som det är runt Kickis på natten, men att de kunde genomföra det ostört. Jag känner mig skyldig som inte märkte något. När jag flyttade in så sa Matte att jag inte skulle gå längs Apelbergsgatan på nätterna, jag trodde att han skämtade. Jag tyckte att gatan var skabbig på ett kontinentalt och lite charmerande vis.

Friday, October 21, 2005

Hybrisdröm

Från en skunkkonversation jag hade med Anton, som jag kanske träffat IRL tre gånger. Han har bokat Sibiria och skrivit om oss och sådant. Redaktör för Ondskan. Tänkte att ni behövde bakgrund.

mörn
2005-10-21 17:49
hej, jag måste berätta en dröm som får mig att framstå som lite hybrisskadad. jag kan inte låta bli att berätta drömmar för folk jag knappt känner.

drömmen: jag träffade dig någonstans och vi började prata om vad vi har för oss, du säger att du har ett nytt projekt: att ge ut vapnetbloggen i bokform. jag blir jättesmickrad, men tänker samtidigt: okej mörn, stick hem efter du har varit artig ett tag och ändra alla inlägg så att du verkar smartare.

nu vet du hur jag ser på mig själv och andra.

Thursday, October 20, 2005

Diverse, lite tråkigt gnäll i början. En lustig nyhet i slutet!

Ojoj, det känns som att jag har tagit lite av det berömda vattnet över mitt huvud. Jag sitter med papper och papper och vet inte hur det ska bli ett dokument på datorn som sedan ska förvandlas till två sidor i en tidning som heter Råd och Rön. Jag pratar och pratar med olika människor om mina grisar men ser ingen utveckling. Det har nästan gått åt andra håller, när jag ringde en patentkvinna idag kände hon till min nätartikel eftersom dom hade tänkt att skriva ett brev till mig och anmärka på felaktigheter. Det är inte lätt att vara journalist. När folk säger att man ska göra lite researsch innan då menar dom att man ska ha spetskompetens inom alla ämnen man skirver om. Jag läser och läser, men det tar tid att sätta sig in i hur saker fungerar. Imorgon kommer några tjommar att ringa upp, hoppas att dom ger några one-liners så jag kan knyta ihop fanskapet. Tack Gud för att du tajmade "arbetarstäderturnén" med mitt lämningsdatum. Där fick du till det.

-------------------------------------

Något helt annat! En litsta på tröttta stilistiska grepp.

1, Den effektfulla punkten kombinerat med upprepning. Vinnare! "Sedan vill du bara lyssna på skivan igen. Igen. Och igen.
2, Den effektfulla punkten som slapstickvirveltrumma. "Så då stod jag där med jeansen i köttkvarnen.
Ridå."
3, Per Hagman-adjektivet. "Du i finaste tröjan, söndrigaste själen i kallaste Stockholm."

------------------------------------

Idag och igår gick mina arbetskamrater och åt lunch utan att fråga mig! Vad är uppe med det? Iofs gör det inte så mkt eftersom jag gillar att äta ensam, för då kan man läsa. Dessutom slipper jag äta dollarlunch med kött. Nu gillar jag bara indiskt. Jag låtsas att det är nyttigt, fast Anna har sagt att det inte är så.

Jag har köpt en iPod! Det var nog den viktigaste nyheten. Med video, således vänner och simpsons och extras och hela härligheten på alla mina resor. Blev tvungen att låna tusen av Anna men det är det värt. Det tråkiga är att jag nog inte kan supa i helgen, det var klantigt av mig. Nåja natural high är också high.

Wednesday, October 19, 2005

Kärlekens dialektik

Hå, vad jag saknar min tjej. Ett tag trodde jag att det var götet jag saknade, men va fan det är det ju såklart inte.
- Jag tänkte att det nog var så, sa min handledare.
- Ja, vad kan man sakna med Göteborg, feskekörkan eller, sa min webredaktör.

Jag tyckte att det var lugna gatan att på bo drottninggatan de första veckorna. Dagarna rullade på och det var allmänt gött. Nu känner jag mig så ledsen i mitt lilla rum på min lilla skummadrass. Jag saknar säng och trygghet. Vill veta att disken jag diskar fortarande är diskad när jag kommer hem. Är less på storstan. Det är så kallt här nu.

Det förutsägbara och opraktiska är att Annas Mörnpepp alltid står i motsatsförhållande till vice versa. Nu när jag saknar henne verkar hon ganska obrydd och skäller ut mig för att jag till exempel hade fräckheten att plocka med mig en nördkatalog hem eller för att jag frågade henne varför internet inte fungerade. Varför är det alltid så?

