Thursday, December 22, 2005

Sista dagen och så vidare

Hallå, det är Mörn!

Nu sitter jag på jobbet för sista gången! Jag är van vid en sprudlande glädje över att slippa skiten, men det känner jag inte nu, mao har jag trivts rätt bra, verkar det som. Det är lite sorgligt. Men även skönt.

Jag längtar verkligen hem, speciellt nu när alla latgrisar (mina syrror och min tjej, till exempel) har varit hemma i hundra år och göttat sig. Tänk att få se snö! Och imorgon fyller man år, livet på en pinne. Synd bara att jag inte fick en dag innan då jag kunde vanka av och an och vänta efter morgondagen. Nu ska jag sitta på segtåget i flera timmar. Det blir jobbigt. Jag gillar inte juletåget, måste heja på miffon, jämt mycket folk.

Vi syns! Kanske födelsedagsfika till min ära, på min ära, imorgon?

Wednesday, December 21, 2005

Min gitarr























































Den här köpte jag idag! Oj oj vad jag var beslutsångestig. Stod mellan den och en i sunburst. Tänkte fega ur och köra på den mer klassiska linjen, den här är ju nästan för pop. Men va fan, jag vill inte bli gubbe, ångrar jag mig får jag väl ge mig in i gitarrsvängen och sälja och köpa nya hit och dit.

Har ni märkt att Mörn blir lite besatt av grejer? Jag har intervaller på några månader då jag bara kan tänka på en grej, till exempel håravfall eller gitarrer. Det är ju lite stört, men samtidgt bra, för jag hinner ju lära mig massa grejer. Det konstiga är att jag kan mer om nätaggregat än geografi, till exempel. Hoppas jag blir besatt av det någon gång, så att jag kan ta igen 12 års skolgång. Eller besatt av det tyska språket. Min näst sista dag på praktiken förresten! Lite sorgligt, hoppas att de inte tyckte att jag var sämst.

Monday, December 19, 2005

Jul och stärkare

Vilken julehelg! Jag tar smolken i glädjebägaren först: i morse vaknade jag med en olustig känlsa i kroppen, som befann sig i Göteborg. Känslan av att ha försovit sig. Min 1:a klassbiljett hem för över 600 spänn var kastad i det västkustska havet och jag fick boka en ny. Åkte med pöbeln som i vanlig ordning hade med sig hundar som skällde, barn som gnällde och alkisar som gastade om "att man får väl för fan prata i Sverige, eller ska ni förbjuda det också?". Alkisen hade även en smått kontroversiell teori om att "dom" har förbjudit cigg på tåget för att "dom" vill att "man" ska börja ta hasch och kokain istället. Han berättade även om att han hade bytt tåg sex gånger idag, då han hade tagit fel tåg och blivit avslängs i Karlskrona. Som tur var kallade han konduktören för bögjävel, han hade ju trors allt ring i örat. Tur för att jag kan hata han ännu mer. Han förolämpade även tre andra resenärer i resturangvagnen, helt oprovocerat.

Jag börjar fan bli lite Linda Skugge, jag är less på humanisttjafset. Förut tyckte jag att det var bra om man behandalade alkisar bra och pratade med dom och så där, men nu har jag ändrat mig. Bara för att dom har gett sig fan på att förstöra sitt eget och sina näras liv behöver väl inte främlingar drabbas? Varför ska man stå ut med att dom skriker och har sig i små utrymmen som tåg? Mörns tåg ska vara uppdelat i flera avdelningar än vad sj erbjuder nu: telefonfri, avdelning för småbarn, avdelning för djur, avdelning för lumpare och andra birakillar, avdelning för alkisar, firmafestare och "berättar-mitt-meningslösa-livs-historia-resenärer". Bra va?

Så nu är jag på jobbet, fem-sex timamar sen. Men innan var helgen härlig, vad möts Mörn av om inte en veritabel julegodisbuffé! Skåden! Observera att även uggledjuret fick ta del av julens håvor.



Saffransbröd, julegodis, frukter av typ "exotisk", chokladägg, chokladtomtar, glögg med tillbehör, julemust! Uggledjuret ser lite ledsen/förnärmad ut, men det bara hans stil. Han tyckte också att allt var gött.



Anna (se ovan) har även varit tålmodig och snäll och följt med en obeslutsam Mörn som köpte stärkare. Det var kanske mitt största köp någonsin. 8500 kronor! Jag prutade 500 spänn. Innan vi fick köpa den var vi tvugna att hänga och dricka glögg med affärsinnehavaren som verkar vara något av ett nav i det göteborgska musiknavet. Det var första gången som jag har varit med om att affären stänger och kunden vill betala men inte får! Men han var snäll och körde hem oss sen.



Min stärkare. Den första jag har ägt i hela mitt liv, om man bortser från den som följde med när jag tolv år gammal fick min första och enda elgitarr. Det känns bra att jag tog beslutet och köpte den, istället för någon kompromiss. Jag är 25 år, jag har tjänat ihop pengarna genom min musik, jag får köpa musikgrejer. Det är okej, Mörn. Visst är det bra att den håller ihop juletemat genom sin glittriga front.

Friday, December 16, 2005

David

En klart värd grej med att bo i Stockholm är att jag har fått träffa David då och då, ganska regelbundet. Det är märkligt för att jag är inne i någon slags kompisförälskelse som inte verkar gå över (NH). Det är nog därför jag måste tjata om att vi är lite väl gay hela tiden. Igår drack vi mjölkchoklad istället för öl på mitt intiativ.

Var det så här förut? Som jag kommer ihåg det förut så tjafsade vi väl ibland och så där... Jag kommer inte ihåg det som den skrattfest det är nu för tiden. Jag är lite rädd för bakslaget, att vi kommer att ha vårat första gräl. Är det för att vi har en varsin tjej att bråka med? Det kanske är förutsättningen för kompiskärlek. Eller att vi dissar dom kompisar som inte är med, istället för varandra. Till våra tjejiga aktiviteter som att skvallra, shoppa kläder och prata känslor kanske vi ska lägga till att bara umgås med varandra, alternativt skaffa en ful kompis som vi småmobbar hela tiden. Det verkar vara populärt bland tjejer. I alla fall på högstadiet. Alla tjejgäng var tre, med en blyg och lite tjock, en rik och framgångsrik och en på-gränsen-till-värsting.

Det har varit roligt att vara med David i all fall, står i bjärt kontrast till förra våren som gick i gymmandets och ölandets tecken.

Bär min gitarr

Vilken gitarr är snyggast? Ur ett brett perspektiv, om en ful kille har spelar på gitarren tidigare blir den lite fulare automatiskt. Jag vill gärna ha svar från er som inte spelar gitarr. Det här handlar bara om estetik. Alla gitarrer låter väl ungefär likadant när man kommer över 2000 spänn.


Rickenbacker 330. George Harrisson, Paul Weller, Jonny Marr talar för. Fast samtidigt kan det bli en aning retro. En gitarr som har varit lyckligt obefläckad av rocken (förutom The Who, fast det var när de var unga och snygga) fast desto mer omkramad av popgubbar som Tom Petty.


Fender Telecaster Thinline. Telecastern är ju lika skabbig då det är en Bruce och Uffegitarr. Ganska mkt fötterna stadigt på marken, MOR-rock. Man blir inte förvånad om man står på en pub i Australien och dricker Fosters med en inavlad fårknullare och Crocodile Dundee kliver upp på scenen med en tele på ryggen. Det är lite gjort för att plocka upp nyss nämnda ölflaska och köra lite slidegitarr. Inte lika mycket som strattan, men ändå. Det som talar för den här modellen, är det fina f-hålet, som automatiskt ger den en med finlemmad framtoning.



Epiphone Riviera. Namnet är ju ungefär hundra plus poäng. Jag gillar stora gitarrer med mycket grejer på. Nackdelen är väl att det är lite bluesrock. Och även lite retrogarage. Inte svårt att tänka sig en svettig Dregen bakom den där.

Hjälp mig nu mina vänner. Färger kan även diskuteras, speciellt med telen. Andra förslag är också välkomna.

Kattgitarr

Hello Kitty känns som från en svunnen tid då Darling fortfarande fanns, innan Vice. Det känns nästan som en konstruktion för att fånga tidsandan att Elin Unnes är redaktör för Vice i Sverige. Det är som att jag skulle hoppa av Sibiria och börja spela funkbas i Damn. Hur som helst så är man mer osugen på den där lilla kissen än vad man någonsin varit. Men det vore nästan värt pengarna att köpa en rosa kattgitarr bara för att irritera ljudtekniker över hela Sverige. .

Wednesday, December 14, 2005

Telefoner

En jobbig grej med att vara reporter är när ingen svarar i telefon. Idag har hela dagen varit ett enda kopplande mellan olika växlar och olika avdelningar på olika företag. Alla kedjor har dock slutat med ett mobilsvar. Utom ett som slutade i ett sjukfall. E-mailen besvaras inte heller.

Jag behöver inte ens citaten, som vanligt vill man bara att någon ska säga det som är uppenbart och man inte kan säga själv. Pigga upp texten lite. Det är för övrigt rättt sällan företagsrepresentanter förvånar. Fast norsken som gastade om misshandel och hot i luren var en överraskning. Han var inte så värst mediaslipad. Det är nästan så att jag saknar honom nu.

På det personliga planet är det samma sak, har mailat en kvinna på Stim, efter att ha pratat med en trevlig kille som gav hennes adress. Hon har dock inte svarat. Hur länge måste jag vänta innan jag ringer? Jag mailade henne strax efter tio. Tänk om hon är borta hela veckan? Det är rätt bråttom för mig.

Oj, tänk att jag har haft telefonskräck! Kan man inte tro idag.

Insomnia, pfff

Hej mina vänner, är det något jag hatar så är det folk som gnäller över sömnbrist. Därför ska jag göra det nu. Håh, jag kan inte somna i tid! Jag tror det beror på att jag har vänt på dygnet, samt att jag igår var så dum att jag drack två koppar på kvällen. Resultat: kallsvett och obehag. Observera, folk som inte kan sova av medicinska skäl förstår jag ju. Jag menar mer studenter som kollar på kvinnofängelset och tycker synd om sig själva.

Igår lyssnade jag alltså på Red House Painters och Field Mice i brist på sömn. Det var lite nostalgiskt och fint. Saknade Uppsala hyfsat intensivt och innerligt. Mitt lilla rum på rackis, det är nog det viktigaste rummet jag någonsin haft.

Det är hyfsat vackert här i Sthlm på morgonen. Lite Uffefeeling att se ut över söders glimmrande takåsar.

Friday, December 09, 2005

Full på en glögg...

...jag blev full på en glögg.

Jag blev bjuden på starkglögg på jobbet och råkade hälla upp för mycket. Nu känner jag mig ganska konstigt. Lite illamående och olustiger. Jag ska nog gå hem. Måste vila upp inför glöggen ikväll och imorron.

Somliga går med trasiga skor...

...Mörn, till exempel.

Fredagsmörn

Pinsamt, men jag har kommit fram till att jag blir vinterdeppad. Det är pinsamt i sig, men efter att ha läst Metro så övervägde jag på allvar att gå på ett ljuscafé där allt är vitt och man har på sig Luke Skywalker-morgonrock. Jag är trött hela ti´n, på ett uppgivet, melankoliskt vis. Det enda som jag tycker är gött är att sova på dagen. Oj oj oj, vad jag gillar att sova på dagen. Problemmet är att det inte är accepterat i DDR-Sverige att slå dank och eller lura en tupp på blanka eftermiddagen. Jag har god lust att ge blanka fan i det.

Efter att ha tjatat i tre månader ska jag få ta en kopp med mat och jenny! Det var på tiden. Jag har träffat henne och Nygård alldeles för lite. David visste inte ens att jag skull åka hem till julen, men jag berättade det för hans sambo. David nummer ett har jag också träffat för lite, men det har varit omständigheterna, inte viljan, som legat bakom det.

Ikväll och imorgon blir det glögg. Jag funderar på att köpa lite sprit, vad passar då?

Thursday, December 08, 2005

Audiopimp

En tjänsteman på verket berättar om en konsument som har haft problem med en cd-spelare som han beställt från USA. För 100 000 kronor! Företaget heter audio pimp och redan där kanske man ska hålla lite hårdare i pluskan. Kolla in hemsidan, den är jävligt rolig. Jag tror att Jonny kommer att gilla den mest.

Audiofiler är konstiga. Fattar ni vad mycket pengar folk är beredda på att lägga på sina hobbys? En cd för 100 000! Eller symaskiner 40 000! Det är ju närmast sjukt.

Observera användandet av $$$, det här är ändå ett riktigt företag som handlar med top-notch, state-of-the-art, high-fidelity, class A stereogrejer.

"We at Audio Pimp freely admit that we are out here to make $$$ and we don't hide the fact that most high-end audio gear prices are inflated. Our mission is to blow them out at steep discounts - that way we are happy (we have your $$$) and you are happy too (you save lots of $$$). We do not put on air, we do not kiss butt, and unlike new equipment dealers and small-time resellers, we don't ever feel the need to tell you what we carry is the best."

Wednesday, December 07, 2005

Minnet och mörnigheten

Det här med födsledagar.

Hur gör ni för att komma ihåg? Att jag inte kan mina kompisars är väl ingen nyhet, men jag har även, skamligt nog, glömt bort att ringa min syster. Har ni det uppskrivet på något ställe? Om man har det i kalendern så försvinner datumen ju när man kastar den vid årets slut (eller tappar bort den efter två veckor, i mitt fall). Anna skriver upp alla datum i våran Simpsonskalender, men dom har hon ju redan i huvudet.

Det är inte roligt, men intressant, att kom-ihåg-generna är så konstigt fördelade i min familj. Mamma kommer ihåg alla dagar, namn och ansikten på ett närmast skrämmande sätt. Detta har syrrorna ärvt, de glömmer aldrig ett namn. Speciellt inte Emma. Farsan är ett enda långt "eeeh" när vi pratar om människor som är utanför hans omedelbara närhet: "få se.. eeeh...vem var det" följer varje namngivern person i en berättelse. Jag har kompletterat det med en osviklig förmåga att inte känna igen fejor på folk. För de flesta ser alla asiater likadna ut (om man inte är kines), men jag tycker att alla brunetter och blondiner ser likadan ut också. Speciellt tjejer. Är dom inte långa, tjocka eller konstiga på något sätt så ser jag ingen skillnad på dem.

I sommras pratade pappa om det här:
- Länge trodde jag bara att det var lathet som gjorde att du inte kunde lära dig vad folk heter, men nu förstår jag att du är dålig på riktigt. Det känns lite skönt, för nu är jag inte ensam.

Det som är bra med att inte ha minne är att det är spännande samt att man slipper vara den som kommer ihåg folk, men som ingen annan minns. Det tråkiga är att man guppar omkring som en guldfisk utan sammanhang och att folk tror att man är en dryger jävel. Det är ju inte med flit som man inte kommer ihåg.

Tuesday, December 06, 2005

Färger

Ibland ångrar jag att jag går in i html-koden och börjar ändra. Jag gör aldrig klart det helt ut, vilket får tveksamma estetiska resultat. Undrar hur man gör för att få en färg där texten står och en annan färg utanför?

My neck, my back/ ont i knä, överallt

Femhundra spänn till den som kan ta bort mitt ryggonda. Jag vet att jag måste söka hjälp snart. Nu har jag inte bara ont när jag böjer mig, utan även om jag sitter eller ligger ner, samt efter ett tag när jag står upp. Dessutom har smärtan börjat sprida sig ner på låren och ända ner till mitt högra smalben, vilket är obehagligt. Det har jag inte varit med om tidigare. Min plan har varit att bita ihop fram tills jul då jag inte längre behöver sova på en tunn madrass och inte längre kommer att sitta framför dator hela dagen, men frågan är om jag kommer att sacka ihop innan dess. Hitills har det bara blivit värre. Att kånka på gitarrer gör det inte bättre, det blir en konstig snedbelastning som jag känner av direkt. Undrar vad jag ska göra, det känns jobbigt att ta kontakt med sjukgymnast här eftersom jag ändå ska flytta snart, å andra sidan så vill jag verkligen kunna åka skidor när jag kommer hem och då kan jag inte vara så här stel.

Skidor leder mig in på mitt andra problem. Som ni alla vet så samlar gud alla konstiga, klassiska krämpor på mig. Senast i raden är nageltrång som jag fick efter att ha fyndat ett par Adidas Rod Laver i höstas. Expediten sa att de var trånga och att man måste gå ut dem, så jag har verkligen försökt. Nageltrånget funkar rätt bra i mina mockaskor, som är så rymliga att inte tån kommer åt, men det har gått hål i dem så jag måste köpa nya. Det här är problemmet: om jag går till doktorn så kommer de att fixa tån, men det finns en viss konvalescensperiod, då man måste gå med bandage eller kryckor. I alla fall enligt vad jag hört. Nästa helg måste jag funka eftersom jag ska flytta, och sen är det ju det här med skidåkningen, då måste tån vara okej. Jag är även orolig för hur ryggen ska palla flytten.

En tråkig bieffekt av ryggontet är att det påverkar mitt humör så mycket, istället för att vara den glada mörn ni känner, så blir jag sur och ledsen. Det händer något med det allmäna välbefinnandet när man känner en dov smärta hela tiden, som då och då sticker och drar ihop hela ryggen.

Jag är så less på min kropp nu. DN upplyste mig även om nya rön inom ortopedin, knäskador har mycket längre rehableteringstid än vad man tidigare trott. Ett år ska man räkna med. Tack för det.

HJÄLP!

Wednesday, November 30, 2005

Obs! Viktigt

Till: Alla på Konsumentverket
Från: Xxxxxx

En genomskinlig plastburk med lock, inköpt för att innehålla bjudkaffe till extra kaffebryggaren på 3 tr, har försvunnit. Har du sett den, var vänlig återställ den genast.

Friday, November 25, 2005

Snopet att vara så jävla söt!


Och trötter!

Fredag

Fredag på verket, regnigt på plåttaket utanför. Åt lunch på den indiska resturangen dit jag går ner jag äter lunch ensam. Dom verkar vara lite irriterade på att jag är ensam där. Ska jämt fråga om jag äter själv och så där. Ett stort gäng med vidriga människor stod före mig i kön. Alla var trettio år och spritplufsiga som idoljuryns två tjockisar. Dom körde samma stil också, lite smått hip-hop, lite biz, lite vindjacka med radio bandit-tryck. Stojade och stimmade som om de var på krogen. En tjej var med. Hon såg elak och bitsk ut. Var sminkad som om hon skulle på krogen. Jag undrar vad dom jobbade med. Såg inte ut att vara smarta nog att jobba med reklam. De är säker säljare, men lite högre upp. Kanske hade med kommersiell radio att göra. En hade radio rix logga på jackan och en radio bandit som sagt. De var verkligen typen som kommer fram till en efter en spelning och berättar om branschen. Eller som sparkar på uteliggare och snor godis från små barn.

Innan lunch fick jag värsta adrenalinkicken av att prata med en skogstokig norsk vd som skrek åt mig i luren. Efter att vi hade pratat i trettio minuter så kom han på att jag inte fick skriva något han sa, vilket jag inte ville lova. Då blev han arrrrrrrg. Men han var iofs lite arg innan också.

Ikväll blir det götet, skönt. Synd att jag kommer fram så sent bara. Jag önskar att jag kunde vara där längre.

Igår träffade jag på en annan jävel. Jag "jockade" på fashinonabla Sturehof. Gick ut och tog en tagg på avgränsat område med den övre klassen. En tjomme kommer fram och presenterar sig med handslag. Han var lite rund under näringslivsskorna efter representationsmiddagen. Han vill prata med oss. Jag hade inte så mycket att säga honom, men var trevlig. Han frågade var jag kom från, jag svarade. Han sa:
- Östersund, det är långt upp i norr! på adlig stockholmska. Jag rättade honom och sa att det är Sveriges mittersta stad. Vilket han inte trodde på.
- Jag kommer från Sigtuna, och det brukar man säga är Sveriges mittersta stad.
- Nä, det ligger ju både till öster och till söder...
- Jo jo, men, du vet, Sigtuna har ju varit rikets huvudstad.
Högermänniskor som lever i det förgångna, läskigt. Har ni tänkt på att inga stockholmare skäms över att ha så dålig koll på Sveriges geografi, medan vi börjar lipa om vi blandar ihop Alvik och Alby?

Thursday, November 24, 2005

Anna har ju berättat i sin blogg om aborten, jag försökte att göra det igår, men det är så konstigt. Jag känner mig så maktlös när jag är i Stockholm, det har nog varit det värsta. Tack till Ellen som följde med Anna, dämpade mitt dåliga samvete något. Det här är en klyscha som jag inte brukar kunna relatera till, eftersom jag ogillar smärta i kombination med sjukhus, men jag önskar faktiskt att jag kunde ha varit med och delat på aborten. Det känns så jävla risigt att det är Anna som ska drabbas hela tiden.

Det är sorgligt att tänka sig att vi kunde ha haft en knodd som är en blandning av oss. Å andra sidan, så gör man ju faktiskt valet att tacka nej till livet varje gång man har skyddat sex. Men det är svårt att tänka så klart. Vi har ju varit övertygade om att vi inte kan få barn. När det visade sig att vi kunde få det blev det snurrigt.

Så här tänker jag för att det ska kännas bättre: vi kan få barn, möjligheten finns nog kvar i framtiden. Jag tänker att det på något sätt var fint att vi tog det här beslutet. Vi gjorde det inte för att vi inte kunde tänka oss att ha ett barn tillsammans. Det handlar snarare om att vi vet att ett barn nu skulle fucka upp det vi har. Jag tänker mig en framtid men Anna och det här var ett sätt att skydda den. Jag vill ha barn med den tjejen, men jag ska vara förberedd och fokuserad, det är jag inte nu.

Friday, November 18, 2005

Jävla sexistfitta

Steve Van Zandt, gitarr:
- Gick vi på en sexklubb i Stockholm? Det tåget missade jag, tragiskt nog. Jag hade förmodligen sex någon annanstans. Men att uppleva Stockholm och framför allt Amsterdam för första gången 1975 var fantastiskt. Sexshower! Laglig prostitution! Maaan, det vara rena paradiset. I USA fick man aldrig ligga tillräckligt mycket.

Snopet



För er som inte är lika ungdomliga som Mörn så måste jag tipsa om den geniala skunkgruppen "snopna katter". Ibland smyger dom in katter som är mer söta än snopna, men det är ju ändå rätt angenämt smolk i glädjebägaren.

Thursday, November 17, 2005

Jobbigt

Man har varit på konsert.

Nouvelle Vague. Det var gratis och gött/vidrigt. Det var tre killar (en stilig, en snygg en lite ful men söt på något perverst sätt, han hade hästsvans) som spelade instrument. Det lät fylligt trots att det bara var drummor, acke och keyboard. Det var två sjungare: en söt tjej med fin känning och sanslöst bra röst. Personlig och lagomt sval. Hon dansade även fint. En jobbig musikhögskoletjej med långt hår som hon kastade fram och tillbaka. Hon hade jobbig skolad röst och gjorde en efterbliven "feeling"-dans. Hon scattade. Hon var utlevande. Det går inte att beskriva med ord. Jag var generad/hatisk. Jag kollade bara på den söta för att stå ut med eländet.

Anna och Storasyrran var också kränkta av hennes uppenbarelse. Mattias tog det med ro. Vi kanske hade värre i esteter i Östersund, eller så är han lite av en folkhögskole-lover i smyg. Jag kan inte förklara varför det var så jobbigt, men jag hatar verkligen den där stilen av hela hela mitt hjärta. Som Ika Nord.

Musiken var jättebra!