Thursday, October 13, 2005

Ett ganska tråkig post om min stress och så vidare

Jag hoppade på Ellen i hennes blogg för att posta för lite. Det är jobbigt att vara ensam om att snitta lika många inlägg per dag som det jägare per år. Hon undrar hur jag hinner eftersom jag är så busy. Jag vet varför.

Jag har aldrig varit så upptagen som jag är nu. Jag har ingen tv och har inte hunnit sakna den så mycket vilket är helt sjukt. Kommer inte ihåg hur det var att ha tråkigt, att inte ha något att göra.

Efter veckan med konferensen och miniturnén på helgen hade jag tre overksamma dagar som jag bara jobbade. Sen har det varit så här: torsdags spelade jag skivor, gick upp tidigt till optikern dagen därpå, åkte till lund och spelade, sedan götet lördag morgon och sthlm söndag kväll, spelade skivor måndag kväll, var på middag hos annas syrra tisdag kväll, direkt till debaser efter jobbet på onsdagen och hemma runt två. Sitter på jobbet nu; ska till götet ikväll och halmstad imorgon, sedan tillbaka till götet och spela in på lördag och söndag, tåget tillbaka till götet söndag kväll för mitterminsträff. Hem till stockholm på tisdag kväll.

Jag har toppat detta med en seg förkylning med kol-hosta som aldrig går över eftersom jag inte får sömn utan mest öl i olika sammanhang. Ni som kände den yngre mörn vet att han ofta hade halsbränna (det var därför jag slutade med gin och juice och rödvin och blev tråkigare). Den har gått över sedan jag släppte på dogmaregeln att alla måste dricka svart kaffe (kommer inte ihåg varför, men vi hade ju den regeln på tings) men nu är den tillbaka igen. Jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite urban och mitt i smeten när jag stressar fram mellan jobb och bostad, pratar biz i mobilen med ett lite lätt tryck över bröstkorgen. Dessutom hinner jag inte laga mat så jag har till och med ensamlunchat! Young Urban Proffessional.

Men nu ska jag berätta varför jag hinner blogga! Problemmet jag har är att mina dygn är helt fyllda med tidsblock, jobb, spelningar, tågresor och så vidare. Men inuti dessa block finns det ganska gott om tid. Undrar om det gör att stressen ökar? Nu måste jag iofs verkligen göra mina två rep, men när man har eget kontor är det lite som att vara hemma, man hittar lätt grejer man måste kolla innan man sätter igång.

Wednesday, October 12, 2005

Försvunna frallor

Ny på verket som jag är, så läser jag notiserna på den interna hemsidan med nöje. Är inte det här ganska fascinerande?

Jag tänker mig en tjock tjänsteman med en landgång i vardera hand. En läsk med sugrör i.


"Landgångar o frallor från Vetebullen

Vi saknar namn på den som köpt 14 frallor den 20 sep

och 4 landgångar med dryck den 12 sep.

Hör av er till ekonomi tack!"

Jägarna

Märkligt: två älgjägare har dött i år. Enligt någon på mitt jobb är snittet 1,6 förolyckade om året i jaktolyckor. Ändå talar man inte om jakt som en farlig lek eller granskar den bristande kontrollen av lämpliga vapeninnehavare. Kom ihåg vad som hände efter Roskildetragedin, stagediving blev förbjudet till exempel. Ganska överdrivet.

Vi kan se till jägarnas, som subkultur, raka motsats, de så kallade militanta veganerna. Deras militanta image kom från lite allmän förstörelse och lite bränder, men de gick inte omkring med gevär. Är ni rädd för att vistas i skog och mark när det finns veganer i närheten? Nä, inte jag heller.

Jag kan till och med tycka att det är löjligt att man bevakar fotbollsfirmorna så hårt. Hur många har dött i Sverige, det är väl bara en hitills? Och han var ju med i leken. Den polska bärplockaren som blev mördad hade ju inte åkt upp till Sverige för att bli skjuten i ryggen av en smålullig gubbe.

Varför är det inte ens någon tidning som skriver om den spritkultur som omgärdar jagandet? Det senaste dödsfallet inträffade mitt i natten, jag tror inte att man är ute och jagar älg då.

Det sjuka är ju att har man tagit jägarlicens när man är tolv så kan man jaga tills man stupar ihop (eller blir skjuten av misstag). Fatta hur många gubbar som vägrar att sluta jaga trots att dom är farliga!