Tuesday, November 15, 2005

Nazi och Rigo

Andres Lokko recenserar nazi- och patriotmusik. Ganska underhållande, men jag kan ändå inte låta bli att dra slentrianliknelsen till sexistisk och homofobisk musik. Hur kommer det sig att Andres, som verkar ha vettiga värderingar, menar att det är omöjligt att slå bort Ultima Thules kopplingar till nazism när han lyssnar på dem, men inte har problem med texterna inom svart, hatisk och fascistisk musik? Thule hävdar att de inte är rasister, medan majoriteten av alla hip-hop- och dancehallartister är stolta över sin homofobiska och sexistiska ideologi. Är det närheten till Ultima Thule som gör det obehagligare? Att vi vet att det inte ligger så långt från oss? Eller är det en patriarkal norm som gör att vi inte tar texter om att misshandla homosexuella och våldta tjejer på samma allvar som texter om att njuta av den svenska sommaren? Med tanke på att det inte bara är, så kallade, etniska svenskar som gör värderingen att patriotism och kvinnovåld så lär det ju vara den senare teorin.

I helgen lyssnade vi på ett program på p3 med Kitty och en till tjej som pratar om relationer. De verkar rätt vettiga och roliga. Sa väl det man förväntar sig av moderna människor. Efter att dom nyss har haft ett inslag om att kåthet troligen inte är biologsikt betingat och att killar inte alltid är mer pepp än tjejer spelar de låten "Shes A Pro" med Rigo. Låten handlar om en tjej som har sex mot betalning: "the bigger the thrill/ the greater bill" eller liknande.

Ett hund

Det här är mammas hund, Ella. Hon är den tredje Newfoundlandshunden vi har haft. Först hade vi en svart som hette Tika som var stor och snäll. Ingo var rädd för henne så syrran stoppade in en knytnäve i hennes mun för att visa att hon inte hade några intentioner att bitas. Hon blev lite sur, Tika. Men hon bet inte. Undrar om det var ett cirkusinspirerat trick? När jag var mellan 6 och 10 gick det fanimig cirkus på tv titt som tätt. Runt jul tror jag att det var en bra cirkusshow och jag kommer ihåg att jag kollade på den med Ingo och hennes syrror och Emma. Jag vet inte om knodden var ofödd eller bara i periferin.

Hund två var brun och såg ut som en liten björn. Det var lustiger i Vemdalen för tyskar och sörlänningar kunde bli rädd när hon kom lufsandes. Jag tror att hon var rätt lat. Det var hemskt när hon dog för mamma var så ledsen. Hunden bara låg i en hög på golvet som vanligt, fast död.
Tikas bortgång var iofs nästan ännu sorgligare, för hon blev gradvis sämre. Hon drog sig undan, brukade ligga under en björk ovanför huset. Lite som gudfaderns apelsinträd. Till slut tog päronen beslutet att avliva henne. Det var så sorgligt att veta att man aldrig mer skulle få se henne efter hon hade baxats in i i 240:ns bakutrymme.

Nu säger mamma att hon inte tänker skaffa en ny hund efter Ella, eftersom det är så sorgligt när dom dör. Och Ella är nog den hund vi har gillat mest. Hon är ganska lat nu och låtsas ofta att hon inte hör eller förstår om man föreslår en tråkig promenad. Föreslår man bilfärd så blir hon pigg och glad.

Vi har haft jättemånga katter. Men eftersom vi bor så nära vägen så har det varit ganska jobbigt. Det är rätt jobbigt att se sina kompisar ligga i diket gång på gång. När vi fick kattungar blev pappa tvungen att ha ihjäl några. Han var jätteledsen, jag märkte att han tyckte att det var obehagligt. Jag förstår inte riktigt varför han gjorde det själv, istället för att gå till veterinären. Jag skulle nog aldrig palla det. Kanske skulle han skämmas med tanke på hans släkt. Farfars far var slaktare, ringen i govlet där djuren fästes sitter kvar i uthuset där pappa vallar längdskidor. Farfar har berättat om hur han nackade höns och födde upp kaniner för att kunna göra en päls. Och nu är jag vegetarian. Jag är tacksam för att pappa har tagit många av de stegen som jag helst vill slippa. Det manliga jamtska oket hänger tyngre över andra män i min ålder.

Två listor

Inspirerad av Ellen listar jag tråkiga grejer som jag usätts för:
1, Löneslaveri
2, Raka hakan
3, Borsta tänderna
4, Stå i kö
5, Långa filmer utan skratt eller riddare

En bra film:
1, Utspelar sig i en annan tid
2, Är inspelad i en annan tid (fast inte s/v)
3, Innehåller skratt och glädje
4, Innehåller en sekt, en order eller dylika sällskap
5, Har många människor i uniformer eller i alla fall liknande kläder
6, Sparsamt med trevlig musik framförd på klassiska instrument
7, Minst en snygg tjej
8, En lagomt snygg kille som inte hotar men inspirerar till dagdrömmar
9, Lite djur, gärna lejon
10, Helst inga deppiga dödsfall, som utdragen sjukdom

Bra grupper/miljöer är alltså: skinheads, romare, tempelriddare, kolonialherre i Afrika, maffia och så vidare.

Jag har upptäckt att Jonathan har en till blogg, av det mer litterära snittet. Han har gömt den, men jag hittade och länkade. Det är den med konstigt franskt namn.

Wednesday, November 09, 2005

Röster

Ofta när jag är lite trött så håller jag konversationer med mig själv. Eller snarare jag ropar åt mig själv i huvudet, ni vet nog vad jag menar. Tidigt på morgonen är det bäst, då är det oftast påståenden helt utan relevans, som när man pratar i sömnen. Anledningen till att jag skriver det här inlägget var att jag att jag har suttit och stirrat på en dålig intervju jag gjort och inte hittat vinkeln. Då hör jag rösten i huvudet som utropar "Låt magin börja!" Det tyckte jag var roligt. Lite hybris direkt från hjärtat som inte hann filtreras.

På posten hade jag mina mantran, som jag tror att jag skrivit om innan. Jag brukade köra en gnällig dialog.
-Håh, hur långt är det kvar?
- Det är inte så långt, bara tvåhundra mil.
- Va, tvåhundra mil?
- Ja, det här kommer att ta ungefär tusen timmar.
- Håh.
Den roade mig ganska mycket, men skrattade åt mig själv gjorde jag bara en gång, då jag i en uppförsbacke sammanbitet viskade till mig själv: "Nu får röven något att tänka på!".

Oftast är det mina egna röster jag hör, men det finns en lite mer kritisk och myndig röst som jag inte kunde placera på ganska länge, tills jag kom på att det är min storasyster! Det är ganska kul, säger en hel del om hur man blir präglad som mindre syskon.

Nu hoppas jag på att få höra era erfarenheter.

Monday, November 07, 2005

INGEN KALIXSPELNING

Jag är ju årets tratt. Det är inte ofta något på bloggen stämmer. Kalixspelningen var aldrig spikad, utan bara preliminär. Den blir inte av, vilket är synd.

Behöver ni ett vapnet, någonstans mellan Umeå och Östersund denna torsdag, den 10 november, hör av er.

Thursday, November 03, 2005

Hårresande

Idag ska jag skriva om... Hår!

Det börjar bli min grej, Jan Myrdal vill ha rätten att dra ut pluggen på sig själv, Linda Skugge vill ha kejsarsnitt, Mörnius Rex vill ha en offentlig debatt om håravfall. Jag vet folks reaktioner, en blandning av ointresse/avsmak. Därför blir jag sporrad att fortsätta. Om jag var en tjej och skrev om mina problem med för mycket hår hade jag varit strong som tog upp ett känsligt ämne. Men det bottnar i att en kvinna ska bry sig om sitt utseende, om hon inte kan vara snygg ska hon i alla fall prata om problemmet med sin fulhet, så att folk blir medvetna om att samhället är utseendefixerat. Jag var tio-tolv när en kompis mamma sa till mig: "tjejer gillar inte killar som bryr sig om sitt utseende". Killar ska alltid stå över sin kropp.

Det är konstigt att vi utan att blinka accpeterar att tjejer i vår ålder använder antirynkkräm och anticelluitgrejer för att förebygga minsta tecken på åldring. Samtidigt anses det som fåfängt och patetiskt att försöka behålla sitt huvudhår. Med handen på hjärtat, vad är mest patetiskt: en comb-over eller botox? Vår acceptans för vad tjejer kan göra för att slipa sin kropp till perfektion höjs hela tiden, medan vi fortfarande vänjer oss vid att en manlig fotbollsspelare kan matcha byxor och skjorta. Zlatan blev utnämnd till modeikon när han sportade jeans och collegetröja. Där har vi nivån.

Om inte killar tillåts prata om kroppsliga nojor så hamnar vi i en gillestuga med viskey i handen och skrockar över quinnorna som viktnojar upp i köket.

Wednesday, November 02, 2005

Pekfingervalsen



I ett hatat, gammalt inlägg stofilade jag över länkar och hänvisande i bloggar. Jag kan även störa mig på ett överdrivet användade av bilder. Men ibland är det halva tjusningen med internettexter.

Annas inlägg "Mitt klåfinger" är så sanslöst roligt att jag måste kolla på det flera gånger per dag. Det är så rart att hon har dokumenterat fingret som klåade in gemet i usb-porten. Jag vet inte varför jag tycker att det är så kul. Kanske för att det är ett helt vanligt finger, som används till mycket annat när det inte är ett klåfinger. Kanske för att det är rätt så onödigt att visa hur ett klåfinger ser ut, det går att föreställa sig ett finger utan hjälp av bild.

Det är väl kanske det som är pudelns kärna: att "klåfinger" går från att vara ett begrepp till en beskrivning av en fysisk defekt. Det är som att fingret lever ett eget litet liv, och därför bör dokumenteras och visas upp.

Tuesday, November 01, 2005

Meh, vad håller ni på med

Redigerad, det förra inlägget var helt tokig i layouten.

Jag surfade in på sll.se för att hitta ett telefonnummer så att jag kan få hjälp med min tunnårighet. Hittade ett brev från en stackars tjej.

-------------
Fråga: Jag blev rekommenderad av en läkare att uppsöka en psykolog för mitt håravfall. Jag vill inte för jag är inte galen och jag tycker inte om att ”prata ut”. Sa läkaren så bara för att hon inte visste vad hon skulle säga till mig annars?
Jag tror att det är ett medicinskt fel på mig, men läkaren tycks inte vilja utreda saken och jag är mycket bekymrad över min situation. Jag mår inte bra! Jag har ingen lust att göra någonting och vill helst inte gå ut. Jag är en ung kvinna som snart är kal på huvudet. Varför bryr sig ingen?

Svar: Orsakerna till håravfall är sammansatta. För att du ska få ett bra svar behöver du prata med en hudläkare som kan beskriva för dig de kroppsliga orsakerna till håravfall. Det är mycket sällsynt med enbart psykiska orsaker till håravfall. Som alltid handlar det om en blandning av ärftliga, miljömässiga och psykologiska orsaker.

Däremot medför håravfall psykologiska reaktioner som ibland kan vara mycket allvarliga. Din husläkare syftade antagligen på detta när hon föreslog en kontakt med psykolog.
Naturligtvis ska håravfall först utredas så att man kan utesluta kroppsliga orsaker innan man anlitar psykologiskt stöd. Det betyder inte att man är ”galen” om man reagerar psykiskt vid håravfall. Det är normalt att reagera med oro inför en sådan förändring.

Jag föreslår att du ber din husläkare om en remiss till en psykolog så att du kan diskutera hur du ska hantera den nya situationen.
-----------

Det är som dröm, en mardröm. Tänk att erat hår faller av och alla ni vänder till bara ignorerar det fysiska faktumet och istället antyder att problemmet är inuti och inte utanpå huvudet. Visst kan det vara bra att prata med någon, men det vore väl bättre om hon kunde få tillbaka sitt hår?

Fast hon verkar ju inte må tip-top. Det är lite konstigt med folk som tror att alla som går till psykolog är galna.

Phil

Klickade på "next blog" för första gången och fick läsa phil skriva om sin helg, under rubriken "I miss college". Det gör jag också, Phil.

"After a few hours of sleep, I went to my therapy session. We started out by talking about how surprised I was that every single woman owns a vibrator. For some reason, I find this astounding. On Friday evening, I drank too much and decided to take a light jog around campus."

Jag vet inte varför, men jag tycker om det här. Det känns så Woody Allen på något sätt. Om han hade gjort en collegefilm. Är det inte fint att i USA verkar de vara så avslappnade med sina terapisessions? Och att man verkar få prata om vad man vill.

G Ö T E B O R G


- Grr, jag är ett lejon. Jag saknar dig Mörn.
- Grr, jag är ett mörn. Jag saknar dig Lejonet.

Hur länge måste jag bo i den här bögstaden? Andra städer har örnar och björnar, till exempel. Stockholm har en medeltida brat med tjejiga drag. Hur ska han kunna försvara mig som lejonet gör.

Det finns mera saker att sakna, som min tjej och mitt fönster (med tillhörande utsikt). Nu börjar jag sakna ett liv jag inte haft ännu, glatt terasshäng med Björn (och tillhörande Ellen) och Ingo (med tillhörande Anneli). Att Jonny kommer tillbaka gör ju inte saken sämre. Vilket gäng vi kommer att vara! Synd att Patrik och Gustav har börjat med riktig fotboll, annars hade man ju sett fram mot det också.

Thursday, October 27, 2005

Klara x 2



















Klockan är bara 10:13 och jag har redan hittat en tjej som ser ut som lillasyrra på skunk, pratat med Sweden Midi Music om annas mik som ska komma innan tre och mejlat med tryckeriet om vapnet-tröjan. Tischan är svart, ska trycket vara ljust gråblå eller silver? Jag har frågat tryckkillen om de har någon fräsig silverfärg, men blir ignorerad. Ett tecken.

Appropå lika med bär, som kommer säkert bara jag att se likheten (samma hårfärg, klara har också en grön tröja9. Jag tror att det hör ihop med min totala oförmåga att känna igen ansikten. Jag glömmer dock aldrig en oförrät, alltid något.

På min dator har jag en bild på en kille som är lik mig! Fast Anna håller inte med. Killen har ljust hår (aha!) och en grön jacka av samma modell som min ungdumsjacka.

Wednesday, October 26, 2005

Ett ganska hårt straff

Som ni ser är det bättre att knarka, slå djur och gå till prostituerade än att ladda upp Hipp Hipp Hora. Okej, filmen var inte jättebra, men jag tycker ändå att straffet var lite väl hårt. Undrar vad det kostar att dela med sig av en riktigt dålig film (som Detaljer)?

30 dagsböter
Misshandel
Innehav av amfetamin

40 dagsböter
Brott mot arbetsmiljölagen
Grovt olaga intrång på Kärnkraftsanläggning

50 dagsböter
Sexköp
Djurplågeri

60 dagsböter
Rattfylleri + Narkotikabrott
Barnpornografibrott

70 dagsböter
Vållande till annans död
Sexuellt ofredande

80 dagsböter
Människohandel
Misshandel
Narkotikabrott + Smitning
Ladda upp Hipp Hipp Hora

En liten reservation för de här siffronna, de är hämtade från piratbyrån. Jag litar inte riktigt på anarkisters källkritik.

Monday, October 24, 2005

Apelbergsgatan

Läste alldeles nyss att en nittonåring hade blivit våldtagen av tre trettioåringar efter att ha varit på Kickis. Hon blev våldtagen på Apelbergsgatan, det vill säga min gata. Kickis bakdörr är mittemot mitt fönster, så jag brukar vakna av att dom krossar glas. Ibland hör man hur folk bråkar och skriker. Från början trodde jag att allt var slagsmål, men sedan fattar man att folk låter sådär när de är fulla. Men nu känns det obehagligt igen. Hur ska jag kunna sova, när alla skrik kan betyda att dom håller på att sabba någons liv.

Det äckligaste var att i artikeln stod det att det var folk runtomkring, som det är runt Kickis på natten, men att de kunde genomföra det ostört. Jag känner mig skyldig som inte märkte något. När jag flyttade in så sa Matte att jag inte skulle gå längs Apelbergsgatan på nätterna, jag trodde att han skämtade. Jag tyckte att gatan var skabbig på ett kontinentalt och lite charmerande vis.

Friday, October 21, 2005

Hybrisdröm

Från en skunkkonversation jag hade med Anton, som jag kanske träffat IRL tre gånger. Han har bokat Sibiria och skrivit om oss och sådant. Redaktör för Ondskan. Tänkte att ni behövde bakgrund.

mörn
2005-10-21 17:49
hej, jag måste berätta en dröm som får mig att framstå som lite hybrisskadad. jag kan inte låta bli att berätta drömmar för folk jag knappt känner.

drömmen: jag träffade dig någonstans och vi började prata om vad vi har för oss, du säger att du har ett nytt projekt: att ge ut vapnetbloggen i bokform. jag blir jättesmickrad, men tänker samtidigt: okej mörn, stick hem efter du har varit artig ett tag och ändra alla inlägg så att du verkar smartare.

nu vet du hur jag ser på mig själv och andra.

Thursday, October 20, 2005

Diverse, lite tråkigt gnäll i början. En lustig nyhet i slutet!

Ojoj, det känns som att jag har tagit lite av det berömda vattnet över mitt huvud. Jag sitter med papper och papper och vet inte hur det ska bli ett dokument på datorn som sedan ska förvandlas till två sidor i en tidning som heter Råd och Rön. Jag pratar och pratar med olika människor om mina grisar men ser ingen utveckling. Det har nästan gått åt andra håller, när jag ringde en patentkvinna idag kände hon till min nätartikel eftersom dom hade tänkt att skriva ett brev till mig och anmärka på felaktigheter. Det är inte lätt att vara journalist. När folk säger att man ska göra lite researsch innan då menar dom att man ska ha spetskompetens inom alla ämnen man skirver om. Jag läser och läser, men det tar tid att sätta sig in i hur saker fungerar. Imorgon kommer några tjommar att ringa upp, hoppas att dom ger några one-liners så jag kan knyta ihop fanskapet. Tack Gud för att du tajmade "arbetarstäderturnén" med mitt lämningsdatum. Där fick du till det.

-------------------------------------

Något helt annat! En litsta på tröttta stilistiska grepp.

1, Den effektfulla punkten kombinerat med upprepning. Vinnare! "Sedan vill du bara lyssna på skivan igen. Igen. Och igen.
2, Den effektfulla punkten som slapstickvirveltrumma. "Så då stod jag där med jeansen i köttkvarnen.
Ridå."
3, Per Hagman-adjektivet. "Du i finaste tröjan, söndrigaste själen i kallaste Stockholm."

------------------------------------

Idag och igår gick mina arbetskamrater och åt lunch utan att fråga mig! Vad är uppe med det? Iofs gör det inte så mkt eftersom jag gillar att äta ensam, för då kan man läsa. Dessutom slipper jag äta dollarlunch med kött. Nu gillar jag bara indiskt. Jag låtsas att det är nyttigt, fast Anna har sagt att det inte är så.

Jag har köpt en iPod! Det var nog den viktigaste nyheten. Med video, således vänner och simpsons och extras och hela härligheten på alla mina resor. Blev tvungen att låna tusen av Anna men det är det värt. Det tråkiga är att jag nog inte kan supa i helgen, det var klantigt av mig. Nåja natural high är också high.

Wednesday, October 19, 2005

Kärlekens dialektik

Hå, vad jag saknar min tjej. Ett tag trodde jag att det var götet jag saknade, men va fan det är det ju såklart inte.
- Jag tänkte att det nog var så, sa min handledare.
- Ja, vad kan man sakna med Göteborg, feskekörkan eller, sa min webredaktör.

Jag tyckte att det var lugna gatan att på bo drottninggatan de första veckorna. Dagarna rullade på och det var allmänt gött. Nu känner jag mig så ledsen i mitt lilla rum på min lilla skummadrass. Jag saknar säng och trygghet. Vill veta att disken jag diskar fortarande är diskad när jag kommer hem. Är less på storstan. Det är så kallt här nu.

Det förutsägbara och opraktiska är att Annas Mörnpepp alltid står i motsatsförhållande till vice versa. Nu när jag saknar henne verkar hon ganska obrydd och skäller ut mig för att jag till exempel hade fräckheten att plocka med mig en nördkatalog hem eller för att jag frågade henne varför internet inte fungerade. Varför är det alltid så?

Thursday, October 13, 2005

Ett ganska tråkig post om min stress och så vidare

Jag hoppade på Ellen i hennes blogg för att posta för lite. Det är jobbigt att vara ensam om att snitta lika många inlägg per dag som det jägare per år. Hon undrar hur jag hinner eftersom jag är så busy. Jag vet varför.

Jag har aldrig varit så upptagen som jag är nu. Jag har ingen tv och har inte hunnit sakna den så mycket vilket är helt sjukt. Kommer inte ihåg hur det var att ha tråkigt, att inte ha något att göra.

Efter veckan med konferensen och miniturnén på helgen hade jag tre overksamma dagar som jag bara jobbade. Sen har det varit så här: torsdags spelade jag skivor, gick upp tidigt till optikern dagen därpå, åkte till lund och spelade, sedan götet lördag morgon och sthlm söndag kväll, spelade skivor måndag kväll, var på middag hos annas syrra tisdag kväll, direkt till debaser efter jobbet på onsdagen och hemma runt två. Sitter på jobbet nu; ska till götet ikväll och halmstad imorgon, sedan tillbaka till götet och spela in på lördag och söndag, tåget tillbaka till götet söndag kväll för mitterminsträff. Hem till stockholm på tisdag kväll.

Jag har toppat detta med en seg förkylning med kol-hosta som aldrig går över eftersom jag inte får sömn utan mest öl i olika sammanhang. Ni som kände den yngre mörn vet att han ofta hade halsbränna (det var därför jag slutade med gin och juice och rödvin och blev tråkigare). Den har gått över sedan jag släppte på dogmaregeln att alla måste dricka svart kaffe (kommer inte ihåg varför, men vi hade ju den regeln på tings) men nu är den tillbaka igen. Jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite urban och mitt i smeten när jag stressar fram mellan jobb och bostad, pratar biz i mobilen med ett lite lätt tryck över bröstkorgen. Dessutom hinner jag inte laga mat så jag har till och med ensamlunchat! Young Urban Proffessional.

Men nu ska jag berätta varför jag hinner blogga! Problemmet jag har är att mina dygn är helt fyllda med tidsblock, jobb, spelningar, tågresor och så vidare. Men inuti dessa block finns det ganska gott om tid. Undrar om det gör att stressen ökar? Nu måste jag iofs verkligen göra mina två rep, men när man har eget kontor är det lite som att vara hemma, man hittar lätt grejer man måste kolla innan man sätter igång.

Wednesday, October 12, 2005

Försvunna frallor

Ny på verket som jag är, så läser jag notiserna på den interna hemsidan med nöje. Är inte det här ganska fascinerande?

Jag tänker mig en tjock tjänsteman med en landgång i vardera hand. En läsk med sugrör i.


"Landgångar o frallor från Vetebullen

Vi saknar namn på den som köpt 14 frallor den 20 sep

och 4 landgångar med dryck den 12 sep.

Hör av er till ekonomi tack!"

Jägarna

Märkligt: två älgjägare har dött i år. Enligt någon på mitt jobb är snittet 1,6 förolyckade om året i jaktolyckor. Ändå talar man inte om jakt som en farlig lek eller granskar den bristande kontrollen av lämpliga vapeninnehavare. Kom ihåg vad som hände efter Roskildetragedin, stagediving blev förbjudet till exempel. Ganska överdrivet.

Vi kan se till jägarnas, som subkultur, raka motsats, de så kallade militanta veganerna. Deras militanta image kom från lite allmän förstörelse och lite bränder, men de gick inte omkring med gevär. Är ni rädd för att vistas i skog och mark när det finns veganer i närheten? Nä, inte jag heller.

Jag kan till och med tycka att det är löjligt att man bevakar fotbollsfirmorna så hårt. Hur många har dött i Sverige, det är väl bara en hitills? Och han var ju med i leken. Den polska bärplockaren som blev mördad hade ju inte åkt upp till Sverige för att bli skjuten i ryggen av en smålullig gubbe.

Varför är det inte ens någon tidning som skriver om den spritkultur som omgärdar jagandet? Det senaste dödsfallet inträffade mitt i natten, jag tror inte att man är ute och jagar älg då.

Det sjuka är ju att har man tagit jägarlicens när man är tolv så kan man jaga tills man stupar ihop (eller blir skjuten av misstag). Fatta hur många gubbar som vägrar att sluta jaga trots att dom är farliga!