Tuesday, October 11, 2005

En fin bit

Från Sharon And Hope med Stina Nordenstam. Det är ju ganska jävla omöjligt att höra vad hon sjunger, men jag läste den på en sida och blev lite tårögd. Hela texten är fin.

"Sometimes it's all around you
Sometimes that love surrounds you
And even God it's with you, tasting of salt

../..

Maybe a month in Spain could do it for you
Or a fridge of cocaine could do it
Those are not ways to do it
For Sharon and Hope"

Monday, October 10, 2005

Mörns helg

Det har varit helg:
Dj-battlade mot TTA med Hanet i torsdags. Det var ganska lite folk och de var rätt ointresserade av dans. Men det var rätt kul ändå, lite träning. Ikväll är jag dj på samma ställe igen (våning två på Mondo) när ett av Nygårds band ska spela, Pello Revolvers heter dom. Pello är ett ställe i Tornedlan och Revolvers lär ju betyda pistol på samespråk eller finska. Jag ska även "jocka", som i branschen säger, på klubb metica i framtiden.

Jag klippte mig tidigare på dagen, blev rätt nöjd. Kort som fan. Har inte så mkt hårångest nu. Fixade linser dagen efter, så nu slipper man se ut som en tönt.

På fredagen åkte vi ner till Lund. Jag och H kom dit hundra timmar före alla andra. Vi åkte taxi med Lunds, och kanske hela Skånes, sämsta taxichaufför. Han var svindålig på att köra, fick till exempel motorstopp en gång, svindålig på att hitta (jag fick fråga en kille om vägen) och helt utan omdöme. Han körde nästan på två olika cyklister vid två olika övergångställen. Jag undrar om han hade körkort. Sedan gjorde jag och H city. Det var kul. Martin blev lite besatt av att äta på BK, så vi letade ganska länge. Men det var gött. Andra helgen i rad som jag får äta vegburgare.

Spelningen gick bra, även om det var för låg volym. Sedan sov vi i dubbelsängar i logen vilket var ganska mysigt.

Jag följde med bilen till götet och hade en jättefin helg med min livs kvinna. Träffade Björn, Ellen, Pat och min lillasyrra. Det var roligt.

Tuesday, October 04, 2005

Snart så är man gubbe och död

Fan fan jag är tunnhårig, snart är jag flint. Jag tror att jag ska kliva på Regaine. Det är ju bättre att göra det nu medans det finns något att rädda än att ångra sig om tio år. Jag saknar verkligen mitt hår! När jag hade tjockt hår tyckte jag dock mest att det var jobbigt. Det tog så mkt plats.

Undrar om det är åldern som gör mig skallig eller om det är någon annan faktor. Det stod på apotekets hemsida att man kan få håravfall tre månader efter en stressig period. Och det var jävligt stressigt i våras. Å andra sidar kom ju mina vikar tidigare.

Det är konstigt att medicin mot håravfall inte subventioneras av staten. Det ses som en ren kosmetisk grej. Undrar om det är för att det är skämmigt för män att erkänna att dom lider av fysiskt förfall? Det är ju roligt att skoja om män som nojar över håret, men det tas ju inte riktigt på allvar. Jag tycker att det är bland det jobbigaste jag har varit med om, och jag vet att många andra också känner så. Jag tror att det har förändrats, det är inte lika lätt för män att skratta åt sina fysiska tillkortakommanden. Det är svårt att se humorn i att vara en gubbe i 24-års ålder. Jävla metrosexualitet. Samtidigt så lever myten om den obrydda mannen kvar, man får inte vara medveten om sin kropp eller sitt utseende.

Min pappa fattade iofs knappt vad jag pratade om. Inte min mamma heller. Hennes brorsa är flint, så jag frågade när det kom. Hon sa typ, "nä men han har ju alltid varit tunnhårig, han har inte tjockt hår som du och jag. Han var nog tunnhårig redan i tjugoårsåldern.". Min syrra tyckte att jag var fånig, att det inte var ett riktigt problem.

En annan hårgrej: vart klipper man sig i Sthlm? Hur ska jag klippa mig? P-o har peppat mig på morranfrilla och det vore lite roligt att testa medan det fortfarande finns något hår kvar. Annars så blir det nog en kort jävel.

Kan vi inte starta en studiecirkel där vi smörjer in våra huvuden, ger råd, pratar rön, dricker lite vin och beklagar oss rent allmänt.