Tuesday, October 11, 2005

En fin bit

Från Sharon And Hope med Stina Nordenstam. Det är ju ganska jävla omöjligt att höra vad hon sjunger, men jag läste den på en sida och blev lite tårögd. Hela texten är fin.

"Sometimes it's all around you
Sometimes that love surrounds you
And even God it's with you, tasting of salt

../..

Maybe a month in Spain could do it for you
Or a fridge of cocaine could do it
Those are not ways to do it
For Sharon and Hope"

Monday, October 10, 2005

Mörns helg

Det har varit helg:
Dj-battlade mot TTA med Hanet i torsdags. Det var ganska lite folk och de var rätt ointresserade av dans. Men det var rätt kul ändå, lite träning. Ikväll är jag dj på samma ställe igen (våning två på Mondo) när ett av Nygårds band ska spela, Pello Revolvers heter dom. Pello är ett ställe i Tornedlan och Revolvers lär ju betyda pistol på samespråk eller finska. Jag ska även "jocka", som i branschen säger, på klubb metica i framtiden.

Jag klippte mig tidigare på dagen, blev rätt nöjd. Kort som fan. Har inte så mkt hårångest nu. Fixade linser dagen efter, så nu slipper man se ut som en tönt.

På fredagen åkte vi ner till Lund. Jag och H kom dit hundra timmar före alla andra. Vi åkte taxi med Lunds, och kanske hela Skånes, sämsta taxichaufför. Han var svindålig på att köra, fick till exempel motorstopp en gång, svindålig på att hitta (jag fick fråga en kille om vägen) och helt utan omdöme. Han körde nästan på två olika cyklister vid två olika övergångställen. Jag undrar om han hade körkort. Sedan gjorde jag och H city. Det var kul. Martin blev lite besatt av att äta på BK, så vi letade ganska länge. Men det var gött. Andra helgen i rad som jag får äta vegburgare.

Spelningen gick bra, även om det var för låg volym. Sedan sov vi i dubbelsängar i logen vilket var ganska mysigt.

Jag följde med bilen till götet och hade en jättefin helg med min livs kvinna. Träffade Björn, Ellen, Pat och min lillasyrra. Det var roligt.

Tuesday, October 04, 2005

Snart så är man gubbe och död

Fan fan jag är tunnhårig, snart är jag flint. Jag tror att jag ska kliva på Regaine. Det är ju bättre att göra det nu medans det finns något att rädda än att ångra sig om tio år. Jag saknar verkligen mitt hår! När jag hade tjockt hår tyckte jag dock mest att det var jobbigt. Det tog så mkt plats.

Undrar om det är åldern som gör mig skallig eller om det är någon annan faktor. Det stod på apotekets hemsida att man kan få håravfall tre månader efter en stressig period. Och det var jävligt stressigt i våras. Å andra sidar kom ju mina vikar tidigare.

Det är konstigt att medicin mot håravfall inte subventioneras av staten. Det ses som en ren kosmetisk grej. Undrar om det är för att det är skämmigt för män att erkänna att dom lider av fysiskt förfall? Det är ju roligt att skoja om män som nojar över håret, men det tas ju inte riktigt på allvar. Jag tycker att det är bland det jobbigaste jag har varit med om, och jag vet att många andra också känner så. Jag tror att det har förändrats, det är inte lika lätt för män att skratta åt sina fysiska tillkortakommanden. Det är svårt att se humorn i att vara en gubbe i 24-års ålder. Jävla metrosexualitet. Samtidigt så lever myten om den obrydda mannen kvar, man får inte vara medveten om sin kropp eller sitt utseende.

Min pappa fattade iofs knappt vad jag pratade om. Inte min mamma heller. Hennes brorsa är flint, så jag frågade när det kom. Hon sa typ, "nä men han har ju alltid varit tunnhårig, han har inte tjockt hår som du och jag. Han var nog tunnhårig redan i tjugoårsåldern.". Min syrra tyckte att jag var fånig, att det inte var ett riktigt problem.

En annan hårgrej: vart klipper man sig i Sthlm? Hur ska jag klippa mig? P-o har peppat mig på morranfrilla och det vore lite roligt att testa medan det fortfarande finns något hår kvar. Annars så blir det nog en kort jävel.

Kan vi inte starta en studiecirkel där vi smörjer in våra huvuden, ger råd, pratar rön, dricker lite vin och beklagar oss rent allmänt.

Tuesday, September 27, 2005

Monday, September 26, 2005

Natalia skriver en bra text. Det är ju inget nytt det hon säger, men det är ändå bra att hon säger det. Om hon hänger med Per Hagman så borde hon ju ha erfarenhet. "Att komma hem ska vara en svulstig rocklåt" slår ju Lundells bögiga försök till gubbighet med gubblängder. Oj vad många modeller och tjejer och knark och dåligheter! Nu när Hagman ger sig in i musikbranschen så är det väl bara knytnävar och offentliga spyor som fattas.

Wednesday, September 21, 2005

Meta - den nya folksjukdomen

Man blir ju lätt irriterad på modern konst eftersom den är så jälva fixerad vid sin egen verksamhet. Konst om konst, jävligt spännande. Men jag tror ändå att obestridda champinons i metaverksamhet måste bloggskallarna vara. De som pratar om bloggosfär och vet vad RSS står för. I egenskap av konsumentjournalist har jag skrivit om den nya bloggen, podcasting (eller podradio). Under mitt researsharbete har jag snuddat lite vid den världen.

Efter att ha surfat ett tag så blir man lite yr. Det är så få sidor som behandlar något ämne direkt, istället är det länkar hit och dit och tjocka sjok av citat inklippta.

Samma sak med kändisbloggar. Hälften av Linda Skugges inlägg är ju bara länkar till andra bloggar. Det kanske är en logisk utveckling för dem, nu behöver dom inte längre ödsla tid på att formulera en beskrivning, det räcker med en hänvisning. Lite på samma sätt som hur en tonåring sparar tid genom att peka istället för att säga "skicka ketchup tack".

Men det är ganska trist. Jag tror att de flesta tror att deras personlighet håller för att endast vara ett skal av god smak att visa upp på internet. Problemmet med länkandet hit och dit är ju att man lessnar. Jag vill inte leta, jag vill ha trygghet.

För övrigt är det så onödigt att lägga in små länkar överallt, ni vet "jag träffade anna vi gick på bio". Jaja, vi vet att tekniken finns, men hur svårt är det att söka att använda en sökmotor? Alltså okej om det handlar om japanska bilar från tidigt trettiotal, men inte när det är en länk till dn.

Tuesday, September 20, 2005

CITYLIV ERBJUDES

Jag nämnde väl detta lite i förbifarten, men jag tar upp det igen. Mattias ska åka bort till NY en månad och har tänkt att hyra ut halva lägenheten. Det vill säga den delen som inte er Mörn bor i. Vid närmare eftertanke slog det mig att jag inte vill bo med någon konstig figur, eller någon med bristande uppfattning om ordning. Därför tänkte jag ta saken i egna händer. Så här ser det ut, jag har citerat min hyresman lite:

------------------------------------------------------------------------------------
Ett rum i en lgh vid Hötorget, Sthlm. En månad eller mindre den 27 sep - 26 okt.
Månadshyran 3000.

Lgh är utrustad med den moderna världens alla finesser: kylskåp, frys, rinnande vatten osv. Kaffekokare på rummet tillåtet m m.

Mina krav är att du diskar din egen disk, inte äter kött, är trevlig, och att jag helst känner dig. Du får gärna vara Jonathan till exempel.

Svar till: Ensam i city
------------------------------------------------------------------------------------

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,701461,00.html

Men va fan, det är ju en roman! Kan ni inte bara strunta i uffe någon gång, det är så tröttsamt. Belinda säger "gå vidare" till Uffe i Aftonbladet, jag säger gå vidare till Aftonbladet i min blogg. Alla vet ju att det finns hundra värre och vikitgare feministiska frågor än vad Lundells romankaraktär (alltså inte ens Lundell) tycker om Linda Norrman Skugge. Och om han skulle störa sig på Natalia Kazmierska så är det väl inte så jävla otippat. Är man krönikör i sensationsgenren så bygger det väl på att folk ska bli provocerade? Är man Uffe Lundell så vill man väl samma sak.

Monday, September 19, 2005

What I Hate

Idag läste jag in någon tidning, DN eller Metro, om det nya hotet från aktivister. Polisen varnade fågeluppfödare för att de kunde bli våldsamma. Långt ner i artikeln framgick det att det var Djurens Rätt man varnade för. De hade, helt lagenligt, begärt att få se vilka fågeluppfödare det fanns i Sverige. Det var något miffo som yrade om att länsrätten kanske skulle ha censurerat dokumentet eftersom det var förenat med så stor risk. Djurens Rätt är väl lika farliga som WWF ungefär.

Sedan surfade jag in på den här sidan: http://www.almare.se/ och fick lust att såga av ett, för fågeljakt ämnat, gevär så att det blir lämpligt för andra aktiviteter. Jag gillar ju herrgårdsestetik och brittisk överklass, men bara på lek och på film. Att se sådant här på riktigt är ju lite läskigt. Tänk vilka jävla apor som åker iväg på sådant där! Det erbjuds till exempel "Jakt på änder eller småvilt enligt särskild offert" eller en lektion i "Horsemanship" för tusen kronor skallen, "en reflektion och visning över hur bra horsemanship kan berika skickligt ledarskap". Mysigt med ett gäng frustande konsulter som sitter i läderfåtäljer och pratar downsizing, teambuildning och hur svårt det är få tag i dugligt tjänstefolk/billiga kvinnor.

This is me now

"Är det någon som vill bo i ett rum i en lgh vid Hötorget, Sthlm under en månad eller mindre period så hör av er. Månadshyran 3000. I andra rummet i lgh bor mega-superkändisen Martin från bandet Vapnet. Han är en lättsam typ som de flesta kommer överens med."

Jag trodde aldrig att jag skulle bli beskriven som "en lättsam typ som de flesta kommer överens med". Iofs är det ju ett sätt att hyra ut lägenheten, men det stämmer nog. Så, blir jag glad eller störd? Förut satte jag nog ett värde i att hellre vara jobbig än likgiltig, men på senare år har jag blivit mer och mer förtjust i harmlöshet och trevlighet.

Thursday, September 15, 2005

Mörn till götet B/W Sluta $$$gnäll

Jag har redan skrivit det i skunkgruppen "Fikagänget" men jag tror inte att så många läser den. Imorgon åker M Ö R N till götet. På fredagen är jag annas bitch, men på lördag vill jag gärna hänga.

Jag har pratat med Pat men han drog sin sedvanliga "jag är så pank nu". Fan vad jag är less på den grejen! Det var ju ett tag sedan jag hörde den, eftersom jag inte bor i götet nu, men ändå. Den har ju verkligen blivit en ropa på vargen. Ok, om Pat, till exempel, var en storspenderare på krogen som spelade roulette och bjöd främmande kvinnor på champange. Men att ta en öl på Kings Head innebär väl ingen personlig konkurs? Pat får ju bära hundhuvudet nu, men har är långt ifrån ensam.

Om du har möjlighet att låna pengar av någon, gör det lite diskret och håll tyst sen. Jag avundas adeln där det är pinsamt att inte ha pengar istället för att kokettera med att CSN är slut som det är i mina kretsar.

Sälj era iPods eller nåt och sluta gnäll.

Nu förstår jag att alla blev jävligt sugen att hänga med mig! Jag är en så kallad glad jävel.

Friday, September 09, 2005

Lite favoriter

Min nya favorit (efter vänner av ordning) är hatbloggen!

Roligt och insiktsfullt om Göteborg, i-pod och soljäveln.

Jag tycker även att love-at-first-site är rolig, men det är man väl ganska sen med. Annars är sluder på skunk rolig, sist jag läste i alla fall. Och snopna katt-gruppn är ju en modern klassiker. Sött, snopet och smart.

Är shaktar.nu bra? Jag vet inte, dom skriver ju rätt bra och uppdaterar ofta (det är viktigt). Men det är lite för självgod för att komma från några totalt okända nissar. Det är svårt att uppbåda något intresse för deras liv, det finns ju massa andra liv överallt. Men det behövs verkligen en bra musiksida. Jag saknar verkligen benno topics!

Monday, September 05, 2005

Sökes

Det här vill jag låna om någon vill låna ut tills jul:
en säng
en liten tv
en telefon
klädhängare
bergssprängare med cd

Okej, en del av de där grejerna kanske jag inte behöver låna eftersom dom inte kostar så mycket. Till exempel klädhängare. Men om det är någon som vill bli av med det så kan jag ta det.

Tuesday, August 23, 2005

Yrkesmörn

Den här bilden är tagen från intranätet där jag välkomnas. Alla är så snälla som jag möter i det här huset. Jag har eget skrivbord som står mot en Dilbertskärm. Bakom den ska det sitta en annan man nästa vecka. Nu är det tomt. Jag har massa skrivbordsgrejer och har ätit dyr jobblunch två dagar i rad. Har även ett passerkort och flextid.

Det sura i kråksången är att jag inte kommer ihåg hur man skriver. Jag blir sämre för var dag som går. Nåja, Gud ger och Gud tar.

Nästa vecka flyttar jag in i Mattes lägenhet på Drottninggatan.

Wednesday, August 10, 2005

Fan mail 3

>From: John Åkesson <john@meade.se>>To: <martin_a@hotmail.com
>>Subject: Vilken djävla bullshit...
>Date: Sat, 06 Aug 2005 13:05:46 +0200>>
"...att gnälla på att vissa folk flyttar utomlands för att komma ifrån det>hårda skattetrycket vi har i Sverige! Och inte nog med gnäll, ni skriver en låt om en person och namnger honom också. Fy fan va lågt...
/john"

Förlåt John, förlåt Christian, vi visste inte att det var en hemlighet. Naturligtvis ska moraliskt tvivelaktiga transaktioner ske under största diskretion.
Vänligen/Martin, Sibiria

fan mail 2

>From: Björn Landberg <blandberg81@hotmail.com>>To: martin_a@hotmail.com
>Subject: Att inte få stå i rampljuset>Date: Sat, 06 Aug 2005 09:02:07 +0000

"Hej där.
Jag gick in på aftonbladets.se och såg att där stog nåt om en låt som handlade om Christian olsson, en av sveriges bästa idrottare någonsin. Jag blir fan rädd alltså. Ni använder er av honom bara för att kunna få lite uppmärksamhet för att den musik ni försöker framkalla inte håller måttet. Sångaren kan inte ta rena toner och den där trallmusiken suger verkligen. Pling-plong-skit helt enkelt, och så ska ni tracka ner på christian, vilken ren avundsjuka. han får stå i rampljuset och tjäna miljoner, medans ni får nöja er med norrländska festivalspelningar.Ja, ni har ju inte bättrat på ert rykte direkt, och era texter är så sjukt dåliga. Ni försöker bara få det att rimma lite grann, som man gjorde när man va 8 år och skulle skriva en ramsa på musiken, ha,ha,ha.Ja,ja, lycka till i framtiden, och jag hoppas att ni kan släppa er svartsjuka och sköta er själva och inte bry er för mkt om vad andra gör.
// Björn"

Hej Björn!
Vilket gulligt brev du har skrivit. Om du vill ha hjälp med kommateringar och stor bokstav så kan du maila mig. Det är inte så svårt som det verkar. Nästan lika enkelt som att rimma "hopgroppssand"på "annat land".
Om du vill vara med i sportbladet precis som oss (det var jätteroligt) så kan ju du också skriva en liten plingeliplonglåt. Så slipper du skriva bittra mail till bittra norrlänningar. Jag tror ingen av oss mår bra av vår relation, Björn.

Vänligen,
Martin

Fanmail

>From: Robert Andersson <robert.nyberg@gmail.com>>To: martin_a@hotmail.com>Subject: Christian Olsson
>Date: Fri, 5 Aug 2005 16:28:26 +0200>>
"Tjena Pajas,
Vem ger er rätt att kritisera en av sveriges största idrottsprofiler någonsin?, han är smart som flyttar till Monaco och slipper betala onödigt mycket i skatt, pga av vårat sosse-kommunist system. Mitt förslag är att ni koncenterar er på musiken, för det verkar nibehöva...

Med vänlig hälsning/Robert"


Tack för ditt insiktsfulla brev, Robert. Du har gett mig mycket att fundera på. Din analys av det socialdemokratiska partiets utveckling var intressant. Jag har haft uppfattningen att socialdemokraterna på senare tid har rört sig längre åt höger än någonsin tidigare, med utförsäljningen av statliga verk som den tydligaste symboliska handlingen. Att "sossarna" under en längre tid åsiktsregisterade kommunister är kanske också ett historiskt fakta som måste omvärderas. Dit fräscha sätt att omkasta gamla värderingar och betydelser hos ord som "sosse" och "kommunist" kanske är något postmodernt som en bolsjevik som jag inte förstår?
Givetvis är koncentration A och O vid musicerande, det har du alldeles rätt i.

Vänligen, Martin

Tuesday, August 09, 2005

Hockey Hin Håle

Den här killen är allt jag hatar: http://kottens.blogspot.com/. Det var Matte som hittade honom. En nyliberal som spelar hockey! Det är bara för mycket.

Friday, August 05, 2005

Christian

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,681352,00.html

Jag ryser av välbehag. Det är så fint med ömsesidigt hat, som ömsesidig kärlek fast starkare.

Notera att Chris sitter i en gylldene tron! Stor humor från redigerarna.

Thursday, August 04, 2005

En liten dag med Mörn, Arbetsmörn

Idag sa pappa att han ville ha hjälp och att det skulle ta tid och vara jobbigt. Sedan tog han på sig sina arbetarjeans och jag en gammal fordonsoverall, som antigen är hans eller farfars. Han hämtade massa verktyg, till exempel rep och motorsåg och sedan så fällde vi träd. Från början var det ganska kul, jag när en dröm om att vara någon slags ingenjör, så jag gillar att stå och titta på trädet och gissa vart det ramlar och så vidare. Det var även kul att klättra och att såga av grenar. Jag var vuxenmörn som hjälper the old man med lite kroppssysslor på semestern.

Min goda spirit vände ner jag blev tvungen att köra bort alla vedträn och grenar. Fan vad sur jag blev! Kunde inte skaka av mig känslan, och känslan vad densamma som när man var tvångskomenderad till något som barn. Jag ville tänka att jag var vuxen och gillade att hjälpa till och att mina föräldrar förtjänar hjälp eftersom jag har bott hos dom i två månader nu utan att bidra med något annat än ett gott humör och insiktsfulla kommentarer om vad som är fel med deras generation.

Surheten försvann dock när vi satte oss ner vid ett dukat bord och knäckte en bäss trots mammas invändningar.

Nu ska jag gå ut till lillstugan och producera lite hits och mixa lökens soloprojekt. Jag ska lägga mina spirituella gitarrlicks högt som satan i mixen.

Mörn gillar:
Att den här sommaren, ta mig fan, har varit "the summer of mörn".
Mörn ogillar:
Att göra praktik och flytta ifrån tjej och lägenhet och allt det göttiga i götet. Samt att inte få vara hemma och knodda omkring i mjukisar under min moders beskydd.

Saturday, July 23, 2005

Ironin sägs ju vara död, men jag hoppas att så inte är fallet med boken "Medan svensson åt plankstek". Jag var in och tittade på planstek.se och blev lite lättad när jag såg att det var en gammal människa som hade gjort boken. Av någon anledning hade det känts värre om den var skriven av en ungdom.

Jag hatar verkligen utrycket svensson, och kombinationen med plankstek (som kanske tre procent i Sverige har ätit) är som ur en sjuttiotalsdokumentär. Det skulle kunna vara en undertitel till Jarls modsfilmer. Eller kanske en av titlarna: Dom kallar oss mods, Medan svensson åt plankstek, Det social arvet.

Jag hatar när journalister, författare, låtskrivare ska ringa in det typiskt svenska med några få formuleringar. Det blir jämt så förutsägbart och Bo Kaspers. Eller Willie Craaford kanske, han är väl själva definitionen av trött namedroppande av svenskheter som köttbullar, lådvin och husvagnssemester.

Är inte användandet av "svenne" rätt vidrigt också? Jag själv har råkat säga det ibland, först om mig själv, men senare om birakillar. Åh, det är så tragiskt rasistiskt med rädslan för att vara svensk. Eller framförallt är det väl borgerligt. Alla de egenskaper som man brukar kalla för svenniga är ju sådana som förknippas med "vanligt folk". Till exempel ölmärket "Kung", engångsgrill och kubb. Nu blev jag grillsugen. Mmmm, haloumiknorven.

Thursday, July 21, 2005

Bloggandet

Varför tycker jag, som hellre talar än lyssnar, att det är roligare att läsa blogg än att blogga? För mig känns själva postandet lite som ett givande för tagandets skull. Dessutom är jag så trist i skrift. Jag tror att halva behållningen med Mörn är mina ticks och mitt sydländska kroppsspråk.

Jag sa till Jonny att jag skulle bli en bra sit-com-författare eftersom jag bla bla bla och var rolig. Detta måste vara dödsstöten för Mörns humor och självinsikt. Så jävla David Brent att säga att man är roligt. Tråkiga människor är medvetna om sina bra egenskaper, roliga människor är medvetna om sina dåliga.

Tilbaks till bloggandet: som bloggmänniska är jag faktiskt (för att understryka mitt tidigare resonemang) en jävligt fin människa. Jag kommenterar nog mest av alla jag känner och läser alla grejer ganska noggrant. Dessutom kommenterar jag mer än vad jag postar. Om bloggmörn vore live så vore han som en liten väluppfostrad hemmafrun som nickar och ler.

Wednesday, July 13, 2005

Bad och strängar

Jag och Anna har varit i Delsjön och badat. Det var skönt, lite ironiskt att vi kom iväg först idag då det har varit ganska svalt. Igår och förrigår dog vi i värmen. Det bästa är att jag har klivit på en sommarförälskelse i Anna. Det är overkligt, jag tror att det alltid kommer att vara det.

En dålig grej är att jag inte vet hur man strängar gitarrer. Jag kunde det förrut, men nu har jag glömt bort det. Köpte ett set och hade av en sträng direkt. Hoppas det håller i natt och hoppas att den inte stämmer om sig när vi spelar. Det är min hang-up. Det är roligt med sådana. Anna var besatt av att ha noter uppskrivna i Kalmar, jag tror att hanet fick ha en lapp på ryggen. Hanets grej är att alltid glömma en refräng i Kalla mig, och nu har vi påpekat det så mycket att det har blivit värre. Förrut ville jag jämt sitta. Nu behöver jag bara en öl att suga på mellan låtarna så att jag inte skäms. Med Sibiria har jag fått rikitga mörkerluckor då jag inte har en aning om vad jag ska spela även om jag har skrivit låten själv och spelat den hundra gånger.

Friday, July 08, 2005

Terrorism/krig

Men kan man inte få slippa artiklar av typen "terrorismens seger", "angreppet mot västvärlden" och så vidare. Vad är skillnaden mellan krig och terrorism? Det är ju civila som dör i vilket fall. Ofta så pratas det om grymheten i att terrorister bara slår till utan förvarning. Är det inte värre att se på CNN att en främmande statsmakt ska kliva in med vapen i sitt hemland. Att sitta och vänta på att bli mördad än att vara lyckligt ovetandes?

Jag stör mig på att det hela tiden trycks på att det är oskyldiga, civila. Vilka civila är skyldiga? Hoppas inte att det här leder till framgångar för högeextremister i England, utan att opinionen mot Blair växer. Det är grymt, men det är ju det här som är krig och det borde han förstå. Anfaller man ett land så finns det ju en viss risk för att folk blir sura och vill ge igen. Om Bush och Blair hade ockuperat Sverige och mejat ner mina kompisar hade nog jag droppat min pacifistiska grundhållning.

På något sätt tycker jag faktiskt att krig är värre än terrorism. Att fundamentalister får ett tokigt ryck och börjar bomba är hemskt men går ändå att förstå. Att ett demokratiskt land beslutar sig för att anfalla ett annat är värre. Att det finns dokumenterat, arkiverat i ett byråkratiskt system, att det passerar massa olika instanser, att man diskuterar det offenligt, gör det läskigare. På samma sätt som att jag tycker att dödstraff är hundra gånger hemskare än kallblodiga gatuuppgörelser.

Thursday, July 07, 2005

Det är så varmt här så att det är overkligt. På morgongen glider jag ut barfota, stentrappan framför dörren är varm, jag dricker kaffe i grönskan, läser tidningen. Allt är lite overkligt. Jag känner mig som i reklamen för eftersändning av DN.

Jag är sur över att jag är stressad dock. Jag börjar bli en Mörn som jag inte gillar. Förrut skulle jag aldrig välja någonting före ett häng, men nu så kan jag bli stressad av tanken att flera timmar ska gå utan att jag får något gjort. Det värsta är att det går ut över Anna också, när hon är här kan jag vara tvungen att sitta fila på några bakgrunder eller ställa in ett synthljud eller skit. Jag kan inte släppa grejer.

Å andra sidan har jag inte tappat min förmåga att negligera skolan. Mejlade min kursansvarige (som heter Lökken) i morse i efternamn och bad om uppskov.

Jag saknar den gamla Mörns umgänge också. Jag är en liten gubbe nu som sitter i min lilla studio och "jobbar". Jag hänger med familj, tjej och en kompis. Jag och Björn hade iofs jävligt kul när vi hängde i barkan och spelade miniatyrgolf. I alla fall jag. Men jag saknar att åka buss med David och Marre, att åka bil med Ingo, att suga bärs i parker, att fika tills det är obehagligt och så vidare. Jag saknar att vara inproduktiv.

Till något helt annat: igår kväll försökte jag bada, jag dog. Det var så kallt att det sved. Jävla mongosjö.

Wednesday, June 29, 2005

Ett livstecken

Jag vet, det har varit jobbigt när jag har varit borta. Jag vill bara visa för alla att jag inte ska göra en björn och bara försvinna. Jag ska heller inte göra en Anna eller Löken och börja bloggvela fram och tillbaka.

Det här är Mörns liv, just nu: jag bor hemma, läser sommarkurs och har det gött. Eller sommarkursen är inne i hemtentafasen så den märker jag inte så mycket. I ett extremt frustrerande, tids- och svettkrävande projket så lyckades jag få upp min dator och alla nördgrejer och instrument till mina föräldrar. Nu har jag en liten, "jordig" studio i ett uthus. Det är gött men ganska kallt. Dessutom har jag skrävlat så mycket om att jag ska kliva upp klockan sex, springa, göra sit-ups och skriva fem hits innan lunch att jag fått svårartad prestationsångest. Men det släpper nog när hemtentan ska lämnas in.

I Jämtland är det äckligt kallt, så kallt att det är kul. Det blåser, regnar och blixtrar. Mina föräldrars dator dog lite, så därför kan jag inte uppdatera mig. Man mår dåligt utan internet. Hursomhelst, nu har jag svamlat bort dyr modemtid hos mina svärföräldrar. Ha det gött, mina elektroniska vänner.

Monday, June 13, 2005

"En skäggig haschtomte med grovrutig arbetarskjorta sitter på en furubänk i ett folkhemskök och pimplar gammal blåbärssoppa från 70-talet. Det är barnteckningar på väggen, dalahäst i hyllan och Bregottpaket med slöjdad smörkniv på bordet.Jag vet ingen som bor så i dag. Men snubben heter Uje och är kommunist. Han har ett popband som heter Doktor Kosmos."

Det kanske beror på att du är ihop med Per Hagman? Jag har känner människor med både barn och smak för blåbärsdryck. Smörkniv i trä har man varit nere med sedan päronen fick sin första träslöjdspresent.

Varför måste alla vara så Erik Zsigiga när det gäller Doktorn? Oavsett om hans senaste singel är sämst (ja) eller inte så är kritiken så töntig och lam. Hur kan han sälja skivor, är han kapitalist? Ujje är medelklass, stoppa pressarna!

Ujje går igång på folkhemsestetik, spelar roll. Det är väl ingen som tror att Embassy är rivieradandys bara för att de står på en yacht? Att Jens Lekman är en riddare på riktigt?
Hej, det är Mörn.

Följande tänker jag på:
Att jag har ont i ryggen. Men det har blivit lite bättre sedan min sjukgymnast knådade ryggen och röven. Tur att jag har tjej tänkte jag när hon sa att jag skulle be någon annan att göra det.
Vem skulle jag annars be?

Att jag måste skriva en restövning för att få göra min praktik i höst. Cp att jag inte orkar fast jag vet att det är senast onsdag den ska vara klar.

Att inte jonny har svarat på mitt fina fyllesms där jag bedyrade min kärlek. Han är dum i huvudet/okänslig/obrydd.

Att inte Björn bloggar någonsin mer. Miffo.

Att jag saknar hugget. Att bo på Volrat Tham är jobbigt. Så långt ifrån allt. Jag fattar inte hur hanet och pat har stått ut i Kålltorp! Fast där slipper de i alla fall kineser. Lätt de jobbigaste utbytesstudenter jag har träffat på under min korridorskarriär. De pratar svinhögt och med ett ettrigt, irriterande tonfall. Dessutom luktar deras mat illa. Det finns inget fönster i köket så all lukt stannar kvar. Det är väl inte deras fel enbart. De bor en finne här också, men han är borta. Nu hör jag en konsert på Liseberg, tror jag.

Wednesday, June 01, 2005

Okej, nu måste jag packa ner datorn. Det känns jättejobbigt, helt overkligt, som att mitt liv ska rasa ihop. Det är klyshigt i IT-åldern men jag gör allt framför datorn. Spelar in låtar, fixar bakgrundsskivor till spelningar, gör omslag, mailar med "branschen" (mattias och kalle och hanet), kollar skolmail och scheman, bokar resor, stalkar skunkare, lär mig, tittar på friends och filmer. Hur ska jag klara mig?

Två veckor är för länge utan dig, älskling.

Image hosted by Photobucket.com

Tuesday, May 31, 2005

Nu är goda rån och rön dyra

Här sitter jag och postar orosmoln och tokgiheter fast jag inte har uppdaterat en viktig sak: jag har fått praktikplats! Som den uppmärksamme läsaren förstår så ska Råd och Rön fungera som min knuff in i arbetslivet. Det blir säkert roligt, handledaren sa att jag gärna får komma med idéer om sånt jag gillar, till exempel hemelektronik. Tidningen har blivit lite bredare sedan jag läste den senast för fem år sedan i Ingrids kök. Det är nog det enda stället jag läst den på. Nu har den lite samhällsreportage också bredvid dammsugare och konsumenttvister.

Men jag behöver någonstans att bo i Stockholm förstår ni. Har jag övermörnsklig tur så får jag en två vid slussen, men det lär ju inte hända. I så fall behöver jag en vän. I annat fall skiter jag i vännen och tar en lägenhet istället. Sätt igång, mina små apor, ge mörn ett hem!

Maniske mörnius

Nu är jag så gott som klar med skolan. Har en konstigt känsla i bröstet, istället för lättnad. Någon slags oro. Jag tror det handlar om alla olika resor fram och tillbaka som jag försöker få ihop. Nu är jag lite hönsmamma för alla vapnetmusiker också, så det tar ju sin lilla tid. Det är en konstig roll. Jag blir lite fast i logisitken ibland, kan inte ta ett beslut utan försöker hela tiden optimera alla resor.

Fan fan fan, kännns det i bröstet. Jag brukar ju ha mina små mantran: på posten körde jag automatiskt dialoger när det kändes som att jag skulle knäckas av kombinationen av tristess, stress och fysiskt arbete; en märklig cokctail. Jag hade två röster, i olika tonlägen. Ibland var dialogerna i huvudet och ibland mumlade jag.

En vanlig dialog:
- Hur lång är det kvar?
- Det är inte så lång, bara tvåhundra mil.
- Va! Tvåhundra mil! Det är ju jättelångt.
- Ja, men så är det, det är en miljon brev kvar.

Min bästa dialog fick mig att skratta ett högt, tokigt skratt.
- Fan vad jobbigt, hundra backar.
- Det är bra. Nu får röven något att tänka på.

Wednesday, May 25, 2005

Hemma

Jag jobbar hemma. Ska skriva en grej om en rolig ABF-kurs jag och hanet var på. Den var obligatorisk för cirkelledaren i alla musikgrupper inom ABF (vi repar i deras lokaler). Jag var med som support och wallraffade lite. Den heter något roligt som jag har glömt av (sic! man säger så på västkusten)... Typ rockledarutbildningen eller liknande. Det var två patetiska lirare som pratade mass om branschen och hittade på egna regler som tydligen gäller. Till exempel att P3 aldrig spelar låtar som är längre än tre minuter och att refrängen måste komma efter högst en minut.

Hur som helst är det jobbigt för jag har svinont i ryggen som en svit av operationen. Eftersom benet har varit stelt har jag haltat och gått konstigt, spännt mig. Så nu har ryggen stel och ond, vilket gör att jag spänner mig, vilket leder till att jag inte kan gå eller sitta normalt, vilket leder till att jag får ont i ryggen. Ett moment 22-läge sa min sjukgymnast för att muntra upp mig.

En annan oväntat bieffekt var att jag fick stora utslag kring tejpbitarna. Jag skräckade sönder och trodde att det skulle vara en ledinfektion. Men det visade sig att jag var allergisk mot klistret som höll fast tejpbitarna, "oj", sa sjuksköterskan "vad mycket det var, jag hämtar en läkare". Det är roligt när dom säger vad dom tänker. Min kropp är påhittig var det gäller spin-off-sjukdomar. Alla defekter som kan mjölkas ut ur ett knä kommer nu.

Är lite nervös inför mettan. Har slutat att var nervös inför spelningar annars, men nu är jag det. Dels för att ryggen inte ska palla en hel dag i sthlm, brukar bli värst framåt kvällen. Men även för att det säkert kommer att vara folk där som har förväntningar.

Thursday, May 19, 2005

Kvinnoblicken

Idag postar jag bilder på tre killar med "kvinnoblicken".


björn: jag är lite full, baby.

matte: tjena, kexet.

pat: jag är en eftertänksam och varm människa.

Till slut tar jag med mig själv som bonus.

Mörn: här står jag med mitt intellektuella svårmod. Jag ska härskarteknika dig.

Okej, nu när det är gjort, lite frågor. Hur tragisk är inte min post om att bygga ett gemensamt bloggbygge? Inte ett enda svar.

Hur gör man för att få bilderna att hamna i samma post? Det blir en post för varje bild. Jag blir tvungen att sitta och klippa ut dom. Jag använder Picassa2. Lär mig.

Tuesday, May 17, 2005

Operation 3.0

Hurra, nu är det äntligen gjort.

Ni vet, det brukar jämt vara värre innan, när man väl är hos doktorn/ tandläkaren går det ganska snabbt och sen tänker man att det inte var så farligt. Kanske lite farligt. Men nu var det mycket värre än vad jag trodde, och jag var ändå rejält skräckad. Sprutan hade jag varit lite rädd för; det började som ett vanligt sprutstick, för att sedan övergå till en sprängande värk av all vätska som pumpas in. När doc tog bort sprutan pustade jag ut, sköterskan kollade på mig och sa "det där gick ju bra, nu har du gjort hälften". Andra sprutan var ännu värre, när jag kollade på knät så såg det som två tennisbollar på varsin sida av själva knäskålen. I sedvanlig ordning blev jag yr och sköterskan fick badda mitt huvud med blött papper.

Sen låg jag och väntade ganska länge och läste Plaza och Plaza Kvinna.

Extremt noga med sterilitet var dom. De spritade mig tre gånger (och då hade jag redan duschat tre gånger med desinfektionstvål och baddat knät när jag kom dit). Kändes bra. Härlgit att vara kliniskt ren. Som tur var hade dom ett grönt skynke så jag såg inte apparaterna de höll på i knät med, men det kändes. Det var samma effekt som när man slår på ett stålrör: lederna transporterade skrapandet upp längs benet. Det jobbigaste var att jag var tvungen att slappna av för att det skulle funka - ganska svårt när man känner att någon är inne och grejar i knät. Dessutom böjde de benet i sjuka positioner. Värst var i alla fall när jag kände en distinkt smärta, jag blev tvungen att fråga, tänkte att det inte skulle vara meningen )det kändes på samma sätt som när man borrar tänderna och borren träffar en nerv). De såg lite förvånade ut, doktorn sa att det var för att jag inte slappnade av nog. Det blev inte lättare att slappna av sen.

Men sen var det klart, jävligt gött. Nu känns det bra att det gjorde ont. Jag ser ju ut som värsta thugen, kolla fotot.

Det dåliga är att menisken hade gått sönder helt, eftersom jag väntade så länge med att gå till ortopeden. Ortopeden Erkki skyller detta på det svenska systemet, jag på min sjukgymnast som under hela hösten tjatade om att alla läkare jämt ville operera i onödan och att jag skulle träna bort skadan med stretching. Och Posten, som istället för att säga "gå till en ortoped och kolla upp det där" (chefen var till och med fotbollsspelare, så hon visste mkt väl vad det handlade om, subban) så sa dom "ta det lite lugnt i trapporna, det är bara bra att cykla". Erkki säger att jag kommer att funka bra igen om fyra veckor ungefär, men att jag med största sannolikhet kommer att få artros om typ femton-tjugo år. Det är sånt som pensionärer får i höfterna, till exempel. Bittert. Erkki sa att om jag hade opererat mig en månad efter skadan så hade jag inte fått några biverkningar alls.

Å andra sidan så kommer vetenskapen säkert att göra framsteg till dess, peppade han mig med. Dessutom var han bra, för han sa att även om det är dåligt för knät att spela basket, så ska jag göra det ändå. På grund av vad läkare kallar "qualuty of life". Så borde fler läkare säga. Och om fyra veckor kanske jag kan spela basket! Åh vad gött, summer of mörn.

En annan bra grej är att korsbandet var okej. Tack mitt lilla korsbandet, jag trodde på dig hela tiden.

Monday, May 16, 2005

New Life

Hej jag kom på en jättebra idé igår. Vore det inte fint att ha en gemensam blogg, där vi på bloggrundan postar tillsammans? Iofs är ju en av tjusningarna med bloggandet det självbiografiska och personliga, men jag i mitt huvud ser jag fördelar med en gemensam blogg. Tänk er samspelet mellan de olika texterna, det kanske innebär en möjlighet till dialog istället för de separata monologer vi för nu.

De individuella bloggarna kan ses som ett komplement där man kan behandla saker av mer privat karaktär.

Ja, vilken bra idé Mörn!

Wednesday, May 11, 2005

Annas blogg

Annas blogg är tillbaka och den är så bra! Det är så konstigt att leva med en människa och ändå bli förvånad över hur rolig och smart hon är. Jag tycker att alla par ska blogga, när man postar ett inlägg så anstränger man sig mer än när man pratar. Därför bli alla historier bättre.

Inom ett år kommer jag bara att vara kompis med de som bloggar, jag känner hur avståndet växer till alla andra. Hur ska man hålla koll på folks liv om de inte publicerar dem på internet.

Jag är sjuk. Därför har jag på mig en t-shirt av märket "Russel Athletics" med ett decimeters hål i armen och en missfärgning från min tid som acneoffer (spriten/salvorna i ansiktet färgade av sig), och adidasbyxor av modellen skolgympa. Jag har sett tre avsnitt av vänner och logistikat lite samt påbörjat den definitiva artikeln om ABF:s rockledarkurs. Det jag mest av allt vill ha nu är sojakorv, håll tummarna, jag ska kolla frysen.

Thursday, May 05, 2005

David och Anton äger



Bilden hittade jag i en främlings blogg. Jag är något av en internetstalker. Det kanske blir min bloggs nya tema, att hitta bilder på mina kompisar på internet. Laaks och Datu är klara.

Den här bilden är så fin, speciellt när man vet att det är första maj. Ni ser rakt in i framtiden.

Redigerat:
När jag har tittat lite mer på bilden skäms jag nästan. Jag var helt uppslukad av pappa/son-relationen som jag tycker är så vacker. Men i bakgrunden står Karin och torkar svetten ur pannan och bär på något tungt. Om man inte kände feta paret kunde bilden vara ganska sorglig.

Wednesday, April 27, 2005

Vem är vem?

I Davids gästbok skriver Björn, appropå någonting han inte borde ha sagt (jag vet inte vad det handlar om): "Jag tar tillbaka allt jag sagt, men ångrar inget". Jävligt mörnskt! I alla fall den tidiga Mörn. Det går inte att förstå om det finns en ursäkt inbakad eller om det bara är ett retoriskt krumbuktande. Vad menar karln? Att han tycker att det han sa var fel, men rätt att säga? Att han tycker att det var dumt att säga det, men att han inte ångrar det, eftersom han tycker han har rätt?

Hit vill jag komma: har inte Björn blivit Mörn? Jag tycker ofta att Björn är mera Mörn än jag. Till exempel i Björn vs. Karin. Hanet har också blivit Mörn. Fylld av ungdomlig geist, rastlöshet och hat. Men vem har Mörn blivit? Kanske den tidiga Hanet? Hanet innan Hanet; Stor-Martin.

Kolla här: Hanet ska bli psykolog (mitt arv från pappa), Mörn ska bli journalist (Hanets arv från sin pappa). Jag läste psykologi, Hanet trodde att han skulle bli journalist. Läskigt.

Både Björn och Hanet kan ju inte bli Mörn så en av dom kanske har blivit Luckie? Luckies kännetecknande egenskaper har ju också suddats ut, nu när han inte dricker längre. Kanske till viss del för att han är sambo och pappa. Iofs kanske min personlighetsförändring också har att göra med mitt civilstånd. Således kan vi dra slutsatsen att Hanet och Björn är olyckligt kära. Eller bara olyckliga.

Med det här menar jag inte att ni inte har egna personligheter. Jag använder Mörn och Luckie för att ringa in vissa egenskaper, som inte behöver vara direkt kopplade till personen.

Tuesday, April 26, 2005

Laaksonen ser på ett band

Titta, en liten sur indiehöna har jag hittat.

Wednesday, April 20, 2005

För roligt för att vara sant...

...men det verkar vara på allvar. Ni MÅSTE se videon. Tänk på Apornas Planet.

http://americawestandasone.com/home.html

Intervjua/intervjuad

Jag upplever vad som kallas för en snöbollseffekt med Vapnet nu. Det är spännande. Idag och igår har följande hört av sig angående intervjuer: P3Pop, I Love You Baby! (ett fanzine), TV400 (en ny tv4 kanal, tydligen), Sonic och Studentradion Göteborg. Dessutom blev jag och Anna fotade för Djungeltrumman igår, i egenskap av Vapnet. Att det är vi syns inte, men bilden är vacker. Göteborg från sin bästa sida.

Jag tycker att det är pinsamt roligt att få ge intervjuer. Det kommer nog inte som en överaskning för de som känner mig att jag gillar att prata och stå i centrum. Änklien. Jag vet att man inte får vara nöjd och stolt över sådant här, men det orkar jag inte bry mig om. Varför är det aldrig några artister som säger att de tycker att det är roligt att bli intervjuad? Det är ju uppenbart att många gillar det, men ändå är det jämt ett jävla gnäll om att samma frågor kommer jämt och skit. Jag menar, de måste väl ha hänt dem i deras vanliga liv också att de får samma frågor? Ska man börja lipa om någon frågar vad man "pysslar med" bara för att man har hört frågan förut? Väx upp, bitches!

Att jag hellre blir intervjuad än intervjuar tänker jag på när jag sitter på skolan och lyssnar på mina klasskamrater som inte kan bestämma sig för vilken redaktion de ska tacka ja till. Jag har inte fått en enda praktikplats erbjuden.

En rolig intervju som jag gjorde var med Mats Jonsson. Det här var det bästa han sa: "Serier är konstens kramforsdialekt." I sitt sammanhang var det roligt, för er som inte har sammanhanget blir det obegripligt men ganska poetiskt.

Tuesday, April 19, 2005

"De som lyssnar på musik som kan kategoriseras som ”glad och konventionell” är sociala, har gott humör, hjälper gärna andra människor och är konservativ.Genrer som faller under kategorin: Country, religiös musik, filmmusik och pop."
Från aftonbladet.se.

Beoynce beskrivs oväntat som energisk och rytmisk, Bush och Persson är snälla och konservativa. Jag också. "Forskarna" avsläjar också att hårdrockare inte är dumma och att Michael Moore är en rebell som lyssnar på Clash och Rage Against The Machine.

Thursday, April 14, 2005

Gmail

Okej det är lite lamt att vara såld på en produkt, men Gmail är tidernas uppfinning! Gmail får Hotmail att se löjligt ut. Gratis får man följande: 2 gb utrymme (och det växer hela tiden, det finns en liten räknegrej där man kan se hur bytesen tickar på), alla konversationer samlade i trådar och en grym sökfunktion. Man kastar inga mail, man sorterar inga mail, man klickar på archive så sparas dom i ett arkiv och sen sökar man fram mailen igen. Svinbra. Skriver man "jävla cp" så får man fram alla bråk, till exempel.

Det är en betaversion nu, så man måste bli inbjuden, det är därför jag skriver det här. Är ni sugen så säg till så bjuder jag in.

Tuesday, April 12, 2005

Operation 2.0

Idag blev min knäoperation inställd för andra gången. Första gången så var det utslag som stoppade operationen. Jag hade köpt billighetsjeans i panik då jag inte kan ha några gamla byxor eftersom min knäskada har gjort mig tjock. En ond, ironisk cirkelreaktion vilket ledde till att den blev uppskjuten till idag - och jag har blivit fetare.

Från att ha varit livrädd för själva operationen (som görs i vaket tillstånd, vill man ha narkos så är väntetiden mycket längre) så började jag nästan se fram mot den. Jag ville bara få det gjort någon gång. Det var ganska knäckande förra gången eftersom jag hade varit så nervös så länge innan, att börja om igen liksom. Eftersom jag verkligen ville få det gjort så har jag de senaste veckorna varit helt hispig över de grejer som gör att man inte kan opereras på grund av infektionsriskerna. Jag gick till min vc och kollade utslagen som var så gott som helt borta då och de var okej. Förrutom det fick man inte vara förkyld vilket jag har varit orolig för eftersom jag jämt är förkyld. Jag nyste när jag gick hemifrån men det tänkte jag mörka för doc. Man får inte ha finnar runt operationsområdet heller, men det har ju aldirg förrut i historien hänt att någon har fått en finne på knät, förräns igår.

Jag var helt fixerad vid den lilla jäveln hela dagen igår. Det kändes som att den kom på just vänster knä bara för att jag var så rädd för att det skulle hända. Jag åkte till sjukhuset ändå och tvättade mig med svindyr desinfektionstvål tre gånger och åt ingen frukost. Där fick jag ha på mig långa vita strumpor och långskjorta innan doktorn konstatera att det inte gick. Sjuksystern såg att jag redan då var nära gråten och gav mig tre nya dyra desinfektionstvålar som plåster som såret.

Sedan fick jag skynda mig ut ut sjukhuset, anna var med mig och kramade mig och jag började gråta för att det känns så hopplöst att det aldrig går framåt på något sätt. Jag blir bara fetare och om någon vecka firar jag och meniskskadan ettårsjubileum. Har jag otur (vilket jag har haft hitills, så det lär ju inte ändras) måste jag operera korsbandet också vilket innebär ett till år av rehab. Hursomhelst så skämdes jag över att gråta offentligt men kom på att de som såg oss nog trodde att jag hade någon jättehemsk sjukdom. Sedan gjorde den tanken mig ännu mer ledsen, dels tanken i sig själv, men även tanken på hur ledsna tanterna som gick förbi mig måste ha blivit.

Min längsta bloggtext kan sammanfattas med att allt är åt helvete eftersom knäskiten tar över hela mitt liv och sabbar skolan också. Idag har jag bara sovit. Dessutom fuckar den upp alla mina sommarplaner. Det är så meckigt med sjukgymnastik, frikort, telefontider och allt sånt